Små vardagsäventyr för en vovve

I förrgår gick jag och Nalle, precis som vanligt, morgonpromenaden ner till Svartån för att han skulle få svalka sig med ett bad. På vägen dit såg vi ett taggigt litet knyte komma rultande rakt mot oss en bit bort. Attans, tänkte jag. Varför är kameran kvar hemma när den borde ha varit med. Återigen kom nödlösningen, mobilen, till användning. Men innan Nalle var klar med det han gjorde och jag hade fått fram mobilen och klickat fram kameran, hade den lilla igelkotten upptäckt oss och skyndade sig mot ett buskage. Jag hann precis knäppa en bild innan den försvann.

DSC_0719

Vilken tur att vi även fick kvällsbesök i trädgården av en annan taggig liten sak. Tyvärr hade Nalle nästan skrämt livet ur den stackaren innan jag hann dit. Nalle skulle aldrig få för sig att komma för nära en igelkott. Men han skuttar gärna runt omkring och berättar högljutt för alla att här finns något att se. Naturligtvis rullade igelkotten ihop sig och vägrade visa upp sig så länge vi fanns i närheten. Jag hörde t o m hur den morrade en gång när jag kom lite för nära. Då tog jag in Nalle och vi lämnade kotten ifred tills den vågade ta sig därifrån.

DSC_0047

Jag gav Nalle ett torkat grisöra som tröst för att han inte fick kolla in trädgårdsgästen mer. Han måste ha sparat det grisörat för att ha vid senare tillfälle. När jag såg att igelkotten var borta öppnade jag ut till trädgården igen och gick upp till mitt våningsplan. Nästa gång jag gick ner för att titta till Nalle såg han lite mörkare ut än han brukar om tassar, svans och nos. Vad har du nu hittat på, frågade jag honom och gick ut för att titta efter. Det såg ut som om han hade försökt gräva upp en stor buske, för ett så djupt hål har jag aldrig sett honom gräva förut. Sandjorden hade sprätt upp i en vilstol och det var inte underligt att Nalle var smutsig om svansen. Jag tog fram en kratta för att försöka fixa till det hela och då såg jag något längst ner i gropen. Där låg grisörat. Av det lärde jag mig att inte ge Nalle sådana när han har tillgång till trädgården. Annat godis, som torkade kycklingfiléer eller tuggpinnar, äter han upp men grisöron ska tydligen grävas ner.

Morgonen därpå kom vi ner till ån lika tidigt som de andra morgnarna. Helt klart den bästa tiden på dagen. Nalle simmade bort de sista smutsresterna och såg lika fin ut som vanligt. Bra, tänkte jag, eftersom hans matte skulle komma hem senare på kvällen. Jag ville ju inte lämna över en gråbrun hund när jag hade fått ansvaret för en nästan vit.

 

DSC_0038DSC_0021

Naturligtvis var den igenfyllda gropen  alldeles för lockande för en grävsugen vovve så på eftermiddagen såg han likadan ut igen. Jag gjorde mitt bästa för att torka bort det mesta med en fuktig handduk men helt fin blev han inte. Vattenslangen är jätteläskig så den ville jag inte använda. Han får helt enkelt vänta på nästa bad och det får han göra med matte. För oss väntar en skön skogspromenad i morgon bitti i stället.

Jag krattade återigen tillbaka jorden i gropen så gott jag kunde och sopade bort jord från vilstolen. Nu ligger det ett kompostgaller över gropen och kanske kan det hindra ytterligare utgrävningar. Jag visade honom t o m att grisörat är avsköljt och ligger på diskbänken. Men vem vet om en hund fattar det. Han kanske inte ger sig innan han har hittat ett grisöra i gropen.

 


  1. Vid ett tillfälle gav sig Herr Hund i närkamp med en igelkott men det gjorde han bara en gång, vis av skadan. Härligt med ett bad för Nalle!

    Kram och ha en bra lördag!

