Andattack

Igår kväll, strax efter kl 22.00, tänkte jag gå ut och se om det var en fin kvällshimmel. Jag hann inte mer än komma ut genom dörren så hörde jag ljud från vattnet, precis nedanför tomten. Jag såg en and skymta fram och skyndade mig ditåt för att hinna få en bild.  Inga problem. Den stora andfamiljen var inte ett dugg intresserad av att försvinna. De stormade upp mot mig och förvånad, och kanske lite chockad, satte jag mig i säkerhet bakom fårstängslet. Idiotiskt tänkt. Inte ger ett sådant staket något skydd mot änder 😉

DSC_0023

Gräsandfamiljen (tror jag att det är), bestående av en mamma och elva ganska stora ungar (återigen en gissning som jag tycker verkar trolig) kom snabbt springande, samtidigt som de verkade beta av gräset. Jag backade längs staketet för att kunna fota och de sprang efter.

DSC_0007

Mamman gick hela tiden och höll vaksamt uppsikt samtidigt som hon förde sin kull mot mig. Jag fortsatte att backa längs staketet och de följde snabbt efter.

DSC_0008DSC_0010DSC_0014

När staketet tog slut vid husknuten tvekade de faktiskt en liten stund men snart tog sig en unge igenom (kanske mamman manade på den) och snabbt som attan kom hela flocken igenom och sprang mot mig.

DSC_0016DSC_0017

Då skyndade jag mig in genom dörren och ropade skrattandes till min syster att jag var utsatt för en andattack.  Vi ställde oss och tittade ut en stund på änderna som stod där utanför och tittade tillbaka.

DSC_0018

Vad ska vi göra, sa någon av oss (minns inte vem). vi funderade på att släppa ut Nalle. Han skulle inte göra dem illa men de skulle ju inte veta det. Nej, tänk om de biter honom, fick jag ur mig. Min syster tog Nalle i halsbandet och öppnade dörren försiktigt, rädd för att hela flocken skulle få för sig att springa in. Men äntligen betedde de sig som jag föreställer mig att fåglar ska göra. De skyndade ut genom staketet medan Nalle bara stod tyst och tittade nyfiket på dem.

DSC_0019

Där stod de sedan vid sjökanten och tittade tillbaka på oss. Ivriga att sätta igång en ny attack. Till slut gav de sig i alla fall iväg ner i vattnet igen.

DSC_0025

Lite senare gick jag ner till sjön för att återigen göra ett försök med himlen. Jag smög fram ifall de fortfarande var i närheten.  Det var de. De simmade lugnt omkring vid grannens brygga. När de fick syn på mig satte de fart igen men jag stannade inte kvar för att vänta in dem. Jag tog ett snabbt kort på kvällshimlen och skyndade mig in i min lilla gäststuga.

DSC_0026DSC_0022

Jag undrar vad de ville och om detta är ett normalt beteende. En gissning är att de är vana vid att bli matade och tiggde något gott. Men de såg välnärda ut och jag vill inte uppmuntra ett sådant beteende så jag funderade inte ens på att hämta bröd för att ge dem smulor. De borde kunna hitta mat på egen hand. Jag har funderat lite på vad som hade hänt om jag hade stannat kvar, kanske hukat och väntat in dem. Hade de stannat en liten bit ifrån mig eller hade jag haft dem i knät och lite överallt när de nådde fram. Skulle de ha bitit mig för att få mig att förstå eller skulle jag ha kunnat klappa dem. Kanske får jag nya chanser att testa men jag tror att jag måste avstå. Min läkare och kontaktsköterska skulle säkerligen bli upprörda om de visste att jag utsatte mig för den bakteriefloran. Jag kanske ska övertala min syster till att försöka i stället 😉


  1. Ojojoj … vilken dramatik! Fina bilder fick du på både änder och fantastisk kvällshimmel! Jag tror nog att de blivit vana att få lite bröd att kalasa på … hur välnärda de än verkar 🙂
    Du får helt enkelt ha med dig Nalle ut som beskyddare nästa gång du vill fota kvällshimlen 🙂
    Kram

    Gilla

  2. Ha ha… ja fåglar är lite läskiga, det kan jag också tycka. Jag tror som er att de var på jakt efter mat, de har nog blivit vana vid att bli matade av andra hyresgäster. Du får skicka ut syster för att se hur de reagerar om man inte flyttar på sig 😉

    Gilla

    • Ja, nu efteråt tycker jag också att de var söta. Men då, när de så plötsligt kom emot mig, blev jag lite ställd 😉
      De verkar vara ett envist släkte som inte ger upp i första taget 😀

      Gilla

  3. Bra förslag! Be din syster testa och så håller du i kameran, jag är också nyfiken på att se vad de skulle hitta på. Troligtvis så vill de väl se ifall det finns något gott, Jag är nästan säker på att någon har roat sig med att mata de små liven med gotte från handen. Jag har bott vid en å och det hände flertalet gånger att de stod i hallen när dörren var öppen. Väldigt lätta att få tama om de blir lockade med mat. Bra att du är försiktig. Fina foton som alltid, min favorit är den sista. Fantastiskt vackert!

    Kram

    Gilla

    • Precis så gjorde jag och hur det gick kan du läsa i det nyaste inlägget 😀
      Du har säkert helt rätt i att de har blivit lite bortskämda här. Kanske borde vi mata dem lite också men då får vi nog aldrig vara ifred.
      Så länge Nalle är här tror jag inte att de kommer in i huset. Han kan nog vara ganska läskig för små änder, även om de är många 😀
      Tack för din uppskattning 🙂
      Kram

      Gilla

  4. Hahaha 😁 vilken upplevelse! Skulle varit roligt att se. Jag kommer ihåg en gång ett en väninna blev biten av en fågel när hon matade dom, den stod bakom och ville väl att hon skulle vända sig om.
    Kram

    Gilla

    • Ja, det skulle ha varit kul att se mig själv utifrån 😀 Jag var nog inte allför graciös.
      Då hade jag inte helt fel som var lite försiktig. De kan nog nypa till rejält om de får för sig det.
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s