Det här är sista inlägget från vår Europabilresa. Jag slår ihop de två sista dagarna för att sedan kunna övergå till realtid i mina inlägg.
Våra värdar i Broek in Waterland hyrde ut sin gäststuga som låg mellan deras hus och en kanal.
Om jag hade ägt deras hus så skulle jag inte vilja ha en gäststuga i vägen för utsikten över tomten, med brygga och båt, och den lilla ön där några får gick och betade (de syns inte på bilden så ni behöver inte leta 😉 ). Men vi värderar olika saker och de har väl förmodligen mer nytta av gäststugan än av utsikten.
Vi gick en kort morgonpromenad i den fina byn. Vår värd pratade stolt om kyrkan och andra sevärheter och lite ville vi hinna se innan vi for vidare. Vädret var ganska fint igen, även om kylan höll i sig.
Ett gäng änder spankulerade omkring mitt i byn och bland dem gick en helvit, fin liten varelse. Den ser ut som en and i mina amatörögon men jag kan inte med säkerhet säga att det är så.
Morgonsolen ger ett fint sken.
Vi vände snart tillbaka och satte oss i bilen för att ta oss vidare. Vägen vi blev hänvisade av GPS:en var helt ok men inte särskilt bred.
När betesmarker omges av rejäla diken behövs tydligen inga staket för att hålla djuren på plats. Vi såg både kossor och får som verkade stanna snällt innanför vattnet. Inga problem med dricksvattnet heller, smidigt och bra.
Men den här kossan tyckte nog att vi bar oss besynnerligt åt som stannade och stack ut en mackapär genom fönstret. Så kan man göra när det inte finns någon annan trafik.
Det fanns en sak till vi ville se innan vi knöt ihop säcken och åter tog oss till färjan i Travemünde. Den vall, som hindrar havsvattnet från att tränga in och dränka de mörkgrå delarna på bilden nedan. Den stora kartan finns i en grässlänt vid en stor rastplats en bit in på vallen. Ni kan se på de olika färgerna på vattnet var vallen går. Vi var tvungna att ta motorvägen eftersom det är den som går där. Helt motorvägsfria har vi alltså inte varit. Vi åkte även på motorväg till Amsterdam men då konstaterade vi att det var väldigt tråkigt jämfört med allt vi hade fått se efter de mindre vägarna.
Följande text har jag hämtat på Wikipedia och kortat ner lite.
Afsluitdijk är en 32 km lång och ca 90 meter bred dammbyggnad/vall (färdigställd 1932) i norra Nederländerna som skiljer Nordsjön från IJsselmeer. IJsselmeer är den insjö som uppstod när havsviken Zuiderzee separerades från Nordsjön.
Redan 1891 arbetade ingenjör Cornelis Lely fram planerna och när han senare blev minister togs planerna upp i regeringsförklaringen och arbetet kunde påbörjas 1920. Mycket av arbetet utfördes för hand av arbetslösa som kommenderades dit.
Med jämna mellanrum måste man tappa ur vatten från IJselmeer i havet för att kompensera för vattentillflödet från de floder som mynnar ut i den konstgjorda insjön. På grund av att havsytan stiger och att tillförseln av vatten ur floderna ökar, ska dammen höjas och ett tredje komplex med slussar och dammluckor byggas.
Här står Cornelis Lely och spanar ut över sitt verk.
Jag blir glad för att även de som slet med bygget hyllas med en staty.
Efter bron kändes det som om vi var klara. Lite vemod blandat med förundran över vad vi har varit med om. Men några väderkvarnar fotade jag i alla fall genom bilrutan.
Vi hade en övernattning kvar och den här gången bodde vi i Oldenburg. Ett väldigt blått hus och även delvis färglad inredning. Allt var rent och snyggt men alla doftpinnar förmådde inte dölja lukten av kattlåda. Lite synd eftersom bemötande och allt annat var bra. Efter varje boende ska man gärna skriva en liten recension. Min son skrev en väldigt vänlig recension men nämnde naturligtvis lukten. Värdarna kan i sin tur recensera gästerna och jag är glad att kunna säga att vi bara har fått snälla omdömen. Kanske har de standardfraser som de använder till alla.
