Hej! Jag heter Kasper och jag har tagit över den här bloggen i dag. Min matte skriver väldigt ofta och mycket om mig men nu är det min tur.

Jag och min kompis Nalle (våra mattar säger att vi är kusiner men vi vet minsann att vi inte ens kommer från samma land och det finns inte en chans att vi är släkt) tog med min matte på promenad i morse. Vi brukar göra det på morgnarna och rutiner är viktiga. vi gick snällt tätt intill matte en liten stund tills vi kom till skogen. Där vet vi att matte låter oss gå lite som vi vill och där börjar vårt äventyr. Det finns alltid många nya dofter att upptäcka och i bland hittar vi något gott i buskarna. I dag hade matte med sig sin kamera och då brukar vi få tid att nosa runt lite extra.

Alldeles där skogen börjar går vi förbi vattentornet. Där luktar det alltid gott och många andra hundar har lämnat doftspår. Jag och Nalle försöker i bland märka ut vårt revir där men matte säger att vi inte får kissa på byggnader eller staket så vi får lyfta på benet en liten bit därifrån i stället. I bland lämnar vi en liten hög efter oss, det är ju så lockande just där, och då plockar matte snällt upp efter oss och slänger de svarta små påsarna i närmsta papperskorg. Vi vet att hon gör så och därför behöver vi inte ha dåligt samvete för att vi sätter oss på ett lite olämpligt ställe. Oftast brukar vi ändå vara snälla och vänta med just den delen tills vi kommer in i skogen och kan hitta ett lämpligare ställe.

Hösten är en härlig tid för oss hundar. Vi kan andas lättare i den lite svalare luften och vi blir inte  lika trötta och varma. Det är kul att lukta bland alla nerfallna löv och det prasslar så kul när vi trampar omkring i dem. Som ni ser på mattes bilder så har hösten kommit väldigt lokalt. På förra bilden är det nästan helt grönt men en liten bit in i skogen ser det plötsligt ut så här.

Något är på gång att hända längs vår promenadväg. Matte säger att det ryktas om husbyggen men hon trodde att det skulle ske lite längre bort. I dag såg vi både pinnar och snitslar alldeles för nära vårt revir för att de ska kännas riktigt bra. Vi kissade lite extra där för att visa vilka som är på hemmaplan.

Jag vet att min matte gärna stannar och plockar svamp. Hon har sagt till mig att hon skulle bli glad om jag kunde leta upp en sorts svamp som heter kantareller men hon fattar nog inte att hon först måste lära mig hur den svampen ser ut och sedan träna mig så att jag vet vad hon förväntar sig. Då krävs det mycket godis. I brist på träning och godis hittar jag i bland andra svampar åt henne. Det händer att jag trampar sönder dem eller t o m sätter mig på dem innan hon hinner fota dem men inte alltid. De här lät jag vara ifred så att min matte skulle bli glad.

Här fanns det mycket att lukta på och medan Nalle och jag sysslade med det tog matte fram kameran och fotade höstfärger…igen – tröttnar hon aldrig?

Vi närmade oss slutet på vår promenad och passerade vattentornet igen. Matte tycker att det blev en lite märklig bild med nästan helt gröna träd och ändå många gula löv på marken. Jag har en teori om att ekorrarna har haft lövkrig och samlat på sig massor av gula löv som de sedan har kastat på varandra. Verkar vara en kul lek. Det kanske är den leken som Nalle har fått syn på.

När vi har kommit in vet Nalle och jag att vi ska få godis. Om det har regnat måste vi först vänta på att matte torkar våra tassar och magar men sedan blir vi belönade och dörren in till Nalles och hans mattes revir öppnas. Jag och min matte bor en trappa upp men oftast hänger jag med Nalle in till honom när vi kommer hem. Dörren brukar få stå öppen så att vi kan gå emellan om vi får lust till det. De har en egen ingång från en annan sida av huset men vi gillar att våra mattar fattar att det är bra med en öppen dörr mellan oss.

Innanför min dörr finns det en liten stentrappa och min matte tycker att den påminner om trappor som fanns i flera av hennes skolor. Hon gillar att det finns fossiler i vår trappa.

Jag vill berätta att jag mår bättre nu. Matte tvingar i mig medicin två gånger om dagen. Hon sprutar in en konstig, kladdig klet i min mun och kollar väldigt noga att jag sväljer den. Några dagar var jag tvungen att äta kokt torsk med ris men efter att ha totalvägrat en hel dag fattade hon äntligen att jag var redo att börja äta min vanliga mat igen. Först fick jag små portioner men i morse åt jag lika mycket som vanligt och jag blev glad och mätt. Min avföring ser bättre ut säger matte. När jag följde med Nalle och hans matte ut på en lunchpromenad gjorde Nalles matte något märkligt. Hon tog fram sin mobil och fotade mitt bajs. Sedan skickade hon en bild till min matte och skrev ”titta så fin konsistens”. Vem gör något sådant? De är inte riktigt kloka i bland de där mattarna.

Nu tackar jag för mig och för att jag fick gästblogga. Min matte säger att jag är en väldigt speciell hund som inte liknar någon annan hund till sättet. Det måste vara mitt höga intellekt och min starka integritet hon menar. Jag vet mitt värde och är smart nog att utnyttja min charm till att få som jag vill. Men nu har jag provat på att blogga och det är nog inte riktigt min grej. Hädanefter får matte sköta den delen medan jag sover.

Hejdå!