Det har varit fina dagar med sol och ömsom minus- och plusgrader. Vårvinter som den är här i Jämtland.

När jag promenerar på sjön ser jag många soldyrkare och solen värmer en hel del, även om vinden gör att man gärna har vinterkläderna på fortfarande.

Det går bra att åka skridskor eller spark överallt nu, inte bara på Medvinden. För oss som promenerar är det ett måste med dubbar under fötterna. De biter faktiskt väldigt bra även om isen ser både blank och hård ut.

Jag träffade en kvinna med en fin dobermannkille och eftersom matten just då fotade den lilla stuga jag flera gånger har konstaterat att jag vill bo i, frågade jag henne om hon visste något om den. Jodå, hon bodde alldeles i närheten och visste att det var några syskon som hade ärvt den och att de så småningom tänker sälja den. Många har tydligen hört av sig till syskonen och visat intresse så jag är inte ensam om att drömma lite. Kvinnan sa att hennes sambo befann sig lite längre bort och att han visste mer. Jag är egentligen inte intresserad på allvar eftersom den här tomten säkert blir väldigt dyr.

Men när jag kom en bit bort, där sambon och dottern hade tänt en lite brasa, ropade den lilla tjejen till mig: är du hundra? Det kan ju betyda flera saker men jag förstod att hon menade år och svarade skrattande att nej, det är några år kvar till dess. Jag hade inte tänkt ta kontakt men eftersom det blev naturligt att fortsätta prata lite så frågade jag om stugan. Den har varken el eller vatten indraget och mannen, som jobbar i byggbranchen, tror att tomten kommer att gå på 5-6 miljoner. Förmodligen rivs stugan och något nytt byggs. Så synd. Men jag kan absolut inte lägga mig i en budgivning med den sortens priser och det är nog lika bra det. Min dröm är att kunna renovera stugan till permanentboendestandard men jag är ju egentligen nöjd med hur jag bor nu.

En annan promenad visar hur mycket solen har tärt på snön på vissa platser. Här kan jag snart börja titta efter blåsippor.

I morse var det dags för ett besök hos Gunnar igen och för att få till en skön promenad ställde jag bilen på Frösösidan och gick över sjön in till stan. En ganska knögglig is men det ska ju vara bra för ländryggen sägs det.

Ända sedan jag flyttade hit för fem år sedan (ja, i morgon är det fem år) har jag tänkt att jag vill måla om mitt sovrum. Det som var mest akut då var att måla om köket och det andra sovrummet så mitt sovrum fick vänta. Alla gamla skruvhål har jag försökt dölja på olika sätt men de har stört mig ganska mycket ändå. Igår fick jag en plötslig impuls och tänkte att nu är det dags. Efter morgonpromenaden tog jag bilen in till stan och köpte färg, roller, spackel och en liten pensel att använda där rollern inte kan användas. Jag hade redan några smårollers och ett helt gäng penslar plus maskeringstejp.

Jag hann bara komma hem så ringde grannen och frågade om det passade att hon kom över så att vi kunde fylla i våra ansökningar om att bygga balkongtak. Trevligt att träffas men tyvärr orkade jag inte riktigt med den sociala interaktionen just då. Hon vet sedan tidigare lite om mina problem och vad skönt det var att kunna säga att jag började se henne suddigt och att jag inte kunde hänga med i samtalet längre. Reaktionen från henne var precis sådan som gör att det känns väldigt bra. Hon konstaterade bara att vi hade hunnit göra det vi skulle och uppmanade mig att vila ordentligt. Det finns säkert de som skulle ta illa upp och tro att det bara var ett svepskäl.

På kvällen flyttade jag undan de möbler som stod mot den vägg jag ville måla först, spacklade igen alla skruvhål och kände mig nöjd med det. Efter besöket hos Gunnar i morse var jag återigen väldigt dimmig i huvudet och tänkte att målningen får nog vänta. Men efter ett tag kunde jag inte låta bli att börja. Jag märkte att det blev lite bättre och det är nog bra att distrahera sig lite. I stället för väldigt mörkt grått, nästan svart, ska mitt sovrum nu bit för bit bli duvblått. Lite drygt en vägg är nu helt klar och jag klappade mig själv på axeln och sa att det var bra gjort. Fem års startsträcka för att komma igång men nu äntligen händer det. Det kommer nog att kännas i morgon men vad gör det? Det går ju över.

