Det var en lite underlig känsla. Det var en alldeles lugn, lite kylig morgon och alla ljud hördes väldigt tydligt. Men det var det som var så annorlunda. Jag hörde nästan inga ljud. Något enstaka fågelläte och ett prassel i en buske. Men förutom det hörde jag bara mina egna och Kaspers steg. Jag kände hur jag blev väldigt lugn. Jag och skogen var tysta och trivdes tillsammans i ett slags symbios. Kasper var också lugn. När jag knäppte några bilder la han sig ner och väntade och tittade nöjt på mig. Inte den minsta lilla stress eller otålighet. En skön morgon med en lika skön promenad helt enkelt. Nalle var inte med oss i dag, eftersom han är på husbilssemester, men han skulle också har smittats av lugnet och lagt sig ner under fotosessionerna. Kasper och jag får klara oss själva tills Nalle och hans matte tröttnar och kommer hem igen.
Morgonens bilder från skogen:
Jag hann precis komma hem från promenaden och sätta på kaffebryggaren innan det plingade till i mobilen och följande meddelande kom:
God morgon och grattis! Nu har du varit mamma i 31 år! Gud vad länge det är, och du har gjort det alldeles strålande, vilket jag anser mig vara ett bevis på. Puss på dig
Jag skrattade högt samtidigt som jag blev både varm i hjärtat och lite rörd. Det är så typiskt av min väldigt gulliga son att vända på de traditionella reglerna och gratta mig innan jag hinner gratulera honom. Jag hade hunnit skriva den vanliga gratulationshälsningen på fb men hade tänkt vänta lite innan jag ringde. Nu hällde jag upp mitt kaffe, satte mig bekvämt i soffan och ringde upp min son. Naturligtvis sjöng jag för honom, det måste man göra. Men den här gången blev det inte ”ekorrn satt i granen”. Den traditionen har vi bara i min ursprungliga familj. I dag skrålade jag ”ja, må du leva” i stället följt av en massa hurra. Jag hoppas att jag inte skämde ut honom inför hans relativt nya käresta, som var där med honom. Men sådant får man stå ut med när man har med den här familjen att göra.
Visst är det en härlig känsla när den där tystnaden infinner sig, det händer alltför sällan dessvärre.
Ha ha – ja det är kanske ett gångbart sätt att skrämma bort kärestor (?) på 😉 Men jag tvivlar storligen på att någon är så lättskrämd nu för tiden 😉
Mitt i kommenterandet var jag tvungen att slå upp ordkollen också – nu för tiden eller nuförtiden? Det är frågan 😉
GillaGilla
Lika härligt som vårkvittrandet är det när det plötsligt tystnar. Jag vill gärna tänka att alla hårt arbetande fågelföräldrar äntligen får vila men så är det säkert inte.
Jag vill absolut inte skrämma bort någon käresta 😉 Det som gör mina barn lyckliga gör mig lycklig. Men kanske en idé om andra otrevliga personer dyker upp 😉
Jag skulle skriva nu för tiden men jag tror att det är samma sak som med över huvud taget. Jag har för mig att båda alternativen är lika rätt och mer en fråga om tycke och smak.
Naturligtvis var jag tvungen att kolla 😉 Över huvud taget kan skrivas med ett eller tre ord, aldrig två. Svaret på din fråga hittar du nedan.
Startsida Språk | Språkrådgivning | Frågelådan
Frågelådan
Fråga:
Ska man skriva nuförtiden i ett ord?
Svar:
Det kan man, men vi rekommenderar särskrivning: nu för tiden.
GillaGillad av 1 person
Jo jag var in och googlade om orden nu för tiden.
Och då kan jag konstatera så lätt det är att hitta information NU FÖR TIDEN 😉
GillaGilla
Ja, och du är tydligen precis som jag i det fallet. Det går inte att låta bli att kolla upp 😉
GillaGillad av 1 person
Nej det måste man ju göra när funderingarna drar igång 😉
GillaGilla
Vilken härlig morgon det blev för dig … först tystnaden i skogen och så sonens sms 🙂
Ja tänk så fort ren går! 🙂
GillaGilla
Ja, det blev en väldigt bra morgon 🙂
Jag gissar att det är tiden som du menar går fort och då kan jag bara hålla med. Det var ju bara i går han låg där, i min famn, och jag precis hade blivit mamma 🙂
GillaGillad av 1 person
Precis … 🙂 Har samma känsla när det gäller mina söner också 🙂
GillaGilla
Vad gulligt av sonen att gratulera dig på sin egen dag!
Kram
GillaGilla
Sådan är han 😀
Kram
GillaGilla