Sommarens andra projekt

Efter att ha rensat bort allt ogräs på infarten är det nu dags för sommarens andra projekt. Att klippa bort alla vattenskott på äppelträden. De rackarna växer till sig varje sommar och då finns det inte så mycket att välja på om man ska ha något så när välskötta äppelträd. I sanningens namn måste jag erkänna att jag inte riktigt vet varför det är så viktigt eller vad som händer om det inte blir gjort. Det har nog något att göra med att ljuset inte släpps igenom grenverket om det blir för vildvuxet och då kanske inte frukten mår bra. Just i år mår frukten i alla fall inte bra på äppelträdet på bilden. Det finns nämligen inte tillstymmelse till något äpple där. Bara några bruna, torkade rester av det som en gång var blommor. Men trädet ska ändå vårdas har jag hört och då är det väl bäst att göra så.

Kanske är det dumt att jag sätter igång med det här när min syster är ute på husbilssemester. Det är ju återigen det här med att klättra på stege. Det här är dessutom en gammal, skruttig och ostadig stege som nog inte behöver mycket vinglande från den som klättrar innan den ramlar. Jag har stått allra högst upp och försökt undvika att titta ner. Där uppe når jag precis de vattenskott som sitter högst upp på trädet men då måste jag sträcka på mig ordentligt. Som tur är finns det oftast grenar som jag kan luta mig lite mot men jag måste använda händerna till arbetet så det gäller att inte knäna börjar skaka och vidarebefordra skakningarna till stegen. Jag erkänner att jag är lite nervös ibland. Första omgången var jag dessutom fortfarande lite pilleryr i huvudet men då var jag faktiskt så förståndig att när första yrselkänslan kom så klättrade jag ner igen och väntade en stund. Men sedan kom den vanliga envisheten fram igen. Jag ska banne mig fixa det här och jag tänker inte vänta tills min syster är hemma och kan ringa ambulans om något händer. Jag tror faktiskt inte att ett fall skulle resultera i så mycket mer än lite smärta så det är nog ingen fara.

DSC_0191

Jag passade på att fota det som händer i trädgården just nu. Jag hade publik en stund. En ringduva poserade snällt på staketet en lång stund. Både krusbär och vinbär har mognat men det mesta lämnas till fåglarna. Krusbärsbusken är så ynkligt liten så det blir inte många bär på den. Jag hittade den bland ogräs första sommaren här och efter flytt har den inte återhämtat sig så bra. Vinbär är jag inte så förtjust i. Min syster brukar plocka lite men jag låter gärna fåglarna mumsa på det som blir kvar. De blå bären är säkert inte ätliga. Jag vågar i alla fall inte prova. De växer på en buske vid infarten och där kan de få sitta kvar och vara dekorativa.

577578579580582

581


  1. Krusbär och vinbär är något jag saknar, vi hade mängder med buskar med krusbär och vinbär vid sommarstugan på 60- och 70-talet. När min mamma gick bort för över tjugo år sedan fick min bror stugan, på mitt initiativ, det enda jag saknar är dock krusbären och vinbären, har inte ätit sådana sedan dess.

    Gilla

    • Jag har i stället förätit mig på vinbär. Det var vinbärssaft, vinbärsgelé, kakor med vinbär och sylt på svarta vinbär. Gott men jag längtade efter ett tag efter annat. Jag var avundsjuk på kompisar som hade apelsinsaft eller jordgubbssaft hemma 😉
      Jag vet inte hur det är i dina trakter men vinbärsbuskar kan sprida sig och växa vilt i naturen på vissa platser. Då är det bara att ta med sig en bytta och fylla den 🙂

      Liked by 1 person

      • Jag har sett en hel del förvildade vinbärsbuskar i Stockholmsområdet, men med tanke på befolkningen, 2.3 miljoner på en för svenska förhållande liten yta, så rensas dessa rena ganska så snabbt. Min favorit i Stockholmsområdet är vildväxande sparris, men den nämner jag aldrig var den finns.

        Gilla

      • Nej, det förstår jag att du behåller för dig själv 🙂 Sparris tror jag inte att jag har sett i den vilda naturen men jag skulle inte heller dela det stället med någon annan.
        Undrar om det går att ha en vinbärsbuske i en stor kruka på balkongen. Det kanske vore värt att prova. Men då skulle du kanske inte själv få plats där 😉

        Gilla

  2. Var rädd om dig! Bara som upplysning ser jag riktigt barsk ut när jag skriver det och menar varenda ord 😉 Förmodligen har det med min egen höjdrädsla att göra att jag tycker det är läskigt att människor klättrar utan att ha någon ”bisittare”. Å andra sidan låter det som om det gick bra i alla fall!
    Härliga trädgårdsfoton! Duvan är så vacker!

    Gilla

    • Haha, tack för att du bryr dig 😀 Jag försöker vara försiktig men på vissa ställen finns det inga grenar att stötta sig mot och då är det lite läskigt. Jag gillar ju inte heller höjder men är fruktansvärt envis och det kan vara både bra och lite dåligt. Men var inte orolig. Det brukar gå bra 😀
      Tack, jag är tacksam för varje gång något djur håller sig stilla tillräckligt länge för att hamna på bild 😉

      Liked by 1 person

  3. Där vi bodde när barnen var små hade vi mängder med bärbuskar – här har vi inte några! Saknar dem ibland, men när jag tänker efter så är jag glad att slippa ta hand om alla bär!
    Vi har ett enda äppelträd – tyvärr inga äpplen i år, men annars brukar de ge bra med frukt- alldeles lagom för oss och koltrastarna 🙂

    Gilla

    • Jag har också svårt för att se hur frukt och bär bara går till spillo men just vinbär brukar fåglarna bli glada för att få mumsa på och då känns det bättre. Men jag är ganska nöjd med att bara ett äppelträd ger frukt i år. Hos oss äter inga koltrastar upp fallfrukten utan den bara ruttnar och blir maskäten om den får ligga. Rabarbern har jag lyckats hålla efter ganska bra i år så där har jag varit duktig 😉

      Liked by 1 person


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s