En blick bakåt innan jag ser framåt

Jag hade ambitionen att skära ner på både antal bilder och text i min tillbakablick på 2020. Hur tror ni att det gick? Ja, ni vet ju vid det här laget att jag inte är en återhållsam person när det gäller mina inlägg. Bilderna är många men jag ska försöka hålla texten kort i stället. Jag behöver ju faktiskt inte gå in i detalj på vad allt föreställer.

Januari började med vackra pärlemormoln. Precis som 2019 slutade.

Östersund speglade sig i den alldeles nyfrusna och spegelblanka Storsjön.

Efter att ha fått OK från min läkare började jag som volontär på katthemmet. Dessa båda sötnosar har fått nya hem.

Februari inleddes som vanligt med en vecka i min andelslägenhet i Åre. Min son och en kompis till honom gjorde mig sällskap men de tillbringade den mesta tiden i backarna. Jag roade mig själv och hade det bra.

En av dagarna gjorde jag en utflykt till Tännforsen.

Hemma igen och en hel del vackra vinterdagar.

Isen var tillräckligt tjock för att diverse aktiviteter kunde hållas på den och Vinterparken, som vanligtvis heter Badhusparken, gjordes i ordning för diverse äventyr. Vaken var redan väl använd och efter badet väntade bastun för de som ville. Min son hälsade på och passade även på att åka till Åre en dag för att stilla snowboardsuget.

Mars bjöd också på många fina dagar och ibland stötte jag ihop med familjen rådjur.

Gregoriemarknaden kunde hållas som vanligt men det var i sista stund innan coronalarmen började höras och förändra livet för många.

I slutet av mars töade det och Medvinden (den upplogade isvägen) var ömsom blöt och ömsom belagd med ett tunt lager is ovanpå ett lager vatten. Solen värmde och jag tog första fikastunden på balkongen.

April inledde med vinterns återkomst och det gjorde ingenting. Men efter bara några dagar försvann snön med solens hjälp och diverse vårblommor tittade fram, liksom myrorna.

I mitten av april kommer storspovarna och jag åkte till Optand för att försöka få syn på dem och även höra deras sång. Lyckan var stor när deras drillande hördes åtskilliga gånger. Jag lyckades komma tillräckligt nära för att kunna ta några halvbra bilder. Längst ner är den vy jag har haft tillgång till ända sedan jag föddes.

Valborg tillbringade jag hemma och från balkongen kunde jag se både brasa och en fin halvmåne. Nästa valborg hoppas jag kunna fira i Badhusparken tillsammans med många andra Östersundsbor.

Maj är kanske den månad då de riktigt fågelintresserade har mest att göra. Fåglarnas barnkammare fylls på och många ägg kläcks. Jag vandrade runt Ändsjön och i fågeltornet träffade jag på en trevlig man som genast konstaterade att mitt objektiv inte räckte till. Vi hade Nikon båda två och han tog resolut min kamera och satte dit sitt stora teleobjektiv och sedan pekade han och förklarade vad vi såg. Tranan kände jag igen alldeles själv och några av de andra arterna också. Men jag lyssnade glatt och fotade med den vänliga mannens objektiv.

Isen gick upp och våren var oåterkalleligen här.

Jakten på checkpoints (från hittaut.nu) började och jag hamnade i alla möjliga miljöer i mitt sökande. Jag hittade 200 av de 300 som finns i Jämtland innan jag tröttnade. Ibland såg jag regnmoln på väg mot mig och ibland lyckades jag se en fågel på nära håll. En bofink sjöng så fint men tystnade när jag kom för nära. Han satt i alla fall kvar så att jag kunde fota.

I slutet av maj åkte jag, trots alla restriktioner, ner till Örebro för att bistå min äldsta dotter i flytten. Jag bedömde att det var en nödvändig resa och hade inte dåligt samvete för att jag åkte. Några promenader hann vi med och det finns en hel del fint i Örebro.

Lika nödvändigt var det kanske inte att resa till min lillasyster i Motala men vi ville båda väldigt gärna träffas och jag intalade mig att det var ok. Det var ju så nära när jag ändå var i Örebro. Fina promenader vid Vättern och Motala ström. Jag tilldelades den plats i soffan där Roddy vanligtvis huserar och vi delade självklart på den platsen. Första bilden är tagen av min systerson som jag också var glad att få träffa igen.

Juni kom och då kom också min födelsedag. Så lyckat det blev att jag då hade återvänt till Örebro för lite mer fixande och att även min yngsta dotter och hennes man kunde komma och äta middag med oss den dagen. Men sedan var det dags för hemresan och eftersom jag inte klarar av att köra så lång sträcka samma dag övernattade jag på ett bed&breakfast i Mora. Jag gick i mål i vasaloppsmålet och tittade på både Gustav Vasa, för säkerhets skull försedd med munskydd, och den stora dalahästen. Därifrån åkte jag via Sveg och tittade till den stora björnen, som är under rivningshot om ingen med mycket pengar räddar den.

