Fullt schema

Att ligga på sjukhus är inte något för lata. Det är fullt schema och massor av aktiviteter och folk som springer ut och in i rummet. Provtagningar, ultraljud, sårkontroller och omläggningar, nålar och slangar som ska bytas ut eller tas bort, andningsträning, träning, biopsier, kurs. Utöver det är det måltider, duschar, ronder, läkemedelsinformation och att  lära sig lägga upp rätt dos av alla mediciner morgon och kväll (ändras varje gång tills rätt dos har hittats och om värdena ändras). Jag och min rumskompis har skrattat lite bittert åt att om vi någonsin lyckas somna så kommer någon och nyper oss i fötterna och frågar om vi kan röra på dem eller så lyfter de på vår arm för att sätta dit blodtrycksmanschetten. Det finna massor av anledningar att väcka sovande patienter och de lyckas väldigt ofta. Och tur är väl det för vi vill ju ha bra omvårdnad.

Vi har kommit varandra väldigt nära, jag och min rumskompis (först sa jag sängkompis men det lät konstigt 😉 ). Det blir så när man ligger i samma rum och tar del av varandras vedermödor och glädjeämnen. Jag skrev i förra inlägget att min rumskompis är tystlåten och det är hon. Ändå pratar vi massor. Hennes stämband har blivit förstörda av den vård hon har fått så hon kan bara viska. Och viskar gör hon med stort tålamod, för det är lite bökigt att höra allt. Men då frågar jag igen och vi har lyckats kommunicera oss till en vänskap. Redan första dagen drog vi undan skärmen mellan oss.

Lite tråkigt är det att vårdpersonalen ofta inte har tid att ha tålamod med detta lilla kommunikationsproblem. Otaliga gånger de här dagarna har de gissat vad min rumskompis , hädanefter kallad R, ska säga och rusat iväg utan att lyssna klart och då har det blivit fel. Andra gånger rusar de iväg efter att ha pratat med mig och förgäves har R försökt hejda dem för att fråga eller be om något. Då har jag ibland hojtat till och lyckats få dem att komma tillbaka men jag förstår att R emellanåt är lite ledsen och känner sig bortglömd och ignorerad. Jag har föreslagit att vi ska fixa något som hon kan kasta på dem när de skyndar förbi.

Naturligtvis förstår vi att det här inte är medvetet. Alla har helt enkelt bråttom och är inte vana vid att det viskas. Men det är lite underligt att just R ofta blir lovad att någon ska komma snart och sedan blir sittandes länge utan att någon kommer. Hon fick vänta i duschen, tills hon öppnade dörren och jag i stället ringde på min larmknapp, då kom någon. Hon blev lovad hjälp med att resa sig och gå en runda i korridoren. Där satt hon och väntade i över en timme utan att vare sig kunna resa sig upp eller lägga sig ner. Till sist kom några helt andra och hon fick hjälp. Det här är händelser som jag aldrig skulle ha sett om jag inte hade varit rumskompis med R och de flesta uppfattar nog att de får all hjälp de behöver. Men jag blir ändå lite upprörd

Annars är allting bra just nu. Svaret på den senaste biopsin kommer troligtvis inte förrän i morgon och om det inte visar på något problem så åker jag hem efter det. Håll alla tummar för att det ska bli så. Men kanske borde jag köpa en tuta eller visselpipa till R innan jag ger mig iväg.

Jag har inte använt några av mina egna kläder. Och varför skulle jag det när det tillhandahålls så tjusiga och moderiktiga kläder här?

DSC_0343


  1. Skönt att höra att du mår bra och att det ser ut som om du är på hemåtgående (nytt ord nu igen… ha ha). Tråkigt, men kanske inte alldeles överraskande, att höra om hur din vän behandlas. Visst kan det vara stressigt men…. nja, det känns ite som ett okej bemötande från personalen.

    Gilla

  2. Så bra att ni blir väl omhändertagna men jag tycker ändå lite synd om R. Att kunna göra sig hörd och bli lyssnad på är viktigt när man befinner sig på ett sjukhus. Fint att ni fått bra kontakt i alla fall.

    Kram och fortsatt god bättring!

    God morgon om du inte redan är vaken 😉

    Gilla

  3. Härligt att läsa att du snart får åka hem – håller tummarna för att provsvaren är OK!.En fin bild på dig och du ser ut att må bra 🙂
    Jag har inte så mycket egen erfarenhet av sjukvården, bara genom Lasses ganska täta besök under senare år. Visst är det konstigt att vissa människor nästan verkar osynliga – för så verkar det med din rumskompis – ja, inte för att de inte vill henne väl, bara att hon på något sätt inte syns – kanske därför att hon inte hörs. Konstigt är det i alla fall …
    Nu hoppas jag om sagt att det blir hemgång idag och att du får en trevligare resa hem än resan dit.
    Kram

    Gilla

    • Jag väntar ivrigt på svar om biopsin och flera ur personalen har redan sagt hejdå och önskat lycka till. Jag vill verkligen komma hem nu. Du har rätt i att jag mår förhållandevis bra 😁
      Att inte ha någon röst är ett stort problem, inte minst på sjukhus, men kanske har vi fått några att tänka till.
      Ja, fy så hemsk resan hit var, men det verkar vara plusgrader idag 😁
      Kram

      Liked by 1 person

  4. Vilken fin bild och du ser ju oförskämt pigg ut! Hoppas det blir hemfärd idag. Stackars din rumskompis, tycker det låter som en bra idé att köpa en tuta till henne. Det finns tutor man använder t ex vid handbollsmatcher här i stan som nästan gör en lomhörd.
    Kram

    Gilla

    • Haha 😂 Ja, då kan hon ligga här och tuta. Risken är väl kanske att alla patienter tror att brandlarmet går 😉
      Jag mår som jag ser ut 😊 Visst har jag ont men det vore konstigt annars.
      Kram

      Gilla

  5. Oj vad du ser pigg ut, vad glad jag blir ❤️ Hoppas svaren blir bra och att du fått åka hem. Om inte så är det ju bra att du stannar och de har lite ytterligare koll på dig. Du verkar vara en duktig patient ☺️💕

    Gilla

    • Jag är ovanligt pigg för att ha varit med om det här men självklart blir jag väldigt trött emellanåt 🙂
      Jag får åka hem 😀 I kväll lägger jag mig i min egen säng och det ska bli underbart.
      Jag har gjort allt de sagt att jag ska göra och kanske lite mer. Men jag vill ju bli frist så det är inte så konstigt 🙂
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s