Ja, det var det jag blev. Det finns inget bättre ord för hur jag reagerade när jag i morse kom ut och tittade upp mot himlen. Det var nästan helt ljust ute och morgonpromenaden var redan avklarad. Jag skulle till vårdcentralen för att lämna prover och tänkte hinna handla lite innan det besöket. Jag blev stående en stund och bara tittade. Hade jag haft tid så hade jag gått in i huset igen för att hämta kameran men jag behövde komma iväg och tog i stället fram mobilen och knäppte några bilder. Så synd att jag inte såg detta innan jag gick ut. Då hade jag fångat den brinnande himlen på ett helt annat sätt. Men jag tror att ni i alla fall ser hur fantastisk den här synen var i verkligheten.

Jag borde kanske döpa om min blogg till ”himmelbloggen” för det har blivit väldigt många himmelbilder nu. Men det kommer att växla och snart kommer det nog inlägg om andra saker. T ex mat. Jag äter fortfarande ”vanlig” mat eftersom det vore ett väldigt resursslöseri att slänga det jag har i frys och kyl. Men emellanåt blir det vegansk mat på tallriken och då knäpper jag en bild för att sedan kunna dela med mig av hur sådana måltider kan se ut. Det är ett ämne som jag inte vill trötta ut er med men någon gång ibland kommer jag att rapportera om hur det går med mina nya matintentioner.

Två brev från Region Östergötland har legat i min brevlåda senaste veckan. Om några veckor är det dags för ännu ett ultraljud (trodde verkligen jag skulle slippa fler sådana) och bara några dagar efter det har jag en tid hos min läkare på sjukhuset. Det är drygt ett halvår sedan jag träffade honom och därför säger väl systemet till att det är dags. Jag har tidigare lyckats övertala de som har hand om mig att jag inte behöver komma varje kvartal. Då gick de med på varje halvår i stället. Jag kan inte riktigt förstå varför jag över huvud taget behöver träffa läkaren nu. Han kan lika gärna fråga mig hur jag mår i ett telefonsamtal och piller kan han skriva ut utan att träffa mig. Enligt mig är det slöseri med både hans tid och min ork. Men jag får väl finna mig i att om man är placerad på transplantationslistan så är det vissa rutiner som gäller och jag har nog tänjt så mycket det går på de rutinerna. I början var det sagt att jag skulle träffa min kontaktsköterska varje månad men tack och lov övertygade jag henne snabbt om att det inte finns någon anledning till det. Vissa leversjuka behöver tillsyn ofta men jag blir varken gul eller osammanhängande (i alla fall nästan aldrig osammanhängande) så hon gav med sig. Vi har telefonkontakt efter varje provtagningstillfälle i stället.

Den här dagen är lika solig och fin som gårdagen men tyvärr visar termometern någon plusgrad. Konstigt nog verkar det ändå inte töa så marken är nog tillräckligt kall för att förhindra det. Jag passar på att glädja mig åt solen för snart dyker molnen upp igen. Kanske har jag tur och får se ännu en otrolig solnedgång i eftermiddag. Men jag lovar att inte lägga upp några foton på den i morgon i så fall 😀