Jag har i många år tyckt att det vackraste ord som finns är hemma. Och då menar jag där man riktigt ordentligt känner att man är hemma. Det kan vara en plats eller en människa eller kanske något annat. Men för mig är det just där jag bor nu som är mitt hemma. Min man var också ett hemma för mig och det blev ett dubbelhemma när vi bodde i Optand. Nu är jag ändå väldigt nöjd med att ha en så stark känsla för mitt nuvarande hem som jag har. Jag längtade dock inte hem en enda gång under den här resan men som vanligt så var det otroligt skönt att gå in genom min dörr, efter att ha lämnat av packningen och sedan ha lämnat tillbaka hyrbilen.

Så här såg vår resväg ut den här sista dagen.

Vi åkte inte många minuter innan vi hade passerat Vemdalsskalet och svängde in mot Storhogna. Vi parkerade vi hotellet, där det även finns ett fint spa. Men vi var inte ute efter något spa utan vi skulle gå en liten fjällrunda här. Jag visste att det var lätt att gå här och att vi kunde gå bara en kort tur. Ni kanske minns att jag för några år sedan hade varit i Fulufjällets nationalpark tillsammans med min yngsta dotter och att jag även den gången stannade till här för att det var så fint väder. Den gången följde jag den spångade led som går i en vid sväng upp på det ganska platta fjällområdet.

Den här gången ville både Karin och jag i stället gå lite brantare upp på fjället och gick upp i en slalombacke. Med lagom takt och med en del pauser för att se oss omkring så gick det bra.

Högst uppe på det relativt låga fjället (vi startade på 755 möh), som ändå var ett kalfjäll, blåste det så pass mycket att luvorna kom till användning.

Men vi kom snabbt ner till en nivå där det var mer behagligt och nästan lugnt.

Där borta syns Vemdalsskalet.

Kanske kan jag kalla den här sortens natur för ett slags hemma också. Det är i alla fall här jag känner att jag trivs bäst.

Vi träffade bara en person den här morgonen och han hade sin fina vovve med sig. Lite hundgos säger jag som bekant alldrig nej till. Vi var snart nere där vi startade igen.

Men innan vi kom fram passerade vi Plupps bro och gick sista biten på Plupps stig. Ni minns väl Plupp?

Vi gick in på hotellet för att låna toan och där inne är det mysigt ordnat med mycket växtlighet, ja hela träd faktiskt.

Vi hade gott om tid innan bilen skulle lämnas tillbaka så vi tog en extra sväng in till stan och till Rusta. Jag behövde handla lite, bl a färg och spackel och till det handelsområdet går inte min buss direkt utan jag måste byta buss om jag vill handla där. Skönt att få det gjort när jag hade tillgång till bil. Sedan ville Karin gärna åka upp till Frösö utsiktstorn så det gjorde vi också. Det var inte den allra bäste sikten och inte något bra fotoläge. Men vi såg i alla fall ganska mycket och fick lite extra motion genom att gå både uppför och nerför trapporna. Ingen hiss för oss inte.

Som jag skrev i början så var det väldigt skönt att vara hemma igen. Jag gjorde det lätt för mig och tog fram en lasagne (hemgjord) ur frysen som vi åt till middag. Till den fixade jag en god sallad och när vi var mätta och nöjda ville vi båda ta en promenad. Det händer lite titt som tätt att jag hittar trevligt pynt i de olika skogsområdena och kan man bli annat än glad när man önskas välkommen till Önsketrädet, kan titta in till familjen Sten och sedan får syn på en tomte. Men kanske känns det inte jättebra att tomten är bunden vid trädet. Han ser inte helt nöjd ut med situationen.

På förmiddagen dagen efter åkte Karin hem till sig. Som alltid så blev det tomt när ett omtyckt sällskap ger sig av men ganska snart kändes det bra igen och jag hade en hel del att sysselsätta mig med. Nu har jag varit hemma i drygt en vecka och det har varit kul att gå igenom alla bilder och få ordning på alla blogginlägg. Tack till er som har orkat ta er igenom allt. Det har varit ganska omfattande inlägg. Men jag vill ha det på det sättet för att jag själv ska få ordning på allt och för att kunna gå tillbaka och minnas. Tack även till mitt trevliga, roliga och lättsamma resesällskap, Karin. Vilken bra idé du fick den där gången för flera år sedan.