Ännu är det inte så mycket snö så att jag kan säga att ”nu är det vinter” men lite vinter är det allt. Grannen har precis skottat både infart, trädgårdsgång och trottoar och då måste det vara på gång med vintern. Här skottas det inte. I alla fall gör inte jag det men det skulle inte förvåna mig om min energiska lillasyster snart är ute med vår snöskovel. Det är tur att jag bor med en stark kvinna som kan sköta den sortens sysslor.
Jag tänkte berätta lite om hur mitt och min systers liv fungerar. När min syster hade föreslagit att vi skulle köpa ett gemensamt hus och jag, efter lite funderande, insåg att det var en perfekt lösning för oss båda, var det aldrig några tveksamheter. Målmedvetet tog vi oss fram mot vårt mål och plötsligt var vi ”sysbo”. Det ordet hittade min syster på och hon kallade oss även ”crazy dog ladies”. Jag har aldrig blivit riktigt klok på hur det uttrycket ska tolkas. Är det hundarna som är tokiga eller är det vi kvinnor som är knäppa. Kanske ska dogladies sitta ihop men eftersom vi inte har tikar (hundkvinnor) blir det lite konstigt. Om det nu inte är så att det är jag och min syster som är dessa dogladies (kvinnor med hundar). Jag har vid något tillfälle frågat hur uttrycket ska tolkas men jag kommer inte ihåg att jag fick något riktigt klart svar. Det är nog upp till var och en att tolka efter egen uppfattning om vilka som är tokigast.
Jag och min syster har en gemensam aktivitet varje kväll. Vi tittar på rapport tillsammans. Folk har tittat undrande på oss när de har hört att vi aldrig fikar tillsammans eller umgås mycket mer än vi gör. Min syster dricker inte kaffe så det är förklaringen till uteblivna fikaträffar och vi har båda precis samma uppfattning om hur vi vill ha vårt gemensamma liv. Vi har tillgång till varandra när någon av oss har något att prata om, smått som stort, men när vi har pratat en stund om det så håller vi oss hos oss själva. Ibland står vi på varsin sida av trappan och säger det vi behöver säga och ibland går någon till den andra och sitter ner en stund om vi har behov av lite längre samtal. Men det enda vi alltid gör tillsammans är just att titta på rapport. Helt perfekt enligt oss båda och att vi är så överens om umgängesformerna är nog den största förklaringen till att vi inte har haft ett enda litet bråk sedan vi flyttade hit för drygt två och ett halvt år sedan. Naturligtvis kan vi planera vissa aktiviteter och göra dem tillsammans men inte i det vardagliga livet.
I går, just när jag satt nere hos min syster för att titta på Rapport, gjorde Nalle precis som han brukar då. Han passar på att få lite ”mostergos” när jag sitter i hans revir. Vi brukar mysa lite och han älskar att jag gosar med hans öron. Då låter han gärna lite (han pratar väldigt mycket i många sammanhang) och lägger huvudet på sned samtidigt som han trycker det mot min hand. Min syster förevigade vår lilla mysstund i går och så här brukar vi ha det.
Vi har aldrig pratat om hur mycket eller lite vi ska umgås. Det har blivit så här helt automatiskt och det är en väldig tur att vi båda trivs med att vara för oss själva men med möjlighet till en pratstund när vi behöver det. Vi har vissa rutiner. Jag är morgonpigg och går alltid ut med hundarna på morgonpromenaden. När min syster inte är ute och reser i jobbet tar hon hand om lunch- och middagspromenaderna. Så är det nu när jag mår lite dåligt men sedan vill jag ut och röra på mig mycket mer.
När något problem uppstår med hus eller något som har med huset att göra, typ när vi hade en råtta i källaren, löser vi problemen tillsammans. Någon av oss tar på sig huvudansvaret för telefonkontakt med vem det än är som ska kontaktas och det brukar jämna ut sig. Om det är något vi kan klara av själva så hjälps vi åt med lösningen. Hittills har vi inte stött på något som inte har kunnat lösas på ett bra sätt. Vi har skrattat åt vår glädje över att kunna byta proppar (det kunde jag) och lufta element (det kunde min syster) och vi har stått och kliat oss i huvudet medan vi har tittat på fjärrvärmepannan när den har skakat och mullrat. Vi har lärt oss att sätta upp taklampor där det bara hänger några lösa kablar och vi har tagit itu med en mängd små saker som våra män tidigare har åtgärdat. Varje gång berömmer vi oss själva och skrattar lite åt att vi blir så stolta för så små saker.
