Det är inte alls ovanligt att min Kasper har magproblem. Hans lilla mage är ganska känslig och jag reagerar inte särskilt mycket när han hamnar i en ny omgång med kräkningar. Det brukar gå över av sig själv. Någon gång i bland blir han även lite lös i magen men det brukar snabbt bli normalt igen. Till saken hör att han är en hungrig hund som är en mästare på att hitta allt möjligt ätbart i naturen. Han vet att han måste vara snabb för att hinna innan han blir hindrad så han är väldigt målmedveten när han känner en god doft. Det hjälper inte direkt mot hans magproblem.
Nu har min älskade vovve haft diarré i fem dagar och jag börjar bli lite bekymrad. Inte direkt orolig eftersom hans allmäntillstånd är bra, det är inget blod i avföringen och han får i sig vatten och efter lite trugande även mat. Kanske är han inte så pigg på den dietmat han får, kokt torsk och ris, men om jag blandar ner några små frolicar så går det ner till sist. I förrgår åkte jag till apoteket och köpte Canikur tuggtabletter. Det är tarmstabiliserande medel och ska ges under några dagar. I går tog den kuren slut och jag blev lättad när jag såg att hans avföring inte längre var som vatten. Lite konsistens även om det inte var riktigt bra (ursäkta om jag är för tydlig). Men i morse stod han och krafsade på dörren och ville ut och då var det bråttom. Han är verkligen duktig som säger till att han behöver gå ut. Det var lika illa igen och efter morgonpromenaden tog jag återigen en sväng till apoteket för att köpa mer Canikur. Den här gången blev det en pasta som man antingen kan spruta rakt in i munnen eller blanda med mat. Den ska ges i minst tre dagar och hjälper inte det måste jag nog kontakta veterinär.
Jag känner ett litet motstånd mot att ringa veterinärmottagningen. De vill med stor sannolikhet att jag ska komma in med honom och jag är lite rädd för vad det ska leda till. Han är snart 15 år och jag vill inte utsätta honom för så mycket obehag. Jag lämnar absolut inte kvar honom för utredning. Det tvekar jag inte om. Är det något han blir stressad av så är det när jag lämnar honom och om det dessutom sker på en plats där han blir placerad i en bur och där det är fullt av läskiga dofter och främmande människor och djur, då vet jag att han mår väldigt dåligt. Jag är nog lite överdriven i min rädsla för att ta honom till veterinär men jag inbillar mig att om vi åker dit så får jag inte med honom hem igen och det är jag inte redo för än. Så länge han är glad och verkar må bra så kurerar jag honom hemma där han är trygg. Ett bra tecken är att han hänger med på promenaderna och är lika pigg som förut.
Nu byter jag ämne och ägnar mig lite åt svamp igen. Det är nog inte sista gången för det finns massor av olika svampar i naturen och den här gången ska det handla om små, söta svampar. Förmodligen oätliga men ändå värda att förevigas. Några av dem har vi sett i andra bloggar. bl a flåhättor (hoppas att jag minns namnet rätt), men några av dem är nya för i alla fall mig. De enda jag hittade namnet på är de väldigt röda blodvaxingarna.
Flåhättor.
Blodvaxing och någon annan sorts svamp.
Ännu fler blodvaxingar.
Den här svampen gillar jag nog mest. Vid en väldigt snabb blick, innan man förstår hur liten den är, kan man nästan tro att det är ännu en av alla de stolta fjällskivlingar som jag har plockat. Men ganska fort ser man att varken fot eller färg stämmer riktigt. Jag tycker att den är väldigt fin.
På min födelsedag, i början av Juni, fick jag den här blomgruppen av min svärmor. Den står fortfarande kvar och blommar lika fint efter nästan fyra månader. Blommorna är lite mindre i diameter nu men det kommer hela tiden nya knoppar. Vi får väl se om den klarar sig tills frosten kommer och i så fall tar jag nog in den och ser om jag kan få den att överleva ett tag till. Jag kan inte mycket om blomskötsel och de som inte klarar min behandling åker obönhörligen i komposten men den här har tydligen trivts hos mig. Kul!
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Usch ja det är så jobbigt när djuren inte mår bra och jag förstår verkligen din oro för att åka till veterinären. Man vill inte utsätta dom för jobbiga saker. Min ena katt har en parasit i tarmen, hon är dålig emellanåt i magen. Hon utreddes för något år sen och har förmodligen haft den i hela livet. Konstigt nog har inte den andra katten smittats. Det går i skov och nu har hon varit bra ett tag och jag hoppas det håller i sig för det är nästan omöjligt att få i henne medicin.
Kram
GillaGilla
Det är svårt att se hur jobbigt han har det och det är svårt att se honom bli rädd för mig när jag ska ge honom medicin. När han inte vill äta måste jag tvinga i honom medicinen och jag känner mig så elak. Tänk om man kunde förklara för sina djur. Men det är i alla fall skönt att han inte är mer påverkad än att det är jobbigt i magen. Han är pigg och glad för övrigt.
Du vet hur det är eftersom din katt också får besvär då och då. Vi djurägare lider med våra älsklingar när de har det jobbigt och då vill vi inte känna oss elaka när vi tvingar i dem medicin.
Kram
GillaGilla
Stackars Kasper! Men skönt att höra att han är pigg ändå. Hoppas det ger med sig inom kort. Jag förstår precis din ovilja att gå till veterinären, jag drog mig också i det längsta för veterinären på slutet.
