God morgon

Jag är en morgonmänniska men riktigt så här tidigt brukar jag inte vara igång. Klockan är tjugo i två när jag börjar skriva det här och nu kan jag inte sova mer. Jag känner mig inte särskilt trött så förmodligen har jag sovit färdigt nu. Kanske har operationströttheten gett med sig och saker och ting börjat återgå till mer normala behov. Jag ska inte ropa hej ännu. Det kanske bara är en tillfällig paus i tröttheten.

Jag har inte berättat om resan hit till Sahlgrenska. Den var delvis en skräckfärd. Jag slumrade i början men när vi närmade oss Borås hörde jag hur däcken skar igenom något som lät som hårda iskristaller. Vi hade kommit in i det snöoväder som skulle komma  västerifrån och det snöade ymnigt och blåste rejält. Men inte saktade min taxichaufför ner för det. Han körde på i för snabb fart, gjorde omkörningar och verkade ha väldig bråttom. Vid ett tillfälle tappade bilen helt väggreppet och vi for fram och tillbaka över vägen några gånger. Då märkte jag att min chaufför i alla fall visste hur man häver en sladd. Jag hade nog en liten fördom om att en afrikan, som helt klart inte hade svenska som modersmål, inte kunde vara så hemma på det här med att hantera bilar i vinterväglag. Men han fick snabbt ordning på bilen, vände sig om och tittade oroligt på mig (jag gav inte ett pip ifrån mig under hela händelsen) och sedan fortsatte han i samma takt. Jag satt i baksätet och hade stenkoll på hans GPS där jag såg hur många km som återstod. Inget trevligt småprat den här taxiresan alltså. En liten stund funderade jag faktiskt på om jag skulle erbjuda mig att köra men så får man ju inte göra. Några gånger till var det nära att bilen började sladda men till slut kunde jag andas ut och glad över att leva ringde jag på porttelefonen där ”min” avdelning finns.

Maten är god men tyvärr har jag fortfarande ingen matlust. Jag har i alla fall inga problem med att dricka så jag kompletterar med näringsdryck, saft, juice, vatten, kaffe och té. På kvällen känns det som om hela jag består av socker. Det är tydligen helt ok för de tycker att jag behöver energi och det får jag inte av bara vatten. Jag får en väldigt god körsbärssaft och en supergod näringsdryck med ananas och apelsin. Det är ju bra att jag tycker att det smakar bra men jag är förvånad över att proverna inte visar förhöjd sockerhalt. Här har de koll på precis allt så om något ändrar sig så får jag snart veta det.

På nätterna kommer de några gånger och kollar blodtryck, puls och frågar om jag kan röra armar och ben. Dagtid blir det betydligt fler sorters prover tagna. I går fick jag byta rum och bor nu i ett dubbelrum. Min sänggranne är väldigt tystlåten (tyvärr av medicinska skäl) och det är en stor skillnad på hur det var förut. Väldigt lugnt och skönt.

Min son måste återvända till sitt liv i dag. Han kommer förbi en stund på morgonen innan han åker hem. Han mår lite dåligt över att behöva lämna mig för nu visar provsvar att vistelsen kanske blir lite längre än jag först trodde. Men han har varit här så länge nu och även om jag verkligen har uppskattat att ha honom här så har jag inte behov av någon tröst eller annat mentalt stöd. Det har varit jättekul och mysigt att ha träffats flera gånger varje dag men han har ju faktiskt ett liv att leva och han kommer och hälsar på mig hemma snart.

Så här ser det ut där jag bor nu. Åt andra hållet finns det en skärm mot min granne. Jag har fönsterplats men det är inte så mycket att titta på utomhus. Mest bara en innergård.

