Jag har inte egentligen funderat särskilt mycket på varför jag längtar så väldigt tillbaka till Jämtland. Varje dag dyker det upp bilder i mitt huvud och tankarna på allt jag hade och allt vi gjorde där väcker saknad. Det känns ibland som om hela min kropp gråter av längtan och jag måste tvinga mig själv ur den känslan. Jag har tidigare använt liknelsen ”som en hund som skakar av sig obehaget och börjar om” och det är så jag hanterar det.
Plötsligt i dag stod det klart för mig varför det är så. Det är så självklart. Det var där jag levde. Nu bara väntar jag.
Det är tre år sedan min man dog och sedan dess har jag inte levt, bara existerat. Det beror inte på sorgen. Den fick mig att tappa en del av livslusten under en period men efter det har jag varit begränsad av medicinska orsaker. Jag har alltså aldrig haft chansen att börja leva ett nytt liv och skapa nya minnen. Det vore fel att säga att jag inte har haft glada upplevelser här också, för det har jag. Men jag har inte gjort något. Från att ha varit van att alltid ha något äventyr på gång så har jag, förutom två flyttar, inte gjort nästan något på tre år. Jo förresten, jag har utnyttjat min andelsvecka i Åre en gång men det tog hårt på krafterna och jag har inte ens funderat på att göra om det.
Att jag inte har förstått detta tidigare. Det är klart att jag skulle ha längtat och saknat i alla fall men samtidigt skulle jag ha startat ett liv här också. Det här får mig att undra om jag verkligen är säker på att jag en dag ska flytta tillbaka. Kanske är det bara saknaden av ett liv som får mig att tro på det. Kanske kan ett nytt liv här, ett liv där jag lever, få mig att tänka om. Tills jag vet det kan jag bara fortsätta att vänta, och längta efter att leva.
Några trädgårdsbilder. Återigen får krolliljan vara med, bara för att jag tycker så mycket om den. Lite längre ner syns praktlysing (som jag alldeles nyss har lärt mig av Anki att den heter) och två andra växter som jag ännu inte orkat ta reda på namnen på. Längst ner har jag ännu en hundbild. Men den här gången var det Nalle som höll sig framme.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Härliga blomsterfoton! (som vanligt)
Förmodligen har du helt rätt i ditt antagande om din längtan. Att inte ”på riktigt” kunna starta om gör väl längtan än värre! Men förhoppningsvis ska du snart kunna ta itu med livet och äventyren igen!
GillaGilla
Ja, min inre amatörpsykolog har analyserat fram denna insikt 😉 Så småningom får jag väl se om ett mer levande liv här förändrar något eller om jag fortfarande kommer att längta tillbaka.
GillaGillad av 1 person
Men du kan nog ha rätt i din analys – du ska nog lita på din inre amatörpsykolog 😉
GillaGillad av 1 person
Härliga bilder!
Tror du tänker helt rätt … ganska logiskt om man tänker efter. Hoppas det blir annorlunda när ingreppet du väntar på är gjort och du mår bättre … och kanske orkar ”leva” på ett annat vis.
GillaGilla
Tack!
Kanske t o m en riktig psykolog skulle hålla med om min analys 😉 Den här insikten är positiv. Den får mig att tro att min väntan leder till något ännu bättre än jag trodde förut 😀
GillaGillad av 1 person
Ibland kan det ta lite tid att komma fram till saker men det låter väldigt rimligt att du saknar Jämtland så mycket eftersom du där verkligen levde som du ville. Jag har en liten liknande upplevelse, absolut inte som din men jag kan känna igen känslan. Sålde ett älskat hus för sju år sen, mitt drömhus. Bodde först där med man och barn, sen skildes vi och jag och barnen bodde kvar, vi älskade huset lika mycket. När yngsta barnet flyttade hemifrån sålde jag det. Det var jobbigt att sköta hus och trädgård ensam, det var ett trähus med mycket snickarglädje. Nu har jag hittat nuvarande ägare på instagram och kan se hur fint där är och hur mycket kärlek det verkar finnas där och det svider i mig. Jag hade kunnat bo där men då glömmer jag hur jobbigt det var att sköta. Då sörjer jag också att jag är ensam, att jag aldrig träffade någon man jag ville fortsätta leva med. Inbillar mig att om jag träffat någon som han som bor där nu med sin fru så hade jag varit lycklig.
GillaGilla
Jag tror att du förstår mig väldigt väl. Våra upplevelser är bitvis väldigt lika. Huset jag lämnade byggdes av mina farföräldrar på 30-talet och har alltid varit mitt paradis. Jag fick ärva det och min man och jag renoverade det och flyttade dit. Precis som i ditt fall skulle det bli för jobbigt att sköta det själv så jag sålde det och flyttade söderut. Det var rätt beslut men det går inte en dag utan att jag längtar tillbaka. Även mina systrar saknar det eftersom det var en viktig del av våra liv ända sedan barndomen. Jag är fb-vän med de nya ägarna och det både svider och gör mig glad när jag ser något därifrån.
