Nu är det femte dagen som jag inte kan gå ut och promenera i det härliga höstvädret. Jag är inte riktigt på den nivå att jag tycker synd om mig själv för dit är det ganska långt. Men när jag tittar ut från mina fönster så är det en liten sorg att inte kunna ta mig ut på äventyr. Hade det funkat så hade jag planerat att en sista gång ta mig iväg till fjällen innan snön kommer. Men jag får tydligen nöja mig med att titta ut över den här vyn. Den är inte så dålig men det blir trist i längden.
Som ni kanske förstår är det ljumskarna som fortfarande ställer till det lite. Så här länge har jag inte haft de problemen förut även om jag lite då och då under det senaste året har haft just ont i ljumskarna. Det gör inte lika ont hela tiden nu och det känns inte som om det hugger när jag går men de små utflykter jag har gjort säger mig klart och tydligt att jag ska hålla mig lugn. Jag var tvungen att handla lite eftersom min soygurt var på upphällningen och min frukost är något jag längtar efter varje morgon. Det är bil som gäller för att komma till en butik och att bara gå omkring där inne var tillräckligt. Igår hade jag en bokad tid hos min frissa och även dit fick jag ta bilen i stället för den vanliga promenaden.
Nu ska jag sluta beklaga mig för som alltid så finns det de som har det mycket värre. Det är inte så farligt att behöva hålla sig lugn i fem dagar men nu börjar små illvilliga tankar om att det här kanske är på väg att bli kroniskt dyka upp. De tankarna motar jag snabbt bort och så försöker jag glädja mig åt att jag faktiskt har en fin utsikt från min lägenhet och att alla inte har det så bra. Det har ju trots allt inte gått mer än fem dagar ännu.
Jag var, som jag skrev, hos frissan och nu hade jag bestämt mig för att återgå till den korta frisyr jag hade innan det blev en coronafrisyr. Det är inte första gången jag har gått från långt till kort hår eller tvärtom men nu känner jag att den lite längre frisyren får vara ett minne blott och hädanefter ska jag ha en skön och lättskött kort frilla. Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad jag passar bäst i utan det är framför allt bekvämligheten jag tänker på. Aldrig mer hår som flyger in i ansiktet när det blåser och tänk vad lite schampo och balsam det kommer att gå åt. En liten besparing i dessa dyrtider. Jaja, jag vet att det är ett fel i den tanken eftersom jag måste klippa mig oftare. På tal om pengar så har min frissa inte höjt sitt pris sedan jag klippte mig där första gången för 3,5 år sedan och när jag påpekade det sa hon att det är ju bra om något är beständigt när alla priser höjs. Så jag fortsätter att betala 400 kr och det känns väldigt överkomligt.
Här är mitt gamla hårburr och jag saknar det inte ett dugg.
Nu är jag återigen den jag trivs bäst med att vara. Inte helt enligt vad jag hade tänkt mig eftersom det blev lite annorlunda där bak. Jag har tidigare inte haft den längden som gör att huvudet ser ut som en boll utan det har varit mer uppklippt. Men det kom inte min frissa ihåg och jag tänkte inte på det förrän jag kom hem. Men eftersom jag inte är jättenoga så tänker jag att det är helt ok och att jag nästa gång, som redan är bokad om 10 veckor (ja, det får vara tillräckligt ofta), kan ta med mig ett kort på hur hon klippte mig innan corona. Att kanten mellan det väldigt korta och det lite längre ser ojämn ut på sidobilden beror helt enkelt på att jag inte tänkte på att fixa till det innan jag tog selfien.
Jag har faktiskt kommit ut i några minuter idag. Jag gick ända till sophuset och till postfacket i föreningens samlingslokal och det blev nog ca 150 m totalt. Mer vågar jag inte gå av rädsla för att smärtan i ljumsken ska förvärras. Varenda morgon tror jag att det har blivit bättre och det har det faktiskt i den vänstra ljumsken och lite i höger höft. Men än så länge får jag fortsätta med att sitta inne och titta ut på allt det härliga. Men snart så…
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Så tråkigt med ljumskarna men inte ska du tänka att det blir kroniskt. Lite ofrivillig vila är säkert den bästa medicinen även om det känns tråkigt. Vyn du kan njuta av är i alla fall fantastiskt fin!
