I dag borde jag fira. Jag borde bjuda syrran på en god drink och göra det lite extra festligt med en cigarett till den. Men jag har inte tagit ett bloss på nästan två år och det är nästan lika länge sedan jag drack något alkoholhaltigt så det får bli en kopp kaffe och kanske en kaka. Läkarna har sådan koll på mig och de kan se precis allt på diverse prover. Jag har alltid varit en ”duktig flicka” och vill inte bryta den vanan nu (om det inte gäller något jag tycker är helt uppåt väggarna. Då blir jag obstinat). Det är faktiskt inga problem att avstå. Alkohol har jag aldrig längtat efter och jag inser att det inte är bra att röka och speciellt inte nu. Men en skön sommardag då allt känns bra, då skulle det smaka ganska gott.
Vad är det då som är så bra? Det började i morse med att jag vann 30:- på en lott. Lika mycket som lotten kostade så det blev plus minus noll. Det var ändå kul.
Lite senare på förmiddagen kom min syster och var alldeles uppspelt. Hon hade varit nere i källaren och hittat vår superråtta bakom en dörr. Han var väldigt död och såg så fridfull och riktigt söt ut. Äntligen, efter så lång tid, blev han till sist överlistad. Men det är klart. Med både vanligt råttgift och ett ännu starkare skumgift i magen vore det konstigt om han hade klarat sig. När vi dessutom täckte för golvbrunnar så att han inte kunde hitta något vatten, var det kört. Men han har gäckat oss länge. Vilken plåtmage han måste ha haft. Nu ligger han och resterna av giftet i en sopsäck och väntar på att bli hämtade av saneringsfirman. Speciellt skumgiftet är alldeles för farligt för att vi ska få slänga råttan i soporna. Naturligtvis var batteriet i kameran slut så det fick bli en dålig mobilbild. Ville inte vänta på att få ut den ur källaren.
Det tredje fina med den här dagen är vädret. Temperaturen har legat lite under tjugo grader, solen har skinit, vinden har fläktat skönt och det har varit helt gudomligt skönt att ligga i bikini och sola. Jag blev knappt svettig. Åh, så jag njöt. Men inte mer än några timmar för sedan tröttnar jag. Men jag mår så himla gott när jag kan vara i solen. Värmen lindrar värken och om det inte vore för min stora lever, som gör det svårt att ligga på mage, skulle alla medicinska problem vara väldigt små den stund jag njuter i solen.
Håll med om att det här var en bra dag. Inget stora händelser men ändå tillräckligt för att vilja fira 🙂
En bild till vill jag visa. Jag glömde ta med den i går så den är inte alldeles färsk. Jag går förbi den här dörren nästan varenda dag och undrar vad som finns bakom. Kan det vara ett militärt utrymme av något slag? Dörren verkar i alla fall inte ha öppnats på väldigt länge och skogen håller på att ta över. Jag blir nyfiken och vill gärna titta in där. Förmodligen, ja ganska säkert, är dörren låst så det är nog lika bra att jag aldrig har vågat mig fram för att känna om den går att öppna. Jag har sett för många läskiga filmer för att göra något sådant
.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 
Härligt! Segern är er! Låter hemskt att skriva så egentligen men jag vet ju hur ni kämpat för att bli av med den ”lilla” rackaren.
Jag måste nog erkänna att jag inte heller gett mig på att öppna den dörren. Inte för skräckfilmernas skull utan för risken att möta någon stor, läskig spindel där inne. Såna har jag svårt för, mycket svårt…
GillaGilla
Jag kämpar också med mig själv för att det känns så fel att vara glad över att den är död. Men vi får vara glada. Det är inte alls hemskt att tänka så 🙂
Spindlar är jag inte så rädd för. Mitt rationella jag säger att det inte finns farliga spindlar i Sverige och inte så många andra farliga djur heller. Jag tror inte på övernaturliga saker men kanske är det ändå sådant som min fantasi försöker skrämma mig för. Eller mördare. Du ser hur verklighetsförankrad jag är (eller inte). Jag är inte särskilt rädd för något som det är troligt att jag skulle få se. Bara för skräckfilmsfarligheter 😉
GillaGillad av 1 person
Nä jag vet att spindelrädslan inte är särskilt rationell men det hjälps inte. Har dock bättrat mig, springer inte all världens väg för små spindlar längre 😉
GillaGilla
Hahaha, tycker du att mina farhågor är rationella då? Dina är åtminstone troliga 😉
GillaGillad av 1 person
Okej då 😉 Jag ger mig!
