Nära vår stuga vid Stora blåsjön fanns Bjurälvens naturreservat med spännande natur och rolig vandring. Jag hade funderingar på att besöka den här platsen redan i höstas, när jag på egen hand åkte runt hela Vildmarksvägen, men då prioriterade jag bort det besöket pga att min kropp inte skulle orka med en mils vandring i kuperad natur. Av någon anledning, som jag inte förstår och inte tänker fundera över utan bara njuta, har min kropp mått mycket bättre under den här sommaren. När min son frågade om vi skulle ta oss till Bjurälven sa jag därför genast ja. Trots en del regnstänk och lite kyligt väder ångrade jag mig absolut inte. Vilken dag det blev och vad många nya naturupptäckter vi gjorde.

Vi startade från parkeringen längst upp till höger i bilden, följde den röda och streckade leden tills den gick ihop och fortsatte en bit till, bort till det som kallas Colosseum. Där vände vi och tog motsatta sidan av den röda leden tillbaka. Vi hade kunnat gå ännu längre men det kändes som om det räckte och blev alldeles lagom så här.

Här har vi precis parkerat och ska starta vår rundvandring. Den här dagen klädde jag mig efter väderprognosen, som lovade regn. Men det blev inte många stänk så än en gång hade vi tur.

Det finns massor att berätta om det här naturreservatet men i stället för att jag ska försöka sammanställa information lägger jag in bilder av informationsskyltar som finns längs leden. Den som är intresserad kan hitta mycket spännande i texten men om inte det intresset finns kan man titta på mina och min sons (de som jag är med i) bilder och se det vi såg, kanske utan att förstå hur det har blivit så. Ofta är det tillräckligt.

Det fanns en hel del informationsskyltar som lärde oss om olika växter. Jag har bara känt till Ängsull bland ullväxterna hittills men fick nu lära mig att det finns Ullsäv också. Dessutom berättade en annan skylt om ännu en sort, nämligen tuvull. Här sitter jag och försöker förstå vilken sorts ull jag ser och jag kom fram till att det var Ullsäv.

• 

• 

Nu är vi nästan framme vid själva Bjurälven och början på det spännande landskapet.

Inom området är det många uppförs- och nerförslut och ofta har det byggts trappor i dessa. Om jag har förstått rätt är det inte bara för att göra det lättare att gå utan även för att skydda den ömtåliga marken. Bra benträning, vilket kändes efteråt.

Vårt första möte med Bjurälven, som här forsar (eller faller) ovan jord ett tag.

När jag tittade nerför den här trappan konstaterade jag att jag hade gjort ett bra val när jag tog stövlarna. Visserligen korta stövlar men fullt tillräckliga. Hade jag varit lika smidig som min son hade jag hoppandes mellan stenarna klarat mig torrskodd även i vanliga lågskor. Men den tiden är förbi så jag var glad för mitt skoval.

• 

• 

De lite mer udda naturupplevelserna började dyka upp och bl a kunde vi se hur älven ibland tog sig fram under jord. Om det här är en dolin eller bara en del av grottsystemet kan jag inte avgöra.

Jag behöver varken staket eller skylt för att avstå att krypa in i grottan men många kanske blir frestade. Om jag ska gå in i en grotta ska det vara ståhöjd och relativt lättgånget.

Lite svårt var det att fota in i grottan från staketet men med blixt så ser man i alla fall att det är is där inne.

Vi trodde ett tag att vi hade kommit fram till Dolinsjön men efter en snabb koll på kartan i mobilen förstod vi att det bara var älven som gjorde en krök.

Älven försvinner in i berget och fortsätter under jord ett tag.

Ännu en trappa.

Rätt som det är bubblar älven upp genom en hålighet, kanske en sk dolin, och det är verkligen som om det kokar i den naturligt skapade grytan. Lite som att stå vid de varma källorna på Island faktiskt. Kolla gärna på filmen för att se hur det bubblar.

I den här dolinen bubblar det inte utan här nöjer sig vattnet med att bara vara stilla.

Som sagt, uppför och nerför och många trappor.

Framme vid Dolinsjön.

Två större doliner, igenväxta i botten, bredvid varandra.

Så småningom nådde vi Colosseum. Ett område man ofta ser på bild när man söker Bjurälven på nätet.

I min bild är det inte höstfärger men det syns att det är samma plats ändå. Nu i efterhand kan jag tycka att det är lite synd att vi inte fortsatte en bit på stigen där nere men samtidigt tänker jag att det var nog ett klokt beslut just då.

På vår väg tillbaka kom vi till Snödolinen, som är så djup att det alltid är snö i botten.

• 

• 

Grytrännan bjöd på en del spännande saker att titta på. Information om vad det här är kommer några bilder ner.

• 

• 

• 

• 

• 

Vi började närma oss den plats där vi lämnade Bjurälven.

Men innan dess smakade det bra med våra lunchmackor. På en bänk med utsikt över den fallande älven satt vi och njöt av både det vi såg och det vi åt.

När vi kom tillbaka till stugan var vi väldigt nöjda med den aktivitet vi hade haft och tog det väldigt lugnt resten av eftermiddagen och kvällen. Ute kom det regnskurar lite då och då och vi hade det mysigare inne än ute. Dagen efter hade vi egentligen bara Hällingsåfallet som ett planerat mål, förutom att ta oss hem till mig på Frösön, och det kändes väldigt skönt att hålla planeringen på den nivån sista dagen.