Jag tycker att du klär mycket bra i din korta, tuffa och sportiga frisyr. Har man lite självfall så blir det dessutom hur lättskött som helst. Verkligen klädsamt!
Önskar en fortsatt fin tisdag samt god bättring!
Kram
GillaGilla
Ja, det är trist men jag tror egentligen inte att det är kroniskt. Det är bara en tanke som flyger förbi ibland eftersom jag har andra krämpor som har börjat på det sättet. Men däremot tror jag att det blir återkommande. Desto mer får jag försöka njuta av de perioder som är mycket bättre 😀
Tack Znogge! Jag trivs väldigt bra med frisyren men har väldigt svårt att själv se vad jag faktiskt passar bäst i. Jag har varken lust eller ork att hålla på med hårprodukter. Tvättar och drar en borste igenom är det jag gör och då måste det vara lättskött, precis som det är nu. Lite mer grått kom fram nu men det har jag inte ett dugg emot. Det är väl dags när ens äldsta barn har hittat något grått strå i sitt hår 😀
Tack detsamma och förhoppningsvis blir det bättre för varje dag som går 😀
Kram
GillaGilla
När man är van vid att vara utomhus ofta så är det jobbigt att vara inne hela tiden, tycker jag (också).
Känner igen mig i dig. När smärta inte släpper på ”normal” tid så kan jag också få de där ”jaha, ska jag få dras med det här nu också-tankarna”. Jag får jobba med tänket när de dyker upp.
Ont i ljumskarna har jag haft under många år nu och har inte riktigt fått kläm på vad det är. För några år sedan när det var som värst så gick det över när jag började träna regelbundet på gymmet.
Än har jag inte fått det att gå över denna gång, men jag har ju inte heller tränat så många veckor ännu. Håller tummarna, för just den smärtan är den som hindrar mig från att gå längre sträckor.
Det värsta är när man blir avfärdad med – Ja det är artros, lite generellt konstaterat…
Jag tror absolut att det går att ”rätta till” – men det är en fördel om man vet HUR man ska träna (eller annat) för att lyckas fixa till det.
GillaGilla
Jag ska inte säga att jag klättrar på väggarna men jag tittar längtansfullt ut och samtidigt vet jag ju att min kropp behöver röra på sig. Den smärta jag är van vid hindrar mig inte på samma sätt. Ibland har jag svårt att gå långt men jag blir aldrig lika hindrad som av den här smärtan. Jag tror inte att det är kroniskt efter bara fem dagar men förmodligen blir det ett återkommande problem och det får jag nog leva med. Ja, du vet ju hur det är. Man anpassar sig och så dyker något nytt upp och då blir det jobbigt en tid igen…tills man hittar nya sätt. Jag har läst att artros i höften kan leda till smärta i ljumsken och kanske ligger det något i det. Kanske kan både du och jag bli hjälpta av rätt träning. Min artros i ländryggen är mycket lindrigare efter besök hos fysioterapeut och de rörelser han lärde mig. Men det är klart, de måste ju först veta vad det är och jag vet inte hur lätt det är att få det fastslaget. Jag tar itu med det om det blir långvarigt men jag vet med mig att om det går över snart så glömmer jag bort det…till nästa gång. Kanske kan jag ta hjälp av min leverläkare genom att få svar på om det är väldigt viktigt för min leverhälsa att jag motionerar. Lite påtryckning för att få hjälp från primärvården 😀
Jag hoppas att både du och jag hittar sätt att slippa den här begränsande smärtan så att vi kan ta härliga, långa promenader 😀
GillaGilla
Förresten.
Nu har vi nästan likadana frisyrer.
