Kvällshimmel

Jag ser tyvärr varken solupp- eller solnedgång från min lägenhet men ibland lämnar solnedgångar en del spår efter sig och då får man passa på. Det är fortfarande ljust när jag går och lägger mig (mellan 22.00 och 22.30) men solen är definitivt också på väg att lägga sig vid den tiden. Jag tittade ut mot söder och såg att molnen hade en del fina färginslag. Jag gick ut på balkongen för att fånga det med kameran. Det var i sista stund för mer än så här blev det inte mot söder och snart hade alla färger övergått i grått.

Då vände jag mig om för att gå in igen och råkade titta upp över taket. Där nådde solens strålar fortfarande molnen och tillsammans bjöd de på de här färgerna. Där stod jag i nattlinnet och funderade på om jag skulle klä på mig och gå ut. Men jag kände av sömntabletten och ville inte gå ut och vingla. Jag hade nog inte gjort det ändå. Latmasken i mig hade säkert tagit över även utan sömnpiller.

Men jag gick i alla fall till andra änden av lägenheten och tittade ut mot nordväst. Där fick jag en skymt av det fantastiska skådespel som säkert hade varit enastående om jag hade gått ut och sett det i sin helhet. Helst ska man se de här färgerna spegla sig i ett vattendrag för att det ska vara riktigt pampigt men det får jag försöka fånga en annan gång.

Morgonen därpå började jag med att skicka ett grattismeddelande till en i familjen. Det är en ganska bra strategi att göra så och när man ser en reaktion vet man att personen ifråga är vaken och att det är fritt fram att ringa. Innan den reaktionen kom hann jag både äta frukost och gå ut och promenera. Det var en fantastiskt skön morgon och jag var nästan ensam om att gå på stigarna med den fina utsikten. Jag satte mig på träbänken uppe på höjden och drack mig otörstig. Jag tänkte att det är synd att det aldrig går att återge med bilder det man ser när man är på plats. Jag brukar inte filma med kameran men jag fick ett infall och försökte fånga den panoramavy jag såg. Resultatet blev inte jättebra. Färgerna är väldigt bleka och fjällen i väster försvann nästan helt i morgondiset. Men jag bestämde mig för att ta med filmen här i alla fall. Kanske kan ni förstå lite av det lugn och det välbefinnande jag kände när jag satt där och mådde bra.

Jag var hemma igen strax före nio och då hade jag fått en reaktion på min grattishälsning. Jag tog med en kopp kaffe till soffan och ringde upp äldsta dottern. Lite sång blev det i början av samtalet men sedan kom vi in på diverse intressanta ämnen och nästan två timmar senare var vi klara. Jag kan ibland känna en väldig glädje över att jag nu kan och orkar prata mer än 15-20 minuter i telefon utan att nästan somna. Då känner jag mig alltid tacksam för att någon tog beslutet att donera sin lever och att just jag fick den.


  1. Vilket himlaskådespel. ♥

    Bra idé med filmningen. Många gånger tycker jag att en film kan förmedla lite mer av känslan man får på en plats.
    Så fast du själv inte är helt nöjd med kvaliteten så är det en helt ljuvlig syn i mina ögon. Vilket ställe!

    Barbro

    Gilla

    • Ja, det var nästan osannolikt skarpa färger 😀
      Jag borde nog träna lite mer på hur jag ska filma för att det ska bli bra. Nu lyfte jag bara kameran och försökte se på displayen vad jag filmade. Det var inte lätt när det mest var mörkt och blänkande. Ur den synvinkeln blev det ju helt ok för jag fick med motivet ganska bra 😀 Jag har blivit lite hemmablind men jag blir fortfarande lyckligt pirrig i magen inför vissa vyer och det här är en av dem.