DSC_0339


  1. God morgon … eller kanske ska jag säga förmiddag!
    Själv har jag sovit väldigt dåligt i natt, men somnade till ett tag framåt morgonen och gick inte upp förrän klockan var nästan halv sex.
    Lite tråkigt att du fått beskedet att din hemresa kanske dröjer någon eller några dagar, men skönt att du verkar må bra 🙂
    Din resa dit verkar som en skräckupplevelse … hoppas du får en lugnare hemresa vad det lider.
    Sjukhusrum är oftast inte det mest hemtrevliga, men det viktigaste är ju att du mår allt bättre och snart kommer säkert matlusten tillbaka.
    Din son har varit fantastisk som varit hos dig under den här veckan och nu måste även hans liv gå vidare … och som sagt, ni ses snart igen.
    Tänker på dig … kram!

    Gilla

    • Haha, ja nu är det gränsfall mellan förmiddag och eftermiddag. Beskeden ändras snabbt och nu är det återigen hemgång i morgon som gäller 😀 Jag har inte orkat skriva om alla turer på pld-bloggen så det får vänta lite.
      När det är dags för hemresa är det nästan så att jag önskar att det blir barmark men sedan kan det få komma mer snö 🙂
      Min sjuksäng och mitt rum duger väldigt bra åt mig. Jag behöver inte mycket mer än en säng för att vara nöjd 🙂
      Min son var även med mig för drygt två år sedan då utredningen gjordes. Då var vi här i tre dagar och det känns som om det till stor del är han och jag som har gjort den här resan tillsammans 😀
      Tack för omtanke 😀
      Kram

      Liked by 1 person

  2. God morgon – jag som tyckte jag var tidigt uppe 🙂 Men förhoppningsvis har du fått sova några timmar till.
    Trist att hemresan eventuellt blir fördröjd men å andra sidan, bra att de har full koll på allt.
    Visst är det spännande att en ibland blir påmind om att en inte är fördomsfri trots att en tror det. Känner igen den känslan. Jag brukar vara hyfsat fördomsfri men så ibland… då dyker den där tanken eller känslan upp. Jag brukar vara glad att jag upptäcker den i alla fall – ett steg åt rätt håll tänker jag 🙂
    Ha det gott och hoppas värdena vänder till det bättre så du får komma hem!
    Kram!

    Gilla

    • Jag har sovit i flera omgångar sedan dess så sömnbrist har jag inte 😉
      Just nu är det hemgång i morgon som gäller men det ändras snabbt och ofta så vi får väl se. Jag hoppas i alla fall på att det blir så. Jag ska uppdatera pld-bloggen om alla turer när jag orkar men ork har det varit dåligt med idag.
      Det är jättebra om man själv reagerar på och inser att hoppsan, där tittade en fördom fram. Då kanske man tänker både till och om 😀
      Tack för att du bryr dig.
      Kram

      Liked by 1 person

  3. Det lät ju som en förfärlig taxiresa. Hemskt att åka med någon som inte tar hänsyn till väglaget. Gulligt av din son att ha varit så mycket hos dig. Har du någon uppfattning om när du får komma hem?
    Kram

    Gilla

    • Ja, den resan vill jag inte ha en repris av så det hoppas jag slippa.
      Min son är jättegullig och omtänksam och det gäller för alla mina tre barn. Omständigheter gjorde att det passade bäst för honom att komma men de andra skulle ha velat göra det också. Det är mycket jag som bromsar. Jag vill inte att deras liv ska bli tillkrånglade och jag är ju inte jättesjuk 🙂
      Just nu verkar det som om jag får komma hem i morgon men jag tror det först när jag blir utskriven 🙂
      Kram

      Gilla

    • Hej och välkommen!
      Jag har haft en genetisk leversjukdom, polycystisk lever, som innebär att levern har bildat hundratals vätskefyllda cystor och vartefter cystorna har tagit över levervävnad så har även levern växt. Cystorna är helt ofarliga och mina levervärden har varit nästan normala hela tiden. Det är alltså inte p g a risk för leversvikt jag hamnade på listan utan p g a dålig livskvalitet. En väldigt stor lever påverkar andra organ och jag har mått dåligt på många olika sätt. Två år väntade jag på listan och det säger jag inget om. Många är rädda för att inte hinna få ett organ innan det är för sent och jag skulle inte vilja att någon annans liv riskerades för att hjälpa mig. Men nu är det över och mitt liv som levertransplanterad börjar. Mycket att ta hänsyn till men även mycket roligt att se fram emot 😀
      Jag skriver mer om de medicinska aspekterna i min pld-blogg och den handlar bara om det här.