Trivs super med att ha det så kort.
GillaGilla
Härligt att vi båda trivs med våra korta frisyrer. Aldrig mer långt hår 😀
GillaGillad av 1 person
Hoppas det onda snart går över, vet ju hur mycket du gillar att vara ute på dina promenader.
Snyggt med kort hår! Fast jag tycker du klätt även i det lite längre! Jag har lärt mig av frisör att man bara ska schamponera i hårbotten, inte i längderma, för när man sköljer håret så kommer schampot ut i hårlängderna, det aliyer mindre håret.
Kram
GillaGilla
Det måste gå över och jag måste tro på det. Just nu känns det som om mycket av min livsglädje hänger på det men jag vet ju att jag hittar andra vägar om det här blir en vanlig begränsning.
Tack Marie! Jag har alltid trivts med kort hår men större delen av mitt liv har det varit långt. Jag och min man hade en överenskommelse. Om han skaffade skägg skulle jag klippa av mig håret och tvärt om. Det gjorde att vi avstod från både skägg och kort hår 😀
Haha, ja nu spelar det ingen roll om jag tvättar på det sättet för det går inte att tvätta utan att allt hår kommer med 😀
Kram
GillaGilla
Klippe kort når det går mot vinter, det høres mer ut som sommersveis. Men du ble riktig flott på håret. Jeg har aldri hatt helt kort håe. Jeg tenker på det på våren, men så tenker jeg på hvor kaldt det blir i nakken når det blir kaldere i været igjen. Så synd formen ikke er helt på topp, vinteren kommer så brått på fjellet.
GillaGilla
Hahaha, nej det är inte helt optimalt att klippa av håret nu inför vintern 😀 Jag tänkte först att jag skulle göra det i vår men när jag väl har bestämt mig för något så har jag svårt för att vänta. Det ska ske så fort som möjligt och nu får jag se till att vira något varmt om halsen när kylan kommer.
Tack! Jag trivs bra med den här frisyren och att det är lättsamt att ha kort hår är den viktigaste anledningen. Men om det ser ganska bra ut så är det så klart bra 😀 Du vet ju hur det är att älska naturutflykter och att det känns jobbigt att inte kunna komma ut. Men det ska förhoppningsvis snart bli en förbättring.
GillaGilla
Fint resultat hos frisören, en passande frisyr tycker jag. Måste själv svänga förbi frisören snart, har prioriterat undersökningar och provtagningar m a p mitt höga blodtryck, men nu är det dags att vårda även det yttre så gott det går.
GillaGilla
Tack så mycket! Först och främst är det att slippa besväret med längre hår som fick mig att ta beslutet men det är klart att det är kul om det passar bra också 😀 Det är klart att det inre måste komma först för dig när du har varit mitt uppe i att få ordning på blodtrycket men nu hoppas jag att det ska hållas på en bra nivå så att du kan börja tänka på annat som inte har varit högprioriterat. Det måste kännas väldigt skönt att vården har kunnat hjälpa dig.
GillaGilla
Men, har inte värken släppt ännu. Det var tråkigt att höra för jag vet ju hur mycket du tycker om att gå ut i naturen 😦 Men du ska nog inte tro att det håller på att bli kroniskt. Det var säkert bara extra ansträngt den här gången och då tar det längre tid innan det släpper. Du skrev inlägget igår … hoppas, hoppas att det är lite bättre idag …
Och du … det blev ju jätteläckert, håret! Själv är jag en vanemänniska och har samma frisyr jämt. Ja när jag var yngre då hade jag jättelångt hår, nästan till midjan men för ganska många år sedan började jag ha page med lugg och det har jag fortfarande. Tycker riktigt kortklippt är så snyggt men skulle aldrig våga ha den frisyren själv. Men du kan vara jättenöjd! Min frissa har dessvärre gått i pension så jag måste hitta en ny … men det går säkert det också. Annars har husse erbjudit sig att klippa mig 🙂
Krya nu på dig Ingrid! Och utsikten från ditt fönster … underbar!
