I dag borde jag fira. Jag borde bjuda syrran på en god drink och göra det lite extra festligt med en cigarett till den. Men jag har inte tagit ett bloss på nästan två år och det är nästan lika länge sedan jag drack något alkoholhaltigt så det får bli en kopp kaffe och kanske en kaka. Läkarna har sådan koll på mig och de kan se precis allt på diverse prover. Jag har alltid varit en ”duktig flicka” och vill inte bryta den vanan nu (om det inte gäller något jag tycker är helt uppåt väggarna. Då blir jag obstinat). Det är faktiskt inga problem att avstå. Alkohol har jag aldrig längtat efter och jag inser att det inte är bra att röka och speciellt inte nu. Men en skön sommardag då allt känns bra, då skulle det smaka ganska gott.

Vad är det då som är så bra? Det började i morse med att jag vann 30:- på en lott. Lika mycket som lotten kostade så det blev plus minus noll. Det var ändå kul.

Lite senare på förmiddagen kom min syster och var alldeles uppspelt. Hon hade varit nere i källaren och hittat vår superråtta bakom en dörr. Han var väldigt död och såg så fridfull och riktigt söt ut. Äntligen, efter så lång tid, blev han till sist överlistad. Men det är klart. Med både vanligt råttgift och ett ännu starkare skumgift i magen vore det konstigt om han hade klarat sig. När vi dessutom täckte för golvbrunnar så att han inte kunde hitta något vatten, var det kört. Men han har gäckat oss länge. Vilken plåtmage han måste ha haft. Nu ligger han och resterna av giftet i en sopsäck och väntar på att bli hämtade av saneringsfirman. Speciellt skumgiftet är alldeles för farligt för att vi ska få slänga råttan i soporna. Naturligtvis var batteriet i kameran slut så det fick bli en dålig mobilbild. Ville inte vänta på att få ut den ur källaren.

 

Det tredje fina med den här dagen är vädret. Temperaturen har legat lite under tjugo grader, solen har skinit, vinden har fläktat skönt och det har varit helt gudomligt skönt att ligga i bikini och sola. Jag blev knappt svettig. Åh, så jag njöt. Men inte mer än några timmar för sedan tröttnar jag. Men jag mår så himla gott när jag kan vara i solen. Värmen lindrar värken och om det inte vore för min stora lever, som gör det svårt att ligga på mage, skulle alla medicinska problem vara väldigt små den stund jag njuter i solen.

Håll med om att det här var en bra dag. Inget stora händelser men ändå tillräckligt för att vilja fira 🙂

En bild till vill jag visa. Jag glömde ta med den i går så den är inte alldeles färsk. Jag går förbi den här dörren nästan varenda dag och undrar vad som finns bakom. Kan det vara ett militärt utrymme av något slag? Dörren verkar i alla fall inte ha öppnats på väldigt länge och skogen håller på att ta över. Jag blir nyfiken och vill gärna titta in där. Förmodligen, ja ganska säkert, är dörren låst så det är nog lika bra att jag aldrig har vågat mig fram för att känna om den går att öppna. Jag har sett för många läskiga filmer för att göra något sådant

.

 

 

Jag och solen strålade i kapp under dagens morgonpromenad. En helt fantastisk morgon med en helt annan luft än dagarna innan. Förmodligen var det den svaga vinden som jagade bort fukten. Kameran fick hänga med och lite tur hade jag den här gången. Två fåglar, en hackspett och en koltrasthona poserade ganska snällt. Problemet fanns hos mig. Jag hade inte teleobjektivet med mig och dessutom bara en hand ledig (två hundkoppel i andra handen). Då blir händer, som aldrig är helt darrningsfria, lite extra darriga och bildkvalitén blir därefter. Men jag hade ännu mer tur och träffade på några lite mer stillsamma djur som jag kunde komma närmare.

Varje dag händer det något i skogen och det finns alltid nya upptäckter att göra. Jag hade fotoögonen öppna och beredda. Ungefär som när man tar med sig svampögonen under hösten.

 

 

 

En gammal bekant från förra våren får vara med i år igen. Jag går ofta förbi och blir fortfarande helt fascinerad av naturens små underligheter. Jag funderade då på om dessa växter lever i ett kärleksförhållande eller om slingerväxten, som jag tror mig minnas är en vildkaprifol, parasiterar på det lilla trädet. Jag vet fortfarande inte om valkarna på trädet betyder att de har växt ihop eller om slingerväxten har strypt stammen och på så sätt svarvat till den. Hur det än förhåller sig så fortsätter de att leva tillsammans och ser ut att ha det ganska bra.

