Att lära av sina misstag

Mina misstag ska jag berätta om lite senare men först vill jag visa att hösten börjar komma till Mjölby. Det mesta är fortfarande väldigt grönt men ett och annat höstlöv har fallit ner till marken och om jag lyfter min blick och tittar upp i trädkronorna så ser jag att det är på gång även där. Härliga tid! Snart är alla vackra färger här och det kommer att prassla om fötterna när jag går mina promenader. Stigarna brukar vara täckta av löv i olika färger. Mest gult men även en del röda inslag. Något att se fram emot. Förhoppningsvis visar sig solen ibland också.

 

_20170909_152212_20170909_152619

”Learning by doing” är ett välkänt uttryck och det är precis det jag har gjort. Eller kanske jag ska kalla det ”learning by mistakes” för det stämmer bättre.

I går skrev jag om alla fjälliga bläcksvampar som jag hittade. Någonstans på nätet läste jag att det går att torka den svampen men kanske borde jag ha tänkt till lite extra eftersom det i samma stycke stod ”i en svamptork”. Jag har ingen svamptork, kanske måste införskaffa en sådan till nästa säsong, så jag la ut min rensade svampskörd på en tidning precis som jag brukar göra med svamp som ska torkas. På kvällen, när jag skulle byta ut tidningen (den blir alldeles blöt efter en stund och måste bytas ut) såg jag att mina fina, vita bläcksvampar började svartna. När man rensar bläcksvamp är det viktigt att ta bort alla missfärgade delar så det här kändes inte alls bra. Jag vill inte ha svart bläcksvamp så alltihop åkte ner i komposten. Tråkigt, men jag väljer att se det från den positiva sidan. Nu har jag lärt mig något nytt igen. Man ska absolut inte lägga fjällig bläcksvamp på tork på en tidning. Förmodligen går processen alldeles för långsamt.

DSC_0001

Nästa lärdom blev att låta bli att plocka kremlor. Jag fick syn på dessa kremlor vid stigen och kunde inte motstå dem. Jag vet att smakknepet är bra även här, inte bara när det gäller soppar. Därför tog jag några små tuggor av några av kremlorna. Jag konstaterade att de smakade milt och gott och spottade sedan ut det jag hade tuggat på. När jag kom hem läste jag på om kremlor och allt verkade bra eftersom nästan alla oätliga sorter ska smaka väldigt skarpt. Men inte riktigt alla. Någon sort har först en mild smak som efter ett tag blir skarp och hos en annan sort har foten en mild smak medan skivorna under hatten smakar skarpt. Jag konstaterade att jag måste smaka ordentligt på precis varenda hatt för att vara säker. Dessutom var jag tvungen att tugga ganska länge för att övertyga mig själv. Sagt och gjort. De första svamparna klarade smaktestet men sedan blev jag tveksam till flera andra. De smakade så milt och gott först men efter en stunds tuggande så tyckte jag att jag kände en skarp, lite stickande smak. Jag går efter försiktighetsprincipen när det gäller svamp så alla kremlor åkte ner i samma kompost som den svarta bläcksvampen.

Lite synd att det blev så men jag har, som sagt, blivit lite klokare. Mina visdomsord till mig själv får bli: plocka inga kremlor utan att tugga länge på en smakbit och lägg inte ut fjällig bläcksvamp på en tidning för att torka.

CSC_0003

Jag gjorde något bra också. En lika stor skörd med fjällig bläcksvamp, som den från i går, fick följa med mig hem och den förvällde jag och frös in i burkar.


13 comments

  1. Man lär sig av sina erfarenheter. Så är det bara. Med tanke på ditt stora svampintresse vore en svamptork kanske på sin plats. Hittar man naturens under så vill man ju gärna ta vara på dem också. Jag är helt rudis på svampar men kanske skulle jag kunna lära mig. fast det enda vi ser här är flugsvamp och den går bort per automatik!

    Kram

    Gilla

    • Jag kanske kan önska mig en svamptork av tomten 😉 Han brukar kunna vara snäll.
      Flugsvampar är ofta väldigt dekorativa men ska nog stå kvar i skogen 😉 Om du skulle få lust att plocka lite svamp så finns det enkla sorter att börja med 😀 Men du ska vara medveten om att det är starkt beroendeframkallande.
      Kram

      Gilla

  2. Ha ha… ja du, det där med svamp. Som jag skrivit förut så håller jag mig till kantareller, de är jag helt säker på. Sen vågar jag mig inte på något mer 😉

    Gilla

  3. Hösten är en härlig tid. Speciellt när det är sån skön doft och klar hög luft. Här ösregnade det när jag cyklade hem från jobbet igår. Att du vågar provsmaka svamparna!! Det är väl för att jag har absolut noll koll på svampar som jag aldrig skulle våga!!
    Kram

    Gilla

    • Jag gillar alla årstider och längtar alltid till nästa 😉
      Jag smakar inte på helt okända svampar och jag sväljer aldrig. Tuggar bara en stund på en väldigt liten bit och spottar sedan ut den. Jag tror att det är ganska vanligt beteende bland svampplockare 😀
      Kram

      Gilla

  4. Oj – hur tänkte du där … med bläcksvampen alltså?! En svamptork är absolut en bra investering – skulle inte vilja vara utan min! Funkar även bra till att torka både frukt och örter i – torkade äpplen är gott fredagsgodis på vintern 🙂
    Soppar smakar jag aldrig på, men kremlor – men långt ifrån alla. En del skulle jag aldrig smaka på – vis av erfarenhet! Kritvita skivor – med några få undantag så är de nästan alltid skarpa! Kremlor i kompaktgruppen (sved och trattkremlar) – nästan bara skarpa arter!
    Visst är det härligt nu – vackra färger kommer vartefter och så svampen – jag känner mig lycklig och glad!

    Gilla

    • Hahaha, det slog slint och jag tänkte inte alls 😀 Torkad svamp tar inte upp massor av plats i frysen så jag torkar så mycket jag kan men nu har jag lärt mig en läxa. Jag grämer mig inte så mycket utan jag skrattar bara åt min dumhet. Lyckligtvis hittade jag en ny omgång 🙂 Jag har googlat på svamptorkar men det är svårt att veta hur jag ska tänka. Jag är för snål för att investera i en av de dyraste men kanske ska jag undvika även de allra billigaste. Det får bli ett senare problem för nu har jag mer svamp än jag kan göra av med 🙂 Jag har fortfarande kvar ett litet förråd från Jämtland också.
      Vi plockade många tegelkremlor förr och eftersom jag inte behövde artbestämma så var det inga problem. Vinkremlor kom också med hem ibland. Jag saknar min man på så många plan och även inom svampområdet är han saknad.
      Jag känner samma lycka som du av att få vara ute i naturen och uppleva allt den bjuder på. Men jag längtar tills jag kan ta för mig ännu mer. Att tänka på den framtiden gör mig lycklig nu 🙂

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s