Jag har i många år tyckt att det vackraste ord som finns är hemma. Och då menar jag där man riktigt ordentligt känner att man är hemma. Det kan vara en plats eller en människa eller kanske något annat. Men för mig är det just där jag bor nu som är mitt hemma. Min man var också ett hemma för mig och det blev ett dubbelhemma när vi bodde i Optand. Nu är jag ändå väldigt nöjd med att ha en så stark känsla för mitt nuvarande hem som jag har. Jag längtade dock inte hem en enda gång under den här resan men som vanligt så var det otroligt skönt att gå in genom min dörr, efter att ha lämnat av packningen och sedan ha lämnat tillbaka hyrbilen.
Så här såg vår resväg ut den här sista dagen.
Vi åkte inte många minuter innan vi hade passerat Vemdalsskalet och svängde in mot Storhogna. Vi parkerade vi hotellet, där det även finns ett fint spa. Men vi var inte ute efter något spa utan vi skulle gå en liten fjällrunda här. Jag visste att det var lätt att gå här och att vi kunde gå bara en kort tur. Ni kanske minns att jag för några år sedan hade varit i Fulufjällets nationalpark tillsammans med min yngsta dotter och att jag även den gången stannade till här för att det var så fint väder. Den gången följde jag den spångade led som går i en vid sväng upp på det ganska platta fjällområdet.
Den här gången ville både Karin och jag i stället gå lite brantare upp på fjället och gick upp i en slalombacke. Med lagom takt och med en del pauser för att se oss omkring så gick det bra.
Högst uppe på det relativt låga fjället (vi startade på 755 möh), som ändå var ett kalfjäll, blåste det så pass mycket att luvorna kom till användning.
Men vi kom snabbt ner till en nivå där det var mer behagligt och nästan lugnt.
Där borta syns Vemdalsskalet.
Kanske kan jag kalla den här sortens natur för ett slags hemma också. Det är i alla fall här jag känner att jag trivs bäst.
Vi träffade bara en person den här morgonen och han hade sin fina vovve med sig. Lite hundgos säger jag som bekant alldrig nej till. Vi var snart nere där vi startade igen.
Men innan vi kom fram passerade vi Plupps bro och gick sista biten på Plupps stig. Ni minns väl Plupp?
Vi gick in på hotellet för att låna toan och där inne är det mysigt ordnat med mycket växtlighet, ja hela träd faktiskt.
Vi hade gott om tid innan bilen skulle lämnas tillbaka så vi tog en extra sväng in till stan och till Rusta. Jag behövde handla lite, bl a färg och spackel och till det handelsområdet går inte min buss direkt utan jag måste byta buss om jag vill handla där. Skönt att få det gjort när jag hade tillgång till bil. Sedan ville Karin gärna åka upp till Frösö utsiktstorn så det gjorde vi också. Det var inte den allra bäste sikten och inte något bra fotoläge. Men vi såg i alla fall ganska mycket och fick lite extra motion genom att gå både uppför och nerför trapporna. Ingen hiss för oss inte.
Som jag skrev i början så var det väldigt skönt att vara hemma igen. Jag gjorde det lätt för mig och tog fram en lasagne (hemgjord) ur frysen som vi åt till middag. Till den fixade jag en god sallad och när vi var mätta och nöjda ville vi båda ta en promenad. Det händer lite titt som tätt att jag hittar trevligt pynt i de olika skogsområdena och kan man bli annat än glad när man önskas välkommen till Önsketrädet, kan titta in till familjen Sten och sedan får syn på en tomte. Men kanske känns det inte jättebra att tomten är bunden vid trädet. Han ser inte helt nöjd ut med situationen.
På förmiddagen dagen efter åkte Karin hem till sig. Som alltid så blev det tomt när ett omtyckt sällskap ger sig av men ganska snart kändes det bra igen och jag hade en hel del att sysselsätta mig med. Nu har jag varit hemma i drygt en vecka och det har varit kul att gå igenom alla bilder och få ordning på alla blogginlägg. Tack till er som har orkat ta er igenom allt. Det har varit ganska omfattande inlägg. Men jag vill ha det på det sättet för att jag själv ska få ordning på allt och för att kunna gå tillbaka och minnas. Tack även till mitt trevliga, roliga och lättsamma resesällskap, Karin. Vilken bra idé du fick den där gången för flera år sedan.
