Attans, jag glömde teleobjektivet

När man åker till Fagertärn bör man tänka på att ta med sig teleobjektivet till kameran, om man har ett sådant. Fagertärn är nämligen känt för att vara en av två ursprungliga växtplatser för den röda näckrosen. Den andra ursprungliga växtplatsen är Kroksjöarna, också i Tiveden. Dessa sjöar är inte ursprungsplatserna för all världens 20-tal röda näckrosarter, men för Europas. Det är alltså lite speciellt att fota de röda näckrosorna här, men eftersom de växer en bit ut i sjön så blev mitt resultat ganska misslyckat. Nåja, det är inte hela världen. Jag fick en härlig runda i vackert väder och med ännu ett stycke underbar natur.

Fagertärns naturreservat är inte stort. Ni ser hur de röda gränslinjerna bara precis omringar sjön. Jag gick den prickade leden och fick se mycket fin natur. En eloge till ansvariga för att en lång sträcka i början är handikappanpassad. Det är den del av prickarna som är lite rödfärgad.

DSC_0003DSC_0006DSC_0013DSC_0015

Trots misslyckandet låter jag de röda näckrosorna vara med, som ett bevis för att jag såg dem 😉 De gula näckrosorna växte lite närmare land så de var lättare att fota.

DSC_0025DSC_0036

Jag bangar minsann inte för lite svår terräng 😉 De, som kom strax efter mig vände här men jag tänkte att det inte kan vara värre än det jag redan varit med om.

DSC_0039

Visst var det kuperat och lite knöligt emellanåt men med bra skor och ett anpassat tempo var det inga problem.

DSC_0041

Jag fick fin utsikt som belöning.

DSC_0048DSC_0052

Även här finns det stora klippblock. Inte alls lika imponerande som i nationalparken men ändå värda att notera.

DSC_0077

Jag stannade på en solig stenhäll och åt min matsäck. Det kanske ser ut som om jag har övergett min veganska kosthållning men det är en vegansk variant av rökt skinka, soyabaserad 😉 Vet inte varför de måste kalla den ”rökt skinka” men det finns väl någon uträkning med det.

DSC_0095

Leden gick ner till sjöns nivå…

DSC_0100

…och upp i höjden igen. Jag tycker inte att det var svår terräng. Den var lite krävande men om jag med lätthet tog mig runt så gör alla andra relativt friska personer det också.

DSC_0126DSC_0134DSC_0141DSC_0184DSC_0187

Ännu en härlig vandring var över. Det var inga problem att gå ensam. Mitt tidigare sällskap var väldigt uppskattat och det är alltid kul att ha någon att skratta åt vedermödorna med och prata om upplevelserna med. Men den här rundan blev en annan sorts upplevelse. Jag tog det lugnare, tog in natur, väder och ljud och jag tänkte på hur skön luften var.  Några gånger tänkte jag på hur underligt det var att gå där utan Kasper. Men den Kasper jag såg inom mig var en ung, stark hund som med lätthet skulle ha klättrat, hoppat och glatt tagit sig fram överallt. Det här var lite för strapatsrikt för honom sista tiden.

Nu närmar sig klockan halvåtta på morgonen och det är dags för mig att göra mig i ordning för nästa äventyr. Det blir en varm dag så jag vill komma iväg skapligt tidigt. Idag blir det en annan del av Tivedens nationalpark som ska få besök av mig.

Jag avslutar med några bilder från igår kväll, då jag gick en promenad ner till sjön.


  1. Härliga foton – jag blir riktigt avundsjuk! Men men… det blir semester för mig vad det lider också 😉
    Visst är det lite märkligt hur minnena förändras, jag tänker på hur du beskriver den Kasper du ser inom dig. Det är som om minnena väljer ut det bästa – när allt var på topp liksom. Kanske det är just det man helst vill spara inom sig?
    Ser fram emot att få dela vad denna dagen erbjuder dig 🙂
    Ha en bra dag!

    Gilla

    • Tack! Jag tar igen allt jag missat de senaste åren 😀 Jag hoppas verkligen att du får semester. Det vet jag ju föresten att du får och då blir det diverse trevligheter även för dig 😀
      Det är nog vanligt att plocka fram de finaste minnena när det gäller saknade personer eller djur. Eller så blir det man retade sig på också till något man saknar. Så är det för mig i alla fall. Min mans vana att retas t ex 😉
      Jag har nyss kommit tillbaka från dagens vandring och i kameran finns det nu 115 nya bilder. Det är lite pyssel med att välja ut bilder och det blir nog en drös igen 😀
      Detsamma till dig 😀

      Liked by 1 person

      • Jo då, semester får jag. Blev rejält oense med en ledande politiker idag också så jag kanske får semester fortare – och längre – än tänkt 🙂 (skojar bara – eller önskedrömmer vem vet).
        Ser fram emot att se nya foton!

