Ja, nu verkar det som om jag snart är på gång igen och plötsligt går det undan. Igår morse tyckte jag att jag kände en liten förbättring och jag satt precis och funderade på om jag skulle testa att gå en kort promenad i lugn takt när jag fick ett meddelande med en fråga om ifall jag kunde förbarma mig över Vilde vid lunchtid. Jag kunde ju lika gärna testa min rörlighet samtidigt som jag var till hjälp för någon så jag svarade att det kunde jag men att det bara skulle bli en kort runda.
Vilde blev så glad att han grät när jag kom. Ja, jag skojar inte. Först, när han hörde nyckeln i dörren, gav han ifrån sig några skall men så fort jag öppnade dörren började han dansa omkring, vifta på hela sig och ge ifrån sig ljud som bara kan tolkas som hundgråt. Även när han stod still och lät mig krama honom fortsatte han med sin gråt men när jag tog fram kopplet slutade han och såg bara glad ut. Åh, vad jag önskar att vi hade kunnat gå en lång, härlig och rask promenad tillsammans. Men det enda sättet för mig att röra mig framåt var att långsamt ta små steg och det tyckte nog Vilde var lite trist. Han är ju van vid att det går undan ganska bra när vi är ute. Men jag tröstade mig med att han säkert gillade att han fick lukta hur mycket och länge som helst när han ville det.
Där borta till höger syns det lilla skogsavsnitt där vi gick omkring en stund och längre än så kom vi inte. Men det räckte för att Vilde skulle hinna med allt han behövde göra och trots att vi bara gick en väldigt kort runda så tog det ca en halvtimme.
Som kompensation för en alldeles för kort promenad fick han (och jag också) extra mycket gos när vi kom hem till honom igen. Men den glädje som syns i hela honom när han får sällskap byts ut mot en lite sorgsnare look när han förstår att han snart ska bli ensam igen. Han lyfte inte ens på huvudet när jag klädde på mig, klappade honom hejdå och gick.
Det kändes som om jag skulle få sota för den promenaden och jag var helt inställd på att vara i stillhet några dagar igen.
På kvällen, när jag hade gjort mig i ordning för att lägga mig, tittade jag ut och såg en måne som nästan var full. Tanken att jag borde byta objektiv och ta fram stativet flög förbi men jag orkade inte göra den lilla ansträngningen och i stället gick jag ut i nattlinnet på balkongen och chansade på att det skulle bli en skaplig bild när jag lyfte kameran mot natthimlen. Om det var en månbild jag var ute efter så blev den helt misslyckad men lite spännande blev ändå resultatet. En fin månbild får jag försöka få till en annan gång. Jag har några i arkivet som jag är rätt så nöjd med men det är nog dags igen snart.
Jag blev både glad och lite förvånad när jag vaknade i morse och kände att ljumskarna mådde ungefär som igår morse. Jag bestämde mig genast för att ge mig iväg på en kort promenad även denna dag. Det var mörkt medan jag åt frukost men när jag satte mig i bilen började det ljusna. Det var en halvtimme kvar till soluppgången så jag tänkte försöka få se den och samtidigt få röra lite lagom på mig. Jag åkte över bron till Rödön och gick den korta promenaden från parkeringen till Tibrandshögen. Den har jag skrivit om flera gånger tidigare och därför slipper ni historielektionen nu.
Här finns även en plats där Storsjöodjuret ibland kommer upp och äter upp sin fångst. Någon liten bajshög hittar man också och en skylt uppmanar oss att följa spåren.
Jag tar nästan aldrig så här korta steg utan min typiska gångstil är att stövla fram med långa kliv och i ganska rask takt. Men även i morse kände jag att det enda som fungerade var att långsamt och med små, korta steg avancera framåt. Det blev ingen fjälltopp men väl en liten topptur upp på Tibrandshögen. Därifrån kunde jag se hur molnen långt där borta färgades röda just innan solen gick upp.