Härliga svampfoton!
GillaGilla
Ja, det är lite synd om honom. Matte är inte alls snäll och när jag ville ge honom mat för en stund sedan så gick han och gömde sig bakom min systers vardagsrumsbord. Det säger ganska mycket om vad han tycker om mig just nu. Får jag inte i honom mat med medicin så måste jag snart gå och tvinga i honom genom att spruta pastan in i munnen på honom. Jag mår nog lika dåligt jag av att behöva göra det. Men jag tröstar mig med att jag egentligen är ganska snäll som vill honom väl.
Tack! Det finns mycket att fota i skogen just nu 🙂
GillaGillad av 1 person
Medicin är aldrig kul om man är hund 😉 Hoppas den hjälper honom.
GillaGillad av 1 person
Inte kul med Kaspers mage … hoppas det klarar sig utan vet, besök. Jag förstår din ovilja att gå till veterinären, för med tanke på hans ålder så befara man alltid det värsta, men samtidigt så måste man ju om det inte ger med sig…
Fina svampbilder – kul att du också tittar på annat än matsvamp 🙂
Första svampbilden är också någon vaxing … vet dock inte vilken. Den andra är som du skriver en flåhätta och på tredje bilden så är det en orange kamskivling, en ringlös flugsvamp. Därefter,blodvaxing och sidentrådskivling.
Den lilla fjällskivlingen tror jag är en som heter syrlig fjällskivling och den räknas inte till matsvamparna…
Härliga blommor du fick och som fortfarande blommar så fint!
Önskar dig en trevlig helg och håller tummarna för att Kasper kryar på sig!
GillaGilla
Ja, blir han inte bättre med den här kuren så är det klart att jag måste kontakta veterinär. Jag vill ju inte riskera att missa något.
Jag tycker att det är kul med alla fina och i bland roliga svampar men jag har haft så många andra svampar på bild så de här har fått stanna i mitt eget album. Men nu får de äntligen vara med 🙂
Tack snälla du för all info. Det är lite synd att blodvaxing inte är ätlig för när jag började titta efter den så fanns den rikligt på vissa ställen. Men alla de här svamparna är så små så det skulle inte bli så mycket mat av dem 😉
Så den lilla fina svampen är också en fjällskivling. Det är verkligen ytterligheter vad gäller storlek. Så bra att det är den ätliga fjällskivlingen som är stor och ger mycket mat 🙂 Kamskivlingen kan faktiskt ge associationer till en kam vid närmare granskning. Ska försöka komma i håg det. Minnet är inte det bästa längre men det vore kul om namnen fastnade. Jag kommer nog i alla fall att känna igen dem när jag hör dem 🙂
GillaGillad av 1 person
Visst är det jobbigt när fyrbenta vänner inte mår bra. Miss E har en förmåga att smaska i sig sådant som hon inte borde och då går det som det går. Hon har haft flera perioder med diarréer och även blodiga sådana men det är inte så akut som man tror. Jag brukar låta henne svälta en dag och sedan ger jag henne kokt torsk med vatten så att hon får i sig vätska. Detta i kombination med kanikur i pastaform Pastan får vi alltid spruta in i munnen för Miss E som verkligen är ett matvrak äter den inte frivilligt. Men naturligtvis får man hålla koll på att de inte blir uttorkade och dra i skinnet.
Hoppas att Kasper snart piggnar till och att magen är i form.
Kram
GillaGilla
Ja, jag har läst om Miss E:s magproblem någon gång. Det är väl som med Kaspers kräkperioder att man blir luttrad efter några gånger. Jag har läst på och vet nu att det är om det kommer mörkt blod som man behöver bli orolig. Ljust blod tyder oftast på att det sitter närmare analöppningen och kanske bara är ett sår eller något annat som inte är så oroväckande. Hos Kasper kommer det ännu inget blod alls men jag har aldrig varit med om så här långvarig diarré. Jag har inte låtit honom svälta helt någon dag. Men han har själv visat att han inte har haft lust att äta så det blev inte mycket mat i början.
Jag hoppas verkligen att det ordnar sig snart för med tanke på hans ålder inbillar jag mig att han är ännu mer känslig än förut. Han har varit så pigg så jag har nog tagit för givet att han kommer att bli både 16 och kanske t o m 17 år. Jag hoppas fortfarande på det 🙂
Kram
GillaGilla
Jo men man blir nog det efter ett tag. Men senast Miss E var dålig så blev vi skärrade eftersom det var svårt att få i henne vätska. Tack och lov fungerade vatten på fisken. Herr Hund fick kraftig diarré när han var gammal men även han fixade det. Så jag håller en tumme för att Kasper är piggare i dag.
Kram
GillaGilla
Han är faktiskt lite bättre i dag. Lös men ändå lite konsistens 😉 Men han vägrar absolut att äta mer fisk och därför har han fått några små portioner med sin vanliga kost. Det verkar som om han klarar det. Jag ska ge honom canikur någon dag till för säkerhets skull 🙂
Ålder är kanske inget som förvärrar vid magproblem hos hundar. I alla fall verkar det inte så varken hos dina hundar eller Kasper. Jag ska inte ropa hej riktigt ännu men det ser lovande ut 🙂
Kram
GillaGilla