      Gilla

  2. Vilka fantastiska bilder på kvällshimlen! Din film var också fin, jag tyckte inte alls färgerna var bleka och jag förstår att det är ljuvligt att sitta där. Tänk vad mycket vackert det finns i vår natur. Jag förstår din tacksamhet över din lever ❤
    Kram

    Gilla

    • Tack! Man får passa på när naturen bjuder på vackra skådespel 😀
      Filmen visar mer än ett foto men man får ändå inte helheten som man får när man sitter där. Den här platsen är en av mina favoriter bland de jag kan komma till i närområdet. Det är verkligen rogivande att sitta där på bänken och filosofera lite.
      Jag var aldrig orolig för att det skulle bli problem med levern men att den skulle fungera så perfekt som den gör, det är mer än jag hade förväntat mig 😀
      Kram

      Gilla

  3. Vilka fantastiska bilder på kvällshimlen men jag tycker att din film visar väldigt vackra vyer den med.
    Det är bara att gratulera till att du och din lever kommer så bra överens, att du fick en andra chans och att det gick så bra.

    Kram och god kväll!

    Gilla

    • Tack! Ja, det var en färglad och vacker himmel 😀 Jag tror att filmen ser bättre ut ju mindre skärm man tittar på. Jag upptäckte att det är stor skillnad på att se den i mobilen eller i datorn. Men det var ett bra första försök.
      Jag tänker inte så ofta på att jag är transplanterad men ibland kommer minnena om hur det var när jag väntade och då kommer tacksamhetskänslorna 😀 Jag har verkligen haft tur med återhämtning och med hur bra jag mår.
      Kram

      Gilla

  4. Så fint du lyckats fånga både den rodnande himlen och filmsnutten med utsikt! Jag måste kolla om jag har någon filmfunktion i min enkla mobil, tror inte det…Med kameran kan jag ta panoramabild, då får jag med en lång remsa om jag rör kameran från vänster till höger. Jag er heller inga morgon- eller kvällshimlar, något jag kan sakna då jag inte hade det i förra bostaden heller som låg omgiven av hög skog. Men, man kan ju inte få allt här i världen…Kramen

    Gilla

    • Tack! Himlen bjöd verkligen på ett fint skådespel och min filmsnutt blev skapligt bra. Det framgår i alla fall att det är fin utsikt där uppifrån 😀 Jag har också panoramafunktion men det är inte ofta jag kommer på att jag kan använda den. Min son tog många sådana foton på våra resor och uppe på Åreskutan och de blev väldigt bra.
      Jag vet inte om du minns det men i Mjölby hade jag fönster åt alla väderstreck och befann mig högre än de flesta hus omkring vårt hus. Där blev jag väldigt bortskämd med solens upp- och nedgångar och massor av fantastiska färger. Men där fanns det ingen sjö eller fjäll så det här är absolut bättre 😀 Skogen saknar jag däremot och det skulle du säkert också göra om du flyttade ifrån den.
      Kram

      Gilla

  5. Jag brukar inte heller filma. Faktiskt tog jag ganska sällan vanliga bilder med min kamera förut, men nu har jag fått överta sonens gamla så nu är kamerafunktionen mycket bättre. Jag tycker att din film blev bra. Jag ser och förstår den vidunderliga utsikten där du har din rastplats.

    Gilla

    • Jag har filmat en del förr när vi hade en videokamera och även en del med mobilen. Men sedan jag köpte min kamera har det bara blivit foton. Nu har kameran även fått agera filmkamera och kanske blir det fler försök 🙂 Tack Anna-Lena och som ett första försök var det inte så pjåkigt 😀

      Gilla

  6. Moln är så vackert. Jag har blivit en riktig molnskådare. Kan sitta i min solstol för att skåda hur länge som. Dina foton är ju fantastiska kan bara föreställa mig hur underbart fint det var i verkligheten. Tack för lilla filmsnutten. Nu vet jag vad jag har att vänta.
    Kram

    Gilla

    • Jag beundrar också moln ofta och förundras över hur mycket de kan skifta i färg, form och annat utseende. Jag gillar allt från lätta sommarmoln till de mörkaste åskmoln. Det är fascinerande att se hur det ständigt förändras långt där uppe.
      Filmsnutten visar hur det ser ut men kan ändå inte konkurrera med verkligheten. Men så är det med alla vyer. Man behöver liksom båda ögonen och den egna förmågan att vrida på huvudet för att kunna ta in allt. Jag hoppas att det så småningom blir ett besök av dig här uppe 😀
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s