Premiärturen på isen den här vintern

Det har varit en helt fantastisk dag vädermässigt, -14 grader, sol och så gott som vindstilla, och efter lunch traskade jag iväg för att ta del av den sköna dagen. Luften var full av små glittrande fuktkristaller och jag tänkte att jag kanske skulle ha turen att få se en halo. Jag har bara sett en del av en sådan vid ett tidigare tillfälle och då var förutsättningarna liknande. Det måste finnas små iskristaller i luften för att det optiska ljusfenomenet ska synas. Den gången visste jag inte vad jag såg. Jag bara förundrades över den skarpa regnbåge som stod rakt upp från isen och slutade när den nådde en bit upp. Senare berättade vännen Anna-Lena, som också bor på Frösön, att hennes dotter hade sett samma fenomen och att det var en halo. Sedan dess har jag spanat och väntat på att samma sak ska visa sig igen.

Det var tydligen inte optimala förutsättningar för det var inte mycket till halo jag såg. Men det var vackert ändå och även om det inte var samma, skarpa regnbågsliknande fenomen jag såg som sist så fanns där ändå något. Ett litet försök som inte nådde särskilt högt upp och inte heller syntes särskilt skarpt.

Om ni har bra syn kan ni se att det finns två svaga regnbågsfärgade kluttar nere på sjön på varsin sida om solen (som är bakom trädet).

Härifrån skulle jag ha fått en fin bild om det hade blivit något av halon men jag får vänta på nästa tillfälle och hoppas på att jag är på rätt plats vid rätt tid då.

Till sist försvann färgerna och jag vände kameran mot andra motiv i stället.

När jag kom ner till sjön och såg att folk vågade sig ut på isen började jag fundera på om jag skulle ta sjövägen sista biten hem.

Det är roligare att gå på isen än att svänga ut på bilvägen sista sträckan hem men jag var fortfarande tveksam när jag kom till platsen där man lätt kan komma ner. Jag vill ju helst se något fordon på isen innan jag vågar gå ut själv.

Då plötsligt, som ett litet mirakel, kom det här ekipaget och for ner på isen precis framför mig. Min tvekan försvann och jag kände lite försiktigt på isen (ganska löjligt att peta på isen med tåspetsen) innan jag följde fotspår från tidigare vandrare och gick hemåt. Skotern körde långt ut på sjön och svängde sedan tillbaka och jag tänkte att man måste vara säker på hållbarheten om man tar med barnen ut på en skotertur. Eftersom jag sitter här och skriver så höll bevisligen isen för mig också.

På stranden nedanför mitt hem hade isen spruckit upp. Förmodligen har vattennivån sjunkit sedan den första isbildningen.

Premiärturen på isen är nu avklarad och jag hoppas att det blir många sköna promenader där och att det antingen blir fina skoterspår att gå på eller att isen blir så stark att en traktor kan komma med en snöslunga och fixa en fin gång- och skridskobana.


14 comments

    • Ja, härligt vinterväder men kanske lite för lite snö. Men det ska komma mer och det har redan börjat snöa så snart är jag nog helt nöjd 😀 Enligt statistiken förlorar Storsjön i snitt en dag per år med is och det har pågått i 30 år. Det går fortare än man tror.

      Gilla

  1. Vilka jättefina bilder! Såg nog roligt ut när du petade med tåspetsen på isen 😁 jag har respekt för isar. Det var ju bra att en scooter åkte innan så du såg att isen höll.
    Kram

    Gilla

  2. Med eller utan halo så är bilderna i alla fall jättefina. Peta med tåspetsen på isen…. jag skrattade högt, men jag hade troligen gjort likadant. Igår såg jag att det var människor ute på isen, men jag vågade inte gå där. Har nog mera respekt än vad som är normalt. Kanske att jag idag tar mig ut en liten bit om jag ser andra och kan gå där de har gått.

    Gilla

    • Tack Anna-Lena 😀 Ja, jag kände mig lite löjlig när jag stack fram tårna och tryckte lite men det var nog mest en impuls att göra så. Jag såg ju både fotspår och skidspår och skotern körde ju ut alldeles framför mig. Ändå kändes det lite osäkert. Jag har också stor respekt för isar. Det är bra att vara försiktig så det tycker jag att vi ska fortsätta med 😀

      Gilla

    • Tack Znogge! Lite vackrare kan det bli om det blir en hel halo. Får jag se en sådan så kan jag inte begära så mycket mer. Det borde inte vara omöjligt. Det är ju många som ser sådana.
      Kram och jag önskar dig och din familj detsamma. Nästa år blir bra!

      Gilla

  3. Du som är lätt som en fjäder skulle väl kunna dansa där som en älva på vilken is som helst! Men jag förstår hur du menar, och jag är väldigt försiktig själv och tycker också det är otäckt när det sjunger och dånar i isen trots att man vet att den håller. Tramsigt men inget att göra åt. Tur hade du dock som fick bevis för att isen var hållbar. Det är nog dags för mig att gå ner till sjön och se hur det ser ut. Senast jag var där var stigen nere runte sjön varken plogad eller sandad och då avstod jag från att vandra där.Kram

    Gilla

    • Hahaha, jag tror inte att jag är lättare än du om man ser till alla mått 😀 Men både du och jag skulle säkert kunna dansa som älvor där om det inte fanns några kroppsliga hinder för att vara så graciösa 😀 När det dånar i isen intalar jag mig att den låter för att den växer och blir starkare. Det är nog i alla fall ingen fara men visst låter det mäktigt.
      Kram

      Gilla

  4. Det är underbart med vinter när det ser ut som på dina fantastiska fina foton. Vill bara strosa runt där och låta snön yra runt mina fötter. Här hos mig är det gråväder.
    Kram

    Gilla

    • Jag är så glad för att vintern är här och att den verkar fortsätta med både snö och kyla 😀 Och, det bästa av allt, jag slipper skotta 😀 Det kommer nog mer snö till dig också innan vintern är över. Men det bästa är så klart om solen visar sig.
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s