GillaGilla
Ännu en vinst i dag med andra ord 😉
GillaGillad av 1 person
Japp! Det är du värd 🙂
GillaGilla
Tack 😀
GillaGillad av 1 person
Grattis till segern över superråttan – skönt att striden är över!
Jag älskar mystiska dörrar … skulle nog känna på den lite i alla fall… 🙂
GillaGilla
Tack! Den var seg men till slut så vann vi 😀
Då skulle jag försiktigt smyga efter dig och gömma mig bakom din rygg tills jag såg att ingen fara fanns 😉 Kanske kan jag samla mod till mig någon dag…
GillaGillad av 1 person
Det var väl för väl att råttan äntligen lagt nosen i vädret! Inte för att man ska önska livet ur någon men ändå…
Visst är det ett militärfort. Hos oss finns det gott om varan men numera är dörrarna igenmurade. Hände visst någon gång att barn tog sig in vilket inte var så bra. Här byggdes forten under Per Albin Hanssons tid för att ha om fienden skulle slå till. Förmodligen tyskarna som man oroade sig för…
Kram
GillaGilla
Den här råttan har förstört så mycket och retat oss så länge så nu är jag glad för att den har lämnat oss 🙂 Men jag tycker fortfarande att den var ganska söt.
Tack för infon 🙂 Jag misstänkte att det är något sådant. Lika bra att det är igenbommat så att inte barn och nyfikna tanter tar sig in 😉
Kram
GillaGilla
Hej ! Även om jag varit dålig på att skriva så ska du veta att er vän nere i källaren varit mammas och mitt samtalsämne under många telefonsamtal. Mamma och jag VET EXAKT vad mus och råttskräck är även om vi inte sett mer än någon liten skogsmus i stugan. När mamma berättade första gången så blev jag, på riktigt, alldeles svimfärdig. Sen har jag frågat mamma om du skrivit några updates men nekande svar. Så äntligen vet vi upplösningen i detta drama och jag vägrar att titta på bilden fast mamma försökte lura mig att gå in och läsa utan att avslöja vad det var. Jag anade oråd så där misslyckades mamma.
Du beskriver dörren i skogen som hämtad ur en skräckfilm men det ni haft i källaren övertrumfar den alla dagar i veckan.
Nu när skräckfilmen i källaren äntligen är slut så bör du inte försöka att avslöja dörren i skogens hemlighet. Inte för att det finns någon blodtörstig mördare där utan då risken att snubbla i mörkret är överhängande. Håll dig till trisslotternas spännande värld Ingrid !
Kram Ulli
PS Storlommen har inte kommit ännu. Jag har lyssnat efter den då jag vet vad den betyder för dig.
GillaGilla
Hahaha, åh Ulli ❤
Jag skrattar inte åt din rädsla men åt din beskrivning av den. Så rädd är inte jag, tack och lov. Jag har sett den här råttan flera gånger när den levde men det var bara när den sprang över min fot som jag skrek till 😉 Den stackars råttan var mycket mer rädd för oss.
Jag kan inte tänka mig att dörren i skogen är upplåst. Då skulle säkert områdets barn ha hängt där. Jag ska inte gå fram och känna på dörren men kanske jag vågar gå lite närmare någon dag och se om det kanske finns en skylt som berättar vad som finns där.
Du är så gullig som tänker på oss och lyssnar efter storlommen. Den är fin och vi gillade den också. Men du blandar ihop fåglarna lite. Det är storspoven som betyder mest för mig och den borde ha kommit till er i mitten av april. Jag saknar den drillen och skulle jag höra den här så skulle tårarna plaska omkring mig. Men jag är ändå rörd för att du tänker på att lyssna efter "vår" fågel ❤ 🙂
GillaGilla
Äntligen!!!!
GillaGilla
Vi vann 😀
GillaGilla
Hur vet du att råttan var en hane? Kollade du efter så noga? 😛
GillaGilla
Hahaha 🙂 Nej, så närgången var jag inte. Det föll sig bara naturligt. Kanske för att min ökenråtta var en hane och vanan att säga han hänger kvar. Kanske för att den inte verkade dräktig. Jag vet inte. Inte helt ok ur ett genusperspektiv men det blev så. I bland kallade jag den för ”den”.
GillaGilla