Det var dags att fylla på matförråden igen. Det händer inte så ofta, jag klarar mig upp till en månad när det gäller det mesta. Det händer att jag kompletterar lite på min närmaste Ica-butik men den är så pass mycket dyrare så jag försöker begränsa inköpen där. Men Ica har en del produkter som inte finns på Willys så jag är ändå glad att den finns i närheten.
Jag är en morgonmänniska och ska jag göra något så ska det helst ske på morgonen eller på förmiddagen. När jag var klar med frukost och övriga morgonbestyr var det lagom att ta bussen 07.23. Jag hade redan innan bestämt mig för att gå av vid gångbron på Frösösidan och det var ett bra beslut att gå därifrån. Jag hann inte se den fina soluppgången men lite rester fanns kvar och det var ett fint sken åt flera håll.
Både gräsänder och vitkindade gäss testade badvattnet.
Än så länge var Frösön som en vanlig ö i väntan på att solen skulle visa sig.
En stege rakt upp mot…ingenting.
Jag följde sjökanten och när jag hade kommit en bit såg jag den här lilla tjejen. Jag hittade ingen skylt som berättade något om henne men hon berörde mig.
Jag kom till trappan som leder över järnvägen till stationen och där fick även tornet på Stora kyrkan och en av de märkliga ljusanordningarna vara med.
När jag vände mig om hade förvandlingen skett. Min ö hade med solens hjälp blivit gyllene och solen blänkte lite extra i några fönster.
Jag vände mig mot väster och där låg en dimbank framför Drommen och Västfjället med Vallsundsbron i förgrunden. Även bron och brofästet till höger fick en släng av den gyllene färgen.
Jag fortsatte men vände mig om lite då och då och när en björk blev ännu mer gyllene så kom kameran fram igen.
Jag kom fram till bron som tog mig bort från sjön. Där bjöds jag på mer höststämning.
En sista blick bort mot Västfjället.
Högst uppe på bron insåg jag att där fanns lokstallarna. Det har jag aldrig tänkt på tidigare och det hade jag nog inte insett den här morgonen heller om jag inte hade sett hur ett lok körde in genom en port.
Det blev ganska tunga kassar och kylryggsäcken blev så full med frysprodukter att jag knappt kunde stänga den. Men det var inte långt till bussen och det var inga problem att gå från busshållplatsen och hem när jag var framme heller. Nästa gång handlar jag i slutet av november, eller kanske i början av december. Då kanske det blir en vinterpromenad där jag kan känna adventsstämning från alla adventsljusstakar i alla fönster.
