Det låter väl jättebra med en miljöbonus men det är inte så märkvärdigt som man kanske kan tro. Jag visste inte ens om att jag skulle få 500 miljöpoäng när jag lämnade in överblivna mediciner med utgånget datum på apoteket. Men det fick jag och när jag googlade vad det innebär så har jag tjänat hela 10 kr. Om jag samlar 1250 poäng så får jag en bonuscheck på 25 kr. Det finns tydligen fler fördelar med poängen men jag bryr mig inte så mycket. Jag brukar skicka efter mina mediciner och oftast blir det från ett annat apotek än det jag besökte igår. Men det kan variera. Jag hoppas att jag slipper fler miljöbonusar för det bästa är så klart att inte behöva lämna in mediciner. Det är bättre att använda dem. Men när man blir tillsagd att göra ett uppehåll och det uppehållet leder till att utgångsdatum passeras så blir det tyvärr så här. Kanske borde jag ha delat upp medicinen i tre påsar och lämnat in dem med det intervall som krävs. Men vem orkar hålla på så? Inte jag i alla fall, inte ens för en bonus på 25 kr.

Det blev i alla fall ännu en väldigt skön höstpromenad till och från apoteket på hälsocentralen.

Jag var så nära vallsundsbron så jag gick under den och fortsatte en liten bit till. Östersund är iklädd höstskruden.

Jag vände hem igen och njöt av både väder och natur.

I morse gick jag åt ett annat håll och rätt som det var hörde jag ett väldigt tjatter. Två ekorrar sprang up och ner för en granstam och jag ställde mig och tittade en stund på leken. Kameran hade jag i beredskap även om jag inte trodde att jag skulle få en chans att hinna fota dem. Men plötsligt stannade en av ekorrarna till då den fick syn på mig. Ganska snart kom kompisen upp och den stannade också till. Den undrade nog varför leken tog slut. Jag fick en stund på mig att försöka låta kameran tränga sig fram mellan träd och grenar för att fånga de här små sötnosarna.

Jag fortsatte en bit till och kände hur bra jag mådde av att få vara ute i naturen.

Höstfärgerna är många och rikliga men samtidigt har många träd redan fällt sina löv. Det går så snabbt. Det är inte många dagar sedan jag fotade de här träden när de var som finast. Vilken tur att alla inte håller samma schema och ett tag till kommer jag att kunna gå ut i ett höstvackert landskap.

Mina två äldsta barn är snabba och SJ hann knappt släppa biljetterna till jul innan de bokade sina resor hit. Förra året överraskade yngsta dottern oss allihop genom att också komma men det kan jag nog inte hoppas på i år. Men det känns ändå väldigt roligt att jag kan se fram mot en fin jul med två av mina barn. Tiden går fort och om två månader är det advent.