Dagen efter den stormiga dagen blev både lugn och skön. Tyvärr fortsatte inte min rygg att må lika bra som i början av veckan i Åre och den här dagen hade jag rejält ont i ländryggen. Men jag hängde ändå med på en promenad eftersom det kändes otroligt trist att stanna kvar inne när de andra gick iväg. Min son drabbades av plötslig inspiration när han såg alla snöklumpar längs vägen vi gick på och resultatet blev det här. Inte en snögubbe men kanske ett snöklumpstorn. Det stod kvar när vi fortsatte vår promenad så kanske frös det fast ordentligt sedan.

På torget hade inspirationen också flödat och nu var granarna förvandlade till en koja, ett antal bänkar och stolar och så den här samlingen som ser ut som en hög av olika djur och figurer. Här och där sticker stavar och skidor ut. Jag vet inte hur idén kom till eller om inspirationen kom medan konstnären arbetade men det fanns många detaljer att upptäcka när vi gick runt den.

Det blev min sista promenad och jag var väldigt glad för att jag hade packat med värmedynan. Nästan alla gånger vi har varit här har ryggen pajat mot slutet men ändå blir jag besviken varje gång. Men den här gången höll den i alla fall nästan till slutet.

I morse packade jag och min svägerska in oss i bilen och for hem till Frösön. Det gick bra att köra men jag följde inte med ut på promenad. Min svägerska hade tur och fick både sol och bara svag vind när hon gick ut men både innan och efter har det mulnat på samtidigt som vind och snöfall har kommit plötsligt. Jag tycker att ländryggen känns något bättre så förhoppningsvis kan jag hänga med ut i morgon. Jag tror att kombinationen av inte särskilt ryggvänliga sittplatser och fler promenader än vanligt bär skulden till mina problem men det får det helt enkelt vara värt. Det går ju över. Min son stannade kvar i Åre några timmar till eftersom han skulle ta tåget lite senare. Ännu en fin vecka i Åre är slut och troligtvis kommer vi dit vecka 5 även nästa år.

Igår hade min son en väldig tur med vädret när han gav sig upp i backarna för att susa ner med snowboarden. Vi tanter stannade kvar lite längre ner och tog återigen en promenad bort till VM8:an, men den här gången åt motsatt håll. När vi gick upp en bit i backen för att vända tillbaka på den övre vägen passade jag på att fota ett sällskap i liften. Två dagar innan såg vi inga liftstolar och inte heller några skidåkare i den här backen.

Men nu var liften öppen. Det är en väldig skillnad på hur mycket folk det är här den här veckan mot hur lovveckorna ser ut. Men vi upplever att det också är färre människor här den här veckan än vanligt så kanske ekonomin hindrar många. Det är svindyrt att köpa liftkort och hyra utrustning så många familjer har nog varit tvungna att välja bort den upplevelsen.

Sonen tog sig, som sagt, till högre höjder och han var snäll och sa att jag får använda hans bilder. De fem följande bilderna är alltså tagna av honom. Jag hade hoppats att vi skulle komma upp till samma nivå men så blev det inte.

Som synes var det ingen trängsel där uppe.

Kabinbanans toppstation.

Så här kan det bli om man ramlar i backen. Även den bästa kan stå på näsan. Som tur var gjorde han sig inte illa.

Man behöver inte åka snowboard eller skidor på hög nivå för att bli igensnöade. Idag kom Ingunn hit och redan i natt hördes det hur det dånade. Vi ville ändå komma ut och vi hann inte så långt innan vi såg ut så här. I medvind var det helt ok men i motvind var det inte särskilt skönt. Vi är glada för att vi kom ut men någon mer promenad blir det inte idag.

På torget kämpades det på med att slutföra arbetet med att återanvända alla granar.

Hej och hå vad det blåser. Men solen försöker tränga igenom molnen där borta.

Rätt som det var blev sikten bättre och jag fotade återigen det här fantastiska huset när vi närmade oss stationen. Det har varit med i mina blogginlägg många gånger genom åren.

Även backarna blev synliga en stund.

Inga sura miner trots vädret.

Inte långt kvar till lägenheten nu. Här fick vi rejäl hjälp framåt av vindarna.

