Många av er förstår säkert vad jag fick se som resulterade i den rubriken. Och naturligtvis var det en flock sidensvansar som satt högst upp i en björk och njöt av den härliga morgonsolen. Men de var helt tysta och deras karaktäristiska läte, som små silverklockor, uteblev. De satt i samma höga björk som den kråka jag hade med i ett tidigare inlägg. Kråkan fick en gyllene fjäderdräkt av den tidiga solens strålar och likadant blev det med de här sidensvansarna. Jag såg först inte vad det var för sorts fåglar men jag lyckades få till en skaplig, inzoomad bild på ett lite för långt avstånd och kunde konstatera att det var just sidensvansar. Trevligt att få se dem men nästa gång kan de gärna få vara lite närmare och även plinga i sina silverklockor.

Solen var redan uppstigen och det var ljust ute men att fota mot solen ger inte helt sanningsenliga bilder.

Jag tycker att det ser ut som molnbanken till vänster är på väg att sluka toppen på fjällen och de moln som har placerat sig där.

Det har varit regnigt och blåsigt här några dagar. Inte alls som i de värst drabbade delarna av landet men ändå ett ganska trist väder. Då blir det på sin höjd korta promenader och fotolusten uteblir. Men bättre dagar väntar lite senare i veckan och till helgen blir det förhoppningsvis härliga höstdagar i Uppsala och Örebro. Ja, jag ska åka dit och få lite tillskott av oxytocin genom att krama och vara tillsammans med mina barn och svärsonen. Katterna ska få ge mig en del av den varan också.