Blöta fötter, svettig och anfallen av mygg och flugor

Så kan det bli när man ger sig ut i varierande skogsmark. Men som tur är var det inte så hela tiden under förmiddagens vandring. Jag begav mig till Rödön, den plats som någon kanske minns att jag besökte tidigt i våras och hittade en gravkulle med en stol högst upp. Men den här gången såg jag inga storslagna vyer och det var dåligt med sjöutsikt. Men ändå, trots brist på sjö, fick båda mina fötter bada i ett vattenfyllt hål när jag försiktigt skulle ta mig över ett kärr. Men det var inte hela världen och jag vandrade glatt vidare. Det klafsade lite i skorna men jag hade just då fullt upp med att värja mig mot diverse surrande insekter och brydde mig inte om det mindre akuta.

Men innan dess var det betydligt skönare. Jag började på en fin stig som så småningom utvecklades till knappt synliga spår genom en blomsteräng. Härligt.

DSC_0008

De som har placerat ut det här områdets checkpoints har inte gjort det lätt för oss som letar. Snart syntes inga stigar alls och jag fick leta mig fram genom skog och över flera hyggen. Rätt som det var snubblade jag på det ojämna underlaget och kunde inte hejda fallet. Jag vred till samma fot som jag stukade för någon månad sedan och jag tänkte för en kort stund att jaha, här sitter jag och vågar inte testa om foten håller. Medan jag satt där och småskrattade åt min situation såg jag en stubbe med lite kul svampar (tror jag) precis bredvid mig. Den hade jag missat om jag inte hade varit så klumpig. Efter fotografering tog jag mig upp och kände att foten höll även om den ömmade.

DSC_0011

Jag fick syn på de här två figurerna i varsin prästkrage. Undrar om de utmanar varandra. Det ser nästan ut så. Den här blomman är mitt revir, kom inte hit.

DSC_0030

Jag kom till ännu ett stort hygge och försökte vara lite mer försiktig med var jag satte fötterna. Vid den stora stenen fanns den checkpoint jag sökte och jag stod där och funderade på hur jag lättast skulle ta mig till nästa punkt. Då ringde mobilen och det var min yngsta dotter. Jag satte mig på stenen lite till höger i bilden och pratade en stund med henne. Hon och hennes man kommer upp till Östersund i mitten av nästa vecka och vi pratade om när vi skulle ses. De bor i lånad lägenhet och har mycket att göra och många att träffa. Inte underligt när båda är uppväxta här och min svärson dessutom har mycket släkt här. Jag sätter ingen press på dem utan är glad för de stunder jag får med dem.

DSC_0027

Det var en skön och välbehövlig vilopaus och samtidigt som jag pratade satt jag och beundrade utsikten, vitmåran och de nästan färdiga smultronen som växte precis vid min sittplats.

DSC_0020DSC_0023

Jag vågar nästan inte berätta hur klumpig jag var ännu en gång. Men eftersom det gick bra kan jag erkänna att jag ramlade en gång till, den här gången rätt på rumpan. Jag gjorde inte illa mig som tur var men även denna gång hamnade jag precis bredvid en  stubbe med roliga figurer. Jag har sett sådana hos andra bloggvänner och jag tror mig minnas att det är någon slags lav, men helt säker är jag inte.

DSC_0040

Även denna gång tog jag mig upp och vandrade vidare genom stiglösa marker. Det var nu jag kom till kärret där jag badade fötterna. Med plaskblöta skor och fötter, trött och svettig och med mygg och flugor omkring mig gick jag i en snårig skog (utan stig) och just då ringde det igen. En f d granne i Optand skrattade gott åt mig när jag berättade om min belägenhet och åt att jag  inte kunde ange riktigt var jag var. Tack och lov för att mobilen har gps. Jag fick frågan om jag ville komma på fika tillsammans med en del andra grannar nästa vecka och självklart vill jag det.

Jag tog mig ut ur den snåriga skogen och kom fram till något som då kändes som himmelriket. En stor öppen plats med massor av blommor. Där borta i utkanten av dungen fanns nästa checkpoint. Här stannade jag en stund och drack mig otörstig. Dumt nog hade jag ingenting att äta den här gången men vätska är ju det viktigaste. På väg mot dungen blev jag flera gånger attackerad av måsar, som förmodligen hade ungar där någonstans. Jagad även här alltså.

DSC_0042

Härifrån kunde jag följa en fin stig och allt kändes plötsligt mycket bättre. En liten fjäril  (tror det är en blåvinge även om det är svårbestämt här) stannade till en kort stund och jag fick en halvbra bild.

DSC_0052

För att komma fram till den sista checkpointen fick jag gå en rejäl omväg. Jag var nära att strunta i den men när det bara är en kvar känns det väldigt retligt att lämna den oregistrerad. Jag hade sett på kartan att jag skulle kunna gena på ett lämpligt ställe men på hela den sträckan var det staket uppsatt. Jag var tvungen att gå förbi bilen (det kändes tungt) och gå en bra bit för att nå kontrollen. Jag mötte en kvinna några gånger på olika platser och vi hejade och peppade varandra. När jag äntligen var klar möttes vi igen och jag fick ett väldigt leende och ett grattis och sedan fortsatte hon att leta medan jag fick sätta mig i bilen och åka hem.

