Egentligen ville min kropp, och framför allt inte en smärtande punkt i mitt ena ben, att jag skulle gå ut på en relativt lång promenad i morse men en blick i väderappen sa mig att det här var den bästa dagen. Särskilt eftersom jag vill ha möjlighet att rymma fältet på tisdag och/eller onsdag nästa vecka då mina nya fönster ska monteras. Det kändes som ett bra val att gå ut i dag och hinna återhämta mig några dagar sedan.

Jag hade de vanliga hjälpmedlen på mig och nu hamnade även ett knäskydd av bambu på det ben som krånglade. Det värmde och stöttade tillräckligt för att det skulle funka men jag fick försöka undvika att sätta mig på huk för faran var att jag inte skulle ta mig upp igen. Min värk vandrar omkring lite överallt i kroppen och just nu har den bestämt sig för att delvis hamna på utsidan av benet och en bit in i knävecket. Det blir bättre så småningom och jag borde nog låta bli att utsätta mig för vissa ansträngningar. Men livet ska ju levas och jag är trött på att vila pga olika begränsningar. Märkligt nog var det inte foten som gav mig mest problem.

Dagens vovvegos blev med en stilig herre som var en blandning av golden, labrador och pudel. Mest pudel och det syntes på pälsen. När han såg mig på lite avstånd satte han sig ner och vägrade gå innan jag var framme. Jag frågade matten om det var ok att hälsa för jag vet ju att en del hundägare inte vill belöna ett sådant beteende. Men jag fick gärna hälsa och det gjorde jag utan att huka mig ner. Bra att jag lyckades hindra mig där.

Jag skulle ta den närmaste vägen till den stig där jag hittade lingon sist jag var ute. Det innebar att det blev mestadels asfalt jag gick på men jag fick en impuls och gjorde en liten extra kort runda för att gå till den fina svamp jag visade er igår. Då visste jag inte vad det var men nu har jag fått veta det av goda vännen/bloggvännen Anki. Hon kan det mesta om svampar och kunde berätta att det här är en koralltaggsvamp, vilket jag tycker är ett passande namn för visst ser den ut som en korall? Jag hann läsa hennes kommentar med det beskedet innan jag gav mig iväg och hon skrev att hon hade hört att den är både ätlig och god. Jag skar av halva svampen för jag visste ju inte om jag skulle tycka att den var god och dessutom kunde den vara lite svårrensad.

Vilken himla tur att jag inte tog med mig allt. När jag kom hem tog jag reda på lite mer och läste att den är rödlistad och klassificerad som nära hotad. En svamp man helst ska låta bli med andra ord. Jag fick genast dåligt samvete men jag hoppas att den återhämtar sig till nästa höst. Det växte två mindre exemplar intill den här och de båda fick vara orörda. Men jag hade ju plockat den och då måste jag också ta hand om den. Jag stekte en liten bit med bara väldigt lite salt för att ta reda på om den är god. Det är den. Lite seg bara men det beror nog på att det inte är helt ny. Resten har jag torkat i svamptorken tillsammans med några blodriskor och röksvampar. Jag får äta den med andakt för en sådan svamp kommer jag aldrig mer att plocka.

Jag lät kameran vara kvar i väskan tills jag hade passerat lingonplatsen. Jag hade nog plockat nästan alla de lingon som fanns tidigare för det lyste inte rött i riset på många ställen. Dessutom var det blött efter nattens regn och då är det inte lika kul att plocka lingon. Jag fick i alla fall ihop 3 dl så nu har jag totalt 9 dl i frysen. Jag tvivlar på att det blir mer än så i år men jag har påsar med mig ifall jag skulle få syn på några fler någonstans.

