Första gången jag vet att jag har besökt den här marknaden var 1995, då jag tillsammanse med man och barn precis hade flyttat till Östersund från Strängnäs. Eftersom jag är född här och har vistats här en hel del även sedan mina föräldrar och vi, deras döttrar, lämnade staden när jag var väldigt liten, är det möjligt att jag som barn besökte Gregoriemarknaden. Men det är inget jag minns.

Denna marknad har en lång historia. 1798 flyttades den till Östersund från Frösön, där den hade funnits sedan 1000-talet. Den förbjöds under en period men återkom och nu är den en välkommen tradition första helgen i mars varje år. En stor del av marknaden är de forbönder som fortfarande traditionsenligt kommer körandes med sina hästar. Forkörning är att med användande av dragdjur, som häst, oxe eller ren, utföra transporter, vanligen vintertid och och det var oftast bönder som drygade ut sin försörjning med att mot betalning utföra olika körsysslor. Eftersom de körde foror kallades de för forbönder. Ordet fora fanns redan i fornsvenskan med betydelsen färd, medfört gods (jämför med nutida fordon). Varje år bedrev många män forkörning mellan de olika större marknaderna, med början i Röros (Norge) och till sist i Östersund. Eftersom vägnätet inte var särskilt utbrett hölls marknaderna på vintern för att vattendragens isar skulle underlätta färden.

Sådärja, nu har jag gjort det jag brukar försöka undvika, nämligen att skriva en alldeles för lång faktatext. Jag orkar oftast inte själv läsa faktatexter eftersom hjärnan brukar stänga av då och därför har jag stor förståelse för om ni hoppar över det stycket.

Jag frågade vännen Anna-Lena om hon ville ta en promenad över till Vinterparken (Badhusparken) och besöka marknaden. Det ville hon gärna och igår möttes vi utanför hennes lägenhet för att ta oss över bron mellan Frösön och Östersund. Marknaden var i full gång, nästan lite för välbesökt för min smak, men är det någon gång det ska vara ett folkmyller så är det på en marknad. Halvvägs över bron fanns dessa väldigt vita videkissar.

Framför scenen hade färglada mattor lagts ut och matvagnar ställts upp. En tillfällig uteservering och konceptet verkar gillas. En av minst två uteserveringar under helgen.

Som sagt, ett folkmyller och för att ta sig fram var det bara att lunka på i den takt som de längre fram bestämde. Marknaden har krympt rejält sedan mitt första besök här 1995. Då var det knallar härifrån och längs gatan upp till Stortorget där hela ytan också nyttjades av alla knallar. Numera är uppskattningsvis bara hälften så många knallar här. Kanske lite synd men ändå ganska skönt för min del. Det ska vara mycket folk på en marknad för att stämningen ska vara den rätta men lagom är bäst och här hann jag aldrig bli jättetrött i huvudet.

Det märkliga var att varje gång vi stannade vid ett marknadsstånd för att titta lite mer så var vi så gott som ensamma där. Vi behövde aldrig trängas och vi fick varje gång försäljarnas uppmärksamhet så fort vi stannade. Jag hade inställningen att jag skulle kunna gå genom marknaden utan att köpa något eftersom det inte skulle finnas något veganskt bland allt ätbart. Men här fanns det tre sorters veganska, handgjorda chokladpraliner. Gissa vad som hamnade i min väska. Anna-Lena fick finna sig i att bli fotograferad vid de olika stånden. Hon blev också sugen på en av pralinerna och fick även hon en liten påse med sig.

Här är det tvålar som väcker intresse.

Ännu mer choklad. Jag hade redan betalat 75:- för tre ynkliga praliner så jag lyckades stå emot att betala 99:- för en chokladkaka här, trots att de också var veganska. Men Anna-Lena hittade en favorit och den slank ner i hennes ryggsäck.

Vi stannade till vid fler stånd och det var trevligt att gå där och känna dofter från diverse godsaker, t ex brända mandlar, munkar och inte minst kolbullar. Kolbullar är ett måste på marknader här. Smeten är helt vegansk men för att de ska bli riktigt goda ska det vara fläsk i och det är inte riktigt lika veganskt 😀

Vi lämnade marknaden för att gå till Ecocaféet och ta en fika. Alla kakor och bakelser är veganska och kaffet smakade gott. Vi delade på en jättegod chokladboll och det var alldeles lagom mycket med en halv.

Nöjda med vårt marknadsbesök och vår fikastund vandrade vi tillbaka över bron till Frösön. Under bron och på sidorna om den är det öppet vatten men bara en lite bit längre bort är leden över sjön fortfarande öppen och används av en del personer. Det är lite svårt att urskilja kontrasterna i den här bilden men fåglarna simmar i öppet vatten.

Vid en tillbakablick in mot stan syns det lite bättre och en del personer är lite väl riskbenägna enligt mig.

Till sist bjuder jag er att inte smaka, men beskåda, de tre små praliner jag fick med mig hem. Från vänster är det först en med ananas och kokos, en med pistage och en med havtorn. Jag har inte smakat någon än utan väntar tills jag är riktigt sugen och då ska jag förhoppningsvis njuta och tycka att de är värda 25:- styck.

