Alldeles för många bilder

När bilderna hopas i kameran och jag vill ha med allihop i min blogg, då är det inte lätt att gallra. Jag har gjort ett tappert försök och har fått ner antalet till ett ganska ok antal. Men sedan kom min syster och gav mig några fler bilder och jag kan inte låta bli att ta med dem också. Glädjen i dem går inte att ta fel på och då måste de få plats.

Jag börjar med några foton från i går kväll. Då upptäckte jag att en ganska tråkig krukväxt äntligen har börjat blomma igen. Det är en dendrobium, en orkidé som jag har varit i valet och kvalet om ifall jag ska slänga eller inte. Jag har tre stycken, två vita och en rosa, och alla tre har stora knoppar så det är ju tur att jag har varit så velig.

 

Lite senare, när det var dags att släcka och somna, såg jag att kvällshimlen såg ut så här. Då fick kameran jobba ett tag igen.

 

I morse kändes det i luften att det skulle bli en riktig sommardag. Det har inte varit många sådana hittills. Men i dag måste många människor ha blivit väldigt glada för värmen kom och blåsten höll sig borta. Bara en liten skön fläkt som inte störde alls. Jag gjorde små upptäckter på morgonpromenaden och ibland tycker jag att det, som inte är helt utvecklat, faktiskt är vackrast. Den här blomman är okänd för mig. Men vad gör det. Den behöver inget namn när den ser ut så här.

511512510

Inte lika vackert men ändå lite fascinerande, är detta utblommade grässtrå.

516517

En växt, som först såg ganska skräpig ut, men som vid lite mer närgånget beskådande inte var så ful.

508

Prästkrage utan kryp…

505

…och prästkrage med kryp.

507

En vädd med ett likadant kryp.

500

Krolliljorna växer lite överallt. Här hittade jag dem på en ganska undangömd plats i skogen.

502

En väldigt grön grankotte.

514

Gulmåra, smällglim och rödklöver. En svensk sommaräng, men jag tycket att det fattas en del växter. Jag har ännu inte hittat en riktigt artrik sommaräng här i södern, där alla sorter har samlats på samma yta.

498496497

499

Kasper har en viss förmåga att hamna framför kameran. Men enligt mig förgyller han alla bilder så han får gärna vara med.

495

Jag gillar nostalgi, det kanske ni har märkt. Därför började jag leta efter en bild på en jämtländsk sommaräng. Någonstans har jag sådana bilder men på den här datorn hittade jag bara ett foto som visar blommorna längs med grusvägen där jag oftast gick min morgonpromenad. Det är inte riktigt den blomsterprakt jag menar när jag skriver om jämtländska sommarängar men den visar hur dikena i Optand såg ut på somrarna.

176

När jag kommer dit igen ska jag krypa omkring i höggräset på någon äng och låta min kamera jobba för fullt. Och inte behöver jag tänka på fästingar där heller. Ljuva tanke. I går kom min syster hem från en skogspromenad och hon plockade bort femton (15)!!! fästingar som kröp på hennes hund. Trots att han har blivit behandlad med fästingmedel. Jag vågar inte ens tänka på hur många av de äckliga små krypen som finns i pälsen på min Kasper. I hans svarta päls är det mycket lättare för dem att gömma sig. Det blir ransonering på kramar ett tag framöver och en väldigt uppmärksamhet på om det kryper något på mig när jag har haft närkontakt med honom.

Men kanske försvann de flesta av fästingarna när min syster var snäll och tog med båda hundarna för att bada. Min gamla vovve är lite stapplig och vinglig ibland men i vattnet lever han upp igen. Vilken tur att hans moster har ork och energi till att åka och bada med honom och hans kusin Nalle. Det här är lycka för badtokiga hundar.

20170706_13455720170706_13490820170706_135934IMG_20170706_144133_877

 


  1. Ja men visst är det svårt att välja vad en ska lägga ut på bloggen. I alla fall jag vill gärna ha med allt eller i vart fall väldigt mycket. Jag försöker se bloggen som en dagbok om än i ganska mycket bildformat. En dagbok blir ju fullskriven och då börjar en på en ny. Jag tänker att jag får göra likadant fast i elektronisk form!
    Vilka underbara foton på din gamla hund. Att kunna glädja dem ordentligt på ålderns höst är så underbart!
    Ha det gott!

