Den här dagen började med sol och Nidälven låg helt spegelblank när vi gick över Gamle bybro. Alla hus står på pålar, vilket förmodligen är både säkert och bra, men jag skulle inte vilja bo så. Jag vill inte oroa mig för kraftigt stigande vattennivåer eller ruttna pålar som kanske sjunker så att huset spricker. Det är troligtvis helt ofarligt men jag vill att mitt hem ska stå stadigt på fast mark. Men visst är det tjusigt att bo här och speglingarna är spektakulära.

Vi valde att vandra längs Nidälven och om ni vill kan ni se på kartan i förra inlägget var vi promenerade.

På kartan står det Klatrestein (klättersten) men jag hittar ingen mer info om just den här stenen. Kanske får man klättra på den men jag skulle vara rädd för att den skulle rasa. Hahaha, nu märker jag att jag uttrycker oro för flera olika situationer men jag kände inte den oron. Jag vill bara vara försiktig.

När vi tittade österut såg vi Kristianstens fästning.

Elgeseter bru och alla pelarna speglade sig också fint i älven.

Gråsparvarna hade hittat något spännande på just den här fläcken och brydde sig inte särskilt mycket om att vi kom nära.

Ravnkloklokka, till vänster i bilden nedan, är en känd fristående klocka som står i Ravnkloa här i Trondheim. Originalklockan kom på plats år 1904 men esattes av en kopia år 1997.

Statyn ”Den siste viking”, till höger i bilden, hänvisar till både skulpturen här och till Johan Bojers romantitel. På sockeln står ett citat från romanen som skrevs 1921: ”Om vinteren ville de seile 500-sømilene til Lofoten i sine åpne båter… på det åpne hav var de frie menn.”

När vi stod och tittade på klockan och skulpturen så såg vi att vi kunde följa med en båt ut till Munkholmen, den holme vi hade sett från flera platser. Vi tvekade en kort stund men biljettförsäljaren kom och pratade lite med oss och den 80-åriga kaptenen och killen som hjälpte honom väntade på oss. Då bestämde vi snabbt att vi ville åka med och det blev en alldeles lagom kort båttur på fjorden ut till holmen. En ganska mörk och grym historia kring den holmen.

Munkholmen, tidigare kallad Nidarholm eller bara Holmen är en holme, en kvarts mil norr om Trondheim. Ön användes i äldsta tid som avrättningsplats, och enligt sagan skall Olav Tryggvason ha låtit spika upp Hakon Jarls och Karkers huvuden på en galge på ön./Wikipedia

Ganska lågt i tak under järnvägsbron på väg ut till Trondheimsfjorden.

Den här pippin var helt ny för mig men den finns även i Sverige längs västkusten och i Östersjön. Tobisgrissla är en fågel som tillhör familjen alkor. Ett annat namn på tobisgrissla är svartlumma, men det är ett dialektalt eller äldre namn på fågelarten. Kul att få se den. Jag har fått se flera sorters fåglar som är ovanliga i mina hemtrakter, bl a truten i förra inlägget.

Sjön suger men när vi hade kommit tillbaka med båten var även klockan tydlig med att det var lunchdags. Maten smakade väldigt bra, kanske för att det var en äkta italiensk restaurang med italiensk personal. På min fråga om de hade vegansk ost fick jag ett skratt tillbaka och ett svar om att här serverades det ingen vegansk mozarella. Men det behövdes inte för smakerna kom väldigt väl fram utan osten. Kanske var det t o m godare och innan jag blev vegan valde jag ofta bort osten på pizza bara för att den minskade smakupplevelsen från tomatsås och annat. Jag, som gillar kanterna på pizza, blev väldigt nöjd.

Vi fortsatte längs Nidälven men när vi kom till Blomsterbrua valde vi att promenera på den till andra sidan.

Två lite annorlunda lyftkranar var placerade längs Nedre Elvehavn. Här hade solen försvunnit och det kom en del regnstänk.

Jag är ingen beundrare av rostiga ting men eftersom jag vet att flera av mina bloggvänner gillar sådana mer än vad jag gör så bjuder jag här på lite rost 😀

Vi gick över två små broar och mellan dem satte vi oss ner en stund och bara tog in området.

Efter en stund fortsatte vi mot vårt boende och passerade då Bakke bru och då var det inte särskilt långt kvar.

De här personerna var nog på väg mot något som var lite mer äventyrligt än en stilla båtfärd på älven.

Bakke bru från andra hållet.

Det finns gott om smala gator med gatusten och fina hus. Den här bilden blev extra kul eftersom jag tidigare under dagen hade köpt två pussel, nedsatta till bara 99 NOK per st. Jag upptäckte nu när jag la in bilderna i bloggen att det är just den här gatan som är motiv i det ena pusslet. Men den bilder är tagen från andra hållet. I nästa bild ser ni det grå huset med rött runt fönstren och det gula snett mitt emot. Kul med ett pusselmotiv från en av vägarna jag har promenerat på.

Det andra pusslet föreställer Nidarosdomen och där har jag ju också varit. Men det känns inte som ett lika stort sammanträffande. Inte alls som ett sammanträffande faktiskt utan mer som en självklarhet.

Lite senare gick vi förbi det här fina staketet med bl a en steglits och en talgoxe.

Dagen därpå var det dags att åka vidare mot ön Hitra och sedan ett fint boende på en bondgård i Vågland.