Nu kanske ni undrar var alla forbönder och deras hästar var. Jo, de kommer först idag och kanske borde vi ha väntat med vårt marknadsbesök. Även snötrollen ska komma dit idag så inte heller de hamnar i min blogg. En liten miss kanske och nästa år blir det eventuellt en bättre planering.

Just nu faller det några snöflingor ute och termometern visar några minusgrader. Jag har tensen på plats på bröstryggen och är redo för en skön promenad i den vinter som verkar komma tillbaka, i alla fall lite. Så nu lämnar jag bloggen och går ut.

Våren är inte här än, och det ska den inte vara heller, men de här fina videkissarna tittar fram lite här och där nu. Jag ser inte det som ett vårtecken eftersom de alltid ser ut så här medan vinter fortfarande råder. Trots det så ger de ändå en liten vårkänsla.

Det var en skön dag och jag var extra glad eftersom jag nu har fått tillåtelse av min ländrygg att gå längre promenader. Man ska inte ropa hej för tidigt men tre dagar i rad har det varit så. Rådjuren visar sig lite här och där men jag har inte lyckats komma så nära att bilderna blir riktigt bra.

Jag har sett flera nybyggda matstationer där rådjur, och kanske även andra djur, bjuds på pellets.

Den här bilden tog jag med avsikt att zooma in på rådjuret, som kan anas långt ner till vänster, men avståndet var lite väl stort och trots beskuren bild blev det inte mer tydligt än så här.

Jag njöt av en härligt solig vårvinterpromenad och nu var spåren över de här lägdorna perfekta. Hårda och jämna.

Jag fortsatte mot Sommarhagen och spåren fortsatte att vara fina.

Jag gick inte ända fram till Sommarhagen utan vände ner mot sjön på ännu en hård och bra stig.

Jag konstaterade att ryggen skulle klara en förlängning av promenaden och kom till den här vägen. Ett bostadsområde där god ekonomi behövs för att köpa eller bygga hus.

Jag gick ner mellan två hus och funderade lite på om jag skulle våga mig ut på isen, trots att jag i förra inlägget skrev att nu skulle det inte bli fler promenader på sjön. Jag bestämde mig för att avvakta några dagar till och låta kylan göra sitt. Hela den här rundan har ni hängt med på förut men det var länge sedan jag tog mig runt hela vägen.

Jag hittade en liten isklump på vägen och gjorde en närstudie.

Det verkar som om isen håller för i alla fall en sparkåkare.

Som ni ser har tövädret kalasat en hel del på snön men det finns fortfarande mycket kvar.

Sparkåkaren fortsatte sin ganska ensamma färd och njöt säkert av att relativt långsamt sparka sig framåt.

I dag är det dags för Gregoriemarknad igen. Forbönderna har kommit från Röros och stannar till i Östersund. Det blir ett besök där lite senare.

Ja, så är det nu men vad gör det när det har varit en väldigt trevlig och fin helg ändå? Min yngsta dotter kom med tåget, som naturligtvis var försenat, i lördags eftermiddag och vi började med fika och prat om ditt och datt tills det blev lite för snurrigt i huvudet. Då pusslade vi i stället innan det var dags för middag, viltgryta (oumph som köttsubstitut), potatismos, grönsaker och gelé. Min dotter fortsatte pussla medan jag ägnade mig åt lite annat och kvällen gick sedan fort framför tv:n och mello. Enligt oss var det de två bästa bidragen som gick vidare till final.

På söndagen for vi till fjälls, närmare bestämt till Hovde (mellan Bydalen och Höglekardalen) där min mans ena systerdotter med familj tillbringade en vecka med mys och med att flänga nerför i backarna med skidor eller brädor. Jag hade planerat att besöka dem någon dag i veckan men min dotter ville gärna hänga med. Det funkade bra för alla så efter lunch kom vi dit. Det blev några väldigt trevliga timmar och, som jag har konstaterat förut, jag är så glad över att fortfarande få vara en del av min mans familj. Att bli kallad moster gillar jag, även om jag i det här fallet ”bara” är en ingift sådan. Kul för kusinerna (min dotter och mamman i familjen) att ses också. Det händer inte alltför ofta.

När vi närmade oss Hovde låg dimman tät och inga fjäll syntes men rätt som det var sprack det upp och från balkongen kunde vi se en del av alla backar i området. Om någon av er skulle vara intresserade av en fjällsemester med skidåkning så rekommenderar jag det här området i stället för Åre. Mycket billigare men med väldigt bra skidåkning och med gemytligare stämning. Vi hyrde också olika stugor här under ett antal år och vi trivdes väldigt bra.

Vi kom hem i lagom tid för att få in middagen i ugnen, en krämig allt-i-ett pastarätt som har tillagats i min familj sedan 80-talet men nu med vegansk touch. Väldigt gott!

