Skogssjön

Jag började morgonen med en lite kortare runda med hundarna. Det blev den gamla vanliga promenaden som jag har gått de senaste åren. Jag skulle nämligen vara hos min kontaktsköterska på sjukhuset 07.30 och ville åka tre kvart innan för att hinna parkera, anmäla mig och slippa stressa. Det är kul att komma till receptionen och mötas av ett igenkännande leende och ett glatt hej. Jag kommer oftast dit på måndagsmorgnarna och då brukar samma tjej sitta där. Det har blivit ganska många gånger nu.

Det kändes bra att säga till sköterskan att jag redan har börjat trappa ner citodonanvändningen och att jag förekom henne. Idag hade hon en elev hos sig och det var första gången hon skulle ”sticka” en riktig människa. Jag la fram min ”blodgivararm” där jag visste att jag är lättstucken och försökte lugna henne med att det inte skulle vara hela världen om det blev fel. Bara att göra om i så fall. Hon klarade det galant med lite vägledning från sköterskan och sedan fick hon fortsätta med att kolla puls och blodtryck. Hon fick inte använda den automatiska manschetten utan var tvungen att göra på det gamla sättet. Pulsen kollade hon genom att känna med fingrarna. Det kändes lite annorlunda men det är ju bra att det lärs ut.

Jag är fortfarande starkt immunnedsatt och ska akta mig lika mycket för det mesta men hon tyckte ändå att jag nu kan börja röra mig mer där det finns mycket folk. Det har jag redan gjort så det blir ingen skillnad. Men jag håller mig undan byggdammet när hantverkarna är nere hos min syster. Däremot får jag hälsa på min dotters katter nu, så länge jag håller mig borta från kattlådorna. Inga problem! Hädanefter behöver jag troligtvis bara lämna prover en gång i veckan och snart bara varannan vecka. Ännu mer frihetskänsla!

Vid lunch igår följde jag än en gång med min syster när det var hennes tur att promenera med hundarna. Alldeles i utkanten av Mjölby ligger ett naturreservat, Skogssjön, där det finns en lagom runda att gå runt sjön. Jag har aldrig varit där men min syster har varit där och badat med hundarna vid hundbadet några gånger. Hon har även tagit sig runt sjön någon gång. Hon föreslog att vi skulle åka dit och jag har längtat efter sjöutsikt på promenaderna så det ville jag gärna.

Det visade sig vara en liten fin, tyvärr delvis igenväxt sjö, med både badplats och en minicampingplats. En mysig stig gick längs sjön stora delar av rundan och det var ett underbart väder för en utflykt. Hundarna hoppade in i bilen, ja Kasper försökte åtminstone men hans forna styrka och smidighet har tyvärr minskat rejält och han kom ungefär halvvägs och blev hängande. Med lite hjälp kom han också upp.

DSC_0002DSC_0007DSC_0011DSC_001320180422_131238DSC_0017DSC_0020DSC_0029DSC_0035DSC_0036DSC_0037

Jag blev glad när vi hittade de här fina backsipporna. Jag vet inte om de är fridlysta här men förmodligen är de det.

DSC_0042

DSC_0038,01

Promenaden avslutades vid hundbadet. Nalle plaskade omkring tills han var rejält blöt medan Kasper nöjde sig med att doppa tassarna och dricka lite.

DSC_0045

Efter lek och plask i sjön måste man springa fram till matte och berätta att det var jättekul. Om någon har svårt för att komma ihåg vems hund som är vems så titta bara på våra hårfärger och hundarnas pälsar så kanske det fastnar i minnet 😉 Jag är visserligen inte svarthårig men ganska mörk än så länge.

DSC_0558


  1. Ha ha, det var verkligen ett ypperligt sätt att hålla reda på vems hund som är vems. Sådan matte sådan hund 😉

    Så skönt att besöket gick bra och att du beviljades lite mer rörelsefrihet. Kan tänka mig att det ska kännas skönt också när det inte är provtagningar lika ofta.

    Vilken härlig promenad ni kom ut på och vilka vackra bilder från den. Det är verkligen något visst att promenera vid sjöar och vattendrag tycker jag. För vår del blir det så klart mest havet och då njuter jag verkligen!

    Kram

    Gilla

    • Ja, i det här fallet stämmer det uttrycket bra 😀
      Jag är tacksam för allt de gör för mig men jag är också väldigt vårdtrött. Det ska bli sååå skönt när jag slipper springa där så ofta.
      Det är kul att börja upptäcka omgivningarna och känna att både ork och lust finns. Jag har tyckt att Mjölby är tråkigt men det finns ju faktiskt en del pärlor 😉 Jag har bott vid vatten i 18 år så det är nog det jag saknar mest. Men det är i alla fall inte jättelångt borta. Vi har ju dessutom Svartån mitt i stan men där är det inte lika mysigt att gå.
      Kram

      Gilla

    • Jag har inte sett vilda backsippor många gånger men jag hade en i trädgården i Jämtland. De är verkligen fina 🙂 Det tuffar på med lite av varje och några små planer börjar också ta form. Än så länge inom landet 🙂 Men jag kanske snart kommer utanför Mjölby kommun 😀

      Liked by 1 person

      • Jättefina! Och verkligen fina foton på skönheten också!
        Jag tror jag bara sett backsippan i det vilda på Öland faktiskt. Men jag tror nog den kan finnas på många fler håll.