    Gilla

    • Nalle är nog för rädd av sig för att våga komma för nära, som tur är 🙂 Han håller sig lite på avstånd och låter en del i stället. Jag kan tänka mig att det gjorde ont i nosen på Herr Hund, stackaren.
      Kram och detsamma

      Gilla

  2. Min senaste hund avskydde igelkottar av någon anledning. Världens snällaste hund, som räddade paddor från överkörning på vägar och annat, blev en mordisk best. Förstår inte riktigt varför men något hos igelkottarna triggade igång honom. Synd för igelkottar är trevliga djur, vi har inte så många hemma vid oss vilket kanske var tur för dem.
    Grävhundar är ”roliga”, envisa som få. Vet inte hur många gropar jag skottat igen hemmavid. Ibland dök det upp något vällagrat, snuskigt hundben också… kanske smakar bättre när de är lagrade?

    Gilla

    • Kanske kom han för nära en igelkott någon gång. När det gjorde ont trodde han kanske att det var ett elakt djur och då blev han arg. Eller så tyckte han bara att igelkottar luktar äckligt 😉 Jag tror inte att han hade lyckats skada någon ordentligt. Taggarna är ganska bra skydd.
      Mina hundar har också fått för sig att gräva ibland och när de väl hade börjat var samma ställe väldigt lockande sedan. Men det kunde gå långa perioder mellan grävimpulserna. Det finns nog nedärvt i generna att gräva 😉 Kasper ”grävde” ner tuggben på inomhus. Han bökade lite med dem, det kunde vara helt synligt på golvet, och sedan gick han därifrån i tron att benet var nergrävt. På den tiden Rex levde fick han många extra ben på det sättet. Bara att vänta tills kompisen var klar 🙂 Men mina hundar grävde aldrig upp sina nergrävda ben om de låg i trädgården. Där låg de tills de ruttnade eller tills jag grävde just där.

      Gilla

  3. Vilken lycka att ha igelkottar i trädgården. Här dog dom ut för många år sedan. Det fanns massor när jag var liten. Vad hände undrar jag?

    Gilla

    • Ja, det är kul att de kommer så nära inpå 🙂 Jag kan inte komma ihåg att jag såg någon igelkott där uppe heller. Det tänkte jag inte på då. Det kan väl knappast bero på kalla vintrar för så har det ju alltid varit.

      Gilla

  4. Åååå tenk å se piggsvin i sitt rette element ute i naturen når en er på tur. Jeg har bare sett det en eneste gang, ellers så er de i noen dyreparker. Trivelige små vesner.

    Gilla

  5. Haha 😀 varför vill dom gräva ner maten? Jag visste inte att igelkottar kunde morra. I morse mötte barnen ekorre på övergångsstället mitt inne i stan. Hann ju inte fota tyvärr.
    Kram

    Gilla

    • Det kan man verkligen fråga sig 😉 Måste vara något nedärvt i generna som gör att de antingen sparar överbliven mat eller vill få den att bli godare 🙂 Eller så är det bara ett behov av att gräva ner saker för att det är kul.
      Jag visste inte heller att igelkottar morrar. Men den här gjorde det och det lät rejält.
      Kram

      Gilla

  6. Vilka äventyr ni är med om! Stackars lilla kotte som blev så rädd. Vi bodde en gång granne med en person som räddade igelkottsungar som mist sin mamma. Vilket pyssel! Hon fick kattmat från lokala handlare o pysslade om de små liven ända tills de kunde släppas fria. Min dotter hade för bara några år sedan en mini-igelkott som husdjur, var får hon allt ifrån…men söt var den.
    Jag tror inte matte blev arg över att hunden fått en ny nyans i pälsen, snarast talade det väl om att jycken haft kul! Detta med nergrävande av ben är ett kapitel för sig. Min rottis kunde få för sig att gräva ner skatter i trädgården men inte så ofta. Basseten däremot, hon skulle gräva ner allt. Och de fick ligga lääänge, tills de luktade riktigt vidrigt om det var ett märgben…Blinka har inga såna ambitioner, men hon äter inte dem direkt som hon gör med dentastixen, hon låter de ligga i flera dagar under någon dammig möbel innan hon tar dem till nåder. Ja djur är härliga, o olika, o lika, o så störtsköna.
    Kramen

