Som nyinflyttad (undrar hur länge jag räknas som det) har jag fått en inbjudan till Östersundsfesten och vid uppvisandet av denna inbjudan får jag välja en present från kommunen. I texten läser jag att ”för att fira att just du flyttat hit…bjuder vi in dig till en glad folkfest… Som nyinflyttad är du vår VIP-gäst”.

Det låter väl jättetrevligt och jag skulle gärna ta mig dit och känna mig som en Very Important Person, i alla fall en liten stund. Lite nyfiken är jag på vad för slags presenter jag kan välja mellan men tyvärr lär jag aldrig få veta det. Då är jag på Island och är förhoppningsvis fullt upptagen med trevligheterna där i stället.

I morgon sätter jag mig på tåget på morgonen och tar mig till Uppsala där jag möts av min son. Vi går till hans alldeles sprillans nya lägenhet och sedan får vi se vad vi hittar på resten av dagen. Efter en natts förhoppningsvis god sömn tar vi oss till Arlanda och på eftermiddagen landar vi i Reykjavik. Vädret verkar bli fint när vi kommer dit men sedan ser det ut att kunna bli lite si och så med det. Vi har kläder för flurväder med oss men jag hoppas på skaplig sikt åtminstone några dagar. Väderprognoserna brukar kunna ändras snabbt och kanske blir det mycket bättre än det verkar som. Hur som helst, vi ska ha en härlig resa, se massor, klappa hästar och kanske får, äta gott och göra precis det vi känner för.

Jag kanske inte får tid att ägna mig åt bloggvärlden så ofta men då vet ni varför.

Här, alldeles nära där jag bor, rapporteras det om att en björn har slagit sina lovar. Den har synts vid vårt lilla centrum och i området vid Ändsjön (den fågelsjö jag ibland promenerar runt). De lokala nyheterna berättar om att skoleleverna i just det här området inte ska gå för långt från skolan och extra personal är ute med barnen på rasterna. De barn som inte har fritids får ändå stanna kvar efter skolan om behov finns.

Jag är inte rädd och jag tänker inte hålla mig borta från dessa områden. En frisk björn vill inte ha närkontakt och om den ser mig i skogen så kommer jag inte att märka det. Men jag förstår att skolan vidtar en del försiktighetsåtgärder. Hade jag haft hund skulle den inte få vara lös de närmaste dagarna. Förmodligen vandrar björnen vidare snart och kanske har den sökt sig hit för att björnjakten just nu är igång. Jag hejar på björnen så länge den inte blir för närgången.

Min bloggvän Anita bor väldigt naturskönt ca en och en halv timmes bilkörning från mig. Förra sommaren, när jag bara var en besökare i Östersund, hälsade jag på hos henne och det blev en riktigt trevlig dag. Nu bor jag här uppe och självklart svarade jag ja när jag blev tillfrågad om jag ville komma igen. Den första som välkomnade mig var fina labradoren Jack, Anitas brors hund.  En superglad och lekfull vovve som viftandes på svansen lekte antingen med oss eller på egen hand i stort sett hela tiden jag var där. Här gräver han efter stenar som han sedan försöker få upp på land.

Efter en stund med fika nere vid stranden vandrade vi några hundra meter bort till Anitas bror och hans sommarstuga. De har varsitt hus på släktgården men på sommaren flyttar brodern bort till sin mysiga, timrade sommarstuga. Jag fick följa med på en skön båttur för att få se omgivningarna och en del av de platser som jag har läst om i Anitas blogg (som du kommer till HÄR ).

Släktgården sedd från sjön. De två husen en liten bit upp och längst till höger i bilden finns bastun och den lilla strandstugan.

Det var länge sedan jag var ute med båt på en sjö och det var härligt. Varma vindar och mycket fint att titta på. Jag fick t o m ro några årtag både när vi lämnade bryggan och när vi kom tillbaka hit, till den fina sommarstugan. Vi fikade på bryggan och vad kan vara mysigare en dag som den här?!

Jag och Anita vandrade tillbaka till hennes hus och innan jag gav mig av hemåt hjälptes vi åt att plocka ihop lite svarta vinbär till mig. Sedan lämnade jag Anita i hennes paradis och körde hem. Efter en kvart kom jag  på att jag hade glömt mobilen i hennes badrum och vände tillbaka. Den låg där jag trodde och jag gav mig återigen av, nu på en ganska välkänd väg 😉 Det man inte har i huvudet…

Jag hade elva checkpoints kvar att hitta på Frösöberget (egentligen Östberget men alla säger Frösöberget) och igår registrerade jag dem under en väldigt skön morgonpromenad. Det är många tankar som fladdrar omkring i mitt huvud och det finns inget som slår promenader i naturen när man funderar på något. Tankar på den förestående resan, på mina barn, systrar och en del andra släktingar. Men även på nya självinsikter som jag har blivit uppmärksammad på. Insikter som kom krypande när min äldsta dotter lite försiktigt påpekade att hon såg tecken och som det tog ett tag innan jag faktiskt kunde se att hon förmodligen har rätt om. Jag nämnde det för min läkare häromdagen och han tittade på mig som om han trodde på mig. Men när han gjorde en ansats att gå vidare med det sa jag, lite självförnekande, att det varken är nödvändigt eller troligt att resurser läggs på det. Det är inget hemligt (och inget allvarligt) och förmodligen återkommer jag om det, men just nu finns det anledning att avvakta.