Framför allt har vi båda blivit väldigt självständiga kvinnor som vet hur vi vill att våra liv ska vara. Vi har våra egna vanor och rutiner och vi har många olikheter. De olikheterna, både när det gäller tider och vanor, spelar ingen som helst roll eftersom vi lever åtskilda liv och bara delar det som vi har valt att ha gemensamt. Jag tycker att vi lever det perfekta livet tillsammans där vi delar alla glädjeämnen men där ingen kväver den andra. Vi berättar vart vi ska om vi lämnar huset och vi ropar hej när vi kommer tillbaka men vi har våra egna liv.
Jag kan inte tala för min syster men för mig är det ingen tvekan om att denna självständighet ännu mer än förut har övertygat mig om att jag aldrig mer kommer att ha en ny romantisk relation med någon. Jag kan inte hitta något argument som talar för att jag skulle trivas med att dela mitt liv med någon man. När jag nyligen hade blivit änka skrev jag om att jag inte kunde tänka mig in i en ny relation eftersom ingen kan mäta sig med den jag hade. Det stämmer fortfarande men nu finns även övertygelsen om att jag inte vill börja om och anpassa mig efter någon annans sätt att leva. Är man inte beredd att anpassa sig så är idén om en relation dödfödd från början och så är det med den saken. Jag är så nöjd med att ha det som jag har det. Det enda som skulle förbättra mitt liv, förutom när jag snart ska må bättre, vore om jag lyckades övertala min syster att flytta med mig norrut. Det lär inte hända så hur mitt liv ser ut om tio år vet jag inte. Men jag vet att om jag och min syster inte längre delar bostad så bor jag förmodligen då i en lägenhet med utsikt över Storsjön.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Det låter som om ni verkligen har hittat ert sätt att leva och bo. Man behöver ju inte umgås jämt så jag kan tycka ni hittat en bra medelväg!
Blev lite orolig då jag inte höll på att komma in på din blogg. Och sen försvann den ur min läsare. Lite märkligt men förhoppningsvis bara något tillfälligt tok!
GillaGilla
Vi trivs jättebra och när jag hade skrivit inlägget kom min syster upp och gav mig en kram. Det måste ju betyda att hon håller med 😀
Bli inte orolig, det är inte hos dig det krånglar den här gången heller. Det är jag som krånglar. Jag har alldeles för många foton men den här gången skapar jag inte en ny blogg utan nu har jag köpt en domän. Den billigaste varianten än så länge och nu ska man kunna komma till mig via ibod11.com
Tror dock inte att det funkar än och jag vet varken när eller hur det ska fungera eller om gamla adressen går lika bra. Det blir lite spännande framöver med andra ord och jag ska försöka lära mig det här 😀
GillaGillad av 1 person
Härligt! Jag förmodar att du har rätt i att hon håller med när hon beter sig på det viset 😉 Låter högst troligt!
Okej, det var så det var. Började fundera lite. Men bytte inte du blogg ganska nyss för att det blev fullt med foton? Det känns som nyss i alla fall.