En superhärlig dag blev det idag och när det var sju plusgrader gav jag mig ut för att njuta av solens värmande strålar. Vinterjackan fick hänga kvar hemma och i stället tog jag fram en tunnare jacka. För säkerhets skull tog jag med mig en mössa men den tog jag aldrig upp ur väskan. Visserligen blåste det lite men jag hade koll på var vinden kom ifrån och såg till att jag fick den i ryggen när jag gick ute på isen. Jag gick alltså mot stan och vände fjällen ryggen.

Isen hade blivit en liten aning mjukare men var fortfarande tillräckligt hård för att skridskoåkare och sparkåkare lätt skulle kunna ta sig fram. Det var mest det vita på sidorna som kändes som om det var på väg att bli slaskigt.

Under Vallsundsbron var det väldigt blött och hade jag inte sett att andra tog sig fram utan problem så hade jag nog valt att gå upp på land innan jag kom fram hit.

Men jag fortsatte en liten bit innan jag tyckte att det var dags att vända hemåt. Jag gick upp på fast mark och tog de vanliga stigarna hem.

En titt in under ett av alla isblock som bryts upp när vattennivån i sjön sjunker. Då blir det fler och fler isblock som trycks upp mot stenarna längs strandlinjen.

Stigarna var fortfarande hårda och bra att gå på eftersom många går och trampar till dem varje dag. Men när jag kom till en bilväg var det blött och en sugande sörja att gå i. Det hade varit bättre att gå på isen men jag tänkte att det var bra benträning och kämpade på.

Jag tror inte att jag har promenerat utan mössa sedan jag var nere i sydligare delar av landet i början av november, så det kändes lite ovant. Men otroligt skönt. Jag och en granne sken båda två som solar när vi möttes utanför huset där vi bor. Men vi konstaterade att så här kommer det inte att vara på ett tag så det gällde att ta vara på det härliga vädret.

Så sa min mamma ibland och de orden fastnade hos mig. Jag har ingen aning om var de kom ifrån eller riktigt varför kvinnor skulle få ändra sig oftare än män. Men så sa hon och jag tänker ofta på det när jag ändrar inställning till något. För ändrar mig gör jag och det ser jag som något bra. Ändras förutsättningarna så ska man inte benhårt hålla kvar en tidigare inställning. Jag hade redan innan den här promenaden bestämt mig för att den skulle avslutas på isen. Kalla nätter och minusgrader även idag tillsammans med det faktum att jag såg både folk och traktorer på isen var just de förutsättningar som hade förändrats. Mitt beslut om att det inte skulle bli några fler ispromenader för min del tog jag alltså tillbaka och då dök orden i rubriken upp.

Men först gick jag upp mot campingen. En skön dag och hårda spår att gå i fick fler att välja den stigen. Det syns inte på bilden men det är fyra irländska settrar som är ute och motionerar sin husse. Jag har hälsat på hundarna några gånger när de har varit ute med sin matte men eftersom husse inte känner igen mig väntade jag inte in dem utan fortsatte min promenad.

Långt där nere roar sig någon med kitesurfing.

Det kanske är svårt att se på alla bilder hur mycket snö som fortfarande ligger ute i naturen. Men här kan man få en uppfattning om snödjupet. Mer än en meter är det som nästan döljer gärdesgården. Om någon är intresserad så kan ni nu få veta att enligt ordkollen.se finns det tre stavningar av gärdesgård och alla är korrekta.

Det rätta svaret är att alla tre alternativen är rätt, så det kan stavas både gärdsgård, gärdesgård och gärsgård./ordkollen.se

Jag vände ner mot sjön för att ta mig ut på isen. Det är disigt borta i fjällen men här har en man satt sig ner för att vila och njuta av vyn ändå.

Återigen fick jag se en antydan till halo men bättre än så här blev den aldrig.

Som jag skrev, ut på isen skulle jag och det kändes inte ett dugg läskigt. Jag läste i en fb-grupp att eftersom det hade töat och regnat fanns det risk för att dubbelis hade bildats och därför hade Medvinden hyvlats. Ingenting om att isen är svag så kanske blir det fler promenader där. Den höll ju för mig idag.

Det var en skön ispromenad men här var det dags att snart vända upp mot land och ta mig upp till min lägenhet.