Men det är inte bara tankar som lägger beslag på min uppmärksamhet. Jag har ganska bra koll på naturen (och checkpointsstolparna) också. Jag fick inte till en jättskarp bild på den här fina blomman men visst är den ett litet underverk, precis som så många andra små blommor.

Lite då och då stannade jag och åt hallon. Söta, goda vildhallon. Jag vet inte varför jag tycker att de smakar mycket bättre än de odlade. Det kanske bara är inbillning men goda är de. Jag kan inte låta bli att tänka på mina hundar när jag plockar bär. Hallon, blåbär, krusbär plockades försiktigt och med stor förtjusning av dem och slank snabbt ner i deras magar. Jorgubbar var också en favorit.

Jag kan ju inte låta bli att ta med ännu en utsiktsvy. Är man på ett berg med fina vyer åt olika håll, då måste det fotograferas och gärna visas upp.

Nu väntar några dagar med sommar igen och en av de dagarna ska jag få njuta av sol och värme i en bloggväns paradis.

Igår fick jag veta att baksidan till min mobil nu fanns i butiken och strax efter nio i morse åkte jag in till stan för att få den satt på plats. Jag hade blivit lovad inköpspris och gratis montering. Det kostade mig bara 320:- i stället för det ordinarie priset på 900:- Den halvtimme det tog att fixa monteringen gick jag en liten runda på stan. En väldigt lugn stadskärna innan alla butiker öppnade.

Här byggs det något och det blir spännande att se vad det ska bli när det är färdigt. Kanske någon slags sittgrupp.

Östersunds rådhus. Jag har varit uppe i tornet vid ett tillfälle då det var öppet hus av någon anledning. I små grupper leddes vi upp till de stora klockorna och genom nätförsedda små fönster kunde vi titta ut över nejden.

Storsjöteatern har fått en påbyggnad som tillhör en bank. Den kan man tycka lite olika om men jag tycker inte att det blev en vackrare byggnad när den kom dit. Den skarpögda kanske kan se att även det samiska ordet för Storsjöteatern finns där.  Men för att ni inte ska anstränga ögonen så att ni blir vindögda kan jag hjälpa till genom att skriva ordet här: Stoerrejaevrienteaatere.

Den man, som är anhållen misstänkt för stämpling till terroristbrott, körde först upp vid Stortorget och när polisen kom lyckades han smita förbi och vinglade fram längs den här gatan tills han körde in i ett betongfundament. Det gula huset är länsresidenset, där landshövdingen håller till.

Det var lite dramatik på stan även den här dagen. Eller dramatik är nog ett för starkt ord. Det var ingen som såg ut att ha bråttom men två brandbilar stod med blåljusen påslagna i närheten av varandra. Kanske något jag får läsa eller höra om senare.

Jag hämtade min mobil som nu är hel både på fram- och baksida. Nu ska den få bo i ett fodral och inte bara ha en skyddande plastbaksida.

Jag hade förberett mig för ett besök uppe på Östberget (Frösöberget) genom att packa lite drickbart och ta på mig TENS:en. Ett antal checkpoints är utplacerade där och jag bestämde mig för att gå en runda och försöka hitta en del av dessa stolpar. Att jag inte har letat där, så nära där jag bor, tidigare beror på att flera av dessa checkpoints släpptes första augusti.  Jag parkerade vid Frösötornet och gick på jakt efter stolparna.

Jag nöjde mig med att hitta nio stycken och återvände till tornet. Eventuellt återvänder jag och letar efter resten i morgon. Mitt letande förde mig bl a till Gustavsbergsbacken, Frösöns slalombacke, och jag gick nerför en bit i liftgatan

Jag var vid det här laget ganska hungrig och inne på caféet gjorde personalen snabbt i ordning denna väldigt goda smörgås. Fröknäcke med hummus, avokadoröra, gurka och rädisa. Det var redan mycket smak och välkryddat men jag älskar salt och strödde över lite av de flingor som följde med mackan.

Naturligtvis tog jag hissen upp i tornet också. Det var inte lätt att fota där eftersom speglingarna i fönsterrutorna var störande. Men en bild får vara med, starkt beskuren för att slippa speglingarna. Det är regnskurar i fjällen.

Det var inte dålig utsikt från marken heller. Den halvt igenväxta sjön är Ändsjön, den fågelsjö jag ibland tar med er till, senast i förra inlägget fick ni följa med upp i fågeltornet. Vid den röda pilen bor jag.