En liten glimt av sjö och fjäll fick jag också.

DSC_0054


  1. Vilken fantastiskt vacker plats som öppnade sig där. Övriga bilder är också väldigt fina. Två fall på en och samma promenad var inte illa men tur att du inte slog dig i alla fall.

    Så mysigt att dottern med man kommer upp nästa vecka. Det är ju inte konstigt att de har många att träffa men ni kommer säkert att hinna ses en hel del ändå.

    Kram och god kväll!

    Gilla

    • Den platsen blev extra vacker tack vare den besvärliga väg jag hade tagit tidigare 🙂 Jag vet, det var klumpigt att falla två gånger. Men det gick bra och jag kom hem i en bit 😀
      Jag har längtat efter dem länge men nackdelen med att bo här är att jag måste dela dem med ett antal andra personer. Men det är kul att de har många anledningar att komma hit och jag ska ta väl vara på de stunder jag får 😀
      Kram och detsamma!

      Gilla

  2. Vad flitig du både med att leta checkpoint och ramla höll jag på att säga men skrev det istället, skulle skriva och ta fina foton. Skrattar åt mig själv nu när det blev så tokigt, men det stämmer ju, skriv som du talar blev det plötsligt. Vilken tur du inte skadade dig, det hade ju varit så tråkigt. Vem vet, någon kanske höll dig i handen. Så trevligt att din dotter kommer på besök även om det bara blir en stund. Har det kommit något regn hos dig? Det ser så grönt och frodigt ut på alla dina foton. Hos mig har det regnat idag. Så skönt ute efter regnet. Det blir friskt och skönt.

    Kramar

    Gilla

    • Hahaha, kul felskrivning men det stämmer bra. Jag är flitig på att ramla 😀 Jag känner mig ganska flitig med att leta checkpoints och att fota också så det blir tre flugor i en smäll 🙂 Lite extra ont i foten har jag idag men det är ingen fara. Jag går nog bara en kort runda i närområdet och i morgon ska det regna. Då får foten vila.
      Jag längtar efter att få träffa både min dotter och min svärson. Hur mycket jag får se dem vet jag inte men jag vill att de ska komma till mig för att de vill och inte för att de känner att det är ett måste.
      Det regnar en skvätt lite då och då och jag tycker att det är en ganska bra balans i år. Lite varmare vill vi ha det här uppe men det är på gång till veckan 🙂 Efter en torrperiod är det som om hela naturen har tvättats och luktar gott när det äntligen har regnat.
      Kram

      Gilla

  3. Gud for et heselig dyr som satt på den prestekragen. Men en frodig blomsteridyll forøvrig. Jeg blir alltid bløt på beina når jeg er på tur. Wups så har en plumpet et sted eller to…

    Gilla

    • Ja, det djuret får gärna sitta på blomman, bara det lämnar mig ifred 😉 Det är en otrolig mängd blommor i år. Riktigt härligt.
      Haha, jag försöker undvika att plumsa i med fötterna men ibland lyckas det inte riktigt 🙂

      Gilla

  4. Oj … vilka äventyr du är ute på! underbar natur och jättefina bilder!
    Svårt att se vad som växer på stubben, men kanske en filtlav. Den gröna skalbaggen på prästkragen är en grön blombock … och laven på den andra stubben är bägarlav …
    Du är en riktig friskus … heja dig!
    Kram

    Gilla

    • Igår var det lite väl äventyrligt. Jag föredrar stigar att gå på och kanse bara någon kort vända ut i stiglöst land. Men jag vill hitta stolparna och då är det bara att göra det som måste göras 🙂 Bägarlav känner jag igen att jag har läst om förut. Förmodligen både hos dig och hos Anne. Jag ska försöka lägga det på minnet nu. Blombock klingar också välbekant hos mig men det är svårare att minnas vad alla kryp heter. Men kanske det fastnar nu när jag får veta namnet igen 😉 Tack!
      Haha, ja visst är jag 😀 Tack för peppningen.
      Kram

      Gillad av 1 person

    • Vi kanske borde bli lite försiktigare både du och jag 😉 Jag brukar tänka att jag har ju mobilen med mig och om det skulle bli så att jag inte kan gå själv så kan jag skicka en skärmbild på kartan där en blå prick visar var jag är. Då hittar räddningstjänsten mig 😀 Men så ska det förhoppningsvis aldrig bli.