Det ska bli både snö och regn i natt men i morgon ska solen skina fint igen. Kanske blir det ännu en ispromenad då.

I går snöade det lite och det är vanligt i mars. Det är även vanligt att se rådjur nästan på varje promenad. De är med här i bloggen ganska ofta så det har ni nog redan förstått.

Det här här är däremot varken vanligt eller bra. Jag är inte fanatisk på något sätt när det gäller symboler för vårt land men det här ser väldigt illa ut. Det fanns dessutom minst två illa tilltygade flaggor lite längre bort. Skärpning behövs från ansvariga.

Jag fortsätter med ännu något som inte är vanligt att man ser i mars. En del löv har fallit men det är fortfarande en majoritet kvar. Jag tycker att det ska bli spännande att se vad som sker vid den normala lövsprickningen.

Men nu kommer bara helt normala och vanliga marsbilder. En skön promenad på en vältrampad stig längs sjön. Om ca en månad kommer jag förmodligen att hitta blåsippor här i närheten och några veckor innan dess hoppas jag att de första tussilagona visar sig. Talgoxen sjunger för fullt nu och kanske kommer bofinken snart och gör sina musikaliska kullerbyttor. Ja, ni märker att vårlängtan börjar komma även till mig nu.

Jag har vacklat lite i mitt beslut att inte gå ut på isen mer den här säsongen. Den håller bevisligen för andra personer och borde kunna bära även mig. Jag har idag dessutom sett två små traktorer som for fram och tillbaka på Medvinden.

Men där borta, under Vallsundsbron, börjar det se lite svart ut på båda sidorna om den upplogade vägen. Jag tror nog att jag avstår från fler ispromenader för den här gången.

När temperaturen pendlar mellan plus- och minusgrader töar Mjällebäcken och då bildas dessa isformationer, precis som vanligt i mars. Det kan hända att den fryser till rejält igen men det är inte troligt när vattnet strömmar och rinner på så snabbt som nu.

Jag och grannen, som har sin balkong intill min, vill båda bygga tak över våra balkonger. Idag fick jag kontakt med HSB och den person som har hand om vårt område. Oj, vad krångligt det blev helt plötsligt. Genast kom impulsen att ge upp och strunta i hela projektet. Men vi är ju två så vi får väl peppa varandra. Jag hade tänkt att jag samtidigt kunde leja någon som kan flytta golvbrunnen och fixa en fin duschhörna i mitt badrum men det visade sig bli ett jätteprojekt, mycket mer omfattande än jag hade tänkt. Krångligt är det också. Så nu vet jag inte hur det blir. Det här med pappersarbete och kontakt med diverse handläggare och byggjobbare är egentligen helt min grej men numera orkar min hjärna inte riktigt med att ta itu med sådant. Jag måste förbereda mig och peppa mig själv ordentligt innan jag kan komma igång med likanande saker. Men när jag väl kommer till skott så blir det förhoppningsvis bra.

Första gången jag vet att jag har besökt den här marknaden var 1995, då jag tillsammanse med man och barn precis hade flyttat till Östersund från Strängnäs. Eftersom jag är född här och har vistats här en hel del även sedan mina föräldrar och vi, deras döttrar, lämnade staden när jag var väldigt liten, är det möjligt att jag som barn besökte Gregoriemarknaden. Men det är inget jag minns.

Denna marknad har en lång historia. 1798 flyttades den till Östersund från Frösön, där den hade funnits sedan 1000-talet. Den förbjöds under en period men återkom och nu är den en välkommen tradition första helgen i mars varje år. En stor del av marknaden är de forbönder som fortfarande traditionsenligt kommer körandes med sina hästar. Forkörning är att med användande av dragdjur, som häst, oxe eller ren, utföra transporter, vanligen vintertid och och det var oftast bönder som drygade ut sin försörjning med att mot betalning utföra olika körsysslor. Eftersom de körde foror kallades de för forbönder. Ordet fora fanns redan i fornsvenskan med betydelsen färd, medfört gods (jämför med nutida fordon). Varje år bedrev många män forkörning mellan de olika större marknaderna, med början i Röros (Norge) och till sist i Östersund. Eftersom vägnätet inte var särskilt utbrett hölls marknaderna på vintern för att vattendragens isar skulle underlätta färden.

