Lite mindre vårdbehövande

Det har nu gått drygt fyra månader sedan transplantationen och sjukhusbesöken kan minska i frekvens. Från att ha besökt sjukhuset eller vårdcentralen två gånger i veckan behöver jag nu bara lämna prover ca en gång var tredje vecka. Min kontaktsköterska ringde mig idag och bad att få ändra min tid eftersom det plötsligt hade blivit flera nya levertransplanterade och de behöver måndags- och torsdagsmorgnarna. Jag räknas inte som nytransplanterad längre och allt fungerar bra. Då är det inga problem att lämna plats åt mer behövande patienter. Jag föreslog att jag skulle kunna lämna prover på vårdcentralen för att minska hennes arbetsbörda men hon är lite bekymrad över mitt blodtryck och vill gärna själv ha koll på det. Men hon vet att det förmodligen beror på den ökade stress jag lever under nu och hon vill av den anledningen även ha koll på min vikt eftersom aptiten minskat. Jag har gått ner något kilo men är inte själv orolig för det. Det finns utrymme 😉

Men jag tänker mindre och mindre på det jag har gått igenom inom vården. Jag känner mig nästan helt återställd. Det är bara bukmusklerna som fortfarande är helt demolerade och sitter som en sladderhög på magen. Jag får inte anstränga dem första halvåret efter operationen och det innebär att magträning är otillåtet. Sladderhögen får sitta där ett tag till med andra ord. Det gör inget. Jag ser i alla fall inte gravid ut längre. Men när magmusklerna är helt avskurna, då känns alla rörelser man gör nere i magen. Så bara av att leva och göra det man brukar så blir magen tränad till viss del. Det känns att det är så och jag går med en ständig svag träningsvärk.

Det känns t ex i magen när jag hukar för att fota någonting jag hittar i marknivå och ännu mer när jag tar i för att resa mig upp. Om ni ser antalet foton här och tänker att det bara är en bråkdel av allt jag fotade, då inser ni att magen får lite vardagsträning även utan situps eller liknande. Inte lika effektivt men ändå…

Kryp i olika former. De beter sig som levande varelser i allmänhet gör. De parar sig, lurar på ett byte eller gör sitt bästa för att suga i sig näring (svårt genom jeantyg).

I trädgården blommar vår gullregnsbuske för första gången. Den köpte vi första sommaren här och nu, tre år senare, kommer de efterlängtade blommorna. Gräsmattan består till stor del av olika pyttesmå ogräsblommor, som den lilla rosa blomman. Förgätmigejplantan blommar på men har nog snart gjort sitt. Äppelblomman har fallit i bitar och nu vet jag inte vad man kallar det som är ett mellanstadie mellan blomning och frukt. Inom kort får vi se om det finns tillräckligt med pollinerande insekter i närområdet för att ge oss en äppelskörd. Det räcker om de pollinerar en liten del av alla blommor. Förra året var det ganska perfekt med ett äppelträd där alla blommor frös och ett träd som gav lagom mycket frukt.

Vår magnolia står ganska skuggigt och jag gissar att det är därför den blommar så här sent. Men nu är den på gång och vad gör det om den har tagit lite tid på sig? Det hade inte gjort något om den hade väntat lite till för nu är det tillräckligt många sorter som blommar i alla fall.

 


  1. Tänk att det redan gått fyra månader sedan din transplantation och så härligt att du mår bra. Bra när man kan få in lite träning när man gör något annat, tänker på när du fotar!
    Kram

    Gilla

    • Ja, det har verkligen gått undan och förutom biverkningar från mediciner har jag mått väldigt bra väldigt länge 😀
      Det blir både knäböj och magträning samtidigt. Inte illa 😀
      Kram

      Gilla

  2. Så skönt att vara nergraderad till mindre vårdbehövande och slippa lämna prover lika ofta. Det hade onekligen varit smidigt att kunna göra det på vårdcentralen men vill de ha koll på trycket så vill det. Det viktigaste är i alla fall att du mår bra även om det finns ett orosmoment på ett annat plan. Som vanligt är det väldigt vackra bilder och själv fastnade jag för den vita blomman längst upp till vänster. Vad det är för sort har jag ingen aning om men vet du får du gärna dela med dig.

    Kram och ha en bra kväll!