Juni är en blomstermånad och jag fotade massor av fina blommor. Men jag har faktiskt lyckats sålla så mycket så att bara de lite märkvärdiga blommorna får vara med. Jag vill så klart ha med Brunkullan, Jämtlands landskapsblomma (en sällsynt och fridlyst orkidé) och några exemplar av Guckusko.

De sista dagarna i juni hade vi värmebölja, precis som på många andra platser. Men det gjorde inte så mycket att temperaturen låg på ca 30 grader när min son åter hälsade på och vi åkte linbana upp på Åreskutan. Efter att ha vandrat hela vägen ner åkte vi vidare mot Tännforsen, som min son inte har sett sedan han var barn. Sista bilden är från Bynäset, som vi promenerade runt dagen efter.

Juli kom och jag fortsatte att promenera. Ibland letade jag efter checkpoints och ibland ville jag bara gå en promenad. Jag såg en del djur av olika slag. På katthemmet föll jag för en underbart söt liten kattunge. Även denna fina katt har fått ett nytt hem.

En impuls förde mig till Forsaleden och det var jag glad för. En härlig dag med många minnen att tänka tillbaka på.

Min yngsta dotter och hennes man kom till Östersund och jag fick nöjet att ha min dotter hos mig i två dagar. Vi hade bl a en härlig dag på Bynäset. När jag skjutsade in henne till stan för att hon skulle återförenas med sin man regnade det. Men när jag var på väg hem sken solen västerifrån och stan hamnade mitt under regnbågen.

Augusti. En tidig morgon åkte jag till Andersön.

Lite blåsigare var det när min svägerska kom och hälsade på. Hon ville gärna åka till Optand, där hon också har många minnen, och vi gick en promenad på välkända stigar. Sedan fixade hon maten.

September började alldeles perfekt med sol och molnfri himmel. Det kunde inte ha varit bättre förhållanden när jag gav mig iväg på min roadtrip på Vildmarksvägen. Fyra nätter och fem härliga dagar.

När jag kom hem hade höstfärgerna tagit över även här.

Min son kom upp hit igen och vi bestämde oss för att ta en tur till Västfjällets topp och sedan fortsätta leden runt toppen och ner igen. Vid det här laget har ni nog förstått att vi båda gillar att komma upp på höjder.

Hösten fortsatte att sprida färg i naturen.

Oktober bjöd också på en hel del höstkänsla men vintern gjorde några framstötar och försvann igen.

November. Den viktigaste katten på katthemmet är Prinsen och det tror jag att han vet om. Han fick en ny kompis, som fick vara ute i köket med honom under passen, och både Prinsen och Holly (också en kökskatt) verkade trivas bra med nykomlingen Pepsi. Tyvärr blev Pepsi sjuk och för bara någon vecka sedan somnade han in. En jättetrevlig katt som jag trodde mådde bra.

Alla löv hade ramlat av träd och buskar men det växlade fortfarande mellan höst och vinter. Julgranarna utanför rådhuset och på stortorget tändes.

December har rusat iväg. Kanske känns det så för att det är den mysigaste månaden med advent och julstämning. Töperidoderna har fortsatt att bekämpa vintern men till slut verkar det som om december har bestämt sig för att vara som december ska vara.

Följande bilder är tagna från promenader igår och i dag och det ser t o m lovande ut vad gäller isen på sjön. Men det är skört och minsta bris kan få de tunna isarna att brytas upp igen.

Nyårsafton för min del slutar i sängen i vanlig tid. Jag har bokat in mig på morgonpasset på katthemmet i morgon och någon gång mellen sju och halvåtta ska jag vara där och ta hand om alla fina katter. Jag hoppas att de inte blir stressade av raketer. Jag har faktiskt ingen aning om hur katter reagerar och de är ju ensamma på natten. Jag hoppas att de mår bra när jag kommer och att vi tillsammans får en fin och mysig början på 2021,

Gott nytt år önskar jag er alla 🎇🎆🧨🎊🎉

Men jag hoppas att vi slipper raketer och smällare.


  1. Du har ett minnesvärt år bakom dig, och du har hunnit uppleva så mycket! Jag struntar i återblick, känner att det bara blir ledsamt med hemmasittning och förlusten av Blinka…men så roligt att se alla dina fina bilder. Den däriga stora björnen i Sveg honom tycker jag dom kan kassera för jag tycker han är rätt ful….Inte värd att satsa en massa pengar på att restaurera, gör nytt och bättre landmärke istället. Ja om du frågar mig alltså. Vad Sveg-borna tycker vet jag ju inte.
    Tack för magiska foton som jag njöt av! Kramen och Gott Nytt År

    Gilla

    • Ja, för mig personligen har det ju faktiskt inte varit ett skitår. Visst har jag avstått från en del men när jag går igenom året så inser jag att jag faktiskt har gjort en hel del. Du gör nog rätt i att strunta i återblick om det gör dig ledsen. Vi får hoppas att det här blir ett år som alla tycker är värt att minnas.
      Jag har aldrig gillat björnen i Sveg heller. Men just att den är ful kanske gör att man kommer ihåg den.
      Tack själv för att du tittade 😀
      Gott nytt år och en stor kram!