Jag förmodar att du börjar dyka upp sin din nya domän framöver då annars får jag hitta andra sätt att följa dig – för mig slipper du inte 😉
GillaGilla
Jo, jag bytte blogg i våras 😉 Det är ju så svårt att sålla bland alla foton men nu har jag fotat massor så kommande säsonger kanske jag inte måste ha med allt jag ser 😉 Jag har faktiskt minskat storlek på alla foton i efterhand men det är ändå alldeles för mycket. Nu har jag dubbelt så mycket plats och ska försöka använda utrymmet lite mer försiktigt 🙂
Som jag förstår det kommer man till den här bloggen både med den gamla adressen och genom att skriva domännamnet så det ska nog inte vara några problem. Jag hoppas det för jag vill verkligen inte slippa dig 😀 Men jag kommer successivt att byta ut min krångliga adress till det lite lättare ibod11.com när jag kommenterar hos er andra 😀
GillaGillad av 1 person
Jag tyckte väl det 🙂
Ja det där med foton tar ju en hel del plats, samtidigt vill man ju få med dem – lite av det roliga (eller mycket av kanske stämmer bättre). Jag försöker krympa mina en aning och har köpt extra plats så den ser ut att räcka ett gott tag. Jag har dock inte behagat skaffa mig någon domän lat som jag är 🙂
GillaGilla
Jag visste inte ens att man kan köpa mer plats utan att samtidigt få en domän. Där ser man, jag borde ha letat lite innan jag impulsivt gjorde som jag gjorde. Jaja, nu är det gjort och det kostar mig 360 kr per år. Det får det vara värt 😀
GillaGillad av 1 person
Priset är nog det samma men man måste liksom göra något för att domänen ska bli användbar – jag har helt enkelt inte gjort nått 🙂
GillaGilla
Ok, haha och jag som inte fattade att man kunde låta bli att göra just det 😉 Men nu fick jag ju faktiskt en mycket kortare adress som folk kanske kan komma ihåg 😀
GillaGillad av 1 person
Det har du rätt i 😉
GillaGillad av 1 person
God morgon i ditt vackra vinterland! Jaha … då fick även vi snö – 1 dm i natt och visst är det vackert, men oj så jobbigt tung att skotta!
Ni verkar ha ett perfekt ”sysbo”- förhållande! Bra när man är överens hur det ska fungera, annars skulle det kunna skapa stora problem.
Ha en bra dag … hoppas det fortsätter snöa över Mjölby!
Kram
GillaGilla
Hahaha, god morgon till dig också 😀 Ja, som du förstår så är glädjen stor här idag och det ska snart märkas i nästa inlägg. Jag släpper alltid ut Kasper en stund i trädgården när vi har vaknat och idag tog jag med kameran ut. Vilket ljus det är och så vackert det och snöflingorna fångades upp av kameran 😀 Skottningen är inte mitt bekymmer så det kanske är en av anledningarna till min glädje 😉 Men min syster gillar motion 😉
Vi har nog något unikt i vårt sätt att vara. Det verkar i alla fall så på andra människors reaktioner. Jag vet inte varför det fungerar så bra men jag är glad och tacksam för att det gör det 😀
Ja, mer snö över Mjölby så kanske det ligger kvar till jul 😀 Hoppas det håller sig borta från dig 🙂
Kram
GillaGillad av 1 person
Vi har ju fått en dos här också, men nu räcker det 🙂
Kram
GillaGillad av 1 person
Men det är väl en alldeles perfekt lösning. Du och din syster har hittat en fungerande tillvaro i ert gemensamma boende. En lösning som passar er perfekt båda två och en trevlig kvällsrutin dessutom. Jag tror att man behöver sitt privatliv men samtidigt så finns ni där för varandra när det behövs 😀
Kram
GillaGilla
Hoppsan, nu hamnade du i skräpposten igen. Tur att jag har tagit för vana att kolla den ibland 🙂
Ja, vi kunde inte ha hittat en bättre lösning och vi båda har stor glädje av att ha varandra nära 😀 Det är rätt kul egentligen att vi, som har så olika livssituationer, en långtidssjukskriven och en småföretagare, känner att vi är så lika. Men just det har nog fått oss att se på de olika sidorna av livet med lite nya ögon och det har med all säkerhet ökat på vår förståelse för olika grupper i samhället 😀 Vi lär oss av varandra helt enkelt.
Kram
GillaGilla
Det låter verkligen som ett perfekt boende och stor respekt er emellan. Kan bli lite avundsjuk, att få ha ett syskon där man har så mycket glädje av varandra. Har ni alltid haft så bra kontakt? Skönt också att vara överens om hur relationen ska se ut, om den ena hade velat umgås mycket mer hade det ju blivit problem. Jag känner också mig självständig och har varit singel i tio år. Jag har haft ett par relationer sen jag skilde mig men då har det varit särboförhållande. En man var jag tillsammans med i två och ett halvt år. Mina barn var lite äldre än hans och mina barn ville inte vara hos sin pappa så jag hade ingen avlastning, han kom alltid till oss. Det gjorde att jag alltid gjorde allt, lagade mat, klippte gräset osv…. han var som en gäst i mitt hem. En bekväm tillvaro för honom så min kärlek tog slut. Nu är ju barnen utflugna men jag trivs med min tillvaro och har blivit väldigt självständig.