Jag tittade tillbaka mot det håll jag kom ifrån och bortom kröken är det bara en liten bit kvar till parkeringen. Jag tänkte tillbaka på hur dålig min ländrygg var när jag flyttade till Frösön. Då klarade jag av att ta mig hit också men sedan ville inte min rygg vara med mer. Med hjälp av rätt rörelser, som både tänjer och stärker, minskade smärtan från artrosen så pass att jag nu kan gå väldigt mycket längre. Tanken på hur det var då och hur pass mycket bättre det blev fick mig på gott humör. Jag har övervunnit så många problem (tänk bara hur mycket min tens hjälper mig med bröstryggen) så det är klart att det här ska bli bättre också.
Det blåste ganska kallt men jag ville inte gå längre utan stod kvar uppe på kullen och drog upp luvan över mössan. Snart kommer solen upp över skogen där borta.
Jag tog en bild åt andra hållet också innan jag började min väldigt försiktiga klättring ner. Det är visserligen en liten kulle men det är ändå ganske brant och att halka skulle inte vara bra för ljumskarna.
Det blev en bild även åt det här hållet. Där borta växer alla de guckuskor jag har visat er tidigare.
Det finns fortfarande en del växter som kämpar på.
En liten svamp hittade jag också.
Sommarängen vill inte riktigt ge upp.
Jag vände mig om och tittade tillbaka på den kulle jag stod på. Den låga solen ger ett extra gyllene skimmer över hösten.
Framme vid parkeringen finns den här bänken där man kan sitta och titta bort mot fjällen.
Men jag stannade till vid en vägficka och tittade lite extra mot just det motivet.
Nu till det lite märkliga i hur smärta kan fungera. Precis som igår kände jag att det blev värre när jag gick men nu, när det börjar bli kväll, känns det som om det snabbt förbättras och just nu vågar jag nästan tro på att det kan bli en lite längre promenad i något raskare takt i morgon.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Gläds JÄTTEmycket med dig. Tacksamheten över att kunna gå… ❤️
GillaGilla
Vi kanske kan behöva påminnas om vilken lycka det är att kunna klara det som tas för givet. Att kunna gå är livsglädje 😀 Tack Barbro för ditt stöd ❤
GillaGillad av 1 person
Jag är säker på att Vilde njöt fullt ut av er promenad även om den inte blev den längsta. Man får helt enkelt anpassa sig efter vad man orkar och ibland skynda långsamt. Som vanligt visar du så fina bilder och naturen hos dig är så fantastisk!
Kram och god kväll!
GillaGilla
Det verkade som om han hade en ganska skön promenad och han blev inte avbruten i sitt luktande en enda gång 😀 Men nästa gång hoppas jag att vi kan dra iväg lite längre och i snabbare tempo.
Tack Znogge! Jag är säker på att hösten är väldigt vacker hos dig också.
Kram
GillaGilla
Så glad jag blir över att du kunde ta dig ut på en fin runda med goaste Vilde även om den inte blev så lång och rask som du brukar. Inte utan att jag ler lite när du beskriver hur det brukar vara då du är ute på promenad. Här är en till som gärna drar iväg som du vet. Vilka vackra bilder. Jag har varit ute på promenad varje dag denna veckan (fick problem med mitt ena knä) tappar ju lite motion när man inte är ute på den dagliga rundan. Får ändra på det nu. Men jag kom på mig själv med att jag inte tagit ett enda foto, trotts att det finns mycket vackert att fånga på bild. Förhoppningsvis så finns det kvar tills jag promenerar nästa gång.
Lördagskram till dig!
GillaGilla
Jag var också glad och ännu gladare är jag nu när det blir bättre och bättre 😀 Det är skönt att gå fort och med långa steg. Jag känner mig lite som en häst som släpps ut i hagen när jag kan lägga iväg och må bra 😀 Jag vet att du förstår precis vad jag menar.