I morse var det jobb på schemat för min dotter och hon satt i möte via länk med diverse personer inom den koncern hon, genom det företag hon är delägare i, är konsult hos. Jag får inte skriva vilken koncern det är men den är stor och omfattar många grenar. Jag blir stolt när jag hör hur efterfrågad och uppskattad min dotter är men det är inte det viktigaste. Det som betyder mest är att hon trivs så fantastiskt bra och är trygg i att hon besitter all kunskap som efterfrågas. Dataskydd och GDPR är en stor del av det. För visst är det så att det egentligen inte spelar någon roll vad ens barn arbetar med. Huvudsaken är att de trivs, mår bra och känner sig uppskattade.

Jag lät henne vara ifred och gick ut på en promenad i gråväder och slask. Det finns fortfarande mycket snö kvar men den smälter ganska fort.

Droppar finns överallt och de glittrar så fint trots att solen inte får dem att riktigt gnistra. Man får inte missa att se allt fint som faktiskt finns även när det bara är grått.

Jag kom ner till sjön men tyvärr blir det nog inga fler promenader på Storsjöns is. Kanske vore en kanot det bästa transportmedlet här. Ledmarkeringarna finns kvar och även grillplatser men jag har inte sett en enda människa på isen de senaste dagarna. Jag håller mig på land från och med nu.

Nu är det tomt igen, precis som det alltid blir när någon har hälsat på och sedan ger sig av hem till sig. Men det brukar gå över ganska snabbt och snart är den vanliga vardagslunken här. Om väderappen har rätt så kan jag se fram mot en del fina dagar insprängda i de lite gråare perioderna och det ser jag fram emot.

Jag har väntat länge på att få se en riktigt perfekt och skarp halo men antingen blir det bara två regnbågspelare på sjön, på vardera sidan om solen, eller så blir det en hel men väldigt blek variant. Det här är andra gången jag har fått se en antydan till ljusfenomenet utanför mina fönster. Jag borde kanske vara nöjd med det för alla har inte sett ens en sådan svag halo och ok då, jag är glad och nöjd med den här upplevelsen. Men jag fortsätter att vänta på den där perfekta halon.

Det har inte blivit nästan några foton de senaste dagarna eftersom det inte finns något nytt eller fint att fota. Men efter ännu ett besök hos Gunnar lyfte jag i alla fall kameran mot snöborgen i Vinterparken. Den har smält en del men än så länge duger den att leka i.

Nu är det bara några dagar kvar tills min yngsta dotter kommer hit och stannar några dagar hos mig. Något jag blir glad bara av att tänka på. Oftast har hon och hennes man så många besök att hinna med när de är här (hennes man har hela sin släkt här uppe) och jag tar tacksamt emot de timmar jag får rå om dem. Men den här gången stannar min dotter kvar några dagar längre och jag ser fram emot mamma-dotter-samvaro. Någon slags utflykt blir det säkert men vad det blir får väder och de spontana idéerna bestämma.

Än så länge är det vinter men även här har nu plusgraderna tärt på snötäcket en hel del. Inte så mycket att det börjar kännas som vår men kanske som vårvinter. Det droppar från taken och solen har börjat värma lite. Det är väl dags nu antar jag, nu när det snart är mars. Men det kommer rejäla bakslag, det vet jag. Ändå till i slutet av maj kan vintern försöka sig på ett återtåg. Några dagar har det snöat på tvären och med de hårda vindbyarna har jag valt att stanna inne. Däremellan har det varit skönt att komma ut.

I morse kom jag ut strax efter sju på morgonen och jag hade tänkt gå i riktning bort från sjön. Men det jag såg över hustaken fick mig att snabbt tänka om.

Jag kom ner till sjön och Medvinden precis när solen, enligt väderappen, skulle nå över horisonten.

Det här var ett av många tillfällen då jag önskade att jag hade tagit med mig mitt andra objektiv till kameran. Det väger en del så jag brukar nästan alltid lämna det hemma. Det är inte lätt att få fina bilder av fullmånen med ett objektiv på 55 mm och därför blev det heller inga bra månbilder. Men ögonen såg betydligt skarpare och det jag upplevde var mycket finare än det här. Det kanske var viktigare än att få fina bilder.

Jag gick mot fjällen men fortsätter att vara lite försiktig med ryggen och lämnade isen efter en stund. På kartan längst ner ser ni var jag var när jag kom till den här grillplatsen. Jag gick upp till vägen och fortsatte min promenad hem på den.

Men innan jag vek av vände jag kameran först mot solen…

…och sedan mot månen, som var på väg att lägga sig till ro bakom molnen.

Innan jag nådde fast mark passerade jag den här anordningen. En plats för vila eller byte till skridskor eller skidor.

Jag läste att bilvägarna över isen nu har stängt efter både regn och plusgrader. Det finns en chans att de öppnar igen om det blir tillräckligt kallt så det hoppas jag på. Det finns nämligen planer på en utflykt till Bydalsfjällen om en dryg vecka och då är det både närmast och bäst att ta den vägen. Men det är inget jag kan påverka så det får bli som det blir.