Det skulle vara solsken hela dagen i dag, i alla fall de få timmar som solen hade möjlighet att visa sig. Jag bestämde mig redan i går för att gå en promenad och njuta av hur solen skulle få all frost i naturen att glittra. Men dimmolnen ville inte lätta och jag var beredd att ge upp. Men så plötsligt såg jag små blå flikar i allt det gråa och strax efter halvtvå chansade jag och gick ut i förhoppning om att flikarna skulle växa till sig. Då var det bara ca en och en halv timme kvar till solnedgången så jag ville inte vänta längre.
Jag hade tur och fick uppleva hur det glittrade i skogen där solstrålarna nådde in. Det var oändligt mycket vackrare än några små foton kan visa.
Som ni ser hade solen fortfarande en bit kvar innan den försvann men ni vet ju att det är svårt att fota rakt mot solen och få det att se lika ljust ut som det faktiskt var. Lite solnedgångskänsla och ändå har jag redigerat ljuset lite.
Jag byter inte objektiv när jag fotar olika motiv så det är inte alltid jag får till närbilderna jättebra. Men de får duga. Jag är ju lite lat och tycker att det är bekvämt att bara använda mitt objektiv som är 18 – 300 mm.
Jag blev glad när jag stötte på familjen rådjur. Jag har förut berättat om att rådjursstammen minskade kraftigt på Frösön av olika orsaker. Bl a sköts många pga att bilolyckorna ökade och många rådjur drabbades av en diarrésjukdom och dog. Jag har saknat dem. De dök upp nästan varje gång jag var ute och promenerade så det kändes tomt när jag inte såg till dem längre. Men nu finns det i alla fall fyra stycken här och det är nog troligt att de blir fler så småningom. Titta så snällt de ställde upp för fotografen. Om sanningen ska fram så sprang de så fort de såg mig men här stannade de och tyckte tydligen att jag var för långt bort för att vara ett hot. Så från närbilder av frost till att utnyttja hela de 300 mm som erbjuds tycker jag går bra med det här objektivet. Inte helt perfekt men det duger gott åt mig.
Jag kom ner till sjön även den här dagen men vände sedan hemåt. Den här bilden tog jag ganska precis en halvtimme innan solens nedgång. Hade jag orkat så hade jag kanske varit ute lite längre för att få se om det blev en fin färgexplosion. Men det kändes mer lockande att gå hem och bara ha det skönt i värmen inomhus.
Jag blev förvånad i går eftermiddag när jag tittade ut och tolkade det jag såg som om isen hade lagt sig redan. Det började med en liten vit skiftning i vattnet en bit ut och sedan gick det ganska fort tills det vita hade spritt sig så här mycket. Jag tänkte att det här är nog nästan rekordtidig isläggning men eftersom det både var kallt och vindstilla så fanns förutsättningarna.
I morse var det dimmigt men när både mörker och dimma lättade kände jag att jag måste ut och se om det verkligen var is på sjön och om det fanns något annat fint att se. Dimma och kyla brukar resultera i dimfrost på träden. Ja, det finns både rimfrost och dimfrost men för enkelhetens skull brukar jag oftast bara skriva rimfrost. Strax efter nio på morgonen gick jag ut och jag blev faktiskt en liten aning besviken när jag kom ner till sjön. Ingen is men en hel del sjörök. Jag gillar ju lättande dimma och även sjörök så besvikelsen la sig väldigt fort.
Is finns i många former och jag gillar de flesta av de varianterna. Isiga vägar och gångbanor hör inte till mina favoriter men när naturen nu återigen bjuder mig på sin alldeles egen utsmyckning i form av diverse isformationer, då blir jag glad och tacksam för att jag får uppleva det. Jag fick hålla tillbaka fotolusten rejält för det finns hur mycket is som helst att fota. Men jag kan inte låta bli att visa er en del av vad jag såg. Två bildgallerier med en annan bild emellan och så mycket att säga om det har jag inte. Titta och klicka på bilderna om ni vill.
Dimfrosten hade satt sig väldigt lokalt. Vissa träd var helt kala och en del såg ut så här. Förmodligen för att dimman också var lite selektiv i var den placerade sig.
En skön och härlig morgonpromenad som fick glädjen att hoppa omkring inom mig. Nu vill jag först ha is på sjön och sedan kallt ett tag. Sedan välkomnar jag snön och hoppas på en lång och väldigt fin vinter.
Vilken himla tur att det fungerar så och att det kommer att vara så under hela min och nästa generations livstid (troligtvis och förhoppningsvis ännu längre). Just i dag sker soluppgången 08.32 och solnedgången 15.02. Korta dagar alltså och ännu kortare blir de innan ljuset letar sig tillbaka. En morgon gick jag ut på balkongen och beundrade soluppgången och jag har haft turen att få se flera sådana den senaste tiden.
För någon månad sedan plingade det på dörren och eftersom jag inte väntade besök så struntade jag i första plinget. Men efter en liten stund kom ett dubbelpling och då kände jag mig lite elak som inte öppnade. Jag gick ner för min trappa och öppnade och där stod två pojkar och undrade om jag ville köpa kakor. Jag trodde att jag skulle slippa undan när jag påpekade att jag är vegan men stora leenden mötte mig när en broschyr vecklades upp och de visade att det fanns minsann ganska många veganska alternativ. Ja, vad gör man då? Två leende, förväntansfulla pojkar kan jag inte motstå så jag tittade en stund på vad som fanns och beställde en burk med godis och en burk med pepparkakor. Pepparkakorna kan byggas ihop till 10 pyttesmå pepparkakshus men det hade jag ingen avsikt att göra. Till saken hör att jag har erfarenhet av just den här tillverkaren sedan den tid då mina barn sålde kakor för klassens räkning. Inga kakor var speciellt goda och den sort jag ändå hade stora förväntningar på gick knappt att äta, kladdkakebollar doppade i choklad. Jag såg att de fortfarande är med i sortimentet och kanske har de förbättrat receptet.
Jag kände mig alltså väldigt snäll när jag trots dåliga erfarenheter beställde de väldigt dyra kakorna och godiset. Burkarna med innehåll kostade 75 kr styck för ca 500 g. Godiset känner jag till och gillar men jag skulle kunna köpa det för halva priset i en vanlig livsmedelsbutik. Nåja, det får väl räknas in bland de goda gärningar jag faktiskt ägnar mig åt någon gång ibland. När jag tog bilden hade jag redan nallat lite ur båda burkarna. Pepparkakorna var riktigt goda så även om de var dyra så blev det inte så dåligt som jag förväntade mig. Vilken positiv överraskning!
I går gick jag ut lite senare än jag brukar och fick då se hur solen försvann i väster. Jag har sett fantastiska, väldigt röda kvällshimlar skymta fram mellan träden när jag har stått på min balkong men den här eftermiddagen blev färgerna mer åt det här hållet.
Åt andra hållet var tonerna mer rosa och blå.
Tvärs över sjön, mot söder och inte alls särskilt nära själva solnedgången, såg det ut så här. Man kan nästan tro att solen lyser där bakom men strålarna kommer från en plats en bra bit längre västerut.
Jag kom upp på en liten höjd och vände kameran även mot själva Östersund, som tittar fram bakom Frösö Strand.
Jag avslutade min promenad med att gå in på Ica för att köpa jäst. Rätt som det är sätter baklusten in och då blir det lussebullar. Då är det bra om det finns jäst hemma. Ett gott tunnbröd är ett måste till julen och på Willys, där jag mestadels handlar, har de ingen god, kryddad sort utan mjölk. På ”min” dyrare Icabutik hade de ett erbjudande om två påsar för 32 kr så sex förpackningar hittade ner i min varukorg. Bra, då är den detaljen fixad så nu får mina barn sina skinkstutar. Ja, ni kanske minns att jag gör den eftergiften. Jag köper en liten julskinka och en förpackning med ägg. De skulle inte klaga om jag inte gjorde det men jag vet hur mycket julkänsla det är i att ha just de godsakerna på julbordet. Regeln är dock att inget lämnas kvar hos mig om det blir rester.
Hahaha, jag sitter här och skrockar och skrattar lite för mig själv när jag inser att det blev en hel del text. Jag hade för avsikt att bara skriva om hur det i perioder kan vara lite si och så med blogglusten även om man mår bra. Det visade sig att blogglusten och skrivandet kommer bara jag sätter mig ner och lägger in några bilder. Så kan det bli ibland.
Det finns inte så mycket att säga om den mer än att den kom och nu smälter den snart bort. Det är precis som det ska vara. Det sägs ofta att det ska snöa tre gånger innan det blir ett snötäcke som stannar kvar. Som ni vet så gillar jag snö men jag vill helst att det ska bli rejäl tjäle i marken först så att snön får ett hårt och bra underlag. Så ser det inte ut att bli den närmaste tiden utan det ska bli ömsom regn och ömsom sol. Sedan kommer några minusgrader så kanske kan jag ändå hoppas på åtminstone hårda stigar utan lera till första advent. Då vill jag gärna även ha gott om snö men det är kanske att begära för mycket.
Jag gick ut en runda i morse och då var det redan på gång att bli isigt på vägar och gångbanor. Innan jag var hemma igen var mina glasögon helt täckta av regndroppar. Ett stilla men ettrigt regn och kanske var det t o m underkylt. Då var det skönt att komma in i värmen igen. Och varmt är det i min lägenhet. Jag har ännu inte ett enda element igång. Termometern håller sig runt 22 grader och mer än så vill jag inte ha. Helst lite lägre faktiskt.
Ja, jag har inget att skriva om så nu ska jag sluta svamla om vädret och avsluta det här inlägget med några bilder.
Jag har redan berättat att alla mina besök i vården har gett mig svar på att mina luftvägsbesvär inte har någon förklaring. En remiss har skickats till logoped men jag har inga höga förhoppningar. Men jag blev nyfiken när jag läste min journal där läkaren på ÖNH har gett ett remissvar till läkaren på lungmottagningen. I texten fanns bl a den här meningen: Anamnesen ter sig näst intill funktionell, men är något svårbedömd. Det tog några dagar innan jag fick för mig att kolla upp ordet funktionell i ett vårdsammanhang. Det jag hittade var väldigt intressant och jag fick en hel del insikter. Inga som ger mig hopp om förbättring men som ändå kan få mig att förstå hur massor av symptom och besvär är reella trots att inga fel kan hittas.
Jag tror att det här är relevant för väldigt många personer men om ni känner att det här inte är ett dugg intressant för er så kan ni låta bli att läsa texten efter sista bilden.
I morse bestämde jag mig för att ta bussen till Folkets Hus där det var drop in- vaccinering. Som tillhörande en riskgrupp bör jag ta både influensa- och covidvaccin och nu är det gjort. Det var en person före mig i kön men sedan var det väldigt lugnt. När jag hade fått mina sprutor gick jag in i det rum där vi skulle sitta en stund efteråt. Inte en enda vaccinationsbehövande kom under de 10 minuter jag satt där. Skönt att det gick så snabbt och smidigt.
Efteråt tog jag en promenad i det fantastiska höstvädret. Jag tog mig till Lillsjön och följde gångvägen runt den. I den lilla pölen strax innan Lillsjön trodde änderna att jag skulle dela med mig av något gott när jag stannade till. Men tyvärr hade jag inget annan än halstabletter med mig och det är nog inte en bra kost för dem.
Jag gick en liten bit längre bort för att inte fler fåglar skulle komma och hoppas på mat. Solen sken på speglingarna i den pöl som jag kanske kan kalla för Pyttesjön (den ligger ju i närheten av Lillsjön).
I Lillsjön såg jag inga fåglar alls men lite is hade bildats i en del av sjön. Det var sex plusgrader men det har nog varit minusgrader på natten.
Jag närmade mig badplatsen och slutet av rundan runt sjön men jag hade en bra bit till att gå. Jag tänkte passa på att handla lite på Willys när jag ändå var i närheten. Visserligen var jag närmare andra matbutiker när jag gick här men om jag vill slippa byta buss när jag har en del tunga varor att bära så är Willys ett bättre alternativ. Det blev en lite för lång runda och det var otroligt skönt att slå mig ner i sätet på bussen när jag hade handlat klart. Det är billigare att åka buss än det egentliga priset om man har laddat ett kort med ett antal resor. Vid tre tillfällen hittills har inte kortterminalerna fungerat och då kostar det inget. Bara att tacka och ta emot.
Nu ska jag försöka sammafatta det här med funktionella symptom och det är inte lätt att göra det kortfattat. Men jag ger er de viktigaste delarna och om några känner att det här stämmer in även på er så finns det mycket info på nätet. Som den språknörd jag är har jag för länge sedan kollat upp vilken stavning som är korrekt, symptom eller symtom och båda är lika korrekta. Jag skriver alltid symptom men i vissa texter som jag kopierar står det symtom och jag vill bara förklara varför det blir lite olika stavningar.
Funktionella symtom är långvariga symtom där det inte går att finna en underliggande fysisk eller psykisk sjukdom. De funktionella symtomen är verkliga, gör livet svårare på många sätt och orsakar olika typer av lidande./AI-sammanfattning.
Patienter med ihållande kroppsliga symtom utan påvisad patologi är mycket vanliga inom vården. Studier har visat att 30–50 procent av alla besök i primärvården utgörs av patienter med medicinskt oförklarade kroppsliga symtom.
Jag reagerar med förvåning över att så många kommer med besvär till vården och ingenting hittas.
Men även inom andra specialistmottagningar återfinns dessa patienter, dit de kommer för till exempel långvarig trötthet, smärta, huvudvärk eller plågsamma men diffusa magbesvär. Livskvaliteten är påfallande nedsatt och risken för sjukskrivning och arbetslöshet är högre än för patienter med objektivt verifierbara sjukdomar.
Nomenklaturen för dessa patienter är skiftande. En ledande forskargrupp har föreslaget termen »functional somatic disorder« (FSD) Funktionell somatisk symtomstörning. Patienter har ofta genomgått extensiva utredningar utan att någon strukturell patologi har kunnat påvisas. Därutöver föreligger ofta psykologiska faktorer som kan bidra till uppkomsten eller försämringen av de kroppsliga symtomen.
I forskningen har tre grupper av patienter med FSD beskrivits. Den första gruppen har enskilda kroppsliga symtom i form av till exempel spänningshuvudvärk eller yrsel. Den andra gruppen har ett sammanhängande kluster av kroppsliga symtom, som vid IBS eller fibromyalgi. Den tredje gruppen av patienter kännetecknas av många kroppsliga symtom i olika delar av kroppen och får ofta flera samtidiga diagnoser, till exempel både IBS och fibromyalgi.
Jag konstaterar att jag har ett antal diagnoser som räknas hit. Fibromyalgi, IBS, oförklarlig smärta i bröstryggen och nu troligtvis även de luftvägsproblem som ger mig problem när jag går och/eller pratar.
Viktigt att påpeka är att dessa patienters kroppsliga symtom inte är inbillade utan reella och att personer som simulerar eller medvetet frambringar sina symtom inte hör till denna patientgrupp.
Bakomliggande faktorer. Orsaken till funktionella symtom är inte fastställd. Ofta framhålls multifaktoriella faktorer som bidragande till symtomutveckling. Psykodynamisk teori tar dock fasta på att stressfyllda livshändelser och psykologiska trauman är viktiga riskfaktorer för symtomutveckling [16, 17]. Såväl tvärsnittsstudier som longitudinella studier har kunnat visa på att tidig förlust av nära anhörig, försummelse under uppväxten, sexuella eller fysiska övergrepp och arbetsplatsmobbning är riskfaktorer för att utveckla FSD . Erfarenheter av stark stress, omsorgssvikt och rädsla för våld har en påverkan på fysiologisk reglering i vid bemärkelse , vilket ökar risken för FSD.
Det är en utmaning att behandla patienter med FSD. Bland psykologiska behandlingar har kognitiv beteendeterapi (KBT) studerats mest ingående. Forskning visar på små effekter, och vissa av dessa effekter tenderar att försvinna vid uppföljning
Psykodynamisk korttidsterapi har sin grund i psykoanalytisk terapi men skiljer sig från den ursprungliga metoden på flera sätt, bland annat genom att terapeuten mer aktivt synliggör patientens försvar och visar vägen för patienten att våga närma sig känslomässiga sår.
En vanlig och avgörande konsekvens av att ha genomgått stressfyllda och traumatiska livserfarenheter är att förmågan att förstå egna inre känslor och reaktioner försämras, men också förmågan att reglera känslor såsom rädsla. Svårigheter med känslomässig medvetenhet och förmåga till känsloreglering har observerats som ett ganska vanligt fenomen vid FSD.
Vidmakthållande faktorer. I psykologisk behandling fokuserar man mindre på riskfaktorer och mer på att adressera vad som kallas vidmakthållande faktorer. Vidmakthållande faktorer är sådana faktorer som anses kunna leda till försämring eller förbättring när väl symtom föreligger. Några avgörande sådana för patienter med funktionella somatiska syndrom beskrivs nedan
Svårigheter att kunna identifiera, benämna och differentiera känslor.
Undvikande av obehagliga känslor.
Kroppsliga symtom kan vara meningsbärande och symboliska, men betydelsen kan vara omedveten. Enligt psykodynamisk teori är kroppsliga reaktioner inte bara symtom utan kan vara omedvetna budskap.
I dagsläget erbjuds inte dessa psykodynamiska korttidsterapier i reguljär vård, trots det gedigna forskningsstöd som finns. De skulle med fördel kunna komplettera det behandlingsutbud som redan finns.
Olika kroppsliga symtom utan att läkare hittar något fel. De kallas funktionella symtom eller funktionella sjukdomar – och är lika vanliga som depression. Många blir uppgivna men det finns behandling som hjälper.Det kan vara trötthet som inte går att vila bort eller smärta på olika ställen i kroppen. Långvariga kroppsliga besvär där det inte går att hitta någon medicinsk förklaring, och som inte går över.Det finns alltså ingen skada på kroppen, men kroppen fungerar ändå inte som den ska. Symtomen beror på förändringar i kroppens funktion.
Någonstans har jag läst att behandlingen kan bestå av samarbete mellan läkare, sjukgymnast och psykolog och ibland även medicinering. Men nu hittar jag inte den texten. Om det är så många som upp emot 50 % av alla som söker sig till primärvården som omfattas av det här så borde det pratas mer om det och kanske bli vanligare att sätta in rätt hjälp. Det borde ju vara en stor vinst både samhällsekonomiskt och för de enskilda personerna. Även inom vården borde det resultera i stor tillfredsställelse om man kan hjälpa en stor del av alla dessa personer.
Tänk så många tankar och funderingar ett enda litet ord kan sätta igång. Funktionell…vilka insikter jag har fått. Jag har ett antal diagnoser och symptom som passar in här och jag har verkligen skyfflats omkring i vården i försöken att hitta var felen finns. Mycket sitter helt klart i hjärnan och det är inget att skämmas för. Det framkommer tydligt att problemen är verkliga och inte påhittade. Jag vet var flera av mina diagnoser och symptom kommer ifrån. Fibromyalgin kom i stället för att jag drabbades av utmattning och gick in i väggen. Dissociationen kanske också räknas hit och den har absolut flera traumatiska upplevelser som orsaker. Förmodligen beror även min IBS på stress och kanske hade mina barn rätt när de funderade på om mina luftvägsbesvär hade något samband med att de satte igång någon vecka innan 10-årsdagen av min mans död. Jag och sonen hade veckorna innan dessutom råkat ut för diverse problem under vår roadtrip i Storbritannien. Jag kände ingen stress över det då men till saken hör ju att hjärnan blockerar jobbiga känslor.
Även om jag skulle bli erbjuden behandling så är jag nog svårbehandlad. Jag rör mig redan ganska mycket och tränar styrketräning, jag har testat både KBT (som bara förvärrade symptomen) och en annan samtalsterapiform. Läkare har nog redan gjort allt de kan och så har vi ju det där med dissociation. Om behandlingen till stor del går ut på att närma sig svåra känslor så vet vi ju hur det går. Inte bra alls för då protesterar hjärnan genom att sätta in alla skyddsåtgärder den kan. Men jag tycker ändå att det här var intressant och kanske kan någon av er andra få någon aha-upplevelse.
Ibod11´s blogg 2 - Man vet aldrig vad som väntar... 