Kram och fortsatt fin vecka!
GillaGilla
Nej, tyvärr verkar det sitta i lite längre den här gången och det är så klart frustrerande att sitta här och titta ut på härligt höstväder. Men jag hann med att både plocka svamp och komma upp en bit på fjället så jag är ändå ganska nöjd. Och kanske släpper det här någon av de närmaste dagarna.
Tack Anita! Jag har varierat hårlängden i hela mitt vuxna liv men nu har jag bestämt mig för att behålla en kort frisyr…tror jag 😀 Jag är för lat för att orka hålla på med diverse hårprodukter och mina armar orkar inte försöka hålla på med fina håruppsättningar så det här är det enkla och logiska beslutet.
Haha, jag vet inte hur duktig frisör husse är men kanske är det bäst att du försöker hitta en ny, utbildad frissa 😀
Tack Anita! Det borde gå över snart och så länge kan jag i alla fall glädja mig åt att jag har en fin utsikt.
Kram och detsamma!
GillaGilla
Så tråkigt att du fortfarande har så stora besvär … bäst du lyder kroppen och tar det lugnt ännu ett tag!
du passar jättebra i den korta frisyren … supersnyggt!
Fortsätt nu att krya på dig!
Kram
GillaGilla
Ja, det är trist men det är ju så det är för många av oss. Ibland orkar vi mer och ibland vill inte kroppen att vi ska orka lika mycket. Nu är det sjätte dagen jag tar det lugnt och det är bara att acceptera att det är så. Men jag vill gärna tro att det snart blir som vanligt igen och att jag ska kunna komma ut på diverse äventyr. Då kommer det kännas ännu härligare eftersom jag har varit stilla en period.
Tack Anki! Det viktigaste för mig är att det är skönt och lätthanterligt men det är klart att det känns trevligt att få höra att det dessutom är snyggt 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Wow så snygg du blev i håret! Jag ville ju ha lite kort bobfrisyr bak men det lyckades inte min frisör med, så nu är jag avis på dig! Nädå, inte alls, men som sagt du klär i det korta, fast, jag tyckte om ditt burr också, lite busigare.
Trist när man blir sittande för att man har ont. Jag vet…Just nu är det lite tvärtom för mig, jag har vansinnigt ont efter natten, får töja och stretcha o bända o ha mig, sen håller jag mig skaplig resten av dagen. jag borde bli duktigare på att göra mina övningar för rygg och höfter, det tar ju ingen tid men jag glömmer bort det! Tror jag får börja skriva ett dagsprogram som jag prickar av! Elände att bli gammal o glömsk. Nu ska jag läsa vidare, du har varit en flitig bloggare!
GillaGilla
Tack Paula! Jag var inte helt nöjd när jag upptäckte att det var lite annorlunda mot hur det var förr men efter första natten konstaterade jag att det faktiskt är bättre så här. Förr var håret så kort lite högre upp där bak så det stod ut som igelkottstaggar varje morgon. Nu slipper jag vattenkamma den delen och varje liten detalj som blir enklare gillar jag. Alltså är jag nu riktigt nöjd och kanske får det bli samma klippning fler gånger. Första gången jag kom till min nuvarande frissa hade jag med mig några bilder på hur jag såg ut som nyklippt. För henne tog det emot lite att klippa en kvinna med maskin så kort som jag ville ha det i nacken och upp över öronen men nu har hon vant sig. Du kanske får göra likadant och vara bestämd med hur du vill att hon ska klippa dig.
Ja, det är trist att inte komma ut men nu har det som tur är vänt. Trist att ha det som du också och vakna och ha väldigt ont. Men vi har båda förmågan att glädjas åt vad vi kan och det finns massor vi kan. Men det är klart att det kanske vore bra för din del att göra de rörelser du vet att du mår bra av. Sätt en påminnelse i mobilen så kanske det blir av.
Kram
GillaGillad av 1 person