Nej, jag har fortfarande inte sett till gänget med älgar och kanske har de vandrat iväg någon annanstans. Jag har inte heller träffat någon hund idag. Men det finns ju andra djur och i förmiddags gav jag mig iväg på stigar som det var ett tag sedan jag gick på. Rådjuren, som är de som har klövar, stöter jag på ganska ofta och så även idag. På en del platser var det fortfarande hårt packad snö och is och med mina låga trekkingskor ville jag inte halka omkring där. Då blev det en annan riktning och mer promenerande längs landsväg än jag hade tänkt. Men det visade sig vara bra för då fick jag träffa både fina hästar och ett gäng alpackor.

Hästarna (som alla vet är de som har hovar) rörde sig inte ur fläcken och var inte ett dugg intresserade av att hälsa på mig men några av alpackorna var väldigt intresserade. Jag sträckte fram handen och de nosade lite på den. Jag har sett i ett tv-program att alpackor inte gillar att bli klappade på huvudet. Kanske var det bara de i programmet som inte gillade det men jag testade inte. Jag nöjde mig med att låta dem lukta lite på mig. Jag ville inte irritera dem och riskera en eller flera spottloskor mot mig. De har ett intressant utseende. De är jättefina och samtidigt lite lustiga med tänder som får mig att associera till gnagare. Jag funderade på om de har tänder i överkäken och google svarade att det har de inte. De har bara framtänder i underkäken och i överkäken har de i stället en kluven överläpp och en tandplatta, en mjuk yta som de trycker sina undertänder mot för att äta gräs, hö och andra växter och maler sönder det i munnen. Jag trodde att alpackor har klövar men det stämde inte alls.  De är partåiga djur med mjuka trampdynor och två tår som slutar i klor. Dessa klor behöver klippas regelbundet med en klotång.

Jag fick alltså se tre olika slags djur med olika slags extremiteter. Jag tänkte först skriva att de har olika slags fötter men det är nog inte helt korrekt 😀

Jag träffade de här djuren under olika delar av min promenad men det kändes bra att klumpa ihop dem i början. Jag njöt av ett skönt vårväder. Det var bara några plusgrader men solen värmde och snart åkte både mössan och fingervantarna av. Jag har fortfarande kvar problemen i luftvägarna som försämrar orken och idag var det en av de sämre dagarna. Vilken tur då att den här bänken står så bra placerad efter en rejäl uppförsbacke. Jag satt här en stund och bara tog in det som omgav mig. Det är väl det som kallas mindfulness. I alla fall en variant av det.

Jag försöker att inte alltid ha med fjällbilder men någon gång ibland hamnar de här i alla fall. Åreskutan syns långt där borta.

Smältande snö/is.

Oviksfjällen fick också vara med i det här inlägget. Åkern är redan plöjd och kanske är det ovanligt tidigt. Jag kan inte särskilt mycket om när det brukar ske men snön måste ha försvunnit och det har den gjort tidigare än normalt.

Det var bra att jag kom ut på förmiddagen för nu regnar det och ska göra så resten av dagen.