Jag fortsatte på den väg jag hade tänkt gå sist. Men precis här kom jag den dagen på att jag hade tappat linslocket och då bestämde jag mig för att gå samma väg tillbaka för att se om det låg synligt någonstans. Jag hittade det inte då men idag fick jag plötsligt syn på det. Jag hade tänkt beställa ett nytt, eller egentligen flera så att jag hade några i reserv, men nu är det inte lika bråttom. Som ni ser var det en väldigt skön morgon. Ca 8 grader men jag var rätt klädd så det var helt perfekt.

Jag gick förbi några snöbärsbuskar, eller smällbär som jag kallade dem när jag var ung.

På håll såg jag både Mjälleberget och Storsjön.

Det är lite svårt att se på håll men jag tror att det är kvigor som är ute och njuter av solens värmande strålar.

Robban Broberg sjöng ”bättre vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja”. Någon is finns det inte än men en hel del lera på både stigar och grusvägen. Men jag sörjde inte utan hade det glatt och tyckte att livet var riktigt härligt.

Men när jag kom till nästa kohage blev jag lite bekymrad. Längst bort i hagen såg jag en ko som länge stod och hade fokus på sin lilla kalv. Jag får skämmas inför de i släkten som är bönder men jag har dålig koll på vad som gäller. Jag tror dock inte att det är vanligt att kalvar föds den här tiden på året. Men bevisligen så har det hänt här. Kanske slickade kon sin kalv ren eller så försökte hon buffa på den för att den skulle resa på sig. Men den låg bara där utan att göra minsta försök att komma upp på benen.

Efter en lång stund la sig mamman ner bredvis sin kalv och jag tänkte att här har vi bevis på riktig moderskärlek. Kanske förmänskligar jag dem men något fick i alla fall mamman att lägga sig där och kanske skydda sin kalv. Om det är så att jag tolkar det rätt och att kossan har starka känslor för sin kalv så blir jag stärkt i min uppfattning om att inte äta djur. Långt innan jag blev vegan så slutade jag äta kalvkött just för att mjölkkornas kalvar tas ifrån dem strax efter födseln. Ingen och ingenting kan få mig att tro på att det inte är ett trauma för både mor och barn. Köttdjur får oftast ha sina kalvar hos sig så om jag var tvungen att välja så skulle jag hellre äta kött än att dricka mjölk. Jag undrar om den här kalven är helt frisk eller om den bara ligger där för att det är något som är fel. Är den frisk så kommer den nog snart att skiljas från sin mamma hur mycket hon än känner för sin kalv. Som ni märker så går jag igång lite på det här men nu ska jag sluta.

Det var väldigt skönt att komma hem för jag var väldigt sliten och trött. Jag började med att ta hand om mina blöta fötter och när de var varma och hade fått nya strumpor på sig så tog jag hand om svamp och lingon. Det blir inte mycket varje gång men när jag ska ta hand om skörden så är jag ganska nöjd med att den är lagom stor.

Jag hade tänkt gå en runda mot HC och sedan följa sjön på väg hem igen. Men när jag kom ut stod en stor lastbil med lyftkran på den gångväg jag skulle välja. Det var dessutom avspärrat eftersom den lyfte upp tunga saker till taket på huset bredvid det där jag bor. Arbetet är alltså i full gång även där nu. Jag hade kunnat gå en liten omväg och kommit fram dit jag ville men spontant bestämde jag mig för att det fick bli en annan runda. Jag gick mot campingen och tänkte att jag fick se hur det kändes där och ta nästa beslut efter det. Det är inte särskilt många höstfärger än men här och där syns det något rött. Många björkar börjar också skifta lite i gult men de flesta träd är fortfarande gröna.

Blommor av olika slag har inte gett upp än. Vädd, blåklocka och bergklint är några. En utblommad fibbla får också vara med i gänget.

Det kändes ganska bra att gå så jag tog en stig upp mot Frösövallens café. En bit därifrån hittade jag flera stora fingersvampar. Jag trodde inte att det är en svamp man ska plocka men för säkerhets skull googlade jag lite och förstod att jag hade rätt. Det finns någon sort som är ätlig men eftersom de är svåra att skilja åt så rekommenderas man inte att plocka dem. Men jag hittade blodriskor, röksvampar, några soppar och en fin och helt vit fjällig bläcksvamp så jag var ganska nöjd ändå.

