Samma fråga igen

En fråga som återkommer och som aldrig får svar. Varför ser jag nästan alltid rådjur på de promenader då kameran är kvar hemma? Likadant är det med andra vilda djur i skogen. Ekorrar, harar och diverse fåglar visar snällt upp sig, i alla fall korta stunder, när bara mobilen finns till hands. Jag försöker fånga dem på bild med den tillgängliga kameran men det blir oftast så dålig kvalitet så det är inget att spara. I går lyckades jag få till några bilder där det faktiskt syns att motivet är rådjur, bara jag inte beskär bilderna för då blir det alldeles för suddigt. Kasper och Nalle spanar in de underliga figurerna och blir spanade på tillbaka.

153152

När jag har kameran hängande över axeln hör jag fågelkvitter (ja, de är redan i full gång och jag kan urskilja talgoxar, domherrar och blåmesar plus en del för mig okända) men alla skogens djur håller sig väl dolda. I stället får jag koncentrera mig på mer stillastående motiv. En klick snö på en björkstam t ex…

CSC_0023

…eller en snötäckt grangren.

CSC_0028

Vissa löv ger inte upp trots att vintern har tagit sig nästan ända fram till slutet. De ser inte så pigga ut och jag antar att de trillar av när våren sätter igång en ny lövsprickning.

DSC_0008

En annan fundering som har återkommit många gånger den senaste månaden gäller min återhämtning. Varför har just jag en sådan tur och återhämtar mig så snabbt och utan problem? Jag känner inte till särskilt många andra fall med levertransplanterade men de få jag har följt har haft betydligt svårare återhämtningsperioder, fyllda med diverse bakslag. Det handlar om avstötningar, infektioner, problem med gallgångar som leder till nya operationer, feberperioder som måste utredas, blodförgiftning, oförklarliga höjda levervärden och mycket oro för vad det kan betyda. Jag bara seglar igenom min postoperativa period utan några egentliga problem. Visst har jag smärta och några små biverkningar av medicinerna men alla är överens om att jag mår fantastiskt bra och att allt har gått otroligt smidigt. Det känns nästan lite orättvist, som om jag borde hålla tillbaka lite av min glädje över hur bra jag mår.

Nu är inte faran för alla dessa bieffekter över för min del. Det är fortfarande två månader kvar av den kritiska perioden. Men även om ingen direkt säger det så har jag fått uppfattningen att med en så bra start så är det troligt att det blir en lika bra fortsättning.

Jag följer en blogg som skrivs av en levertransplanterad man. Han hade så många planer och så höga förhoppningar och nu, efter drygt ett år av bakslag, skriver han att han för att må bra har anpassat sig och accepterat situationen. Jag blev ändå lite ledsen när jag läste det. Min känsla var att han har gett upp. Jag hoppas att jag har fel och att han faktiskt mår mycket bättre av att vara realistisk. Men jag skulle känna att jag gav upp om jag slutade planera för det jag hela tiden har drömt om.

Som ni förstår är jag nog inte den typiska levertransplanterade. Mina förutsättningar var bättre än de flesta andras eftersom min sjukdom inte var lika allvarlig. Ändå funderar jag en del på hur det kan komma sig att just jag har sluppit alla svårigheter (i alla fall hittills). Vad svaret än är så är jag väldigt glad och tacksam för att det är så. Min optimism ger mig dessutom tron på att jag fortsättningsvis kommer att ha samma tur. Kanske är det en liten del av det, vad vet jag?


  1. Här lider rådjuren illa den här vintern eftersom det är så mycket snö. Dom håller till nere vid sjön där det är lite mindre snö och där dom kan hitta lite gräs som sticker upp ur snön och lite lingonris under tjocka granar. Det är tingens jäklighet att man aldrig lyckas fotografera djur. Jag hade mobilen i fickan med blixtlås när jag fick se en björn och lyckades inte få upp den innan björnen försvann. Typiskt. Det är kanske ditt goda humör och din positiva inställning som gör att du blir bättre och bättre dag för dag och du ska se att snart har dom kritiska månaderna gått och du är som ny igen. Jag håller tummarna för det.