Kram
GillaGilla
Vi har alltid tyckt om varandra, förutom när jag närmade mig tonåren och min syster låg utanför min dörr och sparkade på den och skrek för att hon ville vara med mig och min kompis (det skiljer sex år mellan oss). P g a att vi har bott långt ifrån varandra hela vårt vuxna liv så har kontakten varit sparsam men alltid bra. Det spelade ingen roll om det gick ett halvår utan att vi hörde från varandra (ingen av oss ringer i onödan), vi fortsatte där vi slutade senast vi pratade 🙂 Men från att ha varit systrar som tycker mycket om varandra har vi nu blivit bästa vänner och systrar i ett. Kan inte bli bättre 😀 Tänk dig att ha någon du litar fullkomligt på i samma hus och att du lever med den personen utan några krav, bara fördelar. Det är toppen 😀
En väninna berättade att när hennes nya kärlek började ta för givet att han bara kunde komma till henne och bli serverad kaffe när som helst, då bröt hon förhållandet. Jag tror att det är ganska normalt att det blir så när vi kvinnor har levt ensamma ett tag. Vi vänjer oss vid att klara oss själva och att inte behöva anpassa oss och då blir det svårt att gå tillbaka. Många klarar det visserligen men jag kan inte tänka mig det. Vi ska känna oss nöjda med att vi trivs med oss själva men samtidigt tror jag inte att alla kvinnor mår bra av att stänga den dörren. Kanske ska du ha den lite på glänt…man vet aldrig 😉
Kram
GillaGilla
Har som inte fått riktigt kläm på ert hus *ler*
Är det en enplansvilla eller en villa med vind och källare. Är det två lägenheter i huset eller …
Tycker det låter toppenbra som ni har det 🙂 Ni vet att syster yster finns där och ni har kört in er på era rutiner.
Låter mysigt med att sitta i trappen och prata med varandra *ler*
Båda hundarna får kärlek av er båda två … kan det bli bättre?
Nämen vännen … man ska aldrig säga aldrig … man ska säga som det känns nu så vill jag det eller vill inte det.
Alla kan bli drabbad av kärleken igen och då flyger dina sagda ord all sin kos *storskratt*
Hur som helst så lever ni och hundarna ett underbart liv och kompletterar varandra bra *tumme upp*
/kram
GillaGilla
Jag bifogar en länk till ett inlägg från min första blogg. Min syster blev intervjuad i Tara om vårt boende och då fick jag vara med på ett hörn 🙂 Där ser du ganska bra hur vi bor 🙂 I tillbyggnaden bakom huset har vi ett gemensamt uterum och där finns även en del av min systers stora boendeyta. Hon har en källare med gillestuga och ett sovrum under den tillbyggnaden och sonens sovrum, ett vardagsrum, entré och tvättstuga i markplan. Hon har alltså nästan dubbel så stor boyta som jag.
https://ibod11.wordpress.com/2017/01/10/inte-ett-dugg-anonym-langre/
Vi kunde inte ha det bättre och ibland sitter vi och pratar om hur nöjda vi är och hur bra vi har det 😀 Hundarna har fått en större flock och massor av kärlek.
Ok, jag kanske inte kan säga ”aldrig” men jag är ganska övertygad om att jag inte vill träffa någon. Men jag skulle gärna ha manliga vänner 😀
Kram
GillaGillad av 1 person
Wow så fint ni bor! Nu har jag dessutom fått ditt namn också *ler* Attans vad ni har tänkt ut detta bra med allt. Ja alla vänner är guld värda det har du sant i. Tack för att du visade mig detta / kram
GillaGilla
Jag stortrivs med vårt hus på insidan men tycker att det är jättetråkigt på utsidan. Jag vill bo i ett trähus på landet och inte i en låda mitt i ett villasamhälle 😉 Men det viktiga är att vi trivs och att vi gillar att bo tillsammans, och det gör vi 😀
Riktiga vänner ska man vara rädd om och jag har turen att ha några som snällt väntar tills jag orkar med dem 🙂
Kram
GillaGillad av 1 person