      Gilla

  5. Oj vilka dramatiska turer du är ute på! Tur du inte gjorde illa dig.
    Det är likadant när min dotter med familj kommer ner till Skåne, det är så många som vill träffa dom, speciellt nu när det finns en liten Dante. Så tyvärr ser jag inte så mycket till dom.
    Kram

    Gilla

    • Ja, den här promenaden blev lite väl äventyrlig. Men desto nöjdare kände jag mig efter att ha lyckats ta mig till alla punkter och hittat alla märkta stolpar 😀 Foten värker lite idag men det går över på några dagar. Det vet jag nu av erfarenhet 😉
      Det kan vara ganska stressigt att ha många att besöka när man kommer till en plats där både släkt och vänner finns. Jag vet att de vill träffa mig och de vet att jag inte vill sätta mer press på dem än de redan har. Även om allt är roligt kan det bli lite för mycket. Det gäller att njuta av och ta vara på de stunder man får med dem 😀
      Kram

      Gilla

  6. Ja jag känner likadant, jag vill inte att de ska känna press, semestern ska vara avkoppling och inte stressande och det kan bli för mycket för Dante också. Jag åker ju ändå till Stockholm och hälsar på regelbundet.

    Gillad av 2 personer

  7. jamen visst ler jag lite i njugg. Men ärligt så är jag nog lite bekymrad ändå. Vore ett par stavar bra att ha när du går? Som underlättade när underlaget är knögligt och besvärligt? Med ryggsäck har man ju händerna fria att hålla i gångstavar? Tror du snart får kontakta kommunen och fråga om de har en olycksfallsförsäkring för alla skador som uppkommer i vurpor när man leta checkpoints! Eller så har du själv en drulleförsäkring…om olyckan skulle vara framme.
    Försök nu stå på benen ett tag, det är lugnast så! Men oj så bra motion du får och du hinner ju se mycket, rentav på marknivå! Kramen

    Gilla

    • Haha, ja man måste få skratta åt eländet 😀 Men var inte bekymrad. Jag klarar mig alltid och nu har jag blivit ännu mer försiktig och ser efter var jag sätter fötterna. Jag vill inte ha stavar. Jag tror att de bara skulle vara i vägen när jag ska gå i lite otillgänglig miljö och jag har helst händerna fria. Jag har märkt att jag tycker väldigt mycket om att inte ha händerna fulla nu när jag inte går med två hundar längre. Och tänk vad mycket det finns att fastna med stavar i när man är i skogen 😉
      Kanske borde jag se över försäkringsskyddet 😉 Men om något händer så vet jag faktiskt inte hur en försäkring skulle hjälpa mig. Jag förlorar ingen arbetsinkomst och vård får jag i alla fall. Jag är ju VIP-patient nu för tiden och alltid prioriterad 🙂
      Jag ska göra mitt bästa för att inte drutta på ändan igen, även om jag missar många små naturupplevelser om jag står upp 😀
      Kram

      Gillad av 1 person

  8. Menar du att du hittat ALLA årets checkpoints hos er nu? I så fall – vad ska du nu hitta på?

    Det här med att ramla när man är ute på sökaruppdrag, det ingår kanske. Jag brukar ha en liten ryggsäck med mig och en gång när jag skulle hoppa över en liten bäck så fastnade en rem från ryggsäcken i en gren som drog mig bakåt. Jag föll platt fall bakåit i böcken! Blöt blev jag, men hade regnjacka på mig i alla fall. Ett roligt minne, så lagom roligt just då. 🙂 Jodå, jag har ramlat andra gånger också när jag varit ute och sökt geocacher…. Jag brukar tänka att det är väldig bra balansträning att gå i terräng…. men man skulle förstås inte behöva lägga sig ned med jämna mellanrum! Haha, jag skrattr för mig själv när jag tänker på dig o mig tillsammans på sökaruppdrag… liggande och krälande! Vilken syn det skulle vara! 🙂

    Gilla

    • Haha, nej så flitig har jag inte varit att alla checkpoints är upphittade 🙂 Det var bara just i det området som jag lyckades hitta allt. Det finns fler områden att besöka men de flesta ligger en bit bort. De senaste dagarna har jag dock nöjt mig med vanliga och lite mindre äventyrliga promenader i mitt närområde.
      Visst hör det till att både blöta ner sig och att snubbla när man är ute i lite otillgänglig natur. Det är jag helt säkert inte ensam om och så har det alltid varit för mig. Men jag märker att jag tänker lite mer på vad följderna kan bli nu när jag är lite mindre ung och dessutom benskör. Jag tänker inte på det när jag vandrar omkring men efteråt kommer ibland en tanke om att jag borde vara ännu mer försiktig. Men så länge jag kan ta mig ut i naturen så hindrar de tankarna mig inte 🙂 Visst finns det många dråpliga stunder som i efterhand har blivit något att skratta åt. Jag kan föreställa mig hur du satt där i bäcken och konstaterade att det var bra att du hade regnjackan. Du blev nog rejält blöt ändå 😉 Att du och jag skulle ligga och kräla tillsammans och inte ta oss upp vore en festlig syn. I alla fall i efterhand men kanske skulle vi inte uppskatta att bli utskrattade just då 🙂 Jag var glad att ingen såg mig när jag hamnade bland buskarna den här gången 😉

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s