Jag har gått miste om nästan en hel veckas höstpromenader så jag är glad att det fortfarande finns fina färger att fota. Vilde är också ett fint motiv och han passar in bland höstfärgerna. Det är inte alltid jag fotar heller men det är kul att komma hem och se tillbaka på vad man har sett. Jag tror nog att det ska finnas fina färger kvar där nere hos dig ett tag till.
Tack och en likadan till dig 😀
GillaGilla
Så underbara bilder, jag gläds med dig att du kan komma ut igen!
Åh Vilde, jag får tårar i ögonen när du berättar om hans glädje över att få se dig. Jag har lite svårt att förstå dom som lämnar hundar hela dagarna, nu menar jag inte Vildes matte. Men jag har arbetskamrater vars hundar är ensamma från typ 7.30 till 17. Det kan väl inte vara bra.
Kram
GillaGilla
Tack så mycket! Och tack för att du gläds med mig. Men så är det ju ofta med bloggvänner. Man lever sig in i hur de har det och blir glad när det går bra 😀
Det värkte lite i mitt hjärta när han blev så överväldigad när jag kom men det var nog ännu värre att lämna honom senare. Att lämna en hund ensam så länge som dina arbetskamrater gör är inte bara dåligt det är dessutom olagligt. Men lagen reglerar inte exakt hur länge man får lämna en hund ensam.Den säger bara att det inte får vara alltför länge. Enligt Svenska Kennelklubben bör en hund aldrig lämnas längre än 5 timmar och valpar endast korta stunder. Jag tycker inte att folk ska ha hund om de behandlar den på det sättet.
Kram
GillaGilla
Jag tycker inte heller det låter bra att lämna en hund ensam så länge, när jag frågade sa min arbetskamrat bara att hunden klarar det bra, men hunden har ju liksom inget val. Hur ska den kunna förmedla att det inte är bra?
Kram
GillaGilla
Jag tycker synd om den hunden men det är inte så lätt att säga till en arbetskamrat och ännu svårare att göra en anmälan. Om den är i en hundgård under de timmarna så är det ok men att vara instängd inomhus så länge är jobbigt för en hund. Att den klarar sig är ju inte ett bevis på att den mår bra. Tur att de flesta djurägare sköter sina kompisar bättre.
Kram
GillaGilla
Ååhh … så många fina bilder! Är glad att se att du mår bättre och att du kan gå lite promenader igen! Vilde är säkert också nöjd 🙂
Svampen heter trattnavling, förr kaffebrun trattskivling – står i gamla böcker som ätlig, men anses numer inte som matsvamp. En typisk senhöstsvamp.
Önskar dig en fin helg!
Kram
GillaGilla
Tack Anki! Det är en underbar tid nu och lika underbart är det att jag börjar bli mig själv igen 😀 Idag blev det en ganska normal promenad, i alla fall längden på den. Tack för hjälpen med vilken svamp det är. Men jag avstår nog från att plocka den eller andra likadana 😀
Tack och jag önskar dig detsamma!
Kram
GillaGilla
Nu blev jag riktigt glad när jag tittade in på inlägg jag inte läst och fick se ditt med den hoppfulla rubriken ”På gång”! Så skönt att det börjar släppa. Nu går det åt rätt håll och snart kan du nog gå ut och njuta av långa promenader i den vackra hösten … För vilka bilder du bjuder på. Jag ska erkänna att jag suttit och bläddrat upp och ner och tittat på dom, njutit! Vilka färger den lågt stående solen ger. Återkommer igen och igen till den nedersta bilden med de blånande bergen och de starkt lysande färgklickarna mot det mörkt gröna i bakgrunden.
Månbidlen blev lite fint mystisk. Visst är det roligt att ta bilder på månen. Har också en del jag tagit genom åren jag är nöjd med.
Men månen, naturen och alla dess färger till trots … hjärtat blev så klart lite extra varmt när jag såg bilderna på fina Vilde och läste om hur han grät av glädje när du kom och skulle gå ut med honom.
