Och det var precis vad han gjorde. Eller satt och satt…han sprang upp och ner ett tag tillsammans med en annan ekorre innan han till slut stannade upp och lät mig titta lite närmare. Den andra var nog inte en kompis för den försvann någonstans på marken. Den här granen var helt enkelt redan upptagen och reviret markerat.

När jag ändå hade plockat fram kameran ur väskan så vände jag den även upp mot månen.

Jag har tänkt att nu ska det inte bli några fler fjällbilder innan fjällen är helt snötäckta. Den snö som låg som ett puder där för någon vecka sedan är nu helt borta. Men attans, där kom de ju med i alla fall. Visserligen ganska väl dolda bakom alla kala träd och eftersom det var träden som var motivet så får det väl vara ok att fjällen skymtas där bakom. Jag ville visa hur hösten ser ut just nu. När solen skiner är det inte lika trist som det ser ut när det är mulet.

Jag blev bjuden på fika hos en av mina grannar för någon dag sedan, tillsammans med ytterligare en granne, och vi konstaterade att det är alldeles för varmt för årstiden. Men det är väl åt det hållet vi är på väg mer och mer. Min snälla granne hade koll på vad för slags fikabröd jag kan äta så hon hade köpt hem goda chokladbollar. Jag blir också glad över att hon, sedan hon bjöd mig på tacos med vegofärs, har upptäckt att den färsen är god och numera köper hon det ibland bara till sig själv. Jag sa att om bara hantverkarna är klara i tid så att jag hinner baka lussebullar så blir det adventsfika hos mig senare. Då sa båda mina grannar att det blev det förra året också i början av december. Det hade jag glömt.

Idag fyller min minsting 33 år och jag har så klart grattat henne. Det blev ingen grattissång idag men kanske plågar jag henne med det på söndag när vi träffas. Men det blir inte med Ekorrn satt i granen, för som ni kanske minns är det bara jag och mina systrar som har den traditionen sedan vi var barn.