Tyvärr måste jag medge att mandelkuren mot halsbränna inte fungerade så bra som jag trodde. Vid lindrig halsbränna hjälpte mandlarna men jag märkte senare att när det blev en kraftigare attack så behövdes hjälp av annan medicin. Men då behövde jag bara ta en tuggtablett så lite nytta gjorde mandlarna.

Som en liten bonus ska ni få ta del av det vackraste språk vi har i Sverige 😉 Detta är ett inlägg som vi jämtar gillar och skrattar åt på facebook. Det cirkulerar lite då och då men den här gången delar jag det med er i stället för med mina fb-vänner (några finns på båda platserna så då kanske det blir en repris).

Alla känner nog till några fantastiska knep som härstammar från tidigare generationer och som sägs hjälpa mot olika åkommor. Jag brukar ta sådant med en nypa salt (bildligt talat, ingen huskur) och tror inte på något innan jag själv har provat och har sett bevis på att det fungerar. Kanske beror min skepticism på den huskur som vandrar runt i min släkt och som några personer med största allvar säger fungerar. Jag tror att jag på skämt har lämnat en kommentar hos någon med halsont om att man ska vira en använd vänsterstrumpa fylld med gröt runt halsen. Det är just en sådan huskur som jag inte tror ett dugg på men som ändå är ganska kul. Jag har i och för sig aldrig provat så kanske det finns något uns av sanning i det.

Men det finns knep som fungerar och det bevisar att man inte kan förkasta allt som är gammalt. När min lever och alla cystor hade växt till en viss storlek började jag må illa. Riktigt rejält illa. Sådär så att jag bara ville ligga och blunda och inte orkade med världen. Efter några veckor försökte jag med ett åksjukearmband. Hjälpte inte alls. Jag frågade på apoteket om det fanns något annat receptfritt att prova men alla medel mot illamående är receptbelagda. Tjejen i kassan föreslog att jag skulle prova ingefära för det brukade hennes mormor ta när medicinen gjorde henne illamående. Jag köpte färsk ingefära, skar bitar och la i kokande vatten. Efter en stund silade jag upp lagom mycket i en mugg, la i lite honung och drack.

Jag kände på en gång att det blev bättre. Jag började dricka hemgjort ingefärsté 5-6 gånger varje dag och redan i slutet av första dagen kände jag nästan inte av mitt illamående. Så småningom kunde jag minska intaget och nu räcker det om jag dricker en kopp om dagen. Förmodligen har det byggts upp något slags skydd i kroppen men om jag glömmer bort min dagliga dos så kommer illamåendet igen. Jag tycker att det är helt fantastiskt att jag så lätt kan slippa må illa. Som tur är tycker jag att det är riktigt gott också.

Nu har min syster lärt mig ett annat knep. Jag vet inte om det är en gammal huskur men på nätet verkar det vara ett känt faktum att mandel hjälper mot halsbränna. Min sjukdom ger mig även halsbränna och hittills har jag köpt tuggtabletter som hjälper. Men nu har jag provat att tugga i mig fem mandlar när jag känner halsbrännan och två gånger har det hjälpt. Inte vetenskapligt bevisat alltså men om det fortsätter att fungera bra så har jag nu två naturliga och bra mediciner mot olika sjukdomssymptom.

Det finns säkert många bra naturliga mediciner och ni kan säkert berätta om olika knep som ni tar till. Jag är nöjd och glad att jag har hittat det som hjälper mig.

Min svägerska och jag åt buffé på en thairestaurang. Jag tycker kanske att det var lite överdrivet att kalla det för en thaibuffé, för det fanns pizza, schnitzel, stekt potatis och en del annat som man inte förknippar med just en sådan buffé. Men där fanns även riset, nudlarna, jordnötssåsen och en del röror och såser som är mer traditionella. Sushiavdelningen tittade jag inte ens åt. Jag gillar lax, ris, räkor etc men vill hellre ha det tillagat och serverat på ett annat sätt. Det vi åt var gott, särskilt friterade bananer och mjukglass som fanns som efterrätt, men det är lite synd att en del rätter inte håller värmen.