        Liked by 1 person

  2. Fina bilder och era hundar verkar leva ett rikt och gott liv! Jag hade faktiskt koll på vems hund som var vilken!
    Kram

    Gilla

    • Tack! Jag får tacka min syster för att Kasper har fått komma ut på långa härliga promenader de senaste åren. Kanske är det mycket därför han fortfarande är så pigg. Jag tror faktiskt att både Nalle och Kasper trivs ganska bra med sina liv. Om hundar kunde minnas så skulle Kasper också längta tillbaka men nu har han det bra här 🙂
      Bra gjort att ha koll på hundarna 😀
      Kram

      Gilla

  3. Hej, här stämmer också uttrycket Sådan matte sådan hund om vi nöjer oss med bara hårfärgen, går vi till andra yttre attribut då skiter det sig, en liten lätt men muskulös papillon och en mer än lovligt rund och artrosdrabbad tant. Men oavsett, jag undrar lite, vet inte om jag förstått hur ni har arrangerat ert boende, är det så att två systrar , eller möjligen tre, bor tillsammans i ett gemensamt införskaffat hus? Jag har kanske fått allt om bakfoten, därför frågan. Inte för att det har någon relevant betydelse, alla bor ju som dom vill, men det låter onekligen trevligt. Har en god vän som blev utplacerad på fosterhem i barndomen liksom hennes syster. Men de hamnade i olika hem. För något år sedan flyttade systern ihop med den andra, de tyckte att om de inte fått växa upp ihop så kunde de nu på äldre dar bo tillsammans. Gulligt tycker jag, även om jag inte vet om jag skulle våga. Har själv lite hög integritetströskel, är gärna social, men hemma vill jag vara mej själv om du förstår hur jag menar…

    Gilla

    • Haha, jag tror nog att ni har många likheter som du inte tänker på. Man anpassar sitt beteende till varandra i alla relationer 🙂
      Jag och min lillasyster bor tillsammans i ett hus men med varsin del i huset och vi stortrivs med att vara ”sysbo”. Du kan läsa mer om det om du klickar på länken.
      https://ibod11.wordpress.com/2017/01/10/inte-ett-dugg-anonym-langre/
      Ingen av oss har lust att umgås hela tiden och vi har hittat en alldeles lagom tröskel för hur vi ska ha det. Det blev bra alldeles automatiskt. Vår farmors systrar bodde tillsammans så länge jag kan minnas och nu kallas vi ”de nya Stina och Greta” av övrig släkt och en del andra som kände till dem 😀 Vi är väldigt olika i inredningsstil och en del annat men vi har väldigt många gemensamma intressen också. På de här tre åren har vi aldrig bråkat om något 😀

      Gilla

      • Men nu förstår jag bättre! Vad roligt att se er båda på bild, lika snygga men på helt olika vis, och så kul att läsa om ert gemensamma hus! Så du har alltså inte bott söderut så länge men verkar ha anpassat dig bra till ett varmare klimat, hihi

        Gilla

      • Jag bodde i Jämtland ett halvår från födseln och mellan 1995 och 2014 men förutom det har jag bott i Motala, Örebro, Halmstad, Linköping och Strängnäs. Jag har alltså några minnen av hur det är här men ändå känns mycket nytt. Särskilt växtlighet och natur. Men jag känner mig som jämtlänning och längtar ofta dit. Kanske räcker det med att åka dit ibland. Jag hoppas det för jag trivs med att bo med min syster men tänker ändå ofta på att flytta upp igen. Vi får väl se…

        Gilla

  4. Härligt härligt! Vilken skön promenad det blev och vilka fina bilder!
    Haha … kul sätt att hålla reda på mattar och hundar 🙂 Tur du inte har en dalmatiner 🙂
    Campingen där vid Skogssjön verkar intressant – lagom storlek och precis den typen av camping vi gillar.
    Backsippan står som fridlyst i ”Den virtuella floran” – http://linnaeus.nrm.se/flora/di/ranuncula/pulsa/pulsvul.html
    Önskar dig en fin tisdag!
    Kram

    Gilla

    • Ja, det var väldigt skönt och kameran fick jobba en del 🙂 Det skulle vara lite kul om jag blev ljust gråhårig med kvarvarande mörka fläckar 😉 Då skulle jag nästan vara tvungen att skaffa en dalmatiner 😉
      Det verkar som om det mest är långliggare som bokar plats där. Små träverandor låg vid de flesta platserna men det finns säkert möjlighet att få plats ändå. En väldigt fin liten camping 🙂
      Tack för länken. Jag trodde att det var så och nu vet jag 🙂
      Detsamma till dig!
      Kram

      Liked by 1 person


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s