    Gilla

    • Ja, det är synd om rådjuren och lite konstigt är det att de är så många så långt norrut.
      Jag hade också blivit besviken om jag hade sett en björn och inte hann få upp kameran i tid. Men kanske hade jag blivit som förlamad och lite rädd och inte ens tänkt tanken på att fotografera 😉
      Jag tror att en positiv inställning är till hjälp men det avgörande är nog allt det medicinska. Men att man mår bättre av att vara glad, det är nog helt klart 😀 Jag utgår från att allt ska fortsätta att gå bra men samtidigt inser jag att det kanske kan bli något bakslag och om det blir så så klarar jag det också 🙂

      Gilla

  2. Det är som det brukar – när kameran är hemma hopar sig motiven 😉 Jag tror det hör till! Livet ska vara lite lagom motsträvigt så där.
    Jag tänker som skogsnuvan att kanske din inställning gör sitt till i hur du mår även om den givetvis inte kan påverka alla värden i någon större utsträckning. Jag har en känsla av att om du fick ändra dina planer en aning så skulle du se något bra i det också!

    Gilla

    • Ja, vi har ju konstaterat det förr och det stämmer fortfarande 😉 Men du har haft tur några gånger och jag har i alla fall lyckats fånga en hare på bild 😉
      Min inställning är till hjälp för att den håller humör och hopp uppe men jag tror inte heller att den påverkar mig medicinskt. Du har nog rätt i att jag skulle hitta något nytt att se fram emot om det händer något 😀 Så länge det inte blir för stora bakslag så hanterar jag dem och sätter nytt fokus. Är man en äckligt positiv person så är man 😉

      Liked by 1 person

      • Ha ha… äckligt positiv? Spännande uttryck må jag säga. Annars är ju positiva personer ganska trevliga kan jag tycka men visst, allt kan nog gå till överdrift. Nu upplever jag inte din positivism på så sätt dock 🙂

        Gilla

      • Nej, jag förstår att det kan bli fel om jag är för positiv inför vissa personers situationer och försöker hålla tillbaka lite. Alla vill inte höra att allt löser sig när det känns svårt. Jag kände också så en kort period när många ville peppa mig så den förståelsen har jag. Men det är svårt att veta var gränsen går ibland och kanske någon uppfattar mig som just äckligt positiv. Då hoppas jag att de väljer att inte läsa min blogg så löser det sig 😀

        Liked by 1 person

  3. Någon ska ha den turen så det är bara att tacka och ta emot. Jag tror vilken blogg du menar och motgångarna har varit många. På något vis hoppas man väl att ett nytt organ ska innebära att hälsan blir som hos en frisk men jag har insett att det är ingen självklarhet. Hoppas din återhämtning fortsätter så bra som den gjort.

    Kram

    Gilla

    • Ja, det är lite av ett lotteri och lite beroende på grundhälsan. Jag vinner sällan på lotteri och jag har nog hellre den här vinsten 🙂
      Han har kämpat och trott men motgångarna kommer efter varandra. Han är inte den enda som har haft det kämpigt som jag känner till men jag hoppas att de flesta har det lättare. Det kan ju inte bara vara jag som är så lyckligt lottad.
      Kram

      Gilla

  4. Fantastiskt skönt att din återhämtning går så bra. Tråkigt om man går igenom en sån stor operation och ändå inte får må bra. Jag är också glad för min hälsa, en arbetskamrat till mig är inte ens 30 och har haft värk länge. Det är ledsamt att ha ont i sin kropp och vara så ung.
    Kram