Hemma är ett vackert ord och det är sunt att man känner så. Gör man inte det så är något fel. Jag tänker på textraden ”Men jag vill att ditt hem blir där jag hänger min hatt”.
Jag har sagt det tidigare men vilken härlig resa ni varit ute på och så mycket ni har sett. Det har varit väldigt roligt och intressant att få följa den.
Lasagne är då gott och en av mina favoriträtter. Dessutom en rätt som är perfekt att ha i frysen.
Här kan man också hitta liknande pynt. Tomten ser dock ut som han sitter lite fast men jag förstår anledningen.
Kram och god lördagskväll!
GillaGilla
Det finns nog flera sånger med liknande textrad och jag tänker främst på ”wherever I lay my hat that´s my home”. Hur som helst så är det en ynnest att känna att man har hamnat väldigt rätt.
Det har varit en superhärlig resa och den här sommaren har jag haft turen att få komma iväg på två fina resor. Kul att du har gillat att följa min och Karins resa 😀
Lasagne är jättegott men jag älskar ju pasta i de flesta former. Jag brukar aldrig bara göra en liten form utan det blir fler formar i olika storlekar att frysa in när jag gör lasagne. Väldigt bra att ha i beredskap.
Trevligt med pynt i skogarna och kanske börjar det bli en allmän trend. Men tomten kunde nog ha fått en bättre placering utan att bindas fast.
Kram och god söndagskväll!
GillaGilla
Så mycket vackert och intressant Ingrid – Tack!
Kan inte hindra ett litet spontant skratt – när du skriver och visar bilden på tomten. 😉
Ha en skön söndag!
GillaGilla
Tack Barbro! Trevligt att du uppskattar det.
Hihihi, ja men jag tyckte faktiskt lite synd om den fastbundna tomten.
Tack och detsamma!
GillaGilla
En väldigt trevlig avslutning på er resa! Att ha ett ”hemma” där man trivs är viktigt … och jag tror både du och jag har det nu 🙂
Vilket trevligt Önsketräd, men först blev jag lite förskräckt när jag såg att tomten var bunden 🙂
Än en gång tack för alla trevliga inlägg och bilder från resan!
Kram
GillaGilla
Ja, tänk vilka fina resor och upplevelser det blev den här sommaren. Både Skåne och Norge 😊
Du och jag har båda hamnat helt rätt.
Jag reagerade precis på samma sätt. Vi förmänskligar döda ting och det kan ju inte vara fel.
Tack Anki för att du var med genom hela resan 🥰
Kram
GillaGillad av 1 person
Vilken härlig utflykt ni var iväg på och härliga fina vyer. Samt JA håller med om att HEMMA är alltid bäst
GillaGilla
Ja, det här var en fin avslutning på vår resa 😊 Vi som känner så för våra Hemma kan vara glada.
GillaGilla
Jag håller med – hemma är ett härligt ord.
Ni har verkligen varit duktiga som gått så mycket, vilken kondis ni har! Det har varit trevligt att följa er resa. Det är också jätteroligt att kunna titta bakåt och uppleva allt igen.
Kram
GillaGilla
Ja, så är det och vi som känner så kan vara glada för att vi trivs så bra.
Vi har egentligen inte gått jättemycket och det har inte varit särskilt snabba rundor. Men vi har tagit oss runt där vi vill vara och i lagom takt.
Kul att du har gillat att hänga med oss 😀 Bloggen är bra på många sätt och som dagbok är den väldigt bra.
Kram
GillaGilla
Det har varit roligt att följa med er på resan. Förstår vad du menar med att det blir tomt när sällskapet försvinner, men du trivs ju själv och hemma så det är ju bra det snart ersätts med en tacksamhet över det ni upplevt. Väldigt fina miljöer och jag fattar du gör det omfattande, det gör ju jag med när vi reser. Kram
GillaGilla
Kul att du tycker så och Norge är sååå vackert. Ja, jag trivs med att vara ensam men det blir ändå en tomhet efter en vecka med roligt sällskap. Vi träffas inte ofta och kanske är det vetskapen om att det dröjer länge till nästa gång som gör tomheten större. Men jag har så många fina nya minnen och det räcker långt 😀
Det känns bra att få med så mycket som möjligt i inläggen och det är mycket för min egen skull. Jag har för mig att du tänker likadant.
Kram
GillaGilla