    Gilla

    • I en hunds värld var det nog ett riktigt äventyr och han skuttade omkring väldigt ivrigt 🙂 När igelkotten morrade tyckte jag så synd om den att vi genast lämnade den ifred. Den måste ha varit väldigt rädd.
      Vilken insats av den grannen. Det är ett stort åtagande att ta hand om vilda djur, precis som med våra vanligare husdjur. Hoppas de klarade sig bra när de sedan blev utsläppta. De hade ju inte haft någon mamma som visade hur de skulle klara sig.
      Nej, matte blev inte alls arg och det trodde jag inte heller 😉 Hon bara skrattade åt sin tokiga hund och så hade de kram- och pusskalas 😀
      Djur är individer och skaffar sig olika vanor. Men det där med att gräva gillar många. Mina har grävt i perioder och sedan har det varit långa uppehåll. Ungefär som när vi får för oss att kanske handarbeta eller något liknande och sedan tröttnar en period. Var glad för att Blinka inte gräver stora hål. Hon är säkert för klok för att syssla med sådant. Man blir ju dessutom smutsig. Hon kanske tycker om att veta att det ligger något gott och väntar som hon kan välja själv när hon vill ha. Våra djur är verkligen underbara 😀
      Kram

      Gilla

  7. Vilken underbart roande kompis du fått förmånen att passa. Tack för ditt härliga återberättande av det hela, jag sitter här och skrattar gott. Jag har också en grävare, men han gräver för att fylla gropen med sig själv för grisöron får han inga. Jag är så fascinerad över hur vita hundar blir så vita igen trotts att de kan skita ner sig hur mycket som. Jag ser på Eddie då han badat, då ska det rullas och grävas och de där vita fina frambenen är svarta och geggiga. Efter en stund då han torkat så är han näst intill lika ren och fin igen.
    Åhhh jag älskar igelkottar. jag har utan för min stuga på ön. Jag kallar de för mina sanitetstekniker, de håller tomten ren och fin från både matrester och orm. Läste du om igelkotten som några hade sparkat på så den var stor som en boll. Den hade sugit in luft och så hade den ett hål av misshandeln som de fick sy så lille kotte kunde hålla tätt igen. Hur kan man göra så mot våra oskyldiga djur. Jag blir så ledsen.

    Kram

    Gilla

    • Nalle har en stor personlighet, många små egenheter och massor av kärlek inom sig ❤️ Jag är verkligen glad över att få vara moster till honom och att bo i samma hus.
      Haha 😂 så Eddie gräver ner sig själv i stället? Det är nog svalt och skönt i värmen 😊
      Kasper hade också vita ben och jag hade samma tankar som du 😊
      Igelkottar är jättemysiga djur. Usch vad arg jag blir och fruktansvärt ledsen vid tanken på den stackars misshandlade igelkotten 😫😢 Jag känner väldigt sällan hatkänslor men för djur- och barrnmisshandlare är det de känslorna jag har.
      Nu ska jag packa in det sista i bilen och sedan bär det av till Östersund 😄😁
      Kram

      Gilla

  8. Så trevligt med igelkottsbesök! Här finns tyvärr inte några, men där vi bodde förut fanns de och visst är de gulliga 🙂
    Vår sista hund, Qwartz grävde alltid ner sina tuggben och lät dem ligg och ”möra” – han grävde upp dem och kollade hur de verkade – var de OK så åt han upp dem och var de fortfarande inte riktigt som han ville ha den så grävde han ner dem igen 🙂 konstigt nog blev han aldrig dålig i magen 🙂
    Härlig bild på badande Nalle!
    Ha det bra i Östersund – kör försiktigt!
    Kram

    Gilla

    • Igelkottarna är välkomna hit, det är alltid kul att se dem. Synd bara att Nalle blir så ivrig så att han skrämmer dem. Men han ger sig i alla fall inte på dem.
      Om man har en hund som gräver upp sina ben igen efter en tid så är det lättare att förstå beteendet. Mina hundar har alltid glömt bort sina nergrävda skatter och jag har många gånger hittat sladdriga saker när jag har rensat i rabatter. Kanske är det så att jag har hittat dem innan mina hundar har haft en chans att gräva upp dem igen 😉 Vem vet?
      Nalle njuter verkligen av sina sköna bad 🙂
      Tack, vi ska ha det riktigt bra och resan gick bra 🙂
      Kram

      Liked by 1 person


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s