    Gilla

    • Jag har många gånger haft nytta av min blogg. Där kan jag hitta det mesta som har hänt och se när det hände. Nu har bilderna börjat ta mer och mer plats men om tio år kanske jag ser tillbaka på den här perioden som min bildperiod 🙂
      Jag är tacksam att min syster tar med honom på små äventyr när jag inte orkar. Han har alltid älskat vatten och största delen av sitt liv har han bott alldeles bredvid en sjö och har kunnat bada varenda dag. Han förlorade också mycket den där sommaren.

      Liked by 1 person

      • Ja det är så jag tänker, att jag kan ha nytta av den framöver 😉
        Vissa hundar är verkliga vattenälskare, så skönt för honom att få bada lite!

        Gilla

  2. Härliga badbilder på hundarna … bilder man blir glad av!
    Massor med fina bilder på blommor också – och visst är det så att dt är svårt att välja vad som ska komma på bloggen och vad som hamnar i arkiven.

    Gilla

    • Tack! Jag blir väldigt glad när min hund får ha det så bra tack vare sin moster 🙂
      Jag tycker om att titta på bilder hos er andra och därför vågar jag hoppas på att ni inte blir helt uttråkade om jag lägger upp mina bilder 😉 Det blir ju även som ett slags fotoalbum med text och det är kul att ha kvar.

      Liked by 1 person

      • Precis mina tankar. Jag är ju inte heller den som ”snålar” med bilder … ibland blir det väldigt många, men jag, använder också bloggen lite som ett minnesalbum – ett digitalt fotoalbum/ dagbok 🙂

        Gilla

  3. Här har vi sommarängar. Min väninna och jag gick efter vägkanten och den är totalt rosa av klöver stora och mörkrosa nästan vinröda och så alla andra blommor som iår verkar mera färggranna än vanligt. Vi räknade till 30 olika sorter i vår bukett och då tog vi inte alla sorter vi såg. Helt otroligt

    Gilla

  4. Jag förstår ditt resonemang, jag lever i tron om att man kan slå rot lite här och där runt i världen, kanske jag i en framtid följer efter sonen om han väljer att bo någon annanstans här i landet. Inte för att övervaka honom, utan för att bo i närheten. Min mamma närde när mina föräldrar skilde sig för mer än 30 år sedan en tanke på att flytta hem till Småland som hon lämnat 30 år tidigare, jag förstod aldrig varför, men hon ville väl börja om där hon kände sig hemma, hon stannade dock i Stockholms- och Uppsalaområdet där jag och min bror bor fram tills hon gick bort.

    Gilla

    • Jag har flyttat ganska många gånger och har bott mellan Halmstad och Östersund. Överallt har jag trivts så jag håller med om att man kan rota sig där man hamnar. Men kanske är det delvis för att jag har flyttat så mycket som den plats som alltid har varit en fast punkt, betyder så mycket för mig. Ända sedan jag tillbringade somrarna hos mina farföräldrar där och till jag bodde där permanent så har det varit den plats jag alltid har känt mig mest hemma på. Dilemmat att välja om man ska bo nära barnen eller där man trivs bäst hamnar många i. Jag tänker också på det men jag vet faktiskt inte vilken längtan som kommer att vara starkast.

      Liked by 1 person

      • Livet är fullt av svåra beslut, en fast punkt är ett skäl så gott som något. Jag har ju bott i Stockholmsområdet i över femtio år, dessförinnan Lund och Malmö, så det ska mycket till för att få mig härifrån. Men vem vet, ibland funderar jag på att testa en annan svensk större stad, för jag är stadsmänniska, Göteborg, Malmö eller Linköping/Norrköping, men det får bli senare och beror på sonens framtida val. En bekant till mig följde efter sina barn ner till Skåne, båda träffade en partner därifrån och några år därefter hittade han ett jobb i Skåne och flyttade efter, så man vet aldrig vad som händer.

        Gilla

      • Det kanske inte blir ett särskilt svårt beslut när eller om den dagen kommer. Det behövs ofta inte så mycket planering utan man gör det som blir naturligt. Men om du flyttar så tror jag att du kommer att sakna Stockholm och alla promenader och fågelsjöar. Kanske är en kuststad bäst för dig så att du alltid har havet nära. Linköping eller Norrköping har visserligen fina fågelsjöar i närheten men jag vet inte hur lätt man tar sig dit utan körkort. Kollektivtrafiken är inte den bästa utanför städerna.
        Allt det där löser sig så småningom och jag tror nog att du då känner vad som är rätt. Förändring behöver inte vara skrämmande och man kan ju alltid återvända 🙂

        Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s