      Liked by 1 person

  4. God middag! Förstår att sonen behöver återvända till sitt vanliga liv men kan tänka mig att han ändå varit en trygghet under dagarna som gått. Hoppas att provsvaren blir positiva och att återhämtningen går som planerat.

    Kram och ha det gott!

    Gilla

  5. Du är så stark, realistisk, jordnära och varm. Sonen är förstås fortfarande mån om att ha koll på dig, men självklart måste han återvända till sin egen tillvaro. Det är en spännande resa du ger dig ut på nu, efter att så länge bara ha väntat och väntat så kan det väl lätt bli lite av en antiklimax? Önskar raskt tillfrisknande och återgång till ditt eget liv och leverne! Med lever

    Gilla

    • Tack för allt fin du skriver om mig 🙂
      Jag vill verkligen inte att det ska bli en antiklimax och alla planer finns kvar. Jag ska inte ha för bråttom och de tre första månaderna räknar jag inte med någon större aktivitet förutom massor av sjukhusbesök 😉 Men sedan ska jag ha som första mål att hälsa på min son i Uppsala. Tänk att jag inte har gjort det än. Men nu orkar jag snart det 😀
      Tack så mycket 🙂 Ja, lever hade jag ju en innan op också men nu har jag en bra och fin lever 😀

      Gilla

  6. Du ska se att snart kommer matlusten tillbaka. När du börjar känna dig hungrig så är du på god väg att återhämta dig och få flytta hem men ta det lugnt. Du har det ju bra där du är och man har koll hela tiden. Kram och krya på dig

    Gilla

    • Upptäckte nu att jag inte har svarat dig. Jag trodde att jag gjorde det när jag läste din kommentar förut. Tack för din fina kommentar och jag fick komma hem några dagar senare. Visst var det skönt att känna att de hade koll på mig och det var en ganska behaglig vistelse. Men det är alltid skönt att få komma hem och rå sig själv 😀
      Kram tillbaka

      Gilla

  7. Käraste Ingrid ! När mamma lämnade nyheten att du nu är opererad och ditt nya liv kan starta fick jag en varm känsla i hjärtat. Vi vet att du kämpat, hoppats och lidit. Du är en förebild !
    Nu ska du ta igen dig och ”lära känna” din nya lever. När ni bekantat er så kommer ni bli vänner och ta siktet på framtiden – TILLSAMMANS.
    Kram från Ulli och Maud

    Gilla

    • Jag har visst varit lite slarvig med svar på just det här inlägget. Upptäckte nu att jag läst men inte svarat några av er.
      Tack snälla ni för ert fina stöd. Det betyder mycket 😀 Jag kommer och kramar om er personligen när jag kommer ”hem” nästa gång ❤

      Gilla

  8. Hej o tack för din kommentar om min konfirmationsramsa. Det var nog så här att det bildades en grupp som skulle producera en tidning om vårt konfirmationsläger, något att liksom lägga till handlingarna i livets minneslåda. Så det var nog barn som myntade alla uttryck. Det kändes inte så kul just då, men kanske fick de andra också lite satiriska antydningar, jag minns faktiskt inte. Hoppas att det framåt med rehaben

    Liked by 1 person

  9. Vilken tapper hjälte du är! Kämpar och kämpar och både vill ha din son kvar samtidigt som du förstår att han har ett liv utanför lasarettet. Bra att du får vård och att de har koll på dig dygnet runt. Kasper får fin omvårdnad av din syster så du har inget att oroa dig för *ler* Orkar du se på teve eller stör det din tystlåtna granne? Hur i hela friden orkar du blogga och dessutom hälsa på … vilken kämpe du är 🙂 Goa energier till dig och din lever och hela din kropp/kram

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s