Nästa morgon hade vi inte särskilt bråttom men ville i alla fall komma iväg i skaplig tid. Vi stannade och fikade på en rastplats och vädret tillät oss att sitta ute.
Rätt som det var skrek min son till ”titta en älghare” men jag missade den och egentligen var det bara en skylt. Lite senare ropade han till igen ” där kommer en till, skynda dig att fota”. Jag stressade fram mobilen och hann bara snabbt knäppa en suddig bild innan vi hade åkt förbi. Det är svårt att se vad skylten föreställer men en älghare är det definitivt inte. Snarare något slags hjortdjur.
Den här dagen fick vi åka bilfärja för att ta oss vidare. Wischhafen-Glückstadt-färjan användes flitigt och det var långa köer. Färjorna körde i skytteltrafik så det gick ändå ganska fort att komma med.
En liten Gullekloss, lite inklämd.
I Lübeck visste vi vart vi skulle och samma marsipanbutik, som vi var i förut, fick återigen ett besök av oss. Mums!
En sista middag och sedan gav vi oss iväg mot färjan. Vi var förberedda på en lång väntan. När vi åkte från Trelleborg fick vi inte åka ombord förrän precis innan färjan skulle avgå. Därför blev vi glatt överraskade när vi den här gången fick komma på båten redan ca två timmar före avfärd.
Vi sov gott och vaknade strax innan ankomst till Trelleborg. Nu ville vi bara komma hem och valde motorvägar. Några stopp gjorde vi och längs med vägen kunde vi se att det fortfarande fanns fina höstfärger kvar även i Sverige. Vid lunchtid var vi tillbaka i Mjölby. Väldigt skönt och väldigt tråkigt på samma gång.
Förutom tyrolerhatten, som jag glömde bort när den här bilden togs, blev det några andra små reseminnen. En bra påse från Nice (att ta med till mataffären), tulpaner från Amsterdam (av trä), marsipan, några snäckor och stenar från rivieran i en glasmugg och några muggar från olika länder. Vi tittade in i taxfree-butiken på färjan och den svämmade över av pryttlar som det stod Sverige eller Sweden på. Naturligtvis måste jag ha en mugg med älgar och Sweden på.
Här borde jag skriva några sammanfattande slutord men ni vet redan hur fantastiskt vi har tyckt att det var. Nu går vi vidare mot nya spännande mål.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Ännu ett underbart inlägg från er resa, det har varit underbart att titta på bilderna och läsa dina berättelser.
GillaGilla
Tack! Vad glad jag blir för din fina kommentar 😀
GillaGilla
Nu måste jag fråga: vad är en älghare?
Lite komiskt tycker jag att recensera sina gäster! Alltså tänk om dom skrivit att man var sur och tillknäppt? Ska det vara för att man ska varna om några gäster burit sig illa åt?
Kram
GillaGilla
Hahaha, ett fantasidjur som min son tyckte att djuret på skylten såg ut som. Det var ett rent spontant påhittat namn just när han såg den 😀
Alla gör det inte men jag tror inte att det är på så stort allvar. En rad eller två för att visa uppskattning för att man har betett sig bra. Kanske är det bra att varna andra värdar om någon har burit sig riktigt illa åt men det är inte tillåtet med t ex fördomsfulla recensiner, och inte heller att neka någon på de grunderna. Då får man inte vara kvar som värd. Jag tror att de får lida mest själva om de skriver negativt om gäster. Vem vill bo där då?
Kram
GillaGilla
Vilken resa ni gjort! Härligt att ha fått följa med på turen!
Nu väntar nya äventyr – i realtid. Jag förmodar att du är i Östersund nu, hoppas att lägenheten är så fin som du trodde!
GillaGilla
Tack för alla snälla ord under resans gång. Jag är jätteglad för att du orkade hänga med hela vägen 😀
Ja, jag är i Östersund och känner en lite nervös förväntan 🙂
GillaGillad av 1 person
Hoppas du får en bra dag!
GillaGilla
Tack, det fick jag 😀
GillaGillad av 1 person
Vilket härligt avslut på er resa och det var spännande att få hänga med här i bloggen. Hoppas att resan till Östersund går bra och att lägenheten motsvarar dina förväntningar.