      Gilla

  2. Ha et riktig godt nytt år Ingrid! Det er så hyggelig med tilbakeblikk synes jeg, man kommer på mye som egentlig var glemt. Et år går utrolig raskt når man tenker etter, men samtidig så rekker man utrolig mye også. Vi er ganske like der, vi lever ikke livet vårt i sofaen, men det er ikke mye ekstra som skal til for at en dag skal bli minnerik. Håper jeg får følge med på nye opplevelser til neste år også. La oss krysse fingrene for ny opplevelser uten restriksjoner i 2021!

    Gilla

    • Tack detsamma till dig Lillian! Det är kul med återblickar för då inser man att det faktiskt har hänt en hel del bra under året. Nej, det behövs inte särskilt mycket för att det ska kännas bra och för att man ska bli glad. Naturen, och helst fjäll, skog och vatten, är nog några av naturens alla under som vi båda värdesätter och mår bra av. Jag blir glad om du vill hänga med mig nästa år också och jag ser fram mot många härliga inlägg hos dig 😀 Jag vet att du har många planer och jag känner hur reslust och äventyrslust drar i mig också.

      Gilla

  3. Nu har jag suttit här en lååång stund och njutit av bilderna från ditt 2020 – tänk så mycket trevligt du hann med! Stort Tack för att du delar med dig!
    Hoppas du får en trevlig stund hos katterna … och även i övrigt en fin start på det nya året!
    Varm kram!

    Gilla

    • Ja, det blev faktiskt en hel del roliga upplevelser under 2020. Kul att du uppskattar det och orkade ta dig igenom hela inlägget 😀
      Det kändes bra att börja året hos katterna. Jag var lite orolig för hur de skulle må efter allt raketskjutande men de verkade lugna allihop.
      Tack Anki och jag önskar dig samma fina start på året.
      Kram

      Gillad av 1 person

  4. Underbara bilder och jag längtar verkligen till våren och att det börjar grönska igen. Eftersom vi inte har riktig vinter utan det känns mer som en blöt grå filt ligger över oss i flera månader så är grönskan och ljuset väldigt efterlängtade.
    Hoppas du haft det mysigt med alla katter idag!
    Kram och gott nytt år!!

    Gilla

    • Tack så mycket! Jag förstår att du längtar efter vår men här uppe är många glada över att det äntligen blev riktig vinter.
      Jag har gosat och myst med katterna men inte så mycket som jag hade tänkt. Jag fick nämligen sällskap av en kvinna som är väldigt effektiv. Då gäller det att hänga med i svängarna 😉 Men jag hann gosa en hel del i alla fall.
      Kram och detsamma till dig!

      Gilla

  5. Underbara bilder och ett härligt år trots att det varit som det varit. Nu hoppas jag att vi kan se framåt mot ljusare tider i dubbel bemärkelse.

    Kram och Gott Nytt År!

    Gilla

    • Tack Znogge! När jag tittar tillbaka på 2020 ser jag att jag har gjort mer än jag trodde. Mycket har med fjäll och fina vyer att göra men lite annat hann jag också med 😀 Det är nog helt klart så att vi kan se fram mot de dubbla ljusare tiderna. Trevligt att de sker parallellt 😀
      Kram och detsamma till dig!

      Gilla

  6. Så härligt du har haft det. Det syns ju på alla bilderna, som är så jättefina. Den här pandemin har nog drabbat alla olika…. vissa mer och vissa mindre. Vi får vara glada, vi som ändå har kunnat leva gott mitt i allt elände.
    Gott nytt år önskar jag dig också.

    Gilla

    • Ja, jag kan inte säga att mitt år har varit ett skitår. Det har varit lite skillnad mot vanliga år men inga begränsningar som jag har lidit av. Vissa aktiviteter har bara fått skjutas upp något år. Men även om mitt år har varit skapligt känner jag starkt med alla som har drabbats hårt på olika sätt.
      Tack så mycket. Det måste bli ett bra år.

      Gilla

  7. Så underbart år i bilder och text. Jag är så imponerad att du hunnit med allt. Jag har suttit här en bra stund och njutit av alla fina foton. Jag älskar höjder och vacker natur.
    I år måste vi ses! Jag längtar!

    Kram

    Gilla

    • Det har varit ett ganska bra år trots allt 🙂 Ganska stillsamt jämfört med hur planerna egentligen var men jag är nöjd med hur det blev ändå. Kanske ses vi både på Öland och här men vi får kanske vara glada om vi får till en enda sammanstrålning någonstans 😀
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s