Var kom energin ifrån?

Jag blir alltid lika glad när min svägerska ringer och frågar om hon får komma och hälsa på några dagar. Vi har inte mycket kontakt mellan de gånger vi träffas. Vi gratulerar varandra på födelsedagarna men annars hör vi aldrig av oss till varandra förutom de gånger vi ska träffas. I år har det blivit två sådana tillfällen men jag hoppas att det ska bli oftare senare (då när allt ska ske mycket mer och oftare 😉 ). Min svägerska hör till den minoritet som aldrig har haft lust att lära sig att använda en dator. Därför har vi ingen kontakt via sociala medier. Det spelar ingen roll. När vi träffas så har vi jättekul ihop och jag är så glad över min fina relation till henne. Lite är det väl kanske så att vi båda saknar samma person, hennes bror/min man,  och kompenserar genom att träffas. Men mest är det för att vi trivs tillsammans.

Den här gången ville jag gärna bjuda henne på en annan upplevelse än att bara sitta hemma hos mig. Sedan mitten av Juli har jag inte haft lika mycket feberkänslor som förut och jag visste att min svägerska gärna ville se gamla Linköping. Vi bestämde inget i förväg men jag nämnde att vi kunde försöka göra en liten utflykt dit.

Dagen började, som alltid, med en hundpromenad och naturligtvis råkade jag hitta ett gäng blodriskor. Dem kan jag bara inte gå förbi men jag hann inte plocka alla. Jag kände mig lite stressad eftersom jag hade en tid inbokad hos frissan. Jag kan, som ni vet, inte gå fort även om jag har bråttom. Då känns det som om jag ska sprängas och luften tar slut. Men jag pinnade på så fort jag orkade och jag hann t o m sitta ner fem minuter innan det var dags att gå den lilla promenaden till min frissa. Hos frissan pratar man. Det går inte att undvika. Visst skulle jag kunna säga att jag inte orkar och att det tar för mycket på krafterna men då blir det inte särskilt kul. Som tur var hade hon mycket att berätta den här gången så jag pratade inte lika mycket som vanligt.

Till frissan är det nerförsbacke och det tar ca sju minuter att gå dit. Tillbaka hem är det uppförsbacke och då tar det lite längre tid och mer kraft går åt. Jag var alltså ganska så slut när jag väl kom hem igen. Men där väntade min svägerska med kaffe så det var bara för mig att sätta mig i soffan med min kopp, dricka mitt kaffe och sedan blunda en stund. Så skönt med sällskap där det inte känns konstigt. Min svägerska sa att vi kunde strunta i att åka till gamla Linköping och jag tänkte först nappa på det. Men efter en stunds blundande reste jag mig upp och sa att ”nu åker vi”. Ibland behöver man vara lite envis och kämpa på lite för att få göra något trevligt.

Det tar ca 25 minuter med bil och vi kom dit strax efter tio. Vädret var inte det allra bästa så det var inte mycket folk där. Väldigt lugnt och skönt med andra ord. I gamla Linköping finns många gamla byggnader samlade och i dessa huserar många små butiker. Mest är det olika typer av hantverk i butikerna men det finns även en del annat. Dessutom är området ett museum så man kan titta in i diverse gamla miljöer och få en hum om hur det var en gång i tiden. Skolan var inte öppen den här dagen men en hel del annat var tillgängligt.

I sprutboden fanns den utrustning som brandkåren behövde.

Det som är ett måste för mig är ett besök i handelsboden. Det är nostalgi och minnen från min barndom. Jag vet inte i vilka sammanhang vi var där. Kanske var det medan vi bodde i Motala eller så var vi på genomresa lite senare och stannade till. Jag minns i alla fall att jag vid ett flertal tillfällen fick gå in i denna handelsbod och köpa en strut med bröstkarameller. Varför det blev just dessa karameller vet jag inte. De är goda men inte några favoriter. Kanske fanns det inget annat godis då. Det har i alla fall medfört att varje gång jag i vuxen ålder har kommit dit så är det handelsboden som drar mest i mig. När jag har fått en strut med bröstkarameller i handen känner jag mig nöjd och kan gå vidare. Så även denna gång. Den snälla tjejen som arbetade där ställde gärna upp på ett foto och det var även tillåtet att fota de andra delarna av boden. Jag hittade även en fin present där som någon ska få vid ett bra tillfälle.

Vi tittade in i några fler butiker innan det kändes i kroppar och magar att det var lunchdags. I en del butiker såg vi skyltar där de undanbad sig fotografering så jag lät naturligtvis bli att ta några bilder där. Men det finns otroligt många fina hantverk i alla dessa små butiker och det är jättekul att gå in där och titta.