Kanske hade du kunnat vara lycklig där med en ny man men även om det gör ont att det inte blev på det viset så tror jag att det är bäst att försöka bli lycklig i det liv du lever. Tro mig, jag vet precis hur svårt det är och jag försöker hela tiden intala mig att det är så jag måste göra. Att hitta lyckan på nytt i ett nytt liv. Jag tvingar mig själv att tro på det för om jag inte kan tro på det så kommer jag att vara kvar i sorgen väldigt länge. I mitt fall tror jag att det blir en ljusning när min väntan är över. Jag hoppas att du också kan hitta nya värden att leva och vara lycklig för. Vi är båda värda det.
Kram.
GillaGilla
Tack så snällt skrivet av dig. Förstår så väl din saknad när det var ett hus som du ärvt och som ni alla har minnen ifrån. Jag bor i en bostadsrätt idag och trivs med det. Har min balkong med mycket blommor, men huset låg närmare havet. Du får gärna läsa min blogg wwwime-mittliv.blogspot.se
GillaGilla
Tack för din bloggadress. Jag trodde inte att du hade en blogg eftersom jag inte kunde klicka mig dit via din gravatar. Nu ska jag lista dig på bloglovin 🙂
GillaGilla
Jag har tittat in hos dig på din blogg nu men trots många försök har jag inte lyckats kommentera. När jag klickar på länken kommer jag bara till en tom sida. Kanske är det något tillfälligt eller kanske något som måste ändras i dina inställningar. Jag försöker igen vid senare tillfälle 🙂
GillaGilla
Det är stor skillnad på att leva och vänta men jag hoppas och tror att du kommer att se annorlunda på tillvaron sedan. Kanske hade det varit en väntan även i Jämtland…
kram och god kväll!
GillaGilla
Jag är faktiskt glad över att inte bo i Jämtland nu för då hade jag troligtvis inte stått på listan. Jag hade nog hört till Stockholm och där vill de helst inte transplantera om tillståndet inte är livshotande. I Göteborg tar de, tack och lov, hänsyn även till livskvalitet. Om jag hade fått beskedet om att inget ska göras så hade jag förmodligen mått väldigt mycket sämre mentalt, fortsatt röka och inte brytt mig så mycket om hur det påverkade mitt liv. Det vet jag eftersom jag först fick det beskedet innan Göteborg kontaktades. Det blev en stor och avgörande vändning för mig. Jag fick tillbaka hoppet.
Jag vill inte tillbaka till Jämtland ännu. Först ska jag må bra efter operationen och sedan får vi se. Det blir nog ingen flytt tillbaka de närmaste åren.
Kram och välkommen tillbaka till Sverige, även om det bara blir ett kort besök 🙂
GillaGilla
Var sak och plats har sin tid helt enkelt…
Tack och kram!
GillaGilla
Vad konstigt att du inte kan kommentera. Andra kan kommentera som har WordPress. Znogge är den som brukar lämna kommentarer. Kanske funkar det senare.
Kram
GillaGilla
Det fungerar alltid utan problem för min del!
GillaGilla
Nu har jag klurat ut hur jag måste göra 🙂
GillaGillad av 1 person
Den gula blomman har vi oxå, sprider sig som bara den, men så fin! Den blå tror jag kanske är en stäppsalvia? Hoppas du snart får leva och kan komma o hälsa på och få må bra💗 Kram.
GillaGilla
När jag var liten trodde jag att praktlysingen bara växer i Optand eftersom min mamma alltid kallade den för Optandsblomma. Jag vet inte varför hon gav den det namnet, kanske växte den inte där vi bodde då, men sedan dess har den fått heta så. Nu ska jag försöka tänka om och säga det riktiga namnet 😉
Vi får väl se, ni kanske kommer att tröttna på mig och mina besök 😉 Jag längtar efter att få göra massor av saker så i början kanske jag är ute och far väldigt ofta.
Kramar till er alla ❤
GillaGilla
Vi kommer inte tröttna, jag lovar💗
GillaGilla
Lova inte för mycket 😉 ❤
GillaGilla
Den här tiden på sommaren förstår jag att du längtar hem. Jag har två syskon som bott i skåne sedan dom var unga och min pappa och mamma bodde i Helsingborg när dom levde tack vare att det inte fanns jobb här. Så fort dom är lediga så kommer dom hit. Även min son bor i skåne men jag bor på hemgården och trots att dom alla har så nära till kontinenten och värmen så kommer dom hit till myggen och tystnaden och skogen och sjön så något måste det finnas som drar. Jag kan ibland längta bort härifrån till varmare ställen men inte på sommaren utan mer på vintern.
GillaGilla
Ja, när jag mår bättre så ska jag komma upp minst två gånger varje år, både sommar och vinter 🙂 Kanske flyttar jag tillbaka så småningom men jag trivs så bra med att bo som jag gör med min syster i våningen under så det dröjer nog ett tag.
Jag tycker att det är precis lika mycket mygg i skogarna här som vi hade där uppe. Lägg till fästingar, mördarsniglar och ormar så har du ännu fler fördelar med att bo där du bor. Vi hade i alla fall inte sådant där vi bodde. Men det kanske berodde på att det var så kalkhaltig mark nära Storsjön.
När man har känt den fuktiga värmen här nere en varm sommar är det kylan och den sköna luften som lockar i stället 😉
GillaGilla