Ja, det är jag som är en sådan och kanske borde jag skämmas så mycket att jag håller det för mig själv. Men jag bjussar gärna på mina vimsigheter och tänker att det är ok eftersom jag har något att skylla på 😉

Det ringde på min dörrklocka och trött och med huvudvärk och feberkänslor skyndade jag mig ner för trappan för att öppna. Där ute stod en hantverkare. Efter ett hej frågade han om det var här vi har problem med avlopp som läcker. ”Nej, det är inte här”  sa jag tvärsäkert. Han sa att han hade fått uppgift om att han skulle till vår gata nr 6A. Min hjärna stod precis på noll och jag kunde inte för mitt liv komma på om jag bor på 6A eller 6B. Jag sa något om han kanske skulle till huset bakom vårt eftersom det bara är bokstaven som skiljer adresserna åt. Han gav sig inte utan sa något mer, jag minns inte vad, och plötsligt började min hjärna fungera igen.

”Jo, men det är ju hit du ska” sa jag. ”Det är hos min syster som läckan finns” försökte jag urskulda min vimsighet med. Sedan gav jag upp och började skratta åt min egen förvirring. Snart skrattade vi båda åt att jag varken visste var jag bor eller att vi har en läcka. Han var snäll och sa att det inte var det vimsigaste han hade råkat ut för.

Jag visade honom vägen och han skrattade glatt igen och sa att det var tur att jag var hemma för han hade aldrig hittat rätt annars. Vi har lämnat ut en nyckel till snickarna och hade han använt den till min systers dörr så hade han hamnat lite närmare men nu fick jag lotsa honom från min ingång, genom syrrans kök och matrum, nerför en liten trappa till hennes entrèhall och sedan nerför ytterligare en trappa till hennes källarvåning där hon har två rum. Taket var uppbrutet av de snickare som tidigare har varit här och efter en snabb koll såg den här hantverkaren, som var rörmokare, var problemet satt. ”Vad finns på andra sidan väggen?” frågade han. Jag var verkligen tvungen att tänka efter ordentligt men till sist kom jag på att där bakom fanns vår gemensamma källare.

Jag visade honom tillbaka till min ingång och sedan nerför trappan till källarplanet. Ännu en stor tankeansträngning krävdes för att tänka ut vilket av alla utrymmen i den 90 kvm stora källaren som gränsade till utbyggnaden i min systers del av huset och hennes källare. Jag lyckades faktiskt och rörmokaren hittade genast rätt rör. Ännu en gång vandrade vi genom hela huset och efter att återigen ha besiktat taket och berättat vad som är fel och vad som ska göras så gick vi tillbaka samma väg igen (ingen av oss tänkte på att det var närmare att gå ut genom min systers dörr).

Helt slut men ändå glad för att hjärnan inte hade strejkat fler gånger sa jag hejdå till rörmokaren och vi hann skratta ännu en gång åt mitt hjärnsläpp i början.

Jag är säker på att de flesta har liknande historier att berätta för alla råkar nog ut för akut minnesförlust någon gång. Ni får gärna skratta åt mig eller skaka på huvudena. Det bjussar jag på 😀

Så här ser taket ut där röret har läckt: