När jag lämnade tillbaka hyrbilen efter Norgeresan tillsammans med kompisen Karin så var jag noga med att kolla att jag fick med mig allt. Alla småsaker som vi hade lagt i olika fack hade vi redan plockat ur hemma hos mig men jag kollade ändå lite extra för säkerhets skull. Något av det sista som Karin sa när vi nästan var hemma från resan var att nu skulle vi inte glömma kvar nackkuddarna. De jättesköna nackkuddar som vi båda hade haft stor nytta av och som satt med resårband runt övre delen av bilsätena. När jag kom hem med bussen, efter att ha lämnat bilen där vi hämtade upp den innan resan, tog det inte lång stund innan jag konstaterade att attans, nackkuddarna är kvar i bilen.

Min första tanke var att nej, jag orkar inte just nu. Men efter pepp från Karin så ringde jag ändå till uthyraren, Avis, och den person jag pratade med skulle kolla upp det och höra av sig. Bilen hade inte hämtats upp av Avis personal än. Jag fick aldrig något samtal och några dagar senare ringde jag igen och nu fick jag besked om att kuddarna fanns på flygplatsen, där Avis har sitt kontor. Jag vet inte varför det kändes så motigt att behöva åka dit för flygplatsen ligger på Frösön, där jag ju bor, och min buss går dit en gång i timmen. Men det var ju ingen brådska och att prokrastinera när det inte är akut är något jag är bra på.

Igår bestämde jag mig för att äntligen åka och hämta mina nackkuddar. Det regnade från och till hela dagen och jag ville ha bättre väder om jag inte skulle hinna ta samma buss tillbaka och i stället vara tvungen att promenera ca 1,5 timmar hem. Jag såg att det skulle vara soligt dagen efter (idag) och för säkerhets skull ringde jag och frågade om kuddarna var kvar på flygplatsen, och det var de. Det gick hur smidigt som helst. Bussen tog mig till flygplatsen och där stannade den i ungefär en kvart. Under den kvarten hann jag gott och väl hämta mina kuddar och sedan gå ut till bussen igen. Men eftersom det inte blev någon promenad så kom jag på att det var ju lika bra att ta mig till närmaste öppna vallokal och förtidsrösta. Sedan kunde jag promenera hem därifrån. En snabb koll på nätet sa mig att det var Storsjöteatern vid Stortorget som gällde.

Jag satt alltså kvar på bussen ända tills jag kom över bron från Frösön. Där fanns den hållplats som är närmast teatern. Men det var en kvart kvar tills vallokalen öppnade så då passade jag på att gå till sjukhusets apotek och hämta ut den medicin som inte kan skickas direkt hem till mig. Ett toabesök kändes också lämpligt. Jag kom till teatern fem minuter efter att de öppnade och allt gick väldigt smidigt till. Inga köer och snart var jag ute igen och allt kändes väldigt bra. Jag hade mina kuddar i ryggsäcken tillsammans med min starka smärtmedicin och jag hade även röstat. Bara promenaden hem som var kvar.

Jag noterade att det fanns diverse valstugor på torget men det såg inte ut att vara några besökare där. Jag hade absolut inte någon lust att gå dit och prata med några politiker för jag ville behålla mitt goda humör. Möjligtvis hade det varit trevligt att prata lite med det parti jag röstade på men det fanns ingen anledning. Jag hade ju redan röstat.

Kameran kom bara upp ur väskan en gång och då blev det den här vyn…

…och när jag vände mig om blev det en bild på en av alla vackra planteringar som finns utspridda här och där.

Det har varit en period då mina problem med luftvägar och motstånd i mage och bröst har ökat på lite igen så det var inte så njutbart att gå hela vägen hem som jag önskade. Halstabletterna underlättar en hel del men det fick bli ett ganska lugnt tempo och jag kunde ändå njuta av det härliga vädret. Nöjd med mig själv och vad jag hade fått gjort den här fömiddagen landade jag så småningom i soffan med en liten kantarellpizza och en kopp te.