        Gilla

      • I det här finns nog ingen ”expert” – det handlar mer om etik och moral (udda för en sån som mig, jag vet).
        Ha ha… ja det kanske är det bästa trots allt. Den känns lite väl långt bort bara!

        Liked by 1 person

  2. Ser helt underbart ut … och vilka härliga bilder du fick på minneskortet! Synd att du glömde objektivet, men du slapp ju besväret att bära på det och bilderna är kanon!
    Förstår precis dina tankar och minnen – tror hjärnan är funtad så att man minns med urskiljning. 🙂
    Önskar dig en god tur idag också och ser fram mot att få läsa om den och se dina vackra foton!
    Kram

    Gilla

    • Det var lika fint som jag hade förväntat mig. Möjligtvis var det färre röda näckrosor än när jag var här för ca 30 år sedan. Men blomningstiden börjar egentligen i Juli så det kanske blir fler 🙂 Ja, jag slapp bära på den extra tyngden och besväret med att byta objektiv. Det gäller att hitta det positiva och det gjorde du åt mig 😀
      Jag tror också att det är vanligt att vi minns de fina stunderna.
      Dagens utfärd är nu avklarad och den var en utmaning, i alla fall bitvis 🙂
      Kram

      Liked by 1 person

  3. Så flotte bilder som alltid. Her har vi både hvite og gule vannliljer som vi kaller dem. Jeg har aldri sett røde! De må være vakre. Spørs om jeg må ta meg en tur ned i elva i dag for å se om de har kommet her også. Sist jeg var der var det bare blader ennå.

    Gilla

    • Tack ! De röda är sällsynta men jag vet att de växer på några fler platser. Men då är de inplanterade. De är väldigt vackra och det är synd att jag inte kunde få till bättre bilder. Här, i Sverie, verkar allt blomma tidigare än vanligt. Kanske gäller det hos dig också så att du nu kan hitta utslagna vannliljer (kul att lära sig något norskt ord 🙂 )

      Gilla

  4. Som vanligt fantastiska bilder. Ser härligt ut och jag beundrar dig som ger dig ut ensam. Jag har inte heller svårt att göra saker ensam men då brukar jag åka till ställen med mycket folk, som större städer t ex.
    Kram

    Gilla

    • Tack! Det var en skön runda. Jag känner mig mycket tryggare ute i naturen än i städer. Kanske för att jag känner mig trängd bland mycket folk och suckar ut av lättnad när jag får vara ensam, eller med bara några få, igen 😉 Jag har alltid gjort saker ensam, även som gift. Min man var ofta borta en vecka i taget i jobbet och har hela vår tid tillsammans haft arbetstider som gjort att jag har varit ensam mycket. Det blir en vana och även ett behov.
      Kram

      Gilla

  5. Jag tror Kasper var med dig, i tanken. Jag tror han såg till att du var trygg, inte snubblade eller gjorde dig illa. Att du mådde bra helt enkelt. Och kan man göra annat med dom vyerna. Alltså kan du begripa vilket vackert land vi har förmånen att leva i. Jag önskar så att flera skulle ta sig ut i naturen istället för att bara vistas i asfaltsdjungeln för jag tror på riktigt att vi är naturfolk och vi ser allt mycket tydligare när vi är ute i naturen. Vi begriper vad som är viktigt, både för oss o de som kommer efter oss. För nog måste vi vakna nu, senast nu, o se till att de nya generationerna också har något av jordens skönhet och värden att beundra. Jag blir allt mörkrädd ibland, inte så sällan. Tack för alla ljuvliga foton, jag var faktiskt nästan med dig där, även om jag inte tog en tugga av mackan…

    Gilla

    • Ja, kanske har du rätt. I mina tankar var han definitivt med men jag kan tyvärr inte tro på att han var med på ett annat plan.
      Att Sverige är fantastiskt har vi hört i en slogan sedan vi var väldigt unga, och det stämmer väldigt väl. Naturen varierar när man åker genom landet och det finns hur mycket som helst att njuta av. Nästa vecka blir det de småländska skogarna och vyerna 😀 Både jag och min man har alltid älskat naturen och kanske blev det för mycket för i alla fall äldsta dottern. Hon promenerar mycket men det ska helst vara i stadsmiljö. Sonen hänger gärna med på äventyr i skog, fjäll eller annan natur och yngsta dottern är en blandning av båda de andra och vill följa med ibland.
      Det där med naturmedvetenhet och att dra slutsatser om miljön av det, gäller kanske mest oss som redan är naturälskare. Men ändå växer omsorgen om miljön och många stadsbor är nog också rädda om sina grönområden. Tankarna snurrar hos mig också och jag pendlar mellan att tro att det löser sig och att mänskligheten förgör sig själv. Hur det blir lär jag inte få veta men många projekt är på gång så kanske hinner jag se vart det lutar 😀
      Tack för sällskapet 🙂 Jag hade gärna bjudit på en bit av mackan 😀

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s