Det har blivit en tradition att jag besöker min son på hösten och att vi då gör en dagstur till Örebro för att träffa mina döttrar/min sons systrar, yngsta dotterns man och kattbröderna. Så blev det även den här gången och vi hade bokat biljetter på ett tåg som gick 07.17 igår morse. Innan vi åkte såg Uppsalahimlen ut så här. Ni kanske minns att jag skrev om talesättet som delvis lyder ”röd morgon – våt hatt”. Det visade sig stämma för det småregnade i stort sett så fort vi kom ut och hela dagen även i Örebro. Att det regnade kanske är en lätt överdrift men det var fukt och ibland små droppar i luften och det syntes tydligt på mina glasögon och kändes i håret.

Vi bytte tåg i Västerås och så småningom kom vi till Örebro central. Vi hade bestämt med äldsta dottern att vi tillsammans skulle promenera hem till yngsta dottern och hennes man och vi möttes vid Svartån. Inte kunde vi låta bli att promenera bara för att det duggregnade. Här går dottern framför min son och det blev ju bra att hon inte syns eftersom hon vill ha det så. Men det är hennes vita påse som syns lite och i den fanns alla ingredienser till både en vanlig och en vegansk tiramisù. Hennes syster fyllde år några dagar tidigare och då brukar hon bjudas på just tiramisù. Äldsta dottern har med tiden blivit något av en expert på just det bakverket, kanske är det samma recept som hennes italienska mamma använde under dotterns tid som utbytesstudent på Sicilien.

Det tar ca en timme att promenera i någorlunda rask takt från centralstationen men för oss tog det lite längre tid eftersom vi stannade för att göra några inköp, bl a en krukväxt. Vi gick delvis i naturreservatet Oset och vi stannade till en stund för att de här två kossorna var så gulliga mot varandra. Det syns inte i första bilden hur den främre kon länge tvättar (eller kanske pussar) den bakre kons hals.

Efter en stund fortsatte ömhetsbetygelserna på det här sättet i stället och visst ser de ut att ha en riktig mysstund.

När vi kom fram stämde jag och sonen upp i ”ja må du leva” medan vi överräckte blomman. Det blev ett antal väldigt trevliga timmar när vi alla var samlade och medan äldsta dottern ställde sig i köket för att vispa ihop olika ingredienser till de goda sötsakerna så fixade svärsonen lunch medan vi andra bara hade det bra och umgicks. Vi var samlade så att även de i köket var delaktiga.

Jag satte mig en stund i soffan och jag blev både överraskad och glad när en av kattbröderna svarade på mitt mjau genom att både jama och komma och lägga sig tätt intill mig. Ni vet att jag verkligen njuter när jag får vara nära mjuka, gulliga djur. Jag vågar inte säga om det var Pixel eller Grixis men eftersom Pixel var aningen mer kelig så kan jag gissa att det var han. Hann spann och vände ibland upp magen, precis som en hund och jag bara satt där och mådde bra. Till slut var det jag som var tvungen att resa mig och lämna honom för det var dags för lunch.

Lite senare blev det kaffe och tiramisù och jag tycker att den veganska blev väldigt god. Så god att jag bad om receptet. Nu är det länge sedan jag åt en ickevegansk tiramisù så jag har svårt att göra en jämförelse men det behövs ju inte. Det räcker så bra med att den smakade riktigt gott.

Vi hade egentligen tänkt ta bussen tillbaka till stationen men när vi var redo att ge oss iväg konstaterade vi att vi skulle hinna med att promenera och den här gången utan att stanna till någonstans. Men när vi passerade den här damen slängde jag upp kameran i farten. Jag har ingen aning om vad det är för staty. Det fanns en skylt men den fanns det inte tid att gå fram och titta på. Äldsta dottern gjorde oss sällskap en bit men vek sedan av hem till sig. Självklart blev det kramar både när vi alla träffades och när vi skildes åt för kramas måste och vill vi göra när vi ses. Vi hade hunnit stanna till för att titta på skylten. Men det var länge osäkert hur bråttom det var. När vi kom fram till tåget hade vi dock 10 minuter till godo så det var aldrig någon risk att vi skulle missa det. På hemvägen bytte vi till buss i Enköping och strax efter 18.00 var vi i Uppsala.

Vi åt varsin god matlåda till middag så att min son slapp ställa sig och laga mat och för min del var det samma goda pastarätt med bl a oumph och trattisar som vi hade ätit två dagar tidigare. Det smakade lika bra den här gången. Vi la oss tidigt eftersom min son skulle upp kl 04.00 och gå till jobbet. En arbetsplats som jag fick åka med den första delsträckan på väg till Örebro. Lite kul att kunna säga så. För er som inte vet så är min son lokförare på Mälartåg. Några gånger har jag fått träffa hans trevliga kollegor när vi har åkt med Mälartåg och så blev det även den här resan. Men i loket får ingen åka med så jag har ju egentligen inte sett exakt var han jobbar.

Jag vaknade till när min son gick upp men sedan slumrade jag ett tag till innan jag tyckte att det var dags att vakna. Jag hade gott om tid att äta frukost och göra mig i ordning innan det var dags att gå till mitt tåg. Jag packade ihop mina saker, bäddade i ordning min sovplats och sedan låste jag och la nyckeln i ett kuvert i postfacket. Tåget var fullsatt men jag satt skönt i en singelfåtölj i första klass. När jag bokade skiljde det inte ens en hundring så jag tyckte att det kändes bra att betala den lilla extra kostnaden. Det var ett väldigt bra beslut för det var tyst och lugnt och inte ett dugg trångt. Nu är jag hemma igen och det är också väldigt skönt, som alltid när man har varit bortrest. Hur trevligt det än har varit så är ändå Hemma alltid bäst.