Jag hade en lite bättre dag igår så jag gav mig i kast med att leta upp stolparna på Öneberget. Ett lagom högt berg som inte kräver alltför mycket av den som vill ta sig upp. Kartorna i hittaut-appen beter sig lite underligt i min mobil så det var inte helt enkelt hela tiden. När jag zoomade in på kartan så delade sig kartan på ett mystiskt sätt i två delar och de nya checkpoints jag ville hitta fanns plötsligt delvis på den del av Frösön där jag redan hade hittat alla stolpar och en bensinmack hade lyckats placera sig på toppen av Öneberget. Kartan stämde inte alls med verkligheten. Men jag tänkte att det löser sig nog när jag kommer närmare och när den blå gps-pricken, som visar var jag är, har hamnat i orienteringskartan. Till slut blev det rätt men jag märker att samma fel uppstår när jag tittar på andra delar av Östersund med omnejd. Vid Bynäset blir det en skugga av näset i sjön och där hamnar prickarna ibland. Men så plötsligt visas kartan på rätt sätt nästa gång jag testar. En extra utmaning alltså men utmaningar är ju till för att övervinna.

Jag gick naturligtvis fel i början och i stället för att gå tillbaka och göra rätt så valde jag att hasa ner för branta sluttningar utan stigar för att komma rätt. Men det fanns gott om grenar jag kunde hålla mig i så att inte fötterna skulle fara iväg under mig. När jag var på rätt plats gick resten lätt och så småningom kom jag upp till den här stigen med trappsteg i sten och med ett räcke att ha som stöd.

Jag gillar den här stigen med det som känns som lagom mycket klättring och bergsbestigning. Jag går hellre uppför än nerför här så jag valde att gå rundan motsols. Trapporna fortsätter en bra bit till…

…men så småningom kom jag upp till den enda plats där kameran kunde leta sig fram mellan träden och fokusera på Östersund. När jag kom hit hade jag hittat alla stolpar så resten av promenaden kunde jag stoppa ner mobilen och bara njuta av väder och natur.

Här är platsen för den numera obefintliga Mjälleborgen. En gång i tiden var det säkert fin utsikt åt alla håll härifrån men skogen har mer och mer tagit över.

Jag gick ner på andra sidan berget. En mycket jämnare och mer lättgången stig. Från den här sidan bjuds man på den här vyn in mot de centrala delarna av Frösön och med en viss fjällutsikt.

Nu har liljekonvaljbladen kommit upp och faktiskt så hittade jag knoppar bland alla blad. Väldigt outvecklade knoppar men om några veckor sprids doften av massor av liljekonvaljer på många platser. Jag tror att jag hinner njuta av det innan jag ger mig iväg på äventyr.

En stor humla hade fullt upp i de här maskrosorna.

De här penséerna har nog spritt sig från en närbelägen trädgård. Så är det med många växter och då är det fritt fram att fota. Jag brukar undvika att fota i trädgårdar men jag tittar och beundrar dem när jag går förbi. Det finns så mycket fint att titta på.