För sju år sedan var jag och min man på husvagnssemester och när vi närmade oss Öland hörde vår son av sig och frågade om han fick hänga med en vecka. Så klart han fick. Som barn älskade han våra husvagnssemestrar och nu kände han att han ville återuppleva den tiden lite. Det var en skön vecka. Vi hittade på mycket och gjorde utflykter till alla möjliga ställen. Bl a gick vi den obligatoriska promenaden runt udden där Trollskogen ligger. Vår son tog en del bilder och kanske planerade han i ett tidigt skede att han skulle mixtra med bilderna och få till det här montaget. Han sa inget om det. Han bad oss posera på en trädstam och på ett annat ställe bad han mig fota honom under en gren. Lite senare såg vi den här bilden på facebook och den fick många glada kommentarer. Ett kul minne som jag skrattar lika mycket åt i dag som då.

Vi återvänder till nutid och ännu ett gäng blommor och en del annat har fångats av min kamera. Vid ett hus en liten bit bort från oss är ägarna inte särskilt noga med att hålla efter det som växer ut mot trottoaren. I själva verket börjar fler och fler växter krypa upp ur asfalten och även alla höga växter precis i tomtgränsen börjar så sakta lägga sig ner och ta över trottoaren successivt. Mig stör det inte. Jag är noga med att trimma ut mot trottoaren så att ingen ska reta sig på oss. Men jag bryr mig inte om hur andra gör. I stället beundrar jag de blommor som tittar fram på trottoaren. Jag behöver inte ens smygfota eftersom de växer utanför tomten och där är de allmän egendom, tror jag i alla fall.  I dag förevigade jag två av alla sorter som växer där.

Det var en underbar morgon. Soligt, lagom varmt för en promenad och relativt lugnt. En dag då jag är lycklig bara för att få vara i skogen och känna lugnet som den ger.

Jag visste att de två följande bilderna föreställer vädd. Men jag kan inte fastställa exakt vilken sort, eller vilka sorter. Jag googlade på vädd och jag kan inte avgöra om de är fält-, åker- eller ängsvädd. Det kan även vara succisella men jag gräver inte mer i det utan nöjer mig med att säga att de heter vädd.

En söt liten blomma med två små flugor.

Jag fascineras av vattendroppar. Min fantasi är ganska begränsad men jag känner ändå att de små vattendropparna rymmer mycket magi och mystik. Någon av mina döttrar, som båda har otroligt rik fantasi, skulle kunna hitta en hel värld i en enda vattendroppe.

Jag hittade några fler exemplar av Mjölkörten. Nu har jag lärt mig av ”skogsnuvan”  att den förutom Mjölkört och Rallarros även kallas Almäck och att det går att göra saft av den.

Det första mogna blåbäret. I alla fall det första jag har sett i år. Jag glömde totalt bort att ge det till Kasper men om det är kvar i morgon ska jag visa honom det.

Snart har de här små knölarna blivit vackra, skinande kastanjer.

Okänd liten blomma som faktiskt är rosa men som blev vit på bild.

Även denna är okänd men fin ändå.

När vi kom hem försökte jag fånga mina blombyttor på samma bild. Inte jättelyckat men bara för att Kasper trängde sig in i bilden så blev den ändå värd att visas. Den fula fasaden ska fixas till i augusti och sedan slipper vi se all avskavd puts.