Jag fick som jag ville till sist. Snön kom och i ganska riklig mängd för att vara här. När jag släppte ut min gamla vovve i morse (jag brukar göra det direkt efter maten och lite innan morgonpromenaden) tog han sig bara några steg ut, slickade i sig lite snö, satte sig ner en stund och tittade sedan på mig med en blick som sa att ”nu vill jag in, här kan man inte röra sig”. Jag kan ju inte tvinga honom att kissa så jag öppnade snällt dörren och torkade av honom den blöta snön. Men först fick han stå ut med att förevigas med snöflingor i pälsen. Medan han satt ner i snön försökte jag sopa av min trappa men den rörelsen ville min opererade mage inte veta av. Då är det inget att göra. Bara att sätta undan sopen igen och låta snön vara.

Kasper tyckte att det var betydligt trevligare och mysigare i korgen och där la han sig tillrätta och väntade på den riktiga promenaden. Det var först tänkt att jag skulle sköta den idag men min kloka syster kom igår snabbt till insikt om att med all snö som föll så var det inte en bra idé. Då skulle jag och vovvarna inte komma särskilt långt. Det var mycket bättre att min promenad fick vänta tills mitt på dagen då kanske några trottoarer var skottade. 

Morgonen och förmiddagen tillbringade jag inomhus och ibland tittade jag ut genom något fönster och såg hur min syster och våra grannar slet med skottning. Egentligen inte alls dumt för det ger både motion och social aktivitet.  Jag hade lite dåligt samvete för att jag inte kunde hjälpa till men det är som det är med den saken. Även utan min operation skulle det mesta av snöskottningen falla på min systers lott. Jag glömmer ofta bort att jag har värkproblem men det skulle jag snabbt bli varse om jag gav mig på sådana uppgifter.

Vid halvett på dagen gjorde jag och hundarna ett försök. Vår gata var fortfarande inte plogad men jag kunde ändå ta mig fram hjälpligt om jag kryssade mellan trottoarer och gångvägar genom grönområden. Skogen var inte att tänka på. Där måste jag låta andra trampa upp stigarna först. Jag har sagt förut att jag förstår att folk här nere tycker att snön är lite trist. När plogningen inte sköts bättre blir det missnöje. Så här ser det ut utanför vårt hus just nu och nu är det kväll.

Så några bilder på den vackra bukett som kom igår kväll. Ännu fler jämtländska vänner tyckte att jag behöver uppmuntras med fina blommor. Och uppmuntrad blir jag…och jätteglad. Tack alla gulliga som har gett mig så många fina blommor.