Min snälla svägerska envisades med att vilja bjuda mig på en köttbullsmacka och en kopp te och efter att, på svenskt maner, först ha kommit med en svag protest tackade jag glatt ja och jag åt med god aptit och passade på att luta en stol mot väggen så att ryggen fick skönt stöd. När jag kommer in i ett rum där jag ska sitta en stund letar jag alltid automatiskt efter en vägg och en stol som har ett ryggstöd som går tätt emot väggen. Det ser kanske lite konstigt ut med min sittstil men det är nödvändigt för att min rygg ska orka. Alternativet är att sätta på mig min tens-apparat men jag undviker det när det inte är nödvändigt. Det var väldigt skönt att få vila en stund och det var minst lika gott att få något i magen. Efter en stund var vi redo för ytterligare en liten runda i de återstående små butikerna.

CSC_0029

Förutom gamla  hus och butiker kan man njuta av fina planteringar och andra detaljer.

Posthantering förr i tiden. Jag har sommarjobbat några somrar på posten i min ungdom och jag kan intyga att det inte var så annorlunda i början av 80-talet. Då stod vi också och sorterade breven i liknande fack efter postnummer. Men det var inte träinredning som gällde utan stora lokaler med massor av löpande band och stora sorteringshyllor av plåt.

DSC_0021

Jag köpte två små presenter till mig själv och två presenter till några av mina barn. Av förklarliga skäl vill jag inte visa de andra presenterna men ni kan få se vad jag gav mig själv. Struten med karameller och något annat jag inte kunde motstå. En liten fin bricka med Jämtlands landskapsblomma, brunkulla. Den använder jag när jag bär in min frukost, bestående av te och smörgås, till vardagsrummet där jag sitter och tittar på tv medan jag mumsar i mig min frukost. Och jag är så nöjd med mina inköp.

CSC_0005


    • Jag har faktiskt aldrig tittat in i järnvägsmuseet. Det ligger ju inte inom det område som jag tänker på som gamla Linköping. Jag och min svägerska sa att när bättre ork finns och vädret är bättre så ska vi återkomma och utvidga besöket till att omfatta även Vallaskogen. Då kanske vi kommer även till järnvägsmuseet 🙂

      Gilla

  1. Vilken trevlig och bra dag så roligt att ni kom i väg. Men åker man med rätt sällskap så behöver man inte känna pressen utan kan liksom säga till när det är lagom att avsluta. Mycket intressant hann ni med och den fina brickan var verkligen ett bra köp.

    kram och god kväll!

    Gilla

    • Ja, det är kul med omväxling i vardagen och med rätt sällskap blir det extra roligt 🙂 Det fanns så mycket fint att bli sugen på att köpa men jag är ju som jag är och föll naturligtvis för brickan med brunkullan 😉 Men jag kommer att använda den och den ska få stå framme och synas så det blev ett köp som jag får glädje av.
      Kram

      Gilla

  2. Så trevligt med en utflykt – Gamla Linköping är verkligen värt ett besök då och då – det finns alltid något nytt att upptäcka. Fina bilder på välbekant omgivning – ser ut som en härlig dag!
    Brunkullan är vacker, men tyvärr sällsynt och jag har aldrig sett den i verkligheten – jag tycker du gjorde ett fint köp med brickan!

    Gilla

    • Det var längesedan jag gick runt och tittade in i så många hus där. Faktiskt har jag nog inte gjort det sedan jag var i tonåren. De gånger jag har kommit dit har jag alltid gått in i handelsboden och några gånger besökt fenomenmagasinet men det här var ett kul återseende av flera av butikerna. Kanevad och en butik med silversmide är det som väcker flest minnen 🙂
      Brunkullan ser man inte ofta. Jag har bara sett den ett fåtal gånger på ett område där spångar var utlagda som en stig för att ingen skulle trampa ner de små blommorna. Nästan varenda brunkulla var markerad med en liten trästicka och det fanns skyltar som berättade om både brunkullan och en del annat. Jag vet att brunkullan växer alldeles i närheten av där vi bodde men jag lyckades aldrig hitta dem där.
      Det bästa med min lilla bricka är att den gör mig glad 😀

      Liked by 1 person

  3. Åh vilken mysig dag. Det är roligt med besök och att få göra något tillsammans och besöket i Linköping såg ju hur härligt ut som helst. Jag känner ibland att likheten med mina föräldrar börjar bli stor. Dom gjorde ju såna här små utfärder och det finns faktiskt väldigt mycket att se i ens närhet.
    Kram

    Gilla

    • Det är lätt att missa allt som finns i närområdet men oftast finns det mycket sevärt där. Jag och min man gjorde många små utflykter men det var oftast till olika naturområden. Det var inte ofta vi turistade i stadsmiljöer. Men det här var kul och en ganska lagom ansträngning 😀
      Kram

      Gilla

    • Det var kul 🙂 Jag tycker att det är ganska coolt att våga stå emot all press om att vara uppkopplad. Men om man inte provar så blir man inte beroende 😉 Enligt hennes man överlåter hon allt sådant på honom.
      Kram

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s