Kram
GillaGilla
Tack och ännu ett tack för att du ville följa med i alla långa inlägg. Jättekul att du höll ut 😀
Resan gick väldigt bra. Helt bra sover man inte på tåg, även om man får sova i egen kupé. Men det var mycket bättre än att dela med andra.
I morgon får jag veta om den är så fin som jag tror. Men sedan ska allt klaffa för att det ska bli affär.
Kram
GillaGilla
Men tänk vilken underbar resa som nu nått sitt slutmål! Jag kan inte tro annat än att ni kommer att bära med er alla dessa minnen resten av livet! Och just att göra en sån speciell resa där man nöter på varandra 24 timmar om dygnet med sitt vuxna barn, wow, det skulle jag också gärna uppleva!. Nu har du ju döttrar också, är det deras tur nästa gång? Minns väl dammarna vid havet i Holland, jag kunde inte gå upprätt uppför vallen ens en gång utan fick klamra mig fast i ledstången. Vi var där när det rådde stora översvämningar pga vårfloderna. Det var lite läskigt. Och du har varit frisk och kry hela resan, så himla bra! Ja nu väntar mer spännande tider i ditt liv, lycka till med allt nu! Kram
GillaGilla
Jag hade inga befaringar vad gällde att vara tillsammans nästan all vaken tid under tre veckor. Min son sa vid ett tillfälle att han inte skulle ha kunnat resa med någon annan och vara lika sams. En bra sammanfattning som jag helt kan instämma i. Det är klart att alla minnen kommer att finnas med oss hela livet. För min del var det en resa jag inte ens hade kunnat föreställa mig att jag skulle få göra. Min son är ganska resvan men jag tror att han också tyckte att det här var något alldeles extra 😀
Mina döttrar och jag har inte riktigt samma syn på vad vi vill se och göra under en resa. Min yngsta åker självklart hellre med sin man och min äldsta mår inte så bra att hon har lust att resa över huvud taget. Det var stort att hon kom till mig några dagar förra veckan.
Vi hade nog mer tur när vi var vid vallen. Visst blåste det en del men inga översvämningar och bra sikt 🙂
Om man bortser från värken så har jag mått fantastiskt bra hela tiden. Det är svårt att riktigt ta alla varningar på allvar när jag bara fortsätter att må bra 😉 Men, oj vad jag är tacksam för att det är så 😀
Kram
GillaGilla
Spännande att få uppleva den berömda vallen som håller havsvattnet utanför – det skulle jag gärna se i verkligheten någon gång! 🙂
Ni fick några fina dagar även på hemresan och så bra att ni kunde göra ett återbesök i marsipanaffären i Lübeck.
Förstår känslan när ni kom hem – vemod över att resan är slut, blandad med glädje över att vara hemma igen 🙂
Tack för att du berättat med ord och fantastiska bilder! Det har varit så kul att få vara med på resan!
Kram
GillaGilla
Det var kul att stå där mitt på vallen och se hur den sträckte sig, till synes rakt ut i havet, åt båda hållen. Vilket byggnadsverk! Och det måste hela tiden bättras på.
Avslutningen på resan blev fin och marsipan går alltid åt 🙂
Det var många känslor men mest glädje över allt vi har fått göra 😀
Tack snälla Anki för att du har varit så peppande och följ med på resan. Jag är väldigt glad att ha dig med 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Kram! 🙂
GillaGillad av 1 person
Snäckor är ett måste, så tummen upp för de fina du hittade. Tulpanerna var några riktiga skönheter. Men den röda muggen med cykeln och lilla skeden i örat fick mig att smälta. Såååååå fin! Underbar!
Vilken tripp ni gjort, vi njuter som fått följa med på hela resan. Fantastiska bilder med tillhörande och målande text.
Förstår att det var skönt att komma hem, hur trevligt du än haft det.
Kram
GillaGilla
Självklart måste man ha mnnen från stränderna 🙂 Några muggar var lite finare än de andra men de är goda att dricka ur allihop.
Jag är jätteglad för ditt sällskap under resan. Tack för alla fina kommentarer 😀
Som tur är är det oftast skönt att komma hem, men visst var det med ett visst vemod. Nu måste jag packa ner datorn för snart är tåget i Mjölby.
Kram
GillaGilla