Här har det varit lite oroligt för Lucy halkade i trappan igår morse och fick ont. Hon hade svårt att gå igår och vi var oroliga att det skulle vara något med ryggen. Hon har nämligen opererats för diskbråck så hon är extra känslig. Men hon åt som vanligt och har sovit gott inatt och imorse så var hon precis som vanligt igen. Så ”peppar, peppar” nu hoppas vi att hon mest blev lite mör efter fallet. Vi kommer att vara extra försiktiga på promenaderna närmaste dagarna och så ska hon få extra mycket gos och kel … fast det går hon ju alltid.
Ha det nu så bra och hoppas att du kan komma ut på en skön promenad snart, kanske redan idag!
Kram och fin helg till dig!
GillaGilla
Jag blev också jätteglad när jag kände att jag kunde gå och nu blir det bara bättre och bättre. I morse gick jag en lika lång promenad som de jag oftast går och det var härligt. Att det tog mycket längre tid än vanligt spelar inte så stor roll 😀
Tack Anita! Jag gör ju likadant när jag tittar in hos dig och hösten verkar ha tagit över hela landet nu med massor av färger och skön luft.
Det syns inte att det är månen utan det är bara en ljus klump men det fick duga eftersom jag var trött och inte orkade anstränga mig mer.
Visst är det lite hjärtskärande med en hund som gråter av lycka. Men hjärtskärande på ett bra sätt för det var ju just lycka han kände. Det märktes väldigt tydligt. Det är perfekt att få låna en Vilde någon gång ibland och inte behöva ta hela det ansvar som följer med att ha en hund.
Men stackars lilla Lucy. Jag hoppas att det fortsätter att gå bra med hennes rygg men det borde ha märkts nu om hon hade fått någon skada som behöver åtgärdas. Hon får ju bli lite extra bortskämd och omhuldad ett tag så hon är förhoppningsvis bara glad över hur det är nu, även om det kanske inte skiljer sig så mycket från den mängd gos hon alltid får 😀
Tack detsamma och jag har ju redan berättat att det blev en längre promenad i dag.
Kram och en fin helg önskar jag dig också!
GillaGilla
Så bra du er bedre og kommer deg ut på en liten tur. Han satte nok like mye pris på all kosen som på den lille turen han fikk. Det er rart med den månen, man legger liksom ikke merke til den på himmelen om den ikke er nesten full, eller om den er der på dagtid. Ellers så titter man ikke på den.
GillaGilla
Ja, du förstår säkert vilken glädje det är att kunna gå ut igen och i morse blev det nästan en normal promenad. Lite långsammare och inte så långa steg men längden var som den oftast är 😀 Vilde verkade nöjd med promenaden men han önskade nog att jag skulle ha suttit där på golvet med honom mycket längre.
Jag brukar inte titta efter månen men den här gången råkade jag titta ut och se hur den lyste upp i det mörka. Men ett bättre foto får det bli en annan gång.
GillaGilla
Härliga höstbilder
GillaGilla
Tack! Du har också vackra höstfärger hos dig nu så det är bara att gå ut och njuta 😀
GillaGilla
Oh, guckoskon de fina! Så vackra bilder du visar. Jag fick ett meddelande ikväll av dottern om att månen var enorm! Vi såg det härom kvällen när vi tog kvällspromenaden, då var det en blodmåne som hängde så lågt att den inte gick att fota . Men även om man såg bara halva så var den så maffig. Ditt månfoto är fantasieggande. Och jycken, vad säger man om den blicken, tänker du lämna mig här igen nu??? Djuren är tydliga utan att prata även om den del gråter av lycka!
Kramen
GillaGilla
Ja, de är fina och de är så många där som du vet 😀
Tack för snälla ord. Jag har sett stora blodmånar några gånger men då har jag aldrig kunnat eller orkat fota den. Det kanske är lika bra för den är finast att titta på utan en kamera framför ögonen.
Vilde visar väldigt tydligt sina känslor men så är det nog med Daniel också.
Kram
GillaGillad av 1 person