Nu har äppelträden börjat blomma och då kan jag inte låta bli att föreviga en av de fina blommorna.

Så luktade det i morse när jag släppte ut Kasper en stund vid femtiden på morgonen. Det slog emot mig och jag kände direkt att det påverkade min andning. Det var 16 grader ute och alldeles fuktigt i luften och på gräsmattan. När jag, några timmar senare, gick i väg på vår vanliga morgonpromenad kändes det precis  likadant. Det var som om något tryckte ner mig och gjorde det tyngre att andas. Jag försökte tänka efter om det verkligen har varit så här de två somrar som jag har bott här. Men som jag minns det har den här kvävande fukten bara varit här under några väldigt varma och vindstilla veckor mitt i sommaren. Jag kände mig riktigt nere och önskade mig bort till svalare och torrare luft (gissa vart).

När jag hade kommit hem och druckit det kaffe som min svägerska hade gjort i ordning, kändes det lite bättre. När min svägerska lite senare skulle åka hem och som avskedsord sa ”det är så kul att komma till dig för du är alltid så glad och positiv”, skämdes jag lite. Först blev jag glad för att hon sa så och jag var tvungen att tänka efter hur jag egentligen är. Och det stämmer nog att jag för det mesta är väldigt glad. Men den här morgonen var jag en bitter surkärring och det tillåter jag mig att vara i bland. Men inte för länge.

Det blev en väldigt varm dag men mycket av fukten försvann. Jag orkade faktiskt vara i solen några timmer. Ja, jag t o m somnade till en stund. Några av er har hängt med mig här länge och minns kanske hur jag längtade efter sol och värme när jag bodde i Optand i Jämtland. Jag satt där uppe och såg hur soligt det ofta var här nere och konstaterade att jag då bodde på den plats i Sverige som hade absolut sämst sommarväder. Vilken skillnad det är på mig nu jämfört med då. Från att ha varit den största soldyrkaren till att nu sucka tungt när det blir för varmt. Jaja, det har medicinska orsaker och logiska förklaringar men nu när jag bor här, väldigt långt söderut i landet, så kunde jag väl åtminstone få njuta av det jag förut längtade så mycket efter. Men nejdå. Jag tittar avundsjukt på väderkartan och konstaterar att där har de tolv grader och sol. Alldeles underbart.

Jag känner inte alls igen mig själv i den här klagolåten och jag gillar inte hur jag är. Skärpning!

Jag har ändå varit ute lite och jag kröp långt ner i gräsmattan och hittade små, små ogräsblommor och något konstigt kryp. Någon lite större blomma hade också slagit ut i dag.

 

 

 

Sedan jag flyttade från Jämtland till Östergötland för snart tre år sedan, har det blivit så att min svägerska har kommit och hälsat på mig en gång per år. Vi skulle gärna träffas oftare än så och även göra saker tillsammans men tills jag mår bättre får det räcka så här. Vi har båda värk lite överallt och är begränsade av det men det skulle inte hindra oss från att göra små utflykter eller resor inom landet tillsammans. Det är orkeslösheten och tröttheten som sätter stopp. Dessutom ska jag helst inte åka längre bort än två timmars resa från hemmet innan jag har fått min transplantation. Men sedan väntar, i första hand, en resa upp till Östersund. Vi längtar båda upp dit.

Nu är min svägerska i alla fall här hos mig några dagar och som vanligt är det jätteroligt att träffas. Vi babblar på tills jag säger ifrån att jag inte orkar längre. Då är vi tysta ett tag och jag vilar lite. Sedan är vi igång igen och så fortsätter det. Min syster får sällskap på några av sina hundpromenader och då passar jag på att sova en stund.

Vi har planerat att ta oss till någon restaurang och äta i dag. Problemet är att jag inte känner till restaurangerna här. Efter att ha bott här i två år har jag ätit på bara en restaurang, men där har jag i stället varit tre gånger. Nu är det dags att prova något annat och jag har kollat upp utbudet. Det är inte särskilt stort men vi har några alternativ. Det blir ingen lång sittning. Vi tar oss dit, äter vår middag och sedan åker vi hem igen. Men även om jag inte vill sitta på en vanlig stol en längre stund så är det kul att se något annat av min hemkommun än bara mataffärer, vårdcentral och apotek. Ja, jag har ju förstås varit mycket i skogen också så jag sitter inte bara hemma i min soffa.

En fin blomma fick jag av min svägerska.