    Gilla

    • Ja, det är väldigt skönt att inte behöva vara orolig och må dåligt av olika efterreaktioner. Jag hade räknat med att jag skulle ha en lite jobbigare återhämtning men jag har inte trott att jag skulle få några stora problem – och det har jag ju hittills klarat mig ifrån 😀
      Min värkproblematik satte också igång i 30-årsåldern men den delen har förminskats p g a de nuvarande problemen. Jag får väl se hur det blir med det när det här är över och jag har slutat med all smärtlindring. Jag är så van vid den värken och även om den också begränsar mig så är det inte alls så som jag har haft det de senaste åren. Jag hoppas att din arbetskamrats besvär inte blir värre och att hon ska klara av att fortsätta arbeta.
      Kram

      Gilla

  5. Så är det bara … om jag råkar se ett djur på bra avstånd för att fota så har jag antingen glömt att ladda batteriet eller glömt att sätta i minneskortet! Nu fick du ju ändå fina bilder, även om rådjuren är en bit bort 🙂
    Min åsikt är att om man är positiv till sinnet och väljer att fokusera på det positiva så blir man snabbare frisk – men så klart så hade du turen att inte vara allvarligt påverkad av din sjukdom före operationen och därmed inte så nedsatt i ditt allmäntillstånd..Hoppas att ditt tillfrisknande fortsätter så som det börjat!
    Kram

    Gilla

    • Det är nog mer regel än undantag att kameran är hemma eller på annat sätt inte tillgänglig när de finaste rörliga motiven dyker upp. Man får vara nöjd med det man lyckas få till. Men nog har jag sett en hel del fina djurbilder hos dig så ibland blir det bra 😀
      Jag håller med. Med en positiv syn blir man nog även mer envis med att kämpa för att komma i form igen och glädje ger energi. Att det gör ont att skratta är en annan femma 😉 Man får småfnissa lite. Min grundfysik var också bättre än de flesta andras på listan så allt sammantaget gjorde att jag hade bra förutsättningar 🙂
      Jag både tror och hoppas också att det blir så.
      Kram

      Liked by 1 person

  6. Ja vet du, din första fundering vill jag svara på, det är lagen om alltings jävlighet, haha. Nämen visst är det typiskt! Jag ser inte våra rådjur så ofta heller, mest bara spår i snön för de besöker fågelbordet nästan varje dag. Nu är snötäcket så tjockt att de har svårt att hitta mat, många här i bygden stödmatar dem och all gammal frukt o grönsaker från närbutiken hämtas till djuren. Den andra frågan är knepigare. Det låter ju hemskt om du ska lägga sordin på din glädje över att allt gått så bra o att du kan planera för ett fullvärdigt liv. Samtidigt påminner det lite om situationen där några befunnit sig i samma olycka, några klarar sig och andra inte. De som överlever har då dåligt samvete över varför just de fick leva. Men du är så klok att du förstår att ingen mår bättre av att älta såna saker, det gäller bara för dig att fortsätta tänka positivt och känna dig glad över att du blev ett sk. gott exempel! Kram på dej och ha en skön söndagskväll

    Gilla

    • Haha, ja den lagen känner jag väl till 😀 Det är synd om rådjuren nu men ännu värre är det om det dessutom är tjock skare ovanpå snön. Då behöver de verkligen hjälp. Snällt att så många ställer upp för dem 🙂
      Nej, jag slutar inte vara glad för min egen skull men jag önskar att det kunde gå lika bra för andra. Visst gnager det lite i mig men jag har inte märkt någon avund från de som hade det värre t ex på sjukhuset. Där gladdes alla åt varandras framgångar. Det kunde ha varit tvärtom men nu blev det jag som kammade hem storvinsten i form av snabbt tillfrisknande. Klart jag är glad för det men lite återhållsam kanske jag är i vissa situationer. Jag har t ex inte kommenterat på den blogg jag skrev om. Jag har bara gjort det ett fåtal gånger förut och där kanske det skulle svida lite att höra hur bra det har gått för mig. Men jag håller inte tillbaka glädjen i min vardag för det har jag inget behov av och ingen annan heller 😀 Jag är omgiven av positiva framåttänkare så jag är i gott sällskap 😀
      Tack detsamma och kram tillbaka!

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s