    Gilla

    • Ja, vårdtrött har jag varit länge även om jag självklart är tacksam för allt de har gjort för mig. Men det är ändå jätteskönt att slippa vara bunden till att ta mig dit två gånger i veckan 🙂 Jag mår fantastiskt bra och fysiskt har allt gått som på räls. För orosmomentet finns det ett lite hopp att det ordnar sig men det kan snabbt ändra sig.
      Tack, det finns så mycket fint att fota och jag försöker sålla. Du ser ju hur jag har lyckats med det 😉 Jag är nästan säker på att det är skogsolvon. Som med mycket annat lärde Anki mig det förra hösten men då hade busken röda bär. När jag googlar tycker jag inte att blommorna ser ut riktigt som de här men bladen stämmer. Blommorna kanske utvecklas till att se ut som på de googlade bilderna senare 🙂
      Detsamma till dig!
      Kram

      Gilla

  3. Så fort tiden går och så härligt att du får minska på besöken nu (oavsett anledning). Att fotandet är all magträning du får ägna dig åt gör inte något alls – så länge fotandet är tillåtet 🙂 Härliga foton och nu blir jag avundsjuk, en magnolia vill nog jag också ha i trädgården 🙂

    Gilla

    • Jag känner mig fri att bestämma mer över min tid nu så det är väldigt positivt att jag bedöms må så bra 😀 Annars skulle jag ha varit tvungen att krångla med att hitta vårdcentraler att lämna prover på när jag är ute på mina små äventyr.
      Hahaha, det är inte bara fotandet som tränar magen. Tänk efter vilka muskler du använder i alla vardagsrörelser. När du bäddar sängen, rensar ogräs, krattar, dammsuger eller det mesta som ska göras. Jag märker väldigt väl nu att det är magen som ger stöd åt många av de rörelserna 😀 Sist jag var på sjukhuset frågade sköterskan mig om jag använder den teknik jag lärde mig på Sahlgrenska för att ta mig ur sängen. Nej, sa jag och hävdade att jag måste ju någon gång börja med små ansträngningar. Hon sa inte emot så jag tolkar det som att fotohukandet är tillåtet 😉
      Vi är väldigt glada för vår Magnolia och följer varje knopp med spänning och glada glädjerop när vi ser att de är på gång 😀

      Liked by 1 person

      • Jo du har nog rätt i att magen – och ryggen – är inblandad i en hel massa rörelser 🙂
        Men man ska kanske följa ”doktorns” order (eller annan vårdpersonal för den delen) i alla fall inledningsvis. Men jag antar att du känner ganska bra vad som är okej och vad som inte är det!
        Jo det kan jag tro att ni är, kanske ett projekt för mig framöver också 🙂

        Gilla

      • Jag är försiktig och när jag känner att det blir lite för mycket så försöker jag hitta andra utvägar, Som att dela upp innehållet i matkassarna i fler kassar. Det är den tyngden som hittills mest har varit lite för tung för mig. Då spelar det ingen roll att jag ”lyfter med benen”. Magen blir ändå inblandad. Min syster kommer snabbt till undsättning om hon är hemma och innan jag har parkerat bilen efter urlastning så brukar hon ha burit upp kassarna till mig 😀
        Kanske får jag se bilder från din blommande magnolia också i framtiden 🙂

        Liked by 1 person

      • Det är bra att du är rädd om dig. Eller att din syster är rädd om dig kanske jag ska skriva 🙂
        Möjligen kommer det en blommande magnolia hit någon gång, men jag lovar då ingenting!

        Gilla

  4. Tiden går fort … fyra månader sen operation – oj! Härligt att du mår så bra nu! Underbara bilder på både blommor och småkryp … och den fantastiska magnolian!
    Kram

    Gilla

    • Det var en ganska perfekt tid på året att göra den operationen. Lagom till försommaren var jag nästan helt återhämtad 😀 Det går inte att riktigt förklara känslan av att orka så mycket igen efter flera års väntan. Som jag skrev i en tidigare kommentar – det är frihet 😀
      Tack! Magnolian var sen i starten men nu händer det mycket i den 🙂
      Kram

      Liked by 1 person

  5. Så fort tiden rusar. Lärde känna dig precis när du skulle opereras tror jag, och nu är du redan ”gammal” i bemärkelsen inte nyopererad. Och visst får du mängder med härlig träning helt utan att du tänker på det när du går runt med kameran. Den är inte för tung att ha runt halsen så du får en krökt gamhals med tiden? Nu ska jag läsa vidare om ovälkomna nykläckta…

    Gilla

    • Jag tycker att det har hänt så mycket under de här månaderna men ändå känns det som om tiden bara blåst förbi. Perfekt att få må så bra lagom till sommaren och att kunna ge mig ut på lite längre turer 🙂 Vardagsträningen är inte att förakta. I det avseendet var det bättre förr när vi t ex var tvungna att resa oss upp ur soffan för att byta tv-kanal. Tur att vi i alla fall fortfarande inte kan få allt serverat men snart finns det väl en robot i varje hem som fixar kaffe och serverar allt vi vill ha till soffan.
      Gamhalsen hoppas jag håller sig borta men jag har inte tänkt på det så kanske är den redan på gång 😉

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s