Sådärja, nu har jag gjort det jag brukar försöka undvika, nämligen att skriva en alldeles för lång faktatext. Jag orkar oftast inte själv läsa faktatexter eftersom hjärnan brukar stänga av då och därför har jag stor förståelse för om ni hoppar över det stycket.

Jag frågade vännen Anna-Lena om hon ville ta en promenad över till Vinterparken (Badhusparken) och besöka marknaden. Det ville hon gärna och igår möttes vi utanför hennes lägenhet för att ta oss över bron mellan Frösön och Östersund. Marknaden var i full gång, nästan lite för välbesökt för min smak, men är det någon gång det ska vara ett folkmyller så är det på en marknad. Halvvägs över bron fanns dessa väldigt vita videkissar.

Framför scenen hade färglada mattor lagts ut och matvagnar ställts upp. En tillfällig uteservering och konceptet verkar gillas. En av minst två uteserveringar under helgen.

Som sagt, ett folkmyller och för att ta sig fram var det bara att lunka på i den takt som de längre fram bestämde. Marknaden har krympt rejält sedan mitt första besök här 1995. Då var det knallar härifrån och längs gatan upp till Stortorget där hela ytan också nyttjades av alla knallar. Numera är uppskattningsvis bara hälften så många knallar här. Kanske lite synd men ändå ganska skönt för min del. Det ska vara mycket folk på en marknad för att stämningen ska vara den rätta men lagom är bäst och här hann jag aldrig bli jättetrött i huvudet.

Det märkliga var att varje gång vi stannade vid ett marknadsstånd för att titta lite mer så var vi så gott som ensamma där. Vi behövde aldrig trängas och vi fick varje gång försäljarnas uppmärksamhet så fort vi stannade. Jag hade inställningen att jag skulle kunna gå genom marknaden utan att köpa något eftersom det inte skulle finnas något veganskt bland allt ätbart. Men här fanns det tre sorters veganska, handgjorda chokladpraliner. Gissa vad som hamnade i min väska. Anna-Lena fick finna sig i att bli fotograferad vid de olika stånden. Hon blev också sugen på en av pralinerna och fick även hon en liten påse med sig.

Här är det tvålar som väcker intresse.

Ännu mer choklad. Jag hade redan betalat 75:- för tre ynkliga praliner så jag lyckades stå emot att betala 99:- för en chokladkaka här, trots att de också var veganska. Men Anna-Lena hittade en favorit och den slank ner i hennes ryggsäck.

Vi stannade till vid fler stånd och det var trevligt att gå där och känna dofter från diverse godsaker, t ex brända mandlar, munkar och inte minst kolbullar. Kolbullar är ett måste på marknader här. Smeten är helt vegansk men för att de ska bli riktigt goda ska det vara fläsk i och det är inte riktigt lika veganskt 😀

Vi lämnade marknaden för att gå till Ecocaféet och ta en fika. Alla kakor och bakelser är veganska och kaffet smakade gott. Vi delade på en jättegod chokladboll och det var alldeles lagom mycket med en halv.

Nöjda med vårt marknadsbesök och vår fikastund vandrade vi tillbaka över bron till Frösön. Under bron och på sidorna om den är det öppet vatten men bara en lite bit längre bort är leden över sjön fortfarande öppen och används av en del personer. Det är lite svårt att urskilja kontrasterna i den här bilden men fåglarna simmar i öppet vatten.

Vid en tillbakablick in mot stan syns det lite bättre och en del personer är lite väl riskbenägna enligt mig.

Till sist bjuder jag er att inte smaka, men beskåda, de tre små praliner jag fick med mig hem. Från vänster är det först en med ananas och kokos, en med pistage och en med havtorn. Jag har inte smakat någon än utan väntar tills jag är riktigt sugen och då ska jag förhoppningsvis njuta och tycka att de är värda 25:- styck.

Nu kanske ni undrar var alla forbönder och deras hästar var. Jo, de kommer först idag och kanske borde vi ha väntat med vårt marknadsbesök. Även snötrollen ska komma dit idag så inte heller de hamnar i min blogg. En liten miss kanske och nästa år blir det eventuellt en bättre planering.

Just nu faller det några snöflingor ute och termometern visar några minusgrader. Jag har tensen på plats på bröstryggen och är redo för en skön promenad i den vinter som verkar komma tillbaka, i alla fall lite. Så nu lämnar jag bloggen och går ut.