Vad det här är vet jag inte men den är ganska dekorativ och spännande.

Jag fortsatte till Stockevägen och kunde inte motstå en bild mot fjällen. En disig fjällbild men de syns något så när.

Flugan verkar vara sugen på skogsolvonbär. För människor är de giftiga med magont, illamående och diarré som följd men flugor äter mycket som inte vi vill ha så det är möjligt att det här är en delikatess.

Vid Frösö kyrka svängde jag till höger och kom förbi kyrkogården och in i skogen.

Jag hade gett upp hoppet om att hitta ett bra lingonställe men en bit in på den här stigen såg jag plötsligt något rött i lingonriset och jag tog fram en ny plastpåse och började plocka. Jag hade kunnat plocka ganska mycket men dels började regnmolnen torna upp sig och dels frös jag lite. Jag var klädd för rörelse och inte för att vara nästan helt stilla. Jag hade ganska långt hem så jag försökte låta bli att titta på sidan av stigen och i stället försöka komma någonstans. Jag tänkte att hit ska jag komma tillbaka om några dagar och plocka mer av skogens röda guld. Två gånger tidigare har jag hittat 1/2 dl men nu blev det en 1/2 liter. Totalt ca 6 dl alltså. Dagensk skörd åkte också in i frysen i väntan på att det ska bli minst totalt en liter, helst två. Det räcker gott åt mig för jag äter inte lingonsylt till mer än havregrynsgröt och färsbiffar. Kanske till någon gryta med viltsmak också. Jag har kvar en burk sedan förra året så än så länge klarar jag mig.

Två stackars unga killar fick den inte helt lätta uppgiften att fördela ut fönster till de olika lägenheterna. Det var nog inte så jobbigt att köra en kärra med dessa fönster till de som bor på nedre plan men min och tre andra lägenheter i det här huset har en trappa där de fick slita för att bära upp allt till balkongerna. Nu står de här i väntan på att monteras. Det fattas dock två fönster som av någon anledning, oklart vilken, inte fanns att hitta. Jag får hoppas att de kommer fram så småningom. På den lapp jag fick från fönsterfirman står det att de kommer och monterar allt om två, tre veckor och att det kommer en lapp i brevlådan fredagen innan den vecka det ska bli av. Då måste alla möbler framför fönstren flyttas så att det är fri yta, ca 1,5 meter, för att arbetet ska kunna ske på ett ergonomiskt bra sätt. Det blir till att ta i en del för både sängar och min stora soffa behöver flyttas. Nåja, jag är ju ganska stark och har flyttat möbler förr så det ska nog gå bra. Blir det konsekvenser för kroppen så kan jag vila efteråt.

Jag torkade alla svampar i min svamptork, utom bläcksvampen för den blir svart av att ligga på tork. Det misstaget gjorde jag en gång med en ganska stor skörd bläcksvampar och det gör jag inte om. Dumt gjort och jag kan fortfarande skratta åt mig själv och åt hur jag kunde komma på den knasiga tanken. Jag visste ju egentligen att det inte går att göra så. Det var bara att slänga allt. Det är av misstagen man lär sig så kanske var det ändå en bra lärdom.

Nu har jag bokat tågbiljetter till min son i Uppsala i månadsskiftet okt-nov. Det känns väldigt långt dit men det är väldigt kul att ha något att se fram emot. Kostnadsmässigt så är det betydligt billigare att ta tåget dit än att köra bil och övernatta någonstans längs vägen. Att det dröjer så länge beror på att min son har fullt upp. Det är kurser inför hans step up-ledarstart och en resa som jag är lite avundsjuk på. Han och en god vän ska resa till Sicilien och jag unnar honom så klart att ha kul utan mig. Vi ska ha kul tillsammans senare.

Förra hösten letade jag aldrig efter dem men tidigare år har det funnits många gulkremlor på rundan runt Ändsjön. Jag trodde att de var ett säkert kort när det gäller att hitta svampar men än så länge har jag hittat totalt två stycken. Kanske måste jag vänta lite till och jag får väl gå den här rundan igen om några veckor. Men promenaden som sådan var väldigt skön och allt hänger ju inte på om det finns goda matsvampar.

Det är mer höstkänsla i den här bilden än hur det var i verkligheten. De gula träden blir gyllene tack vare den låga solen. Några gula löv här och där har dykt upp men inte så många som det ser ut som här.

Ett hösttecken är det i alla fall att kanadagässen samlas inför flytten söderut. Medan jag fortsatte min promenad hörde och såg jag fler gäng med gäss som kom för att ansluta.

Jag hade hittat en del fina små röksvampar och när jag kom hit hade de fått sällskap av några taggsvampar. Jag borstade bort de flesta taggarna på platsen för att slippa få med dem hem. Jag hade också en påse med ett fåtal lingon och jag vek av på den här stigen eftersom jag vet att det finns ett hygge där borta. Det verkar vara dåligt med lingon i år men jag hoppades på att de skulle vara fler på det här hygget.

Det var länge sedan jag gick här så jag kom inte ihåg hur det såg ut. När jag kom fram kände jag att nej, det här orkar jag inte ta mig igenom. Jag var redan blöt om båda fötterna och här såg risken för att stuka en fot överhängande ut. Jag såg dessutom ett jakttorn och blev osäker på om förra veckans älgjakt var över. Men i skogskanten bakom mig fanns det gott om lingonris. Inte så många bär dock och återigen kom jag hem med bara ca en halv dl. Nu har jag alltså totalt 1 dl i frysen och kanske kan det bli lite till.

Några blodriskor och en liten Karl Johan hittade också ner i svamppåsen och det här blev gårdagens skörd. Många bäckar små… Jag smakade lite försiktigt på en bit av den lilla Karl Johan bara för att utesluta att det var en gallsopp. Den smakade väldigt bra.

Nu ligger den här skörden på tork, i mindre bitar, och ska så småningom blandas med de blodriskor jag hittade förra promenaden och som är färdigtorkade. Jag brukar oftast förvvälla och frysa in svampblandningar men nu ville jag testa att ha torkad blandsvamp.

Påsar är bra för vad man än hittar som man vill ta med sig hem. Svampkniven är enligt mig ett måste. Jag vill helst grovrensa innan jag stoppar ner någon svamp i påsen och jag vill gärna skära lite i dem för att se om de är angripna av något.

Jag gick iväg mot campingen och Sommarhagen och tänkte att hittar jag något så är det bra. Annars har jag ändå fått en skön morgonpromenad och det är också jättebra. Det fanns gott om svampar men det mesta var sådana som jag inte ville ha. Jag fascineras varje svampsäsong av den fjälliga bläcksvampen. Den är en god matsvamp om man tar dem när de är små och helt vita men så fort de får minsta tillstymmelse till mörkare toner så ska man inte plocka dem. Här ser ni hur de utvecklas från en fin liten svamp till en äcklig sörja. Den första, vita svampen började mörkna längst ner under hatten så den ville jag inte ha.

Här är några andra svampar som jag såg och vi känner alla igen den röda flugsvampen. Dekorativ men den ska stanna i skogen.

Den här svampen däremot, blodriskan, vill jag gärna ha. Det finns granblodriska och tallblodriska och enligt min begränsade erfarenhet är tallblodriskorna både fastare i konsistensen och inte lika ofta maskätna. När jag skulle ta den här tittade jag först upp och såg att den växte under en tall. Då tog jag nästan för givet att den skulle vara fin inuti och det var den. Det fanns massor av blodriskor men de flesta var som stora blaffor och inte alls fina. Det är de lite mindre exemplaren jag brukar vara ute efter. Jag hittade en liten lagom mängd och nu ligger de på tork.

Midsommarblomster finns fortfarande här och där.

Jag hade med mig en rulle med plastpåsar och en något större påse där de olika påsarna skulle få samsas. Min speciella svampväska tar jag inte med mig när jag inte vet om jag ska hitta någon svamp. Jag hoppades på att lingonen skulle vara mogna och många men antingen är det ett dåligt lingonår eller så har någ0n länsat den här delen av skogen redan. Jag hittade ca 1/2 dl och de fick följa med hem och förpassades in i frysen. Någon gång hittar jag nog mer och då blir det till att koka sylt. Som ni ser så var det ganska blött och mina fötter hann bli både blöta och kalla. Vad skönt det var att komma hem och ta på sig torra strumpor lite senare.

Jag kom ut ur skogen och promenerade hem över lägdorna.

Renoveringen av huset går framåt. På ena sidan har taket nu helt och hållet nytt tegel. Hur det ser ut åt andra hållet kan jag inte se någonstans ifrån men förmodligen är de snart helt klara. Väggarna i min balkong har fått en strykning och idag påbörjades den andra omgången. Jag är väldigt nöjd med hur det blir. Fönstren har levererats och står utplacerade på en gräsmatta. Där står också containrar och pallkragar plus en del annat som ska användas till nästa hus. Det är bra att gräsmattor brukar återhämta sig för just nu mår nog inte den här jättebra. Jag ser väldigt mycket fram emot att byggställningarna ska tas bort och att springet utanför mina fönster ska ta slut. Men de har gjort ett väldigt bra jobb, de där springande personerna. Eller rättare sagt de gående personerna för jag har ärligt talat inte sett någon som har sprungit.

Jag återhämtar mig några dagar efter fjällutflykten och hade inte planerat att skriva ett inlägg innan jag kommer ut igen. Men så såg jag en flock trastar som flög fram och tillbaka och som återkom igen och igen till en rönn en bit från min balkong. Jag har inte fri sikt nu så länge byggställningarna är kvar men jag såg tillräckligt för att göra ett försök att fånga en eller flera fåglar med kameran. Det gick inte särskilt bra. De hann knappt landa innan de flög iväg igen. Men en pippi, som jag är nästan säker på är en taltrast, satt kvar i ett annat träd någon sekund och då hann jag med någorlunda. Det var kul att titta på dem och jag förundrades över hur de kunde flyga så snabbt åt alla möjliga håll utan att krocka.

Det var den här kvällen som vi skulle få se en blodmåne. För en sekund fladdrade en tanke förbi om att jag kunde kanske klättra ut på byggställningen för att få bättre sikt. Det vore ganska lätt gjort. Men eftersom jag inte tror att det är tillåtet och kanske är det dumdristigt så kikade jag mellan stänger och våningsplan. När månen kom inom synhåll hade den redan börjat förflytta sig ur den position där jorden skymmer den från solen. Som jag förstår det bryts solens strålar genom jordens atmosfär och det gör att månen ser röd ut. Bilderna är inga mästerverk men det är ändå kul att ha dem.

Jag bjussar även på några misslyckade bilder, som jag tycker blev ganska kul. Jag undrar vad det är för runt, blågrönt klot som syns bredvid ljusklumpen (månen). Kanske en reflex eller kan det vara en planet som syns nära månen men mycket avlägsnare. Kanske är det bara kameran som har gett den här effekten, ungefär som det ljusa bandet i bilden innan. Det här klotet syntes på flera bilder men med lite olika position. Som om den hann flytta lite på sig. Jag lär aldrig få svar på vad det är men om vi tänker på att det är rymden och universum så är det ju precis så det är. Många fler frågor än svar. Jag tror egentligen bara att det är något som min kamera har fixat.