Det är det jag känner när den här dagen kommer varje år. Men det är också en fin dag och om jag är hemma så brukar jag ta mig till minneslunden för att i tanken berätta för min man om hur våra barn har det och säga att jag saknar honom. Tolv år har gått och det känns både som nyligen och som väldigt länge sedan.

Jag tog bussen i morse vid halvåtta och jag hade privatchaufför ända in till stan. Inte många som vill ut och åka buss en söndagsmorgon. Jag hade planerat att leta upp några stolpar under min promenad till minneslunden och då passade det bra att gå genom campus. Medan jag gick fick jag morsdagshälsningar från alla mina tre barn och jag berättade så klart att jag skulle besöka deras pappa. Den lite läskiga statyn, som ser ut att föreställa en halv flicka på en blodig badboll, är inte någon favorit. Tvärtom känns den både bisarr och otäck. Det fanns ingen skylt om konstnären och inte heller finns den med på listan över alla konstverk i Östersund. Kanske för att den är just otäck.

Betydligt mycket trevligare är den lilla dungen där några små stugor huserar. Jag har passerat här många gånger men aldrig lagt märke till kanonerna. Inte heller har jag funderat över vad stugorna används till. Tydligen är det lite militärhistoria som visas här. Området fungerar som en samlingsplats för att vårda minnet av det nedlagda regementet A 4 (avvecklat 1997). Medlemmar ur kamratföreningen träffas här regelbundet för att bevara traditioner, hålla föredrag och sköta om området

Långt ute på en äng satt den här stiliga katten. Han ser lite bister ut men de blå ögonen är otroligt vackra.

Jag kom till kyrkogården och stannade till vid en plantering med väldigt vackra tulpaner.

Eftersom min man inte hade mycket till övers för blomsterbuketter gjorda av proffs utan hellre njöt av naturen och allt som den bjuder på så plockade jag i förrgår ihop en liten bukett. Liljekonvaljerna är inte alls utslagna men några blad fick utgöra basen och sedan fyllde jag på med gullvivor, knoppar av midsommarblomster och en del annat. Buketten slokade betänkligt när jag placerade den mellan vackra rosor och andra fina blommor men det är ju tanken som räknas. Just när jag satte ner buketten så kom det ett par och då blev det genast väldigt trevligt. Men hej L och L sa jag och när de kände igen mig blev det stora famnen. Två goda vänner från Optand. Kvinnans mamma dog dagen efter min man så de har för vana att besöka minneslunden på mors dag.

Det var så roligt att träffas. När jag flyttade hit för sju år sedan bjöd jag dem och andra vänner på middag . Vi hörde av oss till varandra några gånger men sedan rann det ut i sanden, som det så lätt gör. Nu fick vi en fin stund med ganska mycket prat och jag skrattade gott när de berättade att när de hör storspoven så säger de att ”där är Kenneth” (min man). De är inte ensamma om att tänka på honom när storspoven kommer. Två andra par brukar höra av sig och berätta att nu är han här. Naturligtvis sa vi till varandra att vi skulle ses och jag tror att vi alla menade det. Men min hjärnas dimmighet när jag kom hem och den trötthet jag kände var ett tydligt tecken på att det inte är så lätt. Märkligt! Det var ju ett kul möte med personer jag gillar. Men jag gissar att orsaken till varför vi möttes vid minneslunden spelade in.

Jag satt kvar en stund på en bänk för att få den där stillheten och för att få vara för mig själv med mina tankar, som jag försökte förmedla till min man. Medan jag var där kom solen fram ur molnen och det blev en väldigt skön promenad där jag hittade ännu fler stolpar. Det är förresten inte stolpar i det här området utan små dekaler som placeras ut. Första året jag upptäckte hittaut.nu så var det svårt att hitta vissa stolpar här och jag hörde av andra att ungdomar hade ryckt upp dem och flyttat dem. Kanske är det därför de ser annorlunda ut nu. Totalt kunde jag registrera 15 stolpar och sedan kom jag till centrum alldeles lagom för att gå på bussen hem.

Lärkens kottar har kommit lite längre i sin utveckling nu.

En del syrener är på god väg att slå ut. Så nu blommar både hägg och syrener.

Vad det här är vet jag inte men färgen bröt av lite mot allt det andra gröna.

När jag kom hem blev det havregrynsgröt med lingonsylt till lunch, mums, och sedan satte jag mig en stund på balkongen och njöt innan det blev lite för varmt.