Det är kul att få uppleva någon stormig dag också men nu räcker det. I morgon hoppas vi få lite bättre promenadförutsättningar. Hur det blir är det ingen som vet men hoppas kan man ju.

Två dagar tog det för oss att gå alla våra promenadrundor här och nu kan vi bara variera genom att gå samma rundor åt andra hållet eller möjligtvis kombinera dem på ett sätt som vi inte har gjort hittills. Igår blev det just sådana motsolsrundor och nu har vi inget mer nytt att hitta på. Eller kanske förresten, nu kom jag på en liten vägsnutt som vi inte har gått på än så den kan vi stoppa in i någon runda kommande dagar. I övrigt är det väldigt mycket uppför och nedför så förhoppningsvis ökar vi på kondisen lite. En av våra promenader är ganska platt med bara lite höjdskillnad men ska man se något annat så blir det backar. Det är mest positivt att det blir lite ansträngande och det är ju alltid trevligt att komma upp en bit för att få lite bättre vyer.

Väder och vind växlar en hel del. Ibland är det stormstyrka i byvindarna och ibland är det väldigt lugnt. Det spelar inte så stor roll för vi går ut i alla fall. Bilden nedan är från den backe som jag tror heter störtloppet. Jag har för mig att den förlängdes till något VM för ganska många år sedan. Vi kämpade dit i stundtals stark motvind och på isiga vägar och här måste man gå lite i kanten på backen för att komma ner till vägen nedanför. Tack till den person som uppfann broddar och dubbskor. Det syns inte här men det var hårt och halt. Underligt nog inga skidåkare och liften, VM8:an, hade inte ens korgarna på plats. Välpreparerat i backen var det dock.

Det har varit mer solsken än förväntat och det tackar vi för. Det blir finare att titta ut genom fönstret då. Lite rimfrost skulle inte göra något men backarna är i alla fall vita och det är ju huvudsaken. Bilden är tagen från lägenheten.

På Åre Torg har nu både den stora och alla små julgranar plockats ner och just nu sker en omvandling där träden tas tillvara. Vi har gått förbi och sett hur en del av stammen på den stora granen förändras med hjälp av en motorsåg, mejslar, knivar och annat. Det verkar bli typ en totempåle med många djuransikten. Vi frågade vad det var för figurer och det var många olika djur som börjar träda fram. I slutet av veckan får vi se hur resultatet av allt de gör blir. Förra året blev det väldigt fint. Julpyntet tackar för sig för den här julen.

Minns ni den översvämmade Susaån? Arbetet med förbättringar för att hindra liknande flöden är fortfarande igång och jag hoppas att det ska räcka när vårfloden kommer.

Vi tog inte Bergbanan upp när vi kom hit den här gången utan gick i en lång backe uppför i stället. Flåset är inte det bästa konstaterade vi. Men upp kom vi.

Där backen planar ut finns det här huset och varje gång jag går förbi blir jag glad av att se det. I mitt tycke är det ett jättefint hus som passar perfekt i en fjällmiljö.

Nere på isen sladdade några bilar omkring. Jag vet att en del bilproducenter vill ha sina bilar testade på is och de kommer till flera sjöar här där vintern bjuder på möjligheter att köra på is. Kanske är det just sådana tester som utförs här. Bilden är tagen på långt håll och är kraftigt beskuren.

Så är det även med den här bilden. Jag stod i lägenheten och såg hur flera skärmflygare gav sig iväg från den plats de oftast startar på.

Till sist en liten titt på hur vi har det inomhus. Så här ser kök och storstuga ut när vi anländer…

…och så här ser det ut när vi har gjort det bekvämt för oss. Jag klarar inte av att sitta i de små obekväma fåtöljerna och därför bäddar vi alltid ut bäddsoffan, som har ett alldeles för lågt ryggstöd för att min rygg ska må bra där. Med hjälp av kuddar och bäddmadrasser får vi till en bra sittlutning och kan även sträcka ut benen. Inte så snyggt men funktionellt för oss.

Igår eftermiddag kom min son till oss och vi började med en timmes promenad för att sedan äta den gryta vi hade förberett. Den smakade gott, som en viltgryta med oumph (med smak av timjan och vitlök), trattkantareller och god viltkryddning. Lite gelé i blev pricken över i. Nu är min son på väg ut i backarna med brädan och snowboardskorna och som tur är verkar vädret vara snällt mot honom i dag. Torsdag och fredag däremot blir stormiga och snöiga enligt prognosen. Då blir det förmodligen bara promenader. För oss tanter blir det bara promenader varenda dag.

Just som en repris blir det varje gång vi åker till Åre. Min svägerska kommer till mig någon dag i förväg och sedan följs vi åt till min andel i lägenheten vid Holiday club. Det blir alltid en trevlig vecka och trots att jag helst vill bli av med min andel ser jag varje år fram emot att vi tillsammans ska promenera omkring, prata massor och däremellan koppla av rejält så att vi sedan ska orka börja om från början igen. I fredags kom min svägerska och vi hann med både en kvällspromenad, en tur till Willys morgonen efter för att handla all mat vi skulle ha med oss och en skön promenad efter lunchen på lördagen. Äntligen är Medvinden färdig att ta sig fram på. Vi var nästan helt ensamma på isen och det förvånade oss. Det brukar vara populärt att gå, cykla, åka skridskor eller skidor, åka spark eller springa här och särskilt mitt på dagen en lördag.

Som vanligt checkade vi in nästan exakt 16.oo och efter att ha packat upp alla färskvaror fixade vi en enkel måltid bestående av makaroner och vegobollar. Det äter jag väldigt sällan av någon anledning men gott var det. Vi följde vår rutin och gick sedan ut för att röra lite på oss och vi kom till Åre torg när det började blåsa rejält och ett hårt regn slog emot oss. Tyvärr töar det här men på tisdag ska det bli kallare igen. Julen är inte över än här i Åre. Det var ganska tjusigt när den maffiga granen rörde sig i vinden.

Då visste vi inte att vi dagen efter skulle åka med bergbanan upp en bit på fjället.

Även i dag har det varit några plusgrader men det blev en härlig promenad trots lite halka. Jag saknar snön på träden eller rejäl rimfrost men det kanske kommer senare i veckan. Mullfjället bjuder i alla fall på vinterkänsla. Förra året kunde jag pga fotproblem inte gå omkring särskilt mycket men ni som har hängt med mig längre än så kommer att känna igen alla motiv och vyer. Som rubriken säger…en repris. Men det är ju ständiga repriser även när jag är hemma på Frösön. Repriser kan vara både fint och kännas tryggt så jag hoppas att ni inte suckar tungt.

Små söta härbren som jag tror hyrs ut.

Det gamla fina hotell Tott som senare har utökats med betydligt fulare och tristare byggnader.

Här valde vi att fortsätta vår promenad ner mot torget. Det var så varmt så att mössorna åkte av en stund. Vantarna också men de brukar alltid tas av under promenaderna. Händerna blir alltid väldigt varma och behöver luftas.

Många av er vet redan att i det här röda huset bodde min mormor och morfar en tid innan min mamma föddes. Gunnargården bestod då av fler byggnader men nu återstår det här huset och E14 går tvärs igenom det som tidigare var en del av gården. Det visste jag inte så länge min mamma levde men jag insåg som tur var att jag måste fråga min morbror var de hade bott. Det kändes bra att få veta. Min morbror föddes när de bodde här. Huset där min mamma bodde finns inte kvar men jag vet i alla fall var de bodde när de flyttade till Järpen. Jag är minst tredje generationen jämtlänning. Stolt sådan 😀 Min mamma ville aldrig komma tillbaka till ett Åre som redan när jag var ung hade genomgått en förvandling till det sämre enligt henne. Det kan jag förstå. Jag skulle inte heller vilja bo här.

Men som turist kommer jag gärna hit. Precis när vi kom ner till torget såg vi att en av vagnarna som trafikerar Åre Bergbana var på väg ner. Vi gick in i stationen, som syns i mörkret tidigare i inlägget, och hade turen att få sittplatser längst fram. Den här dagen var det inte särskilt kallt så den stackars föraren kanske inte frös lika mycket som när det är -20 grader. Vi passagerare satt i skydd inne i vagnen och kanske vore det en arbetsplatsförbättring om föraren kunde få en liten kur som åtminstone skyddar mot vinden. Men han såg glad ut när han släppte på oss och han kunde gå in och värma sig en kort stund mellan turerna. Halvvägs upp mötte vi den andra vagnen och där gick många av passagerarna av.

Vi kom upp till Fjällgården. Jag och min svägerska var de enda som inte hade skidor eller brädor att susa nerför backarna med. Bergbanan ingår i liftsystemet och vi kunde därför åka med gratis trots att vi använde oss av apostlahästarna och inte hade liftkort.

Det här är långt ifrån toppen på Åreskutan men dit verkar det inte som om vi kommer den här vintern heller. Kabinbanan är enligt Skistars app stängd pga tekniska problem/nedisning men jag har svårt att tro på det. En kabinbana i ett fjällområde borde klara lite vinter och särskilt om det är plusgrader. Men det är som det är och vi kom i alla fall upp en liten bit.

Återigen gick vi ner mot byn och när vi hade passerat Tott såg vi vår lägenhet långt därnere. Gavellägenheten på bottenvåningen i hus nr 3 är den vi huserar i.

Middagen blev en supergod hemgjord pizza bianca (tack Gunnel för receptet) och efter den gick vi ut på ytterligare en kort kvällspromenad. Jag är helt lyrisk över att min ländrygg inte ger mig ett enda besvär (hittills). De andra problemen är inga stora hinder och jag hoppas det fortsätter så. I morgon fortsätter reprisen på tidigare Årevistelser.

Som vanligt, när jag har haft ett möte med Gunnar, så passar jag på att ta en promenad i anslutning till det. Han brukar försöka ge mig tidiga tider eftersom han vet att jag helst kommer då. Men tidig är ett relativt begrepp och klockan nio är mer som förmiddag enligt mig. Då är det ju perfekt att åka in till stan en timme före utsatt tid och röra lite på mig. Jag, kroppen och knoppen piggnar till av det. Från stationen ser man tornet på Stora kyrkan och som ni ser var det en ganska grå dag. Gatlyktorna hade precis slocknat men det var fortfarande inte helt ljust. Kyrkan är inte ett dugg ny men det är inte den som rubriken syftar på.

Ny är däremot den här Östersunds…ja, vad är det för något? En skylt, ett konstverk, en staty eller något annat? Vad det än är så har jag sett liknande namn på platser både i Nice och i Åre och säkert på fler platser som jag har glömt. Det är kul att vi också har fått en och jag gillar att Östersundshjärtat får vara med. Kanske kunde man ha funderat på placeringen lite till. Här står den centralt men jag kan inte påstå att bilden blir vacker med den här bakgrunden. På de platser jag har sett liknande saker har det varit storslagna vyer bakom. Men kul ändå att den står här.

På Stortorget skulle det ha varit något nytt och fint också men vandaler förstörde av någon anledning det som tagit åtskilliga timmar att åstadkomma. Alla granar som stod utanför butiker i centrala Östersund samlades in och monterades upp som en labyrint på Stortorget. I mitten av labyrinten kom man fram till bänkar, som tillverkats av granarna, och grillplatser. Men inget får vara ifred, tyvärr. Det var ingen mening med att lägga ner arbete på att bygga labyrinten igen så nu har alla granar forslats bort. Kvar är bänkar och grillplatser och jag hoppas att det inte är lika tomt här hela tiden som det var när jag passerade. Jag hade sett fram emot att besöka labyrinten men då hade jag varit tvungen att vara snabb.

Nästa inlägg kommer nog från Åre. I morgon kommer min svägerska hit och på lördag far vi återigen till Åre. Min svåger hade en kompis som verkade intresserad av att ta över min andel i lägenheten där men tyvärr dök det upp något hinder. Så det är bara att acceptera att den är kvar i min ägo och visst är det trevligt att komma dit. Trevligt sällskap får jag ju också 😀 Min son dyker upp om några dagar men tyvärr verkar det som om hälsoskäl hindrar hans kompis från att ansluta. Det hinner nog komma en ny chans för det ser ut som om jag är fast med den här andelen.

Nu när jag läser igenom mitt inlägg funderar jag på vart min positiva och glada inställning till det mesta har tagit vägen. Den tar tydligen inte alltid över i alla lägen.Något att faktiskt skratta åt och där kom glädjen fram igen 😀