Tänk att få återkomma till en plats som har varit den fasta punkten genom hela uppväxten och långt upp i vuxen ålder. Att där träffa personer som känner till min historia och att någon t o m berättar anekdoter om mina farföräldrar och om andra personer som levde för 30-40 år sedan. När den personen dessutom har gått igenom samma sak som jag, mist sin livskamrat, och när vi båda vet precis vad den andra personen har kämpat med, då kan ni föreställa er min dag i Optand.
Men naturligtvis var det inte bara detta det handlade om när jag blev bjuden på våffellunch hos tidigare grannar. Varma, trevliga personer som bor där permanent. I huset mellan dem och ”vårt” hus finns det en sommarstuga, som också har gått i arv i flera generationer, och där bor den kvinna som också plötsligt blev änka, tre år efter att jag blev det. Hennes man var också alldeles för ung och det kom lika chockartat för den familjen. Vi hade mycket att prata om och hon berättade något som jag har glömt. När vi träffades vid ett tillfälle min sista sommar där hade hon sina hundar med sig. Hon sa att hon inte visste vad hon skulle säga men den ena av hennes hundar gick fram till mig och tryckte sig mot mitt ben. Då sa jag ”men han vet”. Det här är helt borta ur mitt minne men det stannade kvar hos henne och den hunden visade sig vara väldigt känslig för olika sinnesstämningar. I dag visste vi båda precis vad som behövde sägas och även om jag har pratat med många i familjen och släkten så är det något speciellt att byta erfarenheter med någon som vet precis hur det är, utan förklaringar.
Jag tror att mina fina f d grannar visste precis vad de gjorde när de bjöd oss båda samtidigt. Naturligtvis var de också inkluderade i samtalet och lika självklart pratade vi om mycket annat också. Våfflorna var veganska och väldigt goda och till dem serverades det diverse goda tillbehör. Mätt, nöjd och väldigt glad satt jag där på deras altan och tittade ut över den välbekanta vyn. Visserligen inte riktigt den utsikt som vi hade men väldigt lik.
Jag gick ner till sjön, tittade bort mot vår brygga och kände inte alls att jag ville flytta tillbaka. Den tiden är förbi och även om det är den plats jag älskar mest av alla platser jag har varit på så är den inte min längre. Men det lugn och den frid jag känner bara av att vara nere vid sjön, hos goda vänner, det kommer alltid att vara speciellt för mitt paradis i Optand.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Ett alltigenom ljuvligt inlägg Ingrid! Fina tankar och underbara bilder!
Varm kram!
GillaGilla
Tack Anki! Det kommer alltid att vara speciellt att komma dit och platsen väcker, ganska självklart, många minnen.
Kram
GillaGillad av 1 person
Vilken vacker text. Jag såg ett program om människor som hade det jobbigt och som träffades i en grupp. Dem som ledde gruppen hade hundar. Vid ett tillfälle satt en av hundarna nära en kvinna hela kvällen. Efteråt brättade den kvinnan att hon var väldigt nedstämd vid det tillfället och egentligen hade bestämt att ta sitt liv. Hunden kände detta och lämnade inte hennes sida. Jag tycker det är så fascinerande att djur kan känna saker och finnas som tröst.
Så skönt att du kan komma till Optand och känna att du inte vill flytta tillbaka. Sen är det förstås känslosamt ändå.
Kram
GillaGilla
Tack! Jag hade ingen tanke på att texten skulle bli vacker eller särskilt fin men av kommentarerna att döma verkar det som om den uppfattas så. Det känns roligt att det blev så 🙂 Det var en fin dag och det återspeglades nog i det jag skrev.
Hundar har verkligen förmåga att känna av sinnesstämningar. Kasper reagerade helt annorlunda och ville inte vara nära mig när jag blev ”konstig”. Den här hunden kom fram och visade med hela sig att den ville vara nära. Men båda kände att något var fel. En tredje variant visade min golden när han var precis som vanligt, dvs han visade att han älskade sin matte och det var ingen skillnad mot innan.
Optand kommer alltid att vara en speciell plats för mig men jag är glad för att jag kände som jag gjorde. Gärna besök där men jag vill inte tillbaka.
Kram
GillaGilla
Fint inlägg, allt har sin tid och det skulle inte bli detsamma om man flyttade tillbaka, man släpper med tiden taget om en plats
GillaGilla
Tack! Så är det och jag har gått vidare i livet. Minnena är många och fina och jag kommer gärna på besök. Men sedan åker jag gärna hit till mitt nuvarande hem 🙂
GillaGillad av 1 person
Vilket fint inlägg och vilken bra dag det blev. Det kändes som om det blev ett läkande och helande besök. Var sak har sin tid och att flytta tillbaka till samma bostad blir sällan samma sak. Men det känns gott att kunna minnas platsen och boendet med stor kärlek och glädje!
Kram och ha en bra dag!
GillaGilla
Tack! Det blev en väldigt fin och bra dag 🙂 På något sätt kändes det bra att jag kanske kunde ge lite förståelse och komma med tankar som bara de som har samma erfarenhet kan bidra med. Att prata sakligt och få bekräftelse på att någon vet hur det är, det gav nog oss båda en hel del. Men eftersom jag har kommit längre i bearbetning och i att komma vidare så var jag mest den lyssnande parten.
Du beskriver mina känslor för vårt hus i Optand precis som jag känner det. Det kommer alltid att ha sin speciella plats inom mig men jag vill inte bo där igen.
Kram och detsamma.
GillaGilla
Så fina minnen du har och så fint du berättar om dem. Avled din man hastigt, ”knall och fall” som man säger litet vanvördigt? Jo, jag kan förstå att det känns extra bra att prata om sådana förluster med någon som har liknande upplevelser i bagaget. Djur är makalösa till att känna in, vissa i alla fall.
Vackra bilder från en natur som finns i Sverige, men ändå så olik vår här i södern!
GillaGilla
Tack! Ja, det finns många minnen där från i stort sett hela mitt liv. Jag förlorade min man i en arbetsplatsolycka då han hamnade under en vältande skogsmaskin, och jag vill gärna tro att det gick väldigt snabbt. Lika plötsligt förlorade min fd granne sin man när han föll ihop under en orienteringstävling. Helt olika men ändå väldigt lika upplevelser. Båda har vi lika lätt för att prata om våra män och jag tror att vi båda uppskattade att kunna dela våra erfarenheter med varandra.
Visst är det så att djur ofta har en väldigt stor känslighet för stämningar och läser av oss människor ganska väl.
Jag älskar den lite karga naturen här uppe. Kanske känner jag igen mig själv i den 😉 En enkel person utan en massa krusiduller.
GillaGilla
Jag blir nästan tårögd när jag läser om dina varma känslor för stället och för de snälla människor du har omkring dig där. Jag önskar ofta att jag hade någon kvar i livet som kunde berätta om förr, någon som kände min familj. Men det finns det tyvärr inte. Och det är jättebra att du känner att allt har sin tid och inte längtar efter att åter bosätta dig där. Det hade kunnat bli en tung upplevelse om det vore så. Kram
GillaGilla
Den stuga i Optand, som mina farföräldrar byggde och som sedan har gått i arv först till mina föräldrar och sedan till mig, har alltid varit en plats jag har längtat till och så småningom blev den mitt hem. Det är inte underligt att det finns många minnen och att jag har starka känslor för hela området. Det känns väldigt bra att kunna komma dit ibland och få känna de där känslorna igen. Lika bra känns det att veta att jag inte vill bo där igen. Det är också väldigt speciellt att få höra någon annan berätta om min farmor och farfar och att jag har minnen av hennes mans föräldrar. Det var tre sommarstugor som byggdes samtidigt på 30-talet, ganska nära varandre vid sjön. De tre stugorna har gått i arv men nu är vi tre änkor och först sålde jag mitt hus, min granne på ena sidan har precis sålt sitt hus och nu ska den tredje änkan sälja sitt hus. Det känns som om en epok går i graven när tre ”ursprungssläkter” försvinner från området. Men det finns en chans att en dotter köper det här sista huset och då finns i alla fall den familjen fortfarande representerad.
Kram
GillaGilla
Förstår känslan även om jag som bott här på samma plats i hela mitt liv kanske inte kan längta hem men mina bröder som alla bott på andra platser tycker fortfarande att Fisksjön är hemma och kommer hem så fort dom kan. Nu bor ju en av mina bröder här hela tiden så gott som och den yngsta flyttar snart hem med frun. Min son och hans fjälla har också tanken att flytta ”hem” så fort det går. Alla längtar hit men i ärlighetens namn skulle jag vilja åka bort lite oftare bara för att få komma hem igen.
GillaGilla
Kanske vore det bra för dig att komma bort ett tag så att du får längta hem igen. Det kan t o m bli så att du längtar tillbaka innan du ens har packat färdigt 😀 Du bor i ett paradis och har haft förmånen att bo där hela ditt liv. Visst är det kul att ge sig ut på en resa ibland men känslan att komma hem till en plats man hör ihop med är allra bäst. Det låter fantastiskt att du kanske får sällskap av fler i familjen året om. Inte bara sällskap utan säkert